Internationell paskhare

Ska man gora nagonting i det har landet pa en sondag sa maste man oftast gora det med tuppen. Jag var vaken riktigt tidigt i morse, men inte riktigt med flit utan jag tror att nattbussen maste ha gatt forbi eller att jag blev vackt av nagonting annat for 05.45 ar det i alla fall lite tidigt att ga ivag till Posten. Nu ar klockan nastan 10 i alla fall och jag ska bara ata upp min yoghurt och hoppa in i duschen sen ska jag ga in till stora Postkontoret pa Eden Street dels for att deras oppettider ar lite mer generosa men ocksa for att personalen inte riktigt ar lika trott pa mig som personalen i vart lilla Postkontor langre ner pa gatan. Jag skickar namligen ofta ganska stora paket till USA och oj, oj vad jobbigt det ar att hantera for dem tydligen. Att jag sakert pa egen hand sett till att dem overlevde finanskrisen (varje paket kostar ca 700 kr att skicka) det funderar dem mindre over, tanterna.
 
Idag ar det ett lite mindre paket som galler, men det ska till Kalifornien fortfarande. Det ar paskharen som ska skutta over Atlanten. Jag har tva tvillingpojkar i Los Angeles (gemensamma vanner och fd. skadespelarkollegor till J eftersom att dem spelade hans son i nastan sju ar) som i vanliga fall far chips med bacon-smak och Lego anda fran London men nu ar det paskagg som galler. Det blir riktigt bra timing halsade deras mamma igar da dem precis fatt veta att de missat ett Disney Channel-jobb och behover nagonting att se fram emot. Kanske hinner jag kika pa lite Lego innan jag gar till Posten i alla fall. Nar man ar 9 ar gammal sa fixar ju Lego det mesta. Nar man ar 26 ocksa faktiskt...
 
Picnic i Regent's Park i somras efter Hamley's raid och Madame Tussauds.
 
Vi har visning pa lagenheten igen i eftermiddag men sa fort den ar over sa ska jag mala om i hallen. Vitt bara, precis som det ar nu men med lite mindre an en manad innan det ar dags att flytta ut sa kanner jag att jag maste borja lite smatt med alla forberedelser. Pa med Spotify bara sa kan jag nog underhalla mig sjalv lange nog.
 
Jag har aven borjat packa och hjalp vad fort det gar att fylla vaskor och kartonger. Med det i atanke sa funderar jag nu pa att lagga lite fler saker pa eBay, mest signerade klader och manus och annat. Det har legat hemma till tavlingar och annat men jag vet inte om jag orkar flytta med grejerna samtidigt ar det ju dumt att gora sig av med saker man kommer pa att man hade behovt senare. Jag vill inte rensa for mycket... usch att det ska vara sa svart. Det hjalper inte heller att jag ar ganska (okej valdigt) sentimental av mig.

Forandringar

Med konstig energi i hela kroppen redan fran kl 06.15 stadade jag lagenheten i morse och slangde igar kvall upp ett par mobler pa eBay. Det ar egentligen inte pengarna jag vill at, utan det jag ser mest fram emot ar att den eventuella koparen kommer och hamtar grejerna. Vi har bestamt oss for att flytta och jag startar hellre pa ny IKEA-kula nar jag vet hur nya lagenheten ser ut an att slapa pa det gamla moblemanget. Ett tag var jag inne pa att magasinera sakerna i ett par manader men det skulle kosta £27 i veckan och det kanns bortkastat.
 
Redan efter ett par timmar var en byra sald och strax innan lunch kom en trevlig liten kvinna forbi med sin dotter och hamtade den. Vi hjalptes at att bara den till hennes bil och nu kanns mitt rum lite tomt. Jag testade att moblera om lite for att fylla ytan med nagonting annat men det kanns fortfarande lite markligt. Under tidiga kvallen idag blev sedan min sang sald den med - skont sa slipper jag oroa mig for var den ska ta vagen sen. Nu ar sanggavlarna nermonterade och redo att fa aka hem till sina nya agare i morgon kvall nar bade jag och koparen kommit hem fran jobbet. Sjalv tycker jag att det faktiskt ska bli lite mysigt att campa pa golvet med min madrass de sista veckorna nu. Den ar sa pass skon att det inte gor nagonting.
 
Nu har jag precis atit kalkonfars med bbq-krydda, svamp, mango, banan och bladspinat till middag - later kanske skumt men ar en av mina favoriter och eftersom det ar min basta vans 25-arsdag i morgon sa ska jag nu stalla mig och baka cupcakes. Det blir helbra med tanke pa flytten det med. Jag har namligen ett helt skap i koket fullt av strossel och atbart glitter och gud vet vad. Nu pa med Spotify och fram med mjolet!
 
Mojligtvis att jag maste ga en snabbis till affaren forst... agg var det ja... 
 
 
 
Kladdkakan som jag bakade till Emmas fodelsedag forra aret.
 

Kulturkrock

Jag sitter bokstavligt talat och vantar pa att min Loka paron ska bli kall. Pappa hade med sig tre stycken 2-liters flaskor till mig nar vi skulle fira min fodelsedag och jag blev ungefar lika glad for dem som jag blev for mina faktiska fodelsedagspresenter. Det ar galet dumt att britterna ar sa emot smaksatt vatten... eller i alla fall smaksatt vatten med kolsyra. Smaksatt stilla vatten har dem, men det bluir ju bara som blaskig saft. Det har i alla fall blivit lite av en rolig grej det dar med min karlek till Loka, och speciellt den med paronsmak sa nar jag ar ivag pa jobbresor i Sverige och Danmark sa star det ofta Loka och vantar pa mig pa mitt hotellrum nar jag checkat in, for att den som ar bokningsansvarig vet att jag blir glad da. Mina kollegor koper ocksa alltid Loka paron till mig nar de kan. Det ar akta karlek det!
 
Idag vaknade jag lite halvt kallsvettig och kande hur det riktigt krop under huden pa mig av stress som jag egentligen inte vill lata mig sjalv tanka pa eller kanna igen. Jag blundade envist en stund till och latsades att jag sov. Hunden kom hem fran sin promenad med mamma och la sig som en sten pa mina ben och efter ett tag var jag ju bara tvungen att erkanna for mig sjalv att jag var vaken. Det ar ju sa dumt nar man har, ofta sma saker, som man skjuter pa och sa later man stressen vaxa i takt med att man kanner sig skyldig och dum for att man inte tagit tag i det med en gang. I vaskan fick jag syn pa ett kvitto och det slog mig att jag aven maste skicka in min reserakning for december. Suck och ston. Nar man ar ledig vill man ju bara vara ledig. Ikvall har jag i alla fall gjort och skickat in den dar reserakningen och det kanns bra. Har aven tagit mig i kragen och till 99% gjort klart det andra jag hade som lag och skavde och grodde en kall klump av stress i magen pa mig. Jag kan finjustera i morgon. Det ar ju sa fanigt for nar man val satter sig ner sa ar det ju aldrig sa svart och jobbigt som man byggt upp i huvudet att det ska vara. 
 
Hur som helst sa ar det forberedelser infor min Performance Appraisal som jag ska ha nasta vecka nar jag ar tillbaka pa jobbet. Det fungerar ungefar som utvecklingssamtalen gjorde nar man gick i skolan, och ar en utvardering av mina framgangar, min utveckling och mina mal. Att tala om for sin chef hur himla bra och duktig man ar gar ju lite emot hur de flesta manniskor fungerar tror jag. Som svensk ar det kanske ibland extra svart att skriva ett 4 sidor langt dokument om hur javla duktig man ar, men det ska ju goras. Sedan ska man ju vara mogen about it ocksa saklart och balansera allt det dar duktiga med lite nyttigt "det har vill jag lara mig och bli battre pa". Svarast ar nastan biten som handlar om feedback till ledningen, foretaget och arbetslaget. En ganska glasklar punkt pa dagordningen pa ytan kanske, men nu jobbar jag for ett amerikanskt/Nya Zeelandskt foretag i Storbritannien och da oser man inte ur sig forsta basta sanning precis utan det ar viktigt med artigheter och val balanserade halvsanningar. Later hemskt kanske men kulturen ar sa pass osvensk att dar man i Sverige inte ska krangla till det i onodan ska man helst i England linda in saker a ting sa mycket man kan. Hur det later ar bra mycket viktigare an vad man sager. Formalia ar viktigt. Ord for ordens skull ar viktigt.
 
 
 
 
Sjalvklart marker man aven som svensk i utlandet hur mycket skumt vi svenskar har for oss ocksa, och vad som kanns typiskt svenskt som man skrattar at nar man ser det med lite distans. Det finns t.ex. en brittisk kille pa Youtube som mina kollegor alskar. Han har flyttat till norra Sverige for att jobba och gor lite parodier pa hur vi beter oss (nar vi inte sitter brevid framlingar pa bussen, gar hem lite nar vi vill fran jobbet, ater makaroner med ketchup pa och alltid ar tidiga till allting). De skrattar sa de nastan dor hemma i London nar de tittar pa honom och alskade aven filmen fran Eurovision Song Contest nar aven stadsministern maste satta sin egen kopp i diskmaskinen for att hans mamma inte jobbar pa Rosenbad... Dem tycker att vi ar helskumma som har platta organisationer dar alla har en rost och input. Haftigt saklart att man kan vara sa olika fastan vi rent geografiskt inte ar sa skilda at.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gott Nytt Ar!

Nayarsafton ar en ratt trevlig dag, med hummer, kraftor, raker och lax. Alltsa bra mycket godare mat an pa julen/midsommar/pask. Desto mindre trevlig ar den dock for var hund, Pemberton. Jag blir lite arg for hans skull, for han ar en sa lattsam, trevlig kille och sa kan ingen tanka sig att halla sig till att skjuta raketer vid tolvslaget utan det ska smallas lite har och dar over dygnet tills han sitter pa helspann har hemma och knappt vet var han ska ta vagen. Vi brukar konstatera att han inte skulle klara sig 10 minuter i ett krigsharjat land, men vem skulle det? Lite sa ser jag pa fyrverkerier i allmanhet. Ett tag sag jag ganska manga dokumentarer om barn i Gaza, som varje dag star hjalplosa pa marken och ser glada farger flyga over himlen for att sedan sluta i forodelse och katastrof sekunder senare.
 
 
Vara raketer ar inte robotar forstas, utan ett satt att fira men jag kan anda inte lata bli att tanka pa alla de manniskor som lever i en verklighet dar smallarna inte representerar nagonting annat an krig.
 
Det ar det jag onskar mig varje ar, att vi ska hitta nagonting att samlas kring vi manniskor. Inte pa ett sadar Froken Sverige-aktigt fred pa jorden-vis men att aret som kommer ska bjuda pa mer liv och mindre onodig dod och forodelse. For samlas och enas kan vi ju. Vi gor det ibland, som nu nar Filippinerna drabbades av en naturkatastrof, da kan vi alla (nastan i alla fall, fanns ju manga Sverigedemokrater som tyckte att vi skulle koncentrera oss pa oss sjalva istallet) halla med om att nu ska vi gora allt vi kan for vara medmanniskor. Jag onskar att det fanns mer att paverka pa sa manga fler stallen, men tyvarr ar det ju svart och det kanns ibland som ett stort svart hal som aldrig gar att fylla igen.
 
For egen del, hemma i den lilla varld jag verkligen kan paverka om jag bara vill, ska 2014 bli ett ar da jag lar mig mer. Inte minst vill jag lara mig mer om mig sjalv. Mycket av mig, mina intressen och mina drommar har liksom pausats av ett otroligt hektiskt schema pa jobbet och 2013 blev det ar da jag verkligen klev in i min roll pa riktigt. Det var inte forran i januari i ar som jag slutforde mitt allra forsta helt egna projekt pa jobbet, i Dublin och sedan slog jag rekord efter rekord inte bara i intakter men i storlek och omfattning pa mina projekt ocksa. Det blev verkligen ett ar da jag gick in for mitt jobb med buller och brak. Det har varit roligt, utmanande, jobbigt och frustrerande. Jag har lart kanna vanner for livet, och hunnit tappa respekt for ett helt gang andra manniskor med mycket snack men otroligt lite verkstad.
 
T5, Heathrow, juli 2013 - där jag spenderat mer tid än hemma i princip
 
Planen ar att plugga nagonting mer efter sommaren nasta ar. Inte for att jag maste, men for att jag vill, for att det ar roligt. Det ska vara nagonting jag tycker ar intressant sa antagligen digital kommunikation eller grafisk design. Jag kommer att gora det pa halvfart, eller kanske t.o.m 25% och helt pa distans men det kommer bli ett bra litet aventyr, det har jag bestamt. Nu nar jag ar forbi den dar forsta chocken pa jobbet, de dar manaderna nar man far ta en massa extra sma simtag for att halla nasan over ytan sa blir jag ibland uttrakad. Jag fastnar i samma gamla rutiner och inser ibland i efterhand att jag har utfort halva jobbet utan att ens marka det, som om jag gjort det i somnen. Jag hittar fardiga dokument och material som jag inte minns att jag skapat men det har jag ju. Det ar ett tecken pa att jag maste utmana mig sjalv. Kanske byter jag jobb helt och hallet 2014. 
 
Det nya aret borjar i alla fall med en ovanligt lang resefri period for mig. Jag ska inte ut och resa alls i januari, forutom resan hem till London. Det blir skont och jag har dessutom 3 langhelger i januari med helt lediga fredagar. Mjukstart!
 
Regnig hemstad. Mitt fina London.
 
 
 

Christmas Day

 
 
Det har trillat in manga fina julhalsningar fran kollegor och vanner hemma i England idag eftersom det ar idag som ar deras stora juldag, med julklappar och julmat. Jag ser verkligen fram emot att se dem igen och igar passade jag pa att boka mitt flyg hem, lite som en julklapp till mig sjalv. Den 7 januari lamnar jag Uppsala och beger mig hem till London igen. Nar jag flyger at andra hallet, London till Arlanda sa tror jag alltid att jag inte kommer hinna langta tillbaka men det gor jag nastan alltid. Det ar nagot speciellt med sin alldeles egen hemstad, sin egen sang och sina vanner.
 
Julafton var inte sa speciell eller sa igar, men hade ett grymt bra gympass och julskinkan smakar riktigt bra idag. Tycker alltid att julmaten ar godare dagen efter.
 
Nu ser jag fram emot Nyarsafton och nytt ar!
 

McBusted

I kvall har Children in Need sin stora insamlingsgala hemma i the UK. McFly ar en ganska sjalvklar programpunkt efter 10 ar av engagemang och superkarriar. Just i kvall sa fick de aven hjalp pa scenen av kompisarna James Bourne och Matt Willis - tva tredjedelar av Busted. Deras forsta skiva fick jag tillslut kopa ett nytt ex av minns jag for att jag helt enkelt spelade sonder den. Den stod pa konstant hemma 2002 och varvades senare med deras uppfoljningsalbum och McFly's debutalbum.
 
 
Pa Royal Albert Hall i London sag vi McFly och Busted tillsammans pa scenen for ett par manader sedan for forsta gangen sedan McFly oppnade for dem 2002. Nu slass fansen om biljetter till den superturné som dem ska ut pa tillsammans i april och maj. Pa minuter sa forsvann biljetterna, fler datum fick laggas till och da kostar biljetterna anda nastan 2000kr. Det ar pengar som manga McFly-fans ar helt redo, och ganska vana att lagga. Det har nastan alltid varit sa och det ar en otroligt stor del i vad dem gor - att analysera sin fanbase och lagga upp koncept som fungerar for just deras fans. Det ar unikt fortfarande idag att salja en upplevelse snarare an en skiva eller en download och kanner man sina fans riktigt ordentligt sa kan man ta betalt for just ratt saker och overlever ganska latt aven i dagens musikvarld och pa en marknad dar manga artister gnaller och klagar over att de inte far de intakter de fortjanar pga Spotify, youtube och nedladdning.
 
Jag ar stolt over 10 ar tillsammans med dem och vet att finns det nagot band som klarar 10 ar till ar ar det dem.
 
Skont ocksa att nastan alla hemligheter avslojats nu. Det finns ett par saker till som inte riktigt ar officiella annu, men vi tar ett par saker i taget i McFly's varld. Hemlisar ar lite mysiga, specieltl infor turnéer. Det vet alla sedan sist.
 
 
Nu ar det dags att krypa ner i Tom Fletcher's panda-onesie och i morgon blir det mer spa-mys pa Oland.
 

Something I can hold on to

 
Ibland glommer jag nastan var kultur. Nu pratar jag ju inte bara om Sherlock Holmes, afternoon tea, marmite, crumpets, X Factor, noll poang i Eurovision Song Contest, fotbollshuliganer och mushy peas utan sant dar vi inte delar med oss av. Kulturskatten Cheryl Cole... Girls Aloud. De enda som nagonsin raknats, i alla fall pa riktigt, sedan vi gav varlden Spice Girls.
 
Det gar liksom inte riktigt att forklara detta fenomen for nagon utomstaende.
 
Cheryl, Kimberley, Nadine, Sarah and Nicola haller tillsammans med mandelmassa och ett stort glas vatten mig vaken den har tisdagskvallen. Det vantas ett nytt avsnitt av NCIS over i USA och jag har inget talamod sa ligger och vantar pa att klockan ska bli 01.00 har och 20.00 pa den amerikanska ostkusten.
 
Jag kommer att undra om det faktiskt var en sa bra ide i morgon bitti nar klockan ringer halv atta och det ar dags att ga upp och ga till jobbet men det kommer vara vart det. Det ar det alltid. Sen ar jag fortfarande forkyld, vilket inte gor saken battre, men kanske kan jag jobba en halvdag i morgon och ga hem efter lunch.
 
Dagens lunch blev pa Starbucks med Isabell. Det ar nastan ironiskt hur vi maste klamma in en snabblunch pa Starbucks under min lunchtimme for att hinna ses nar vi delar lagenhet! Men hon har varit uppe i norra England i ett par veckor medan jag var pa Irland och var bara hemma en snabbis (tva natter) nu innan hon flyger till Sverige for att overraska sin mamma som fyller ar. Sen reser hon direkt norr ut igen for en praktik efter det och jag flyger tillbaka till Irland med jobbet nasta vecka, for att sedan flyga till Sverige for en tre-veckors affarsresa efter det sa den har lunchen var allt vi hann med.
 
Ibland kanns det som att allting snurrar pa alldeles for fort, som att jag inte hinner med. Da ar det skont att dyka tillbaka ner i vad livet faktiskt ar har.
 
Och hur det alltid kommer vara hemma.
 
 

You say you wanna know what there's about me

Ja sa har det ju gatt sadar lange igen, sedan jag bloggade sist. Pa manga satt kanns det som att det har gatt lange sedan det mesta. Jag har sa manga vanner jag inte hunnit traffa, sa manga fodelsedagar jag missat, avsnitt av Suits och Pretty Little Liars, och DVD-kvallar med B.
 
For jag jobbar nastan precis hela tiden. Jag har alltid alskat den dar riktiga fredagskanslan, och under universitetsaren sa forsvann den nastan da helgen egentligen bara betydde mer tid till uppsatsskrivande. Nu betyder helgen att jobb-mailen genast blir lite farre (for mail kommer det fortfarande, bara farre som sagt), att jag hinner tvatta en maskin eller tva och att jag och B hinner ga kullerstensgatorna upp och ner i Richmond, trangda under mitt paraply tills solen gar ner. Sen kommer mandagen det ar tillbaka till verkligheten.
 
De kommande tva veckorna kommer verkligheten besta av ett hotellrum pa Irland (igen). Jag ska resa dit igen med jobbet men den har gangen ar det inte en radiostationsklient som jag ska halsa pa, utan ett tidning. Sen ar jag hemma pa Londonkontoret i en vecka innan jag flyger tillbaka till Irland for att jobba med en annan radiostation som aven de ar vara klienter. Efter en langhelg tillbaka i London efter det sa flyger jag till Sverige med jobbet for att jobba med var svenska klient, tv-kanalen Kanal 5. Det blir en tre-veckors jobbresa den gangen och jag har tankt att jag avslutar den vistelsen med ett Kopenhamnsbesok och en minisemester. Det kommer jag att vara vard.
 
I morgon maste jag in till stan och kopa lite smasaker som ska fa folja med till Irland (strumpbyxor behover man alltid) men idag tog jag och Emma en 2.5 timmes lang promenad i Richmond Park innan vi kopte en varsinn nybakad kanelkringa pa torget och satt pa Starbucks tills de stangde. Det har varit sa fint vader idag och jag slar vad om att vi kommer ha nara pa tva veckor av konstant regn under Irlandsresan sa vi ville ta vara pa solskenet och varandras sallskap saklart. Tank vad jag ar glad att jag har min Emma och jag onskar att hon kunde folja med mig nar jag reser med jobbet for det kan bli lite ensamt i de dar hotellrummen tillslut.
 
Varm kringla, lemon curd och en mocha inne pa Starbucks.
 
Men med gym och pool pa hotellet kommer jag nog kunna underhalla mig sjalv helt okej de kommande veckorna. Om det ar nagot de ar bra pa vara klienter, sa ar det att valja ut hotell till oss.
 
Mitt tillfalliga hem i Galway, Irland.
 

Uppdatering, antligen

Ah vad skont med lite frascht har bakom bloggkulisserna, och da menar jag inte bara ny lagenhet och nya sovrumsmobler (men de ar nya allihop, de med) utan de nya verktygen har hos blogg.se. Jag hade sikte pa att borja anvanda den har bloggen mer igen i alla fall, men lite nytt hjalper alltid till pa traven! Taggar har jag efterfragat lange och blev en trevlig overraskning nar jag loggade in idag. Mindre trevligt ar att alla mina gamla inlagg plotsligt fatt ny formatering. Hmpf. 
 
Men nu var det faktiskt inte alls det jag hade tankt fundera hogt over idag. Med en skinny Mocha pa Starbucks sitter jag och vad som kanns som resten av London och vilar fotterna efter skoshopping. Jag hade tankt lamna shoppingen till i morgon egentligen men nar jag redan klockan 6 i morse slog upp ogonen efter en fantastisk BBQ med jobbet igar kvall som borde ha trottat ut mig mycket mer sa andrade jag planerna over yoghurt och hallon i sangen.
 
Pa mandag morgon aker jag till Dublin med jobbet for ett client meeting med en av radiostationerna vi jobbar med just nu. I tva veckor blir vi kvar den har gangen och sedan vantar ett par veckor hemma pa kontoret i London innan jag ska tillbaka till Dublin for att traffa nasta klient, aven da en radiostation.
 
Det kanns som att det var bara igar jag nyexaminerad och frustrerad undrade vad sjutton jag skulle gora efter min examen. Egentligen tog det bara nagra veckor innan jag hittade mitt svar - och alla mina fina kollegor. Massor av resande, moten med manniskor och media. Helt perfekt for mig och jag kan inte slute le pa jobbet.
 
 
B jobbar lika mycket han, sa tyvarr missade han grillkvallen igar kvall. Det far bli nasta gang! Med tanke pa hur galna mina kollegor ar sa ar det kanske bra att jag inte introducerar dem for varandra riktigt an.
 
Annars ar det mest inredning och inflyttning som galler just nu. Jag ser fram emot att visa bilder pa nya lagenheten nar vi boat in oss lite mer - forst; hem till Irland. Det ar lika roligt varje gang att aka dit da jag ju later irlandsk och folk bara antar att jag kommer darifran. Hoppas pa battre vader an harom veckan nar jag var dar pa affarsresa sist och vi mest hade full storm och sporegn.

I'll sail any ocean

Sitter pa bussen fran London till Oxford, och an sa lange ar destinationen langt borta da huvudstadstrafiken inte tillater nagra snabba turer in och ut ut stan precis. Det syns pa allas ansikten nar man star och trangs tillsammans, pa tunnelbanor och tag, pa bussen och i kon for att fornya manadskortet - de Olympiska spelen kommer bli en utmaning for oss som redan nar vi har vart London for oss sjalva tycker att det gar lite for langsamt allting. Busschaufforen forsoker tappert trycka sin dubbeldackare genom Notting Hill och alla undrar var man ska ta vagen, var man ska forsoka ta sig fram nar halva varlden anlander.

Min egen tur ut ur London ar hogst tillfallig (till B's stora lattnad), bara over helgen. Jag ska traffa vanner fran gymnasiet for en biokvall och haller tummarna for att Oxford ar lite mindre regnigt! Har har det regnat konstant sedan jag kom tillbaka efter min brors student och jag har definitivt trottnat. Alla hoppas pa en sen sommar, men jag tror jag gett upp hoppet helt.

Early start

Riktigt sa upptagen (och stressad) som jag varit och ar just nu kanns det for tillfallet som att jag aldrig varit forut. Det har jag, det vet jag - sista aret pa IB var no walk in the park om man sager sa, och i julas nar jag hade mer att gora an ork och vilja att leva var jag definitivt inte lugn och avslappnad heller men man glommer ju efterat riktigt hur det kanns. Det ar mest nar man ar mest uppe i stressen som man tar at sig och riktigt kanner hur det paverkar hela kroppen, och allting man gor. Men tur ar val det, att man glommer sa fort efterat.

I morse vaknade jag tio over fem i ett sovrum som bara kan liknas vid ett vaxthus. Jag funderade inte ens over att forsoka somna om utan smog ner och tog en kall dusch innan jag gjorde mig i ordning och packade ihop lagom till att hinna med bussen till Putney Bridge redan vid halv sju. Efter en tur pa tunnelbanan ocksa sa fann jag mig sjalv i en fotolj pa Starbucks pa Kensington High Street innan klockan ens hunnit bli atta. Ibland far dagarna en flygande start!







Efter ett mycket lyckat mote satt jag pa tunnelbanan pa vag hem igen redan vid tio - och resten av dagen har varit sa lang. Jag tittar pa klockan och forvantar mig att den ska ha hunnit bli sa mycket mer. Det har kanske inte hjalpt att jag och Emma suttit utslagna i solen pa var terass sedan jag kom hem. Om och om igen har vi gatt igenom alla rattsfall och lagparagrafer som vi har en final exam pa i morgon eftermiddag och jag hoppas att det sitter ordentligt, langt dar inne. Ganska mycket hanger plotsligt pa det har och jag bade ser fram emot och fasar infor de foljande sju dagarna.

Sju. Bara sju.

Det kommer ga sa snabbt. Jag har lyckats boka upp varenda dag framover och somn ar verkligen ingenting som kommer kunnas prioriteras. Speciellt ser jag fram emot lordag, da jag och Bradley ska forsoka bestamma oss for en biofilm att klamma in i mitt fullproppade schema och med stralande sol har han lovat att vi ska spendera dagen i Richmond - den del av London som vi bada har som favorit.

Nu ska jag lyssna pa Paper Lions och laga tidig middag. Kanner mig lite dasig men vill kunna plugga vidare ikvall sa ny energi behovs!

We can burn brighter than the sun

Idag (fortfarande mandag har i England i en havltimme till) tog jag en paus. Jag brot mig ur mitt tillfalligt intensiva, men fortfarande inrutade monster av revision, revision, revision och gav mig ut i regnet. Det ar rod dag har idag, en bank holiday, sa Bradley, som de flesta andra, var ledig fran jobbet. Det kandes lyxigt att kunna strosa runt i Notting Hill tillsammans en helt vanlig vardag och vi hamnade pa Portobello Road tillslut dar det blev kaffe och latt lunch pa Starbucks innan vi gick vidare helt utan tidsram eller nagon egentlig riktning. Vi bara gick och efter en tur ner langs Kensington High Street - dar det pirrade lite extra i magen pa grund av det dar jobbet jag sa garna vill ha, sa gick vi vidare under en nastan bla himmel, antligen, och plotsligt hade vi gatt ner till Shepherds Bush. Vi vilade fotterna inne pa Bradleys favoritpub, han var sa nojd och glad sa, och sen blev det spontanmiddag - japanskt, pa Wagamama's. Solen tittade modigt fram nar vi gick ner mot restaurangen och fastan han kande sig lite skyldig som distraherat mig fran pluggandet i manga fler timmar an vi tankt sa var jag glad att jag slapp aterga till verkligheten i en stund till.

Putney Bridge underground station, bild fran igar visserligen, men sag likadant ut idag forstas, bara mer gratt och regnigt.

Vi ar sa bra pa att helt tappa tidsuppfattningen tillsammans och det var inte forran ett tredje sallskap betalat och gatt vid bordet brevid som vi insag att vi suttit dar inne i timmar! Det ar sa skont att fa skratta tills kinderna och magen riktigt ommar och bara fa vara ibland. Att fa dromma om hus i Richmond tillsammans, prata om allt och ingenting och inte tanka pa final exams, elaka flatmates och brutna loften.


Det regnade igen nar vi kom ut och jag bestamde mig for att ta bussen hem. Det ar mysigt pa nagot satt och Emma smsade och bad mig kopa med choklad hem sa jag gick in pa Waitrose innan jag och min iPod tog bussen hem med regnet smattrande mot bussens fonster och tak. Alla Londons nattljus liksom skar sig i regndropparna och jag var sa hypnotiserad av stadsglittret att jag nastan missade min hallplats.

Nu sitter jag och Emma i min sang, under filtar och tacken, dricker te och ater choklad. Vi pratar om flytten i sommar, hur vi ska fira sedan, med obligatorisk pizza pa golvet, bland flyttkartonger och forvantan, skala i champagne och hur allting kommer ordna sig.
Hon soker jobb och jag tittar pa lagenhetsannonser. I morgon atergar vi till verkligheten, vardagen tar vid igen, och skolbockerna ska fram. Vi ska in till Starbucks och plugga hela dagen och fastan vi bada tva ar riktigt trotta sa vill ingen av oss ga och lagga oss. Det har varit en sadan dar riktigt konstig dag, som hanger kvar i luften, och aldrig riktigt vill fly undan nar morkret kommer. Regnet fortsatter att falla utanfor, ljusen brinner ut ett efter ett och jag ser redan fram emot en joggingtur i Richmond Park i morgon bitti. Ogonlocken ar tunga, och jag onskar jag fick stanna i det har ogonblicket foralltid men samtidigt rusa vidare, till allt det dar vi vantar pa och langtar efter.

You spend a lifetime waiting

02.13 den 20 april, for tva ar sedan nu, borjade slutet pa nagot jag aldrig kommer att glomma. Det ar fortfarande bara C som vet hela historien, och sa kommer det nog att forbli. Samtidigt som det kanns som om det var ljusar sedan ibland sa kanns det ocksa precis som igar andra dagar. Kanske ar jag inte riktigt samma person som jag innan. Nu ar den natten over, och den pafoljande dagen och pa ett satt kanske nagonting annat ocksa.

Den 20 april var det ja. En dag som for alltid kommer vara fylld av blandade kanslor, tunga och tacksamma och i ar var det istallet ett svart black av besvikelse som hangde, precis som de tunga regnmolnen over London, over allt som var planerat, och oplanerat under dagen. Jag var standigt medveten om att det fanns dar, blodde och spred sig precis i kanten. Manga var de i alla fall som gjorde sitt basta for att distrahera och se till att dagen fick om mojligt, ett annat tema.

Jag hade tva moten inplanerade under eftermiddagen, bada var en harlig forening av nytta och noje egentligen da det forsta var med ett par av personerna bakom teamet som driver den interaktiva hemsida som har blivit en, i musikvarlden, nyskapande bas for distribution av McFlys musik och annan media och det andra motet, efter snabb pub-middag, var med McFly sjalva.
Jag fick stundvis agera fotograf da de hade ett par tavlingsvinnare att posera med, krama pa och smaprata med men efter att de blivit utlotsade sa lugnade det ner sig. Daremot var Harry mest fokuserad pa sin dramatiska skada han fatt under morgonen - han hade brottats med en grannes katt som forsokt attackera hans kattunge. Tva minimaliska roda prickar pa insidan av handleden visade han upp. Vampyrbett hade varit en grymt mycket mer macho historia att dra for folk, men det kom han pa lite for sent. Nojesdelen i det hela ar ganska latt att identifiera - vem som helst som spenderat tid med McFly vet att det ar bland det mest underhallande man kan pyssla med. Det var som tur ar ett par lovande timmar ur ett jobbperspektiv ocksa och jag ser fram emot att utveckla vad vi har pa gang. Jag haller tummarna for vad detta kan leda till da jag kanner att jag behover lite extra inspiration och motivation just nu. Det blir latt sa nar man vet vad man vill, men ocksa vet att det saknas pusselbitar, att man fegar ur. Men jag vill sta upp for mig sjalv ocksa. Jag har gett sa mycket av mig sjalv till andra, klivit at sidan, och uppoffrat saker for att fa valdigt lite tillbaka och nu kanner jag att jag fortjanar att ge mig sjalv en chans. Till att borja med maste jag sjalv lita pa mina formagor och vilja satsa pa mig - annars kommer jag att fortsatta knuffa fram andra resten av livet.

Jag fick vanta i nagra timmar tillsammans med Toms familj och Dannys flickvan innan det var dags for Hammersmith Apollos dorrar att oppna och slappa in de tusentals fans som koat utanfor i regnet - manga utav dem i flera dagar. Jag motte da upp med Sandra och vi gave the warm up act a miss for att istallet traffa ett par andra kompisar som vi inte sett pa lange. Valdigt lagom till att McFly kom tog vi oss ut pa golvet och dansade och sjong oss hesa de narmsta timmarna till det basta livebandet i varlden!





I morse blev det sovmorgon innan jag sa hej da till Sandra som flyger tillbaka till Sverige i eftermiddag. For mig betyder det en snabb dusch och tillbaka till the textbooks for mer revision. Idag ska jag forsoka bli klar med den forsta halvan av employment law, som jag paborjade tidigare under veckan och sen ikvall ska jag och Emma ut och ata Thailandskt inne i Kingston tillsammans med ett par andra vanner som precis ar tillbaka i London efter paskfirande hemma i Tyskland.


Upp, upp, ivag!

Kanske har den har veckan med nastintill ingen somn fixat mitt "vakna klockan 6 pa morgonen"-fenomen? I natt har jag nastan inte vaknat alls, bara en gang runt 3. Igar nar jag stallde alarmet pa 8 sa tankte jag att jag ar ju vaken langt innan dess, sa det var mest i fall att - men sa blev jag vackt av det i morse i alla fall! En liten, konstig kan tyckas, personlig framgang men det tar pa krafterna i langden att aldrig kunna sova mer an 4-5 timmar per natt sa det var skont att kroppen gav sig antligen. Nu hoppas jag att detta haller i sig ett tag.

Jag tande lite ljus och at frukost dar vid 8 i alla fall, fast jag ska erkanna att jag funderade pa att rida pa den har vagen en stund till och satta om alarmet till 9 men bestamde mig for att jag inte riktigt har tid med sovmorgon den har helgen. For det har jag inte. Nu ar det uppsatsskrivande som galler till 100% och fragan ar bara var jag kommer vara som mest effektiv, har hemma eller pa biblioteket? Jag kan inte riktigt bestamma mig men jag ska kolla oppettiderna och ser det bra ut sa packar jag nog lunch och beger mig. Det ar ganska skont att vara pa plats - och om inte annat ar det skont med central heating! Vi har det sa kallt hemma hos oss och det ar lite distraherande nar man ska sitta stilla och skriva.


Ser mangder av uppdateringar fran Sverige gallande ny sno i natt - har kan jag dock rapportera att det ar sa torrt och fint sa! Ingen sno sa langt ogat nar, tack och lov.

Semester ett par dagar till

Nu har vi haft tva supertrevliga dagar i London tillsammans, jag, min bror, min pappa och hans flickvan. Vi ar inne pa den tredje och idag lat det som att det skulle bli shopping. Det ar trevligt med besok och det var lite skont att ha sallskap tillbaka till England men samtidigt langtar jag lite (i smyg) efter nar de aker hem igen i morgon sa att jag kan aterga till min vardag. Det kommer bli tre intensiva dagar av plugg som avslutning pa den har veckan och sen kommer mitt liv besta av traning och revision infor mina final exams. Inget mer, och inget mindre. Pa nagot satt maste det aven hittas lite tid for jobbletande och sokande. Jag vet inte om jag vill att tiden ska rusa pa eller sakta in. Jag kan inte bestamma mig.

Under de har senaste dagarna har jag hunnit med att salja min sjal till t-mobile i 24 manader (hjalp!) till i alla fall och jag har lamnat Android-familjen for att bli del av Apple-familjen istallet. Det har varit lite som att vara pa upptacksresa att klura ut hur allting fungerar da det ar en del som ar annorlunda men hittils har jag varit mycket nojd i alla fall.


Annars kanns det som att vi mest atit den har veckan. Det har varit manga restaurangbesok, och mycket godis. Bade Emma och hennes pojkvan hade kopt paskagg till mig nar jag kom hem och sen blev jag akut sugen pa frozen yogurt igar kvall sa det blev B&J mitt i natten. Den har pasken tar verkligen aldrig slut!

It's all because the sun shined once again

Malar naglarna och njuter av ett par timmar till i solen pa var terass. Det har varit 22 grader varmt och stralande sol bade idag och igar har i London sa det var bara att byta ut jeansen mot shorts i morse. Mysigt med sa fint vader efter fem kalla (men trevliga) dagar i Kopenhamn. Jag hade lite att gora inne i stan sa efter valbehovd sovmorgon promenerade jag in till Kingston dar jag aven passade pa att ga in hos min mobiloperator for att prata lite. Mitt kontrakt gar namligen ut om tva veckor och jag har varit lite i valet och kvalet nar det kommer till vad jag ska gora men det blir nog bra. Det ar ju viktigt att det blir ratt sant har dock - speciellt nar det anda handlar om att binda sig i 18 eller 24 manader. Jag hoppas innerligt att EU lyckas lagstifta om de langa bindningstiderna snart for tva ar ar en lang tid som konsument, men ocksa som europamedborgare da manga av oss inte alltid stannar i samma land. Man vill ju kunna vara lite flexibel.


Efter turen in till stan stod paskforberedelser pa schemat. Jag kande mig som rena rama paskharen nar jag traskade hemmat med armarna fulla med chokladagg och paskgodis men som storasyster sa sitter det dar i och hur gamla smabroderna an blir sa ar det fortfarande lika roligt att skicka ut dem i tradgarden hemma hos mamma pa aggjakt (i full utkladnad saklart). Paskaggen har ar ju inte heller samma som de paskagg man ger bort eller far i Sverige - de dar man fyller med losgodis. Har finns det inte alls, utan det enda som finns ar stora (eller sma) chokladagg som i sin tur ar fyllda med annu mer choklad, t.ex Maltesers eller Mars. Trakigt kan jag tycka ibland, men lite kul for mina broder att fa nagot annorlunda anda saklart.

I ovrigt har dagen gatt alldeles for fort! Jag har sa mycket att hinna med nu innan jag aker pa Sverigebesok redan pa fredag. 10.35 gar planet till Arlanda fran Heathrow sa i morgon kvall maste jag vara fardigpackad - igen! For jag kom ju hem fran Kopenhamn i mandags natt. Innan det ska jag hinna med att skriva ett prov i morgon, namligen Family Law och sen har jag ett mote med lonekontoret ocksa under morgondagen. Pa morgonen ska jag ut och springa ocksa ar det tankt, da jag endast tog en langpromenad idag eftersom jag tranade igar. Det blir full fart hela den har veckan med andra ord och det ar val bra det, for for mycket tid att tanka ar aldrig bra for mig.

Kingston, London - hemma

Fick riktigt tvinga mig sjalv genom traningen i morse, var inte alls pa gymhumor. Tvivlar pa att jag var pa humor for nagonting alls egentligen och sadar blir det ofta nar man gar och lagger sig pa daligt humor kvallen innan tycker jag. Det liksom eskalerar, sitter kvar i lakanen och det blir svart att borja om. Det ar kallt och ruggigt igen har ocksa, fastan solen var framme en stund tidigare sa var det inte riktigt nog for att tina upp mig och mina trassliga tankar. Men trana skulle jag - har jag bestamt mig, sa har jag, och da spelar det inte sa stor roll om jag sen vill eller inte. Duschen efterrat var skon i alla fall och sen at jag en god sallad till lunch med bladspenat, lax, pesto, keso, paron och rostade mandlar.

Har stadat lite under eftermiddagen, kollat upp tag och bussar till pa onsdag da det bar av till Gatwick, och har slangt pa en till maskin tvatt. Nu har jag en Employment Law-tutorial att forbereda innan kvallen som jag ska forsoka se till blir lite mindre daligt humor, och lite mer lugn och ro an gardagens. Blir en lang och tuff dag i morgon och jag kanner att jag behover positiv energi nu.

For den som ar nyfiken pa var jag bor - min stadsdel i London - Kingston, sa kommer har en video dar aven Richmond Park som jag pratar mycket om har i bloggen, skymtar forbi ett par ganger.


Jamie Oliver's Italian

Vi var tvungna att paminna oss sjalva flera ganger igar kvall om att det faktiskt inte var varken fredag eller helg an, och det tror jag inte vi var ensamma om for Jamie Oliver's var verkligen fullbokat hela kvallen. Det fanns inte ett enda bord ledigt i mer an tva minuter at gangen - och da var det bara medan det dukades om till nasta gang gaster. Tur att vi hade bokat bord, annars hade det nog blivit en lang vantan.

Det var varmt och mysigt att fa komma in och personalen var pigga och glada trots att det var sa busy! Mycket gott fick vi ata och jag tappade rakningen efter en stund gallande hur manga ratter vi fick in! Att ata hyfsat nyttigt dar ar dock svart, och billigt ar det inte heller forstas - men det ar i engelska ogon, som svensk tycker man ju inte att det ar sa konstigt att betala 135kr for en varmratt kanske.


Min Prosciutto & shaved pear salad var valdigt god och jag vet att hela mitt sallskap var valdigt nojda och glada med sin mat.

Sen ar det ju alltid sa att med allergier sa far man vara pa sin vakt och ta eget ansvar. Jag har alltid varit ganska man om att gora det i alla fall - men notter ar en kranglig variant. Dock skulle jag vilja pasta att det anda ar en sa pass kand och vanlig allergi att en restaurang borde forsta allvaret i det hela. Det kan jag tyvarr inte riktigt saga nar det galler den har restaurangen dock. Jag kan inte ata jordnotter, och jag kan definitivt inte ata valnotter. Daremot gar pinjenotter bra - som i salladen, och pistagenotter - som var utlovat som topping pa min Lemon curd slice. Genast nar den kommer in till bordet sa kanner jag hur det borjar klia upp pa armarna och pa halsen. Jag tittar narmre pa desserten och notterna ser da definitivt inte ut som pistagenotter. Jag fragar for att vara saker och var servitris fragar kocken som star ett par meter bort.Jo det ska bara vara pistagenotter forsakrar han. Jag ar fortfarande osaker, men tanker att han slangde ju precis pa notterna sjalv, sa han vet val bast! Ja och pinjenotter, och solrosfron, lagger han till. Och det gar ju bra - ingen fara med det. Jag kanner fortfarande att notterna ser definitivt inte ut som pistagenotter men servitrisen forsakrar mig igen om att det ska vara sa. Nar hon ar pavag bort fran bordet lagger kocken till, "ja och valnotter."

Jaha, och sa var det med det. Varfor det skulle vara sa svart att bara tala om fran borjan vet jag inte
- och det var ganska uppenbart nar man tittade pa tallriken. Det sag ut som valnotter, inte pistagenotter! Nu blir jag istallet forsakrad om att jag ska fa en ny, med endast pistagenotter. Jag far en ny - dock utan notter alls, utan med frukt for pistagenotter har de inga!

Som sagt, allergier far man ta ansvar for sjalv, och det galler att vara lite flexibel ibland men jag blir forvanad over att de tog sa latt pa en sadan sak som att forst byta ut notterna i en ratt pa menyn utan att namna det for gasten, och sen nar det far en direkt fraga om notterna sa pastar de i alla fall att det ar en helt annan not aven efter att de fatt veta att det ar viktig information for mig som allergiker.

Energilos

Trottheten branner bakom ogonlocken just nu - och da ar klockan anda inte ens fyra an. Med tva stycken tva-timmars lectures efter varandra med start klockan nio pa morgonen sa finns det inte mycket kraft kvar nar man travar hem efterat. Jag och Emma riktigt slapade benen efter oss ner for Kingston Hill for att hinna hem for att slanga i oss lunch innan det riktigt kandes som mitt i natten! Det borjade namligen eka lite tomt i kylskapet och jag trotsade aldrig regnet igar for att ga och handla sa det fick bli idag istallet. Nu ar det pafyllt och hade det inte varit for det faktum att det dar med att skynda i sig mat inte ar min grej sa hade jag nog varit i full gang med att planera nagot gott till middag just nu. Jag far sa ont i magen av att ata fort sa just nu kanns det fortfarande inte alls lockande att tanka pa mat och det var riktigt jobbigt att forsoka handla for en hel vecka med magont.

Istallet ska jag krypa ner i mysklader och sangen for att titta pa en film eller tv - mojligtvis ska jag t.o.m sova middag, nagot som jag dragit ner pa men som jag brukade gora mycket forut. Stunder som dessa saknar jag verkligen mina fina husdjur som vi har hemma hos mamma. Det ar sa skont att ligga och vila med dem nar man inte riktigt orkar med sa mycket annat.

Katt- och filtmys fran i julas.

Sen har jag tagit pa mig ett litet uppdrag ocksa, som jag tankte pyssla med senare. Det ar namligen sa att min pappa, hans sambo och en av mina yngre broder kommer hit och halsar pa veckan efter pask! Vi har pratat om det lange men ingenting har varit bestamt men nu sa ar flygen bokade. Min lillebror ska komma och bo har hemma hos mig men pappa behover hotell sa jag sa att jag skulle gora lite research och fixa ihop en lista med alternativ at honom. Jag har inte superbra koll pa hotell har faktiskt eftersom jag ju har mitt eget hus att bo i - sa om nagon bott pa nagot bra, prisvart hotell har i London som de verkligen kan rekommendera sa tar jag garna emot tips!

Kulturkrock

Jo det ar faktiskt sa att man upplever dem har i ovriga Europa ocksa. Annars tanker man nog pa kulturkrockar som nagot som mest intraffar pa andra sidan jorden men - kanske lite mindre valdsamma - sadana intraffar har i England ocksa. Det ar stora och sma ogonblick som man ofta inte ens tanker pa sadar forran efterat. Det ar nar man kommer in till narmaste vardcentral med getingstick och skoterskan i receptionen forvirrat inte forstar vad du gor dar om du inte forst ansokt om att bli patient och blivit accepterad. Det ar nar det finns tre tomma bankar vid strandpromenaden och framlingen anda satter sig pa samma bank som du. Det ar nar bussen ar tom och det anda satter sig nagon pa satet bredvid. Det ar nar kassorskan i mataffaren packar dina pasar at dig - och dessutom tycker att varje plastkasse ar full efter 3 varor. Det ar nar man bestallt en pastaratt pa restaurang och servitoren fragar om du vill ha "chips on the side?" Det ar nar sopbilen bara tar soppasar som ar svarta sopsackar. Det ar nar man forvantas kasta batterier i hushallssoporna och regeringen lanserar en kampanj for att forsoka fa den vuxna populationen att ata fem gronsaker och frukter varje dag.

Det ar nar plast ar ett material som ingen an kommit pa hur man atervinner.


Och det ar definitivt nar Emmas foraldrar ar pa besok, och det var de varit den har helgen.
Emmas mamma ar bade engelsk hemmafru och kristen. Bada ljusar fran vad jag ar, sa fastan hon ar sockersot och supersnall sa marks det att vi kommer fran olika varldar. Nar Emmas foraldrar ar har sa ar det afternoon tea time - all the time. Det spelar ingen roll vad som gors, vad som skall goras, om man sitter eller star... tekopparna flyger fram och det ar socker och honung, mjolk och smakakor. Sen ska det torkas och dammas, stadas och kastas.

"What is this?! I'm going to throw it out!" hojtade hon fran diskbanken igar. Det dar ar min disktrasa, sa jag. Det ar en Wettex-duk. Nej, nej tyckte hon. Jo, jo tyckte jag - jag forklarade att man torkar diskbanken med den, att man skoljer ur den och later den torka, byter ut den nar det behovs. Hon tyckte att det har man en disksvamp till. Samma sak foljde sedan med diskborsten, den skulle kastas den med tyckte hon - onodigt nar man har en disksvamp. Och varfor hade vi inga diskhandskar?

Diska kan man tydligen gora pa en miljon fel satt.

Sen gick vi vidare till hur jag sover daligt p.g.a mardrommar. Jag har haft dem sedan jag var i 14-arsaldern och ar ganska van, men hon tyckte jag skulle forsoka se nagon som kunde prata med mina inre, och yttre andar och ta reda pa vad det var for fel pa min energi. Jag tackade for tipset (man ar inte oartig bara for att man ar svensk - och har wettex-duk istallet for svamp) och sa att det ar nog okej, plus att jag sov faktiskt ganska bra i gar natt. Det tror jag det, utbrast hon. "For vi bad for dig!"

Kulturkrock... eller kanske svensk ateistkrock. Hur som helst ar England ett land dar man ofta hamnar i situationer dar man far le, nicka och saga tack, tack.

Nu sitter jag och tittar pa regnet och den tjocka sondagstrafiken utanfor med Radio 1 och Huw Stephens som sallskap. C ar missing in action, som vanligt pa sondagar och jag har en fika inplanerad uppe pa campus med Hiroko men funderar pa om jag ska ga upp till Asda och kopa mat innan det... men vill jag ut i regnet?

Tidigare inlägg