Jag sitter bokstavligt talat och vantar pa att min Loka paron ska bli kall. Pappa hade med sig tre stycken 2-liters flaskor till mig nar vi skulle fira min fodelsedag och jag blev ungefar lika glad for dem som jag blev for mina faktiska fodelsedagspresenter. Det ar galet dumt att britterna ar sa emot smaksatt vatten... eller i alla fall smaksatt vatten med kolsyra. Smaksatt stilla vatten har dem, men det bluir ju bara som blaskig saft. Det har i alla fall blivit lite av en rolig grej det dar med min karlek till Loka, och speciellt den med paronsmak sa nar jag ar ivag pa jobbresor i Sverige och Danmark sa star det ofta Loka och vantar pa mig pa mitt hotellrum nar jag checkat in, for att den som ar bokningsansvarig vet att jag blir glad da. Mina kollegor koper ocksa alltid Loka paron till mig nar de kan. Det ar akta karlek det!

 

Idag vaknade jag lite halvt kallsvettig och kande hur det riktigt krop under huden pa mig av stress som jag egentligen inte vill lata mig sjalv tanka pa eller kanna igen. Jag blundade envist en stund till och latsades att jag sov. Hunden kom hem fran sin promenad med mamma och la sig som en sten pa mina ben och efter ett tag var jag ju bara tvungen att erkanna for mig sjalv att jag var vaken. Det ar ju sa dumt nar man har, ofta sma saker, som man skjuter pa och sa later man stressen vaxa i takt med att man kanner sig skyldig och dum for att man inte tagit tag i det med en gang. I vaskan fick jag syn pa ett kvitto och det slog mig att jag aven maste skicka in min reserakning for december. Suck och ston. Nar man ar ledig vill man ju bara vara ledig. Ikvall har jag i alla fall gjort och skickat in den dar reserakningen och det kanns bra. Har aven tagit mig i kragen och till 99% gjort klart det andra jag hade som lag och skavde och grodde en kall klump av stress i magen pa mig. Jag kan finjustera i morgon. Det ar ju sa fanigt for nar man val satter sig ner sa ar det ju aldrig sa svart och jobbigt som man byggt upp i huvudet att det ska vara. 

 

Hur som helst sa ar det forberedelser infor min Performance Appraisal som jag ska ha nasta vecka nar jag ar tillbaka pa jobbet. Det fungerar ungefar som utvecklingssamtalen gjorde nar man gick i skolan, och ar en utvardering av mina framgangar, min utveckling och mina mal. Att tala om for sin chef hur himla bra och duktig man ar gar ju lite emot hur de flesta manniskor fungerar tror jag. Som svensk ar det kanske ibland extra svart att skriva ett 4 sidor langt dokument om hur javla duktig man ar, men det ska ju goras. Sedan ska man ju vara mogen about it ocksa saklart och balansera allt det dar duktiga med lite nyttigt "det har vill jag lara mig och bli battre pa". Svarast ar nastan biten som handlar om feedback till ledningen, foretaget och arbetslaget. En ganska glasklar punkt pa dagordningen pa ytan kanske, men nu jobbar jag for ett amerikanskt/Nya Zeelandskt foretag i Storbritannien och da oser man inte ur sig forsta basta sanning precis utan det ar viktigt med artigheter och val balanserade halvsanningar. Later hemskt kanske men kulturen ar sa pass osvensk att dar man i Sverige inte ska krangla till det i onodan ska man helst i England linda in saker a ting sa mycket man kan. Hur det later ar bra mycket viktigare an vad man sager. Formalia ar viktigt. Ord for ordens skull ar viktigt.

 

 

 

 

 

Fodelsedagsfirande 2 av ? klart. Pappa och hans sambo kom hit ikvall pa middag men da min faster och hennes sambo inte hade mojlighet ikvall sa kom de over i torsdags istallet. Nasta vecka nar jag kommer hem till London ska jag forst fira med tjejerna jag delar lagenhet med, sedan med ett gang jobbarkompisar och sen med ytterligare ett gang kompisar... sen far jag se om jag staller till med nagot lite mer officiellt kalas ocksa dar pa slutet. Jag fyller ju 25 namligen, och det ska ju firas ordentligt.

 

Nu ar det bara nagra dagar kvar pa Sverigevistelsen och jag har smygkollat i jobbmailen och vet vad som vantar. Har till och med ett och annat jag kanner att jag maste ordna med for jobbets rakning innan den 9 januari nar jag ar tillbaka pa kontoret och det kanns lite jobbigt. Jag onskar att jag vore en sadan dar person som bara blint och utan samvetstvivel kunde slappa allt och konstatera att "nej men jag ar faktiskt ledig". Istallet hatar jag att lata folk vanta pa saker och ting, och da spelar det ingen roll om det ar vardag eller helg, dag eller natt. Det gor att jag ibland kor rakt in i kaklet, och nog egentligen sliter pa mig sjalv mer an vad jag borde ibland, men det kan inte hjalpas. Man ar ju som person precis den man ar.

 

Sista dagarna i Sverige kommer i alla fall att delas med goda vanner bade i Stockholm och i Uppsala och jag tankte klamma in ett par till traningspass. Bade december och januari har jag kommit ivag till gymmet 6 dagar i veckan och fungerar bara det har med pendlingen fran jobbet (eftersom vi nu flyttat vart kontor) sa ser jag ingen anledning till att jag inte kan fortsatta med ett snitt pa i alla fall 5 ganger i veckan framover. Det blir bra det.

 

 

Idag gick jag tillsammans med min ena bror och jag sprang 3km som uppvarmning forst innan vi gav oss pa resten. Jag korde mest ben, men vi hade aven lite fokus pa rygg for jag har besvar med mig rygg som jag forut lyckats fa ganska bra ordning pa under perioder nar jag varit med valtranad. Med den erfarenheten i bagaget sa ville jag att vi tillsammans skulle klura lite pa vad som skulle vara bast. Det gick bra och det kanns som att jag har lite av en rygg-plan att ga vidare med. Det kommer bli spannande! Jag tanker aven att jag ska ta lite extra hjalp nar jag kommer hem genom den forsakring jag faktiskt har fran jobbet. Jag har haft problem for lange nu och tycker att jag ar lite for ung for att bara behova acceptera det. Med lite extra traning fran mitt hall och lite extra hjalp fran en lakare eller naprapat sa hoppas jag att vi kan motas pa mitten.