Det gjorde riktigt ont i magen igar formiddag nar jag med tunga steg gick ut till taxin som vantade. Jag ville vanda om och springa tillbaka in i lobbyn, i restaurangen och krama om alla fina i ganget som jag hade mitt senaste projekt med (for andra aret i rad). Men vi hade ju redan kramats, pussats och sagt hej da och "vi ses snart igen!" och jag hade svalt tarar och den saknad som genast bubblade upp i hela brostet. Mitt jobb ar fantasiskt. Det ar fantastiskt jobbigt och frustrerande ibland, det ar utmanande och utmattande... det ar otroligt socialt och ibland jobbar jag med manniskor som jag rent utav tanker att, snalla, forvinn inte.

 

Det gor de ju inte heller... oftast, utan finns dar igen sedan pa telefonen, eller pa en regning tagperrong med kaffe, mineralvatten och kanelbullar fran pressbyran.

 

Pa flygplatsen forsokte jag distrahera mig sjalv med lunch och at en varm, grillad macka som maste ha varit gjord pa sotaste honokakan som de kunde hitta. Det smakade kaffebrod och jag var tacksam for den sallad jag fick plocka ihop ocksa. Jag svarade pa jobbmail och smsade med lillebror. Allt for att inte ta en taxi tillbaka igen. Val pa planet gick det battre. Den geografiska distansen blev pa riktigt och jag laste min forsta bok pa svenska sedan jag gick pa gymnasiet!

 

Jag hade ju faktiskt raknat ner dagarna, nastan varje minut till detta ocksa. Jag skulle hem till mamma.

 

Jag skulle hem till pepparkaksdeg i kylen, tanda ljus, varm hund pa soffan och mandlar. Jag skulle hem till Loka med paronsmak, promenader till ICA och leverpastej pa kavring.

 

"I morgon tar vi sovmorgon!" utbrast en kollega fran Stockholm, nar vi gick tillbaka till hotellet i stormvindarna pa Oland i gar kvall. Vi hade precis atit middag pa narmasta korvkiosk (jag protesterade inombords hela tiden och at precis bara sa mycket som jag behovde for att vara saker pa att ingen av dem skulle ifragasatta det - flottiga pommes och sladdriga hamburgare fran en kiosk sadar ar INTE min grej) och langtade allihop till vara sangar.

 

09.45 i morse star jag i morgonrocken med nytvattat har och tycker inte att de tagit sa hemskt mycket sovmorgon i alla fall, grabbarna, nar de stampar och vill aka vidare till Jonkoping vilket var nasta stop pa var Sverigeturné. Det var sa skont att verkligen ta en sadan dar riktig sondagsmorgon for mig sjalv pa hotellet och det tog verkligen emot att packa ihop och aka. Innan vi begav oss ivag over Olandsbron dock sa hann jag med veckans omgang med silvershampoo (nar man bor i London sa maste man, minst en gang i veckan, for med avgaser och dalig luft sa blir ljust slingat har som mitt sa trist i fargen) och inpackning. Lyckades aven med en ansiktsmask och mysig frukost pa rummet. Trots lugnt morgonpyssel innan vi akte sa somnade jag i bilen till Jonkoping av ren utmattning. Jag sov inte alls sa manga timmar i natt som jag behover och vet egentligen inte vad det var som blev fel. Det ar mycket tankar som far runt i huvudet nu, saker jag vill gora och forandra, och aven mycket jobbgrejer som jag aldrig riktigt kan slappa. Jag ar en person som tar mycket ansvar och ibland betyder det att jag engagerar mig valdigt intensivt i saker, jobbet inkluderat. Nar man dessutom jobbar for ett foretag som mitt, dar alla ar valdigt involverade sa dras jag med ytterligare. Jobbar man med manga manniskor som man tycker om och bryr sig om ocksa sa blir det extra svart att bara lagga saker at sidan for att det rakar vara helg eller mitt i natten...

 

Aven nar vi kom fram till hotellet och hade fatt ata sen middag sa lag jag och vilade en stund. Det blir ju morkt har i Sverige sa fort pa vintern, och aven om dagarna blir kortare i England ocksa pa vintern sa ar det inte alls lika manga timmar som gar bort som har och jag marker, t.o.m efter tva veckor i Sverige att jag blir trott fortare har. Fran klockan 16.00 sa gar jag omkring och tror att klockan ar 21, minst! Jag var sa trott dar pa eftermiddagen efter ett par timmar i bilen och thaimat och nar jag blir trott sadar sa fryser jag. Det fick bli dubbla tacken i sangen och en kollegas jacka och en timmes somn till.

 

Nu pa kvallen har vi varit ute i Jonkoping for ett par glas vin och lite plockmat men med lite halvtaskig service och en lang dag framfor oss i morgon sa stannade vi inte sa lange. Det ar trakigt nar det blir sa, for vi som kommer over fran England ar forstas vana vid toppservice nar man ar ute och dricker, men aven de som inte bor dar tyckte att det var riktigt dalig attityd hos personalen (som tog betalt for saker vi bestallt men aldrig fick t.ex).

 

Nu nar jag ar instangd pa ytterligare ett hotellrum och kanner att jag mest suttit stilla eller sovigt middag hela denna sondag sa langtar jag tillbaka till blasten och oronbedovande ljudet av vagor ute pa Oland. Igar var jag ute i flera timmar och gick langs vattnet. Det var svart att ta sig fram pa vissa stallen men det gor mig ingenting sa lange jag far rora pa mig och andas riktig luft. Med riktiga skor och varm jacka, halsduk och vantar sa fros jag inte en enda gang och vande egentligen bara hem for att solen var pa vag ner. Torrt, klart och kallt pa ett sa friskt satt att jag ville spara lordagsluften pa flaska och ta med hem till sotiga London.

 

 

 

 

I kvall har Children in Need sin stora insamlingsgala hemma i the UK. McFly ar en ganska sjalvklar programpunkt efter 10 ar av engagemang och superkarriar. Just i kvall sa fick de aven hjalp pa scenen av kompisarna James Bourne och Matt Willis - tva tredjedelar av Busted. Deras forsta skiva fick jag tillslut kopa ett nytt ex av minns jag for att jag helt enkelt spelade sonder den. Den stod pa konstant hemma 2002 och varvades senare med deras uppfoljningsalbum och McFly's debutalbum.

 

 

Pa Royal Albert Hall i London sag vi McFly och Busted tillsammans pa scenen for ett par manader sedan for forsta gangen sedan McFly oppnade for dem 2002. Nu slass fansen om biljetter till den superturné som dem ska ut pa tillsammans i april och maj. Pa minuter sa forsvann biljetterna, fler datum fick laggas till och da kostar biljetterna anda nastan 2000kr. Det ar pengar som manga McFly-fans ar helt redo, och ganska vana att lagga. Det har nastan alltid varit sa och det ar en otroligt stor del i vad dem gor - att analysera sin fanbase och lagga upp koncept som fungerar for just deras fans. Det ar unikt fortfarande idag att salja en upplevelse snarare an en skiva eller en download och kanner man sina fans riktigt ordentligt sa kan man ta betalt for just ratt saker och overlever ganska latt aven i dagens musikvarld och pa en marknad dar manga artister gnaller och klagar over att de inte far de intakter de fortjanar pga Spotify, youtube och nedladdning.

 

Jag ar stolt over 10 ar tillsammans med dem och vet att finns det nagot band som klarar 10 ar till ar ar det dem.

 

Skont ocksa att nastan alla hemligheter avslojats nu. Det finns ett par saker till som inte riktigt ar officiella annu, men vi tar ett par saker i taget i McFly's varld. Hemlisar ar lite mysiga, specieltl infor turnéer. Det vet alla sedan sist.

 

Nu har jag inte bloggat sedan januari och det ar det langsta uppehall jag haft fran min blogg sedan den startades. Jag har bloggat lite pa annat hall (har en blogg pa engelska ocksa) men det ar anda den har bloggen jag vaxt upp med och jag vill absolut inte tappa den.

 

Sista fredagen jag hade inne pa kontoret var inte superprodutiv for da hade vi spa-dag pa jobbet med manikyr, massage, frukt och mysiga sallskapsspel och fika. Baren oppnade redan efter lunch (vi har oppen bar pa kontoret... valdigt brittiskt) och vi drog aven igang en tavling lite spontant dar vi satte upp bebisfoton pa oss sjalva pa en vagg och sa var man tvungen att gissa vem som var vem. Till och med med dessa tva fredagar i bagaget sa kanns den har dagen annu lugnare! 

 

Jag och en kollega ar ute pa jobbresa till Sverige faktiskt och befinner oss pa Oland av alla stallen sedan i onsdags. Vi bor pa Skansen, dar vi alltid bor nar vi ar har och har det mysigt och lugnt i det fina, torra vintervadret. Jag har lite smaplock att gora for nasta stora projekt jag har men ingenting som ligger och stressar vilket ar skont. Har pa Skansen finns det spa och mojligtvis varldens godaste mat sa det kanns extra lyxigt att vara har i ett par dagar nu nar jag jobbat sa intensivt hela aret. Just det har projektet och nasta ar mina sista for i ar och direkt, dagen efter att nasta projekt ar klart sa gar jag pa semester i en hel manad.

 

Sist jag bloggade var jag precis pa vag till Dublin for jobb och nu ar jag alltsa pa Oland for jobb. Livet ar ungefar precis likadant med andra ord. Saxa, du ville att jag garna skulle lista landerna jag flugit till och kanske missar jag nagot nu men Danmark, Irland, Norge, Finland, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Holland, Schweiz, USA, Spanien, Frankrike, Kanada, Belgien, Sydafrika och Ryssland har jag flygit till med jobbet. Och Sverige da saklart, for flyger ju hit och jobbar ocksa precis som att jag aven har vissa projekt lokalt hemma i England. Pa semester har jag aven varit pa andra stallen men just for jobbet tror jag att jag fatt med alla lander ovanfor.

 

Jag gladjer mig verkligen at att det inte regnar har och njot hela vagen nar jag tog en promenad i morse, trots att det blaste hart. Sa lange det ar torrt ute och man har ratt klader pa sig sa ar det mysigt med kyla kan jag tycka. Jag gick langs vattnet och i morgon tanker jag satta pa mig riktiga skor och ga langre. Idag var jag namligen tvungen att ga tillbaka och ata lunch med min kollega. Nu sitter jag pa mitt hotellrum och dricker kaffe och ater delicatoboll med Marianne-smak. Gott, men hade garna fatt smaka mer mint! I kylen star en Loka paron och vantar - lyckan ar total denna fredag!