Det ar dumt egentligen, hur jag alltid saknar mitt rum, var lagenhet, och min stad som mest de dar sista dagarna innan jag ska aka. Jag har varit hemma i en vecka, och i morgon ska jag ut och resa igen. Klockan 10.00 gar flyget till Dublin och vaskan har varit packad sedan igar. Det gick fort da jag bara halvt packade upp efter Sverigebesoket, och inte alls innan det da jag reste via Danmark.

 

Harom dagen fyllde jag i en enkat at British Airways som de skickat i ett email. Jag hade precis rest med dem hem till Heathrow fran Arlanda och kande att jag hade ett och annat att papeka. "Hur manga ganger har du flygit de senaste 12 manaderna?" fragade dem och jag skrattade hogt. Tror de pa en om man svarar "50-100 ganger"?

 

Emma vill aka skidor och jag kan inte hitta luckor i mitt schema riktigt for att det ska ga ihop men lovar att forsoka. Tid blir ett sadant konstigt koncept nar man jobbar sa som jag gor. Flygresor, hotellnatter och tidszoner ater liksom upp vardagar och energi pa ett satt som inte riktigt gar att forklara. Kvar blir enstaka helger och de dar kvallarna de veckor jag jobbar hemma pa kontoret har i London. Kvallar da jag och Emma sitter i hennes sang, med ryggarna more elementet och ser pa NCIS eller Revenge med hjartat i halsen! Pa helgen koper vi nya strumpbyxor (kommer att ha spenderat en formogenhet pa strumpybyxor nar karriaren har i England ar slut) och ater sondagslunch pa Nandos.

 

Sen borjar det om igen. Parker Cars star utanfor vad som kanns mitt i natten och en av deras killar vantar pa att fa kora mig till flygplatsen och sa snurrar allting vidare igen.

 

Men Irland blir kul. Jag ser fram emot att fa traffa alla jag lart kanna pa radiostationen samtidigt som jag ocksa ser fram emot att fa det hela gjort och ur vagen for i ar. Nar jag kommer hemma blir det tva veckor hemma innan det bar av till Danmark i 3 veckor foljt av Londonkontor, pask och sedan Sverigejobb.

 

Men som sagt, just nu sahar kvallen innan avfard onskar jag mest att jag fick stanna hemma anda. Sista natten i min egen sang kanns alltid lite vemodig. Borta bra men hemma bast.