...nu ar jag ju dock inte hemma an, men det finns mycket jag langtar till. Det ar ju trevligt att komma hem till mamma pa lite semester ocksa forstas. Bast ar de forsta dagarna nar nyhetens behag finns kvar och jag har full gaststatus hemma. Tomma diskmaskinen eller duka kommer inte pa fraga, Malin har ju kommit anda fran England.

Sen glommer de bort min fancy guest-status ganska fort, och sa maste jag bade diska och ga ut med hunden som alla andra, men det ar ganska vardagsmysigt det med.

Jag langtar dock hem till min egen sang. Jag minns nar jag forst flyttade in och jag nastan tyckte jag drunknade i sangen, for att den var sa stor. Nu, efter 1,5 manad i 90-sang sa saknar jag att kunna vanda och vrida pa mig hur jag vill. Sen ar det himla praktiskt ocksa, nar man laser i sangen och somnar, for halva sangen fungerar som sangbord. Man far plats med telefonen, datorn, bocker... ville man skulle man alltsa kunna bo i min sang foralltid.

Sak nummer tva som jag saknar ar att kunna stoppa in kontakter i ellutag utan att fundera pa var man har konverterare nagonstans. Behover telefonen laddas, sa gor man det, och behover man ladda batteriet i datorn samtidigt, ja da gar det med! Just nu har jag (trots att jag som om det vore nagon slags ritual eller tradition koper samma travel plug pa Boots pa Heathrow/Gatwick precis innan jag flyger varje gang) bara en namligen, sa jag kan bara ladda en sak i taget. Ska jag da ocksa fona eller platta haret samtidigt - ja da blir det katastrof.

Appropa telefonen sa kommer det bli underbart att fa tillbaka internet (aven nar jag ar utanfor wifi-rackhall) och att kunna ringa/sms:a som vanligt igen. Samma galler mitt mobila bredband. Att aka buss/tag utan att i hemlighet twittra om de andra passagerarna borde vara olagligt.

Jag saknar engelsk tv. Jag vill inte titta pa en urvattnad sasong av Robinson, jag vill inte acklas av osmakliga Elon-reklamer och jag vill faktiskt inte se en endaste Beckfilm, aldrig nagonsin. 4oD, BBC iPlayer och ITV Player ar mina basta vanner nar ogonen inte vill lasa mer, C ar ute och alla DVD-filmer ar "trakiga". Finns ingenting battre an ett par avsnitt av Inbetweeners eller en dokumentar om nagot man aldrig nagonsin trodde skulle vara intressant (My Big Fat Gypsy Wedding ar fortfarande bast).

Billiga bocker ar en annan sak som gor att jag nog aldrig skulle vilja bo i Sverige. Jag alskar att lasa och det ar mycket lattare att se till att det alltid finns nya spannande bocker hemma nar de inte kostar en halv formogenhet.

Sen langtar jag tillbaka till mina egna rutiner. Att leva i en resvaska ar bara kul och mysigt i en vecka eller tva. Jag langtar tillbaka till egen veckohandling och matrutiner, mina flatmates och promenader i Richmond Park. Jag vill tillbaka till bussar som gar var sjatte minut och tunnelbanor som gar varannan. Jag vill ga pa bio under hundralappen, och fa riktig studentrabatt pa riktiga saker (inte 2% pa en mac eller 4% pa en skrivare om man koper 6 arsforbrukningar av black samtidigt och allt annat CSN pysslar med).

Jag saknar butikspersonal som halsar och ursaktar sig nar de behover forbi. Jag saknar manniskor som fattar att man ska sta pa hoger sida av rulltrappan, sa att man kan ga upp till vanster och jag saknar min externa harddisk och sladden till min iPod som jag lamnade hemma! Har inte blivit nagon ny musik pa iPoden sedan jag kom hit, och jag kanner redan nu att det ar tur att det finns internet pa flyget sa att jag kan kora pa Spotify och Youtube istallet.

Inte sa langt kvar nu, snart sa... snart ar det hemresa som galler. Men innan det maste jag ju gora det dar trakiga som alltid kommer pa kopet - tvatta och packa. Jag brukade vara battre pa det, brukade ha framforhallning och aldrig stressa pa slutet. Sen traffade jag C... och hon packar helst 5 minuter efter att hon ska ha lamnat huset redan, och av nagon anledning smittar det dar av sig!

Men jag har tur anda, det vet jag, som far det basta fran tva varldar, och som far komma hem till tva stallen.

 

Det har tagit mig tre dagar att se hela sasong ett av Pretty Little Liars. Sa redo att aka hem till England ar jag nu. Jag maste dock forsoka tamja tristessen lite nu, for hela sasong tva har inte aired annu, sa gar jag for snabbt fram sa far jag valdigt lite att gora under mina lite drygt tva kvarvarande Sverigeveckor. Att fa aka hem till London nu vore skont kanner jag, och det kanns lattare nu nar biljetten i alla fall ar bokad. Det finns ett datum att sikta in sig pa - ett ljus i smastadstunneln. Jag kan lika garna ligga i min egen sang hemma och sakna C, som att jag kan ligga pa soffan hos mamma i Sverige och sakna henne.

Det varsta ar nar man ar nagonstans, ser, tanker, kanner och vill beratta. Det bara bubblar upp, orden ligger och skaver pa tungan och vill bara ut, man far upp med huvudet och vill dela pa det man upplever... men det gar inte for milen ar for manga och minutpriset for dyrt. Dessutom ar det inte samma sak. Jag ater lakrits, vantar pa att McFly ska avsolja hemligheter pa Super City (det kommer, de har lovat) och forbereder mig for vad jag kommer kanna om det ar Europadatum som ar pa gang. Samtidigt forsoker jag med hjalp av var generations viktigaste och mest kraftfulla verktyg (google och facebook) leta ratt pa killen vars korkort jag hittade under eftermiddagen nar jag var ute och sprang. Blir det Europa... vad gor jag da?

Ar det sydamerikadatum sa slar jag nagon, hart.

En av de relativt nya sevardheterna i London ar M&M's World och da jag och min van Sam skulle ga pa bio vid Leicester Square precis innan jag akte pa Sverigesemester sa passade vi pa att kika in. Det finns flera likadana i USA och det marks verkligen att konceptet ar ameriskanskt. De har gjort karaktarer av de olika fargerna som finns pa M&Ms och skapat en hel varld kring dem. De har personligheter och olika rum i den stora affaren dar man ocksa naturligtvis kan kopa chokladen i tusen olika farger och former med olika leksaker till. Det gar aven att kopa klader, heminredning och spel - allt i klara, glansiga farger!

Att mycket av leksakerna och godiset hade tagits direkt fran de amerikanska affarerna var inte svart att lista ut da det var ganska tunnt med souvernirer som var Londonbaserade medan det gick helt latt att hitta Lady Liberty med en M&M i handen att kopa hem och pynta med. Mojligtvis kommer det mer och mer London-saker nu nar de oppnat och far etablera sig.

Lite krystat kandes det, som svensk, att ga omkring dar pa vaningsplan efter vaningsplan med samma fargglada saker man kan kopa pa farjan over till Gotland, men till det tredubbla priset. Dock ar det ju roligt att ha sett och gillar man choklad och fina farger sa kommer man i alla fall att imponeras av de vaningsplan som ar fyllda med ror fyllda med M&Ms som man kan kopa i losvikt.

Bakom twitter, google+ och tumblr kommer bloggen har inne lite i skymmundan ibland. Speciellt nar det inte hander sa mycket, utan man bara reflekterar over det dar lilla, vanliga. Idag har jag i alla fall givit med mig, tagit tjuren vid hornen och gjort arets CSN-ansokan. Att fylla i sjalva ansokan tar ju inte manga minuter, men att hitta email med information som bevisar nasta ars terminsavgifter och klura ut hur jag ska redovisa mina resultat pa basta satt, det tar en stund. Framfor allt sa tar det 2-3 timmar att signera skiten pa slutet med Nordeas e-legitimation. Forra aret tog det 5 timmar, 2 telefonsamtal till Nordea och en hel del tarar minns jag. Det slutade med att Nordea sjalva medgav att den enda losningen nog var att skriva ut ansokan i alla fall och skicka in den pa posten ala 1992.