Annu en helg och jag har flytt Kingston for biobesok, mat, shopping och sena (dyra) telefonsamtal till Tyskland hemma i Kilburn. Hur jag an vander och vrider pa det just nu sa ar Kilburn fortfarande hemma och Kingston ar "borta pa Uni". Det ar latt (i london-matt i alla fall) att ta sig i mellan de bada stadsdelarna i alla fall och det ar ju skont. 30 minuter pa taget (£3.30 med railcard) och sa ar man inne mitt i smeten.

Camden forra lordagen med Dave Hunter var the happiest times pa lange (och med lange menar jag helgen i Tyskland den 15e september). Han ar den mysigaste solo-popstjarnan vi har och jag onskar honom all framgang i varlden. Han fortjanar det verkligen och han var sa glad att se mig att jag nastan trillade baklanges. Det paminde mig om McFly's early days, nar man gick pa signings och de inte stack under stol med vilka de kande igen och garna missade ett par tag tillbaka ut till N******** (skrev forst ut var de bor men angrade mig, bast att inte inkludera det i dagslaget) for extra snicksnack om allt och ingenting ute pa parkeringen efterat.

Dave ar fortfarande bra pa snicksnack, och han ar ocksa bra pa att kramas och pussas. Pluspoang till honom ocksa for att han bade gav mig komplimanger for min klanning, och for mitt nyfargade och klippta har. Det star inte i popstjarnehandboken att man maste komma ihag sant!

Det var jattemysigt att fa tillbringa helgen med Bethan och Sandra ocksa (mini-boardie meet up!) och jag hoppas verkligen att du orkar hanga kvar i Londons knepiga kanter lite till gumman. Jag vet hur ensam man kanner sig nar man plotsligt star okand i en nio miljoner stor folkmassa pa gatuhorn som alla ser likadana ut men vi finns har. Man kanner sig lojligt vilsen nar man trevar och letar, men nar man val kanner igen de viktiga ansikten som anda finns har sa kan man tappa bort sig pa gator och torg tillsammans och det ar roligare sa.

Fredagen innan det dock sa gick jag och Emma pa bio och sag Adventure Land. Valdigt mycket Juno och Kristen som sag vilsen ut. Att Edward vilken sekund som helst skulle hoppa fram och radda dagen tror jag bade hon och jag nast intill raknade med (och jag ar medveten om att hon spelade in Adventure Land innan hon gjorde Twilight men det hjalpte inte). Hon gjorde inte ett daligt jobb - tvart om, och filmen var sadar morkt och bittert roligt som alla bra filmer ar these days (min favorit ar fortfarande Nick & Norah's Infinite Playlist eftersom det ar min favoritbok ocksa!) men jag blev genast medveten om att hon nog malat in sig i ett horn lite som Jennifer Aniston och nu aldrig kommer kunna dyka upp nagonstans i livet utan Rob pa armen. Hon sag liksom halv ut i hela filmen.

Emma och jag gar samma kurs pa uni med lectures tillsammans (inga tutorials dock, trist nog). McFly ar inte hennes stora passion direkt (dans verkar vara hennes grej) men jag har ju konverterat folk forut och det ar val kanske inte hela varlden. Mina flatmates ar val som flatmates ar mest antar jag. I vanlig ordning sa killarna mycket lattare att umgas med dock (aven om de inte heller har nagot storre intresse i McFly) och favoriterna ar Jan (fran Finland) och Tom & Ben. An sa lange sa bestar min umgangeskrets har pa uni alltsa av andra Law students samt Alice men ser inte det som nagot storre problem an sa lange. Man vidgar nog sina vyer allt eftersom.

Allas var Harry Judd gick gatan fram, har i Kingston idag (och i lordags) och det ar ju alltid trevligt! Det skulle jag i och for sig kanske inte ha delat med mig av for nu kan jag val snarast forvanta mig halva Frankrikes fjortisbefolkning pa Kingston's high street, eller annu varre, min troskel. Usch! Forsvinn! Att McFly skulle spela i Fryshuset den 7 november i ar ar ingenting de sjalva vet om i alla fall och ar bara ett rykte pahittat av det har lilla ganget. Riktiga fans koper skivorna och konsertbiljetterna som redan finns for att stotta bandet istallet for att gnalla om att de inte kommer och besoker just dem i deras lilla land! Kom hit till England och se till att killarna vet att ni finns istallet era gnallspikar!