Nagonting som ar bade en blessing och en curse nar man arbetar och umgas over sa manga tidszoner som jag gor ar att dagarna blir langre. Nar det ar sen kvall har ar det fortfarande dag i Los Angeles och da hinner man med nagra extra email eller sms-konversationer och beslut om nagonting man annars hade behovt vanta pa... baksidan ar ju att natterna blir kortare for nar det blir morgon har sa ar det morgon och dags att ga upp vilken tid det an rakar vara i New York eller LA.

 

Just den har helgen ar extremt lang, inte for att jag har extra lediga dagar eller nagonting annat lyxigt pa gang utan for att det hander saker pa fel plats, i fel tidszon som ligger och skaver och stressar mig lite. Eller mycket, om jag ska vara arlig. Den har helgen ar lite av en tickande bomb och jag onskar med allt jag har att det inte kandes riktigt sa dramatiskt som det gor men ibland kan man inte styra. Allt jag kan gora ar att distrahera mig sjalv, meditera, lasa, jobba, leta lagenhet och jag har t.o.m sparat hartvatt till ikvall sa att jag kan fa lite tid att ga till det ocksa. Det galler att planera sitt avslappnande val.

 

Jag tycker om att ha kontroll och just den har helgen har jag fatt slappa kontrollen till nagon jag egentligen inte kanner och inte litar pa heller. Det ar bland det varsta jag vet. Nu raknar jag ner sekunderna till det ar over, i alla tidszoner!

 

Om jag riktigt tanker efter sa ar det lite skrammande ocksa att jag paborjar ett lite ny-gammalt projekt pa mandag som ligger utanfor arbetet med J. Jag har vant mig lite vid att endast ha honom att tanka pa nu och sa plotsligt ska jag slanga in nagonting helt annat ocksa. Det kommer att bli intressant och en utmaning for mig som var sa pa haret nara att helt ga in i vaggen i hostas. Hela vintern och varen gick jag mest pa nagonslags spokenergi och de sista veckorna i mars klev jag endast ur sangen for att jag visste att det skulle ta slut. Sen har jag matt battre och battre, allting med J har gatt over forvantan och jag sa ja till nasta grej med nytt sjalvfortroende och ny energi. Nu ar det upp till bevis.

 

For att fa dagen att ga idag sa var jag nere i hamnen en vanda ganska precis nar hamnfestivalen hade oppnat. Det var mest barnfamiljer dar da det precis regnat och det var ganska tidigt pa morgonen fortfarande och inte sa packat med folk som jag forst trodde. Det doftade varm korv med brod och branda mandlar och trots att det blaste sa var det ganska skont ute.

 

 

Jag har sett nio avsnitt av Jane The Virgin pa tva dagar. This addiction is no joke. Jag stod emot lange och tankte att det ar inte smart att bli beroende av ytterligare en tv-serie just nu nar jag precis ska byta kontrakt, flytta och har Js saker att sta i men sa behovde jag distrahera mig sjalv fran allting nar det plotsligt kandes lite mycket allting och nu ar jag fast.

 

Efter fyra timmars somn, ett gang arga sms, frustrerade Tweets och stottande direktmeddelanden sa sitter jag i alla fall pa Arlanda med min van M i huvudet pa repeat. Det ar inte ditt ansvar, det ar inte ditt fel, du kan inte ta pa dig allt ansvar i hela varlden hela tiden. Jag kan inte fixa detta, jag kan inte losa det. Det ar inte mitt ansvar... men det ar svart. Ett litet gang helt frammande kvinnor pa internet (med forslagsvis for mycket fritid) har bestamt att livet inte ar rattvist - och sa ar det ju, men att det ar mitt fel. Tonen ar kanske lite extra hard just for att de faktiskt inte kanner mig. Jag ar en avatar pa Twitter i deras ogon, inte en person. Jag ar del av Js PR-maskin i deras ogon, jag har inte kanslor, jag har inte ratt att tycka och tanka sjalv.

 

En sak ar saker i alla fall - jag ar glad att jag inte kanner nagon som beter sig lika barnsligt och att vad de an sager sa ar jag en helt egen person med egna varderingar och egna kanlsor. Ingen bestammer over mig och mina tankar. Jag far vara glad och positiv om jag vill. Jag far sta stolt vid Js sida och jag ber inte om ursakt for det. Daremot far det mig att fundera over varfor manniskor blir sa olyckliga att de tillslut blir allergiska mot lycka i allmanhet. Andra manniskor far inte heller ma bra.

 

Det liksom brast i natt. Jag var trott och sliten som det var och jag visste att jag skulle saga hej da till hunden och mina broder om bara nagra timmar. Det krop stress i hela kroppen och min enda livlina dar en stund var J som sa precis ratt saker och M som satte ner foten och fick mig att forsta att jag inte kan ta at mig mer av det har nu.

 

Nu ska jag forsoka samla mig sjalv, kanna mig trygg i att jag vet vem jag ar och sova ikapp lite pa flyget till Kopenhamn. Jag har en lagenhetsvisning att ga pa i eftermiddag och en hemsida att bygga.

 

 

Nar jag inte kunda varva ner och sova i gar kvall sa satt jag uppe och kikade pa lagenheter. Jag ar en av dem som alltid tycker det ar roligt, aven om jag inte ska flytta sjalv men nu ska jag ju faktiskt det och da blir det ju pa lite extra allvar. Jag vet egentligen ingenting om de olika delarna av staden forutom det jag sett nar jag varit dar och jobbat tidigare men jag har forsokt att halla mig inom gangavstand till kontoret och da har sokandet automatiskt hamnat ratt centralt.

 

Jag har kommit fram till att den ultimata losningen for mig anda vore om jag kunde hitta nagonting att hyra under en kortare period, t.ex 2-4 manader. Da vet jag var jag ska ta vagen till att borja med men hinner ocksa fa en riktig kansla for var jag vill bo mer permanent och landa lite i jobbet innan jag ska leta boende igen. Precis detta - en lagenhet som ligger nara jobbet, ar moblerad sa att jag inte behover investera i massor av mobler det forsta jag gor och som hyrs ut i bara nagra manader hittade jag i natt. Perfekt! Sa nu har jag varit i kontakt med personen som vill hyra ut den och haller tummarna for att vi kan ordna en visning. Nu nar jag hittat nagonting som jag andra tror skulle kunna vara losningen sa kliar det liksom i fingrarna. Nu vill jag bara fixa, ordna och sla slag i saken.

 

Sen ar det klart att jag ser fram emot en egen, mer permanent lagenhet som jag far fylla med mina egna saker - men min praktiska sida sager att en mjukstart vore det basta.

 

Annars har jag mest varit instangd i projektledar-bubblan idag. Jag maste fortfarande losa det har med frakten till USA och J har ett par andra projekt som nu ligger pa mitt bord. Det ar en spannande blandning pa hans uppdrag och det uppskattas da jag tidigare gjort mycket samma, samma. Med honom ar det alltid full fart och nar han och jag brainstormar kring ideer sa vet man verkligen aldrig vad som kan handa. Det ar precis denna slags kreativitet jag behover mitt i det strukturerade. Mycket har legat och skavt det senaste aret, men mycket pga vart inte sa nyfunna langre, samarbete sa har min karlek for mitt jobb riktigt tagit fart igen.

 

Vi hade det sa bra i Kopenhamn, J, K och jag att ingen av oss ville att det skulle ta slut. Det mesta klaffade fint under eventet over helgen och det som inte klaffade ordnade jag upp utan problem. Jag ar stolt over min egen insats men aven over J som tog emot fans med oppna armar, lat dem jaga runt honom pa Tivoli och gav alla egentid pa ett satt som jag vet att ingen annan gjort. Veckan tillsammans lever jag lange pa och bade jag och J har fatt fantastiskt bra feedback fran deltagarna och gasterna. J charmade ju saklart aven hotellpersonal och servitriser och nu har jag en stor kartong i hallen full med presenter till honom som han fatt fran alla olika hall, inklusive tjejen i receptionen nar vi skulle checka ut... Ibland ar han alldeles for charmig for sitt eget basta och postkontoret i Kopenhamn ville inte alls skicka en 7kg tung lada nagonstans at mig sa jag fick checka in den pa flyget istallet. Det gick ju det med. UPS eller DHL ar nu fragan... Parcelforce? Jag far forska lite kring det dar.

 

 

Just det har eventet hade jag som nagon slags sakerhetsniva. Nar jag vande upp och ner pa mitt liv for nagra manader sedan och sa upp mig fran jobbet sa anvande jag den har helgen som precis varit som min punkt att fokusera pa for att inte kanna mig stressad. Jag sa till mig sjalv att jag skulle ta tag i vad som kommer harnast efter detta event. Jag ar inte sarskilt bra pa att bara slappa och lata saker falla precis som de vill, istallet vill jag garna planera och ha full koll (det ar val kanske darfor jag arbetar med event) och den har gangen var jag tvungen att acceptera att det inte fanns tid eller mental energi till det. Det har sakert varit en nyttig ovning for mig men hur som helst sa har vi ju bockat av just det dar eventet nu. Precis enligt tidsplanen sa tog jag ett besult gallande min karriar och for forsta gangen pa lange kanns det som att jag har en hallbar plan. Den kraver stora forandringar men jag har ju i manga manader nu sagt till mig sjalv att jag kommer att ga under om nagonting inte forandras, sa varfor inte?

 

Det blir nytt jobb men "endast" pa heltid (jag har ju arbetat upp till 20 timmar per dag tidigare) och aven nya projekt med J (som jag inte kommer att sitta med kl 02.30 nu da jag har kvallar och helger fria). Det blir flytt och nytt land... och jag tror att det blir bra. Lite tidspress blir det da jag tackat ja till att borja 1 juni. Da hinner jag jobbar i tva manader innan jag aker till New York. Jag maste ocksa hitta nagonstans permenent att bo, men det loser sig tror jag. Jag har fin uppbackning pa min nya hemort i form av nya kollegor men gamla kontakter och i varsta fall bor jag pa hotell ett tag.

 

Nu haller jag tummarna for att ett mote J hade i fredags gick bra och att regnet haller sig borta idag sa att jag kan hanga min tvatt ute. Kontrasterna mellan de olika delarna av mitt liv och min vardag just nu ar hysteriskt roliga! Sa ar det ibland och jag skulle inte byta bort det for allt i varlden.