Morgonspring i benen

Klockan 8 i morse var det perfekt spring-vader tyckte min kropp och det var nastan tomt nere vid an trots att det ar ett sa pass populart stalle att ga, springa och cykla. Jag trodde nog att fler skulle tanka sig mig, namligen att det ar bast att passa pa medan temperaturen fortfarande ligger kring 20 snarare an 30. Ett lyxigt "problem" att ha tycker jag nu nar det var sa lojligt kallt i juni.
 
6km i morgonsolen blev det och jag var sa redo for en kall dusch nar jag kom hem igen! Det ar bra blandning mellan sol och skugga dar nere vid vattnet men trots det och att det var tidigt sa blev det anda valdigt varmt tillslut.
 
 
 
Det ar sa otroligt fint och gront dar nere vid an just nu och jag kommer sakna att ha den sa nara nar jag flyttar. Pa torsdag kommer min mamma och en av mina broder och halsar pa. De ska bo med mig en hel vecka och jag hoppas verkligen att vadret haller i sig.
 
Nu har jag precis atit tva nastan perfekta kokta agg, naturell yoghurt med jordgubbar och mango till frukost och ska strax ga ut och handla. Jag far hoppas att jag inte smalter pa vagen.
 
 

Fixat och fixat!

I morse hande det. Jag fick allting bokat och klart infor New York-resan och det var inte en sekund for tidigt. Resten av morgonen har jag mest gatt omkring och myst over att jag inte behover fundera pa det dar mer. Nu kan jag bara njuta av en av mina favoritstader i varlden med nagra av mina allra basta vanner. En av kvallarna ska vi till John Oliver och halsa pa. Det ska bli grymt roligt. Han ar en fantastisk komiker men som ocksa har ett samhallsfokus som ar intressant och tankevackande. En av mina vanner i NY ar god van med en av mannen som skriver hans tv-serie och jag alskar smart och vass humor. Dem anvander sig ocksa av Twitter pa ett smart satt och jag ser fram emot att traffa dem allihop.
 
 
 
Igar skrev jag pa mitt nya hyreskontrakt pa nya lagenheten och det ar sa skont att kunna svara att allting ar ordnat nu nar folk fragar. Det ar aven skont for min egen mentala halsa saklart. Nu ser jag fram emot att flytta in och riktigt hitta hem pa ett av de tre gym som ligger runt hornet. Jag far ga och halsa pa helt enkelt, se var jag trivs bast. Nu kanner jag mig riktigt inspirerad och tankte att jag kor en klassiker ikvall, jag gar ut till IKEA och ater middag dar. Kottbullar, kottbullar, ge mig mera kottbullar...
 
 
 

Framsteg

Ah vad mycket lite solsken kan gora for humoret - och ett inspirerande samtal om ett coolt framtidsprojekt ocksa for den delen. Snart kommer nagonting som jag tror riktigt mycket pa och J ringde mig igar och bad mig vara med pa ett horn. Ett grymt nytt aventyr kommer det att bli och jag gick och klurade pa "hemlaxan" han gav mig hela dagen. Jag hade en visning igar, pa en taklagenhet nere vid hamnen som ar sa sot, sa jag tog en promenad i kvallsolen och pausade en stund i parken vid stationen med en av Oshos bocker om karlek. Solen varmer forfarande riktigt ordentligt vid 5 och det blommar och doftar sa fantastiskt dar nere. Jag har manga tankar och ideer men ingenting klockrent an sa jag far klura vidare.
 
Jag skickade i alla fall ett sms till J nar visningen var over, for ingen ar lika mycket cheerleader som han ar nar det kommer till saker jag gor for min egen skull. Nu vill jag helst bara skriva kontrakt med en gang, men riktigt sa snabbt kommer det inte ga, det vet jag. Men koket ar helt nytt och storre an jag trodde och vardagsrummet ar fantastiskt med takbjalkar och fina, stora fonster. Jag har varit ganska omotiverad den har veckan och egentligen tagit en paus fran lagenhetsletandet men sa fick jag ett email om visning och tankte pa hur skont det skulle vara att ha allt boende planerat och klart infor New York.
 
Mannen som bor i lagenheten idag med sin lilla son var sa trevlig att jag stannade och tog en cider med honom pa balkongen. Hans son fyller fem ar pa sondag och han berattade att han hade kopt ett hus pa landet for att sonen onskade sig en hona i fodelsedagspresent. Fantastiskt ju! Klart ungen ska ha en hona eller tva och kanske t.o.m en get. Det paminde mig om min egen mamma som flyttade fran vart hus pa landet, med sjotomt och brygga, in till stan for att bo granne med tagstationen nar jag borjade gymnasiet och skulle pendla till skolan. Foraldrar alltsa... vilka hjaltar dem ar. Min mamma ar riktigt duktig pa perspektiv, hon valjer sina krig med oss barn och har alltid gjort. Det gor att vi alla vet att vi aldrig behover dolja nagot utan att kanna att hon ar kompis forst och mamma sen - hon ar absolut mamma forst men vi har pratat oppet om saker. Det har aldrig funnits regler hemma som vi inte fick vara med att diskutera. Nagra hons har vi aldrig velat ha i alla fall, men hade vi onskat oss nagra sa hade mamma nog i alla fall overvagt det om vi haft goda nog argument.
 
Att det ar helg hjalper ocksa humoret lite. Jag ska ta en promenad, kika lite pa merchandise design at J, handla mat och haller sig regnet borta en stund till kanske satta mig ute i parken for att lasa lite. Nasta vecka skulle jag ha akt till Sverige en vanda men med ett viktigt mote i vagen sa far jag gora det nagon annan gang. Det tillsammans med det faktum att jag vaknade med halsont ar det enda som star ivagen for full pott i humor idag. Mycket som jag oroat mig for pa sista tiden ser ut att falla pa plats nu.
 
Frukost i solen.

Vatten

Jakten pa nagonting som smakar lika gott som Loka Paron fortsatter. Jag ar helt galen i Loka Paron. Besatt. Helt och hallet beroende. Nar jag ar i Sverige sa dricker jag knappt nagonting annat. Det ska vara vanligt vatten da kanske, pa gymmet... men annars dricker jag inte mjolk, inte juice, inte lask - bara Loka med paronsmak. Finns den inte kan jag tanka mig Ramlosa Mango, eller Loka citron om jag maste.
 
Smaksatt vatten ar i allmanhet ganska ovanligt i England och det ar svart att fa tag i kolsyrat vatten med nagon annan smak an citron. Om vattnet inte ar kolsyrat ar det lattare men det vander sig lite i magen pa mig nar jag tanker pa stilla vatten som smakar lite jordgubb eller kiwi... Det har med kolsyrat vatten som smakar milkshake, kladdkaka och hallon-lakrits det ar helt och hallet unikt for Sverige, tro mig. Bade i England och i Danmark skulle jag vilja pasta att cola ar det som folk dricker mest (som ar alkoholfritt dvs.) och i Danmark ar det alltid Coke Zero som folk ber om. Jag har aldrig varit ett fan av lask och smakade det inte forran riktigt sent och da var det mest sliskigt och sott. Aret innan jag flyttade ner till London nar jag fortfarande jobbade pa Procter & Gamble i Newcastle sa bodde jag i en lagenhet med otroligt daligt kranvatten. Det var sa renat i just det omradet och smakade mycket kemikalier. Da larde jag mig sjalv att dricka Diet coke. Forst kunde jag bara dricka den med Lime i men sedan sa vande jag mig vid den vanliga ocksa. Nu ar det ganska manga ar sedan och jag har inte druckit cola pa sa lange igen att jag inte kan fa i mig det.
 
Har i Danmark finns Loka paron inte alls. Daremot hittade jag en Egenkilde Fruits Pære harom dagen och tankte att det kan ju inte vara allt for langt ifran... men det var ganska precis som en Loka Crush med paronsmak och alldeles for sott med for lite kolsyra. Sedan dess har jag gett upp det dar med paron lite och testade en Ramlosa med flader (hyldeblomst) och lime. Den var god... men igen, smakade lite for sott. Det var for mycket flader och for lite lime tror jag. Med den erfarenheten i bagaget sa kopte jag en Egekilde Lime och Mynta idag. Den smakade absolut frascht i jamforelse med de andra och jag kommer nog att kopa den igen i sommar. Men lika god som Loka Paron nar man ar torstig? Nej.
 
Igar var det ju Sveriges nationaldag. Jag firade inte pa nagot speciellt satt och man kan debattera fram och tillbaka om politiska situationen eller hur stolt eller inte stolt man far och ska vara over kulturen osv men om det finns nagonting man i Sverige ska vara tacksam for sa ar det tillgangen till rent och gott vatten, och nu menar jag inte i flaska med kolsyra och paronsmak utan det vatten som kommer ur kranen. Du kan fylla badkaret med rent vatten om och om igen, du kan vattna med det i tradgarden och dricka det utan att fundera en sekund over om det ska ta slut eller inte. Pa manga platser pa jorden ar det inte alls sa och jag tror att vi har i Skandinavien glommer bort vilken otrolig lyx det ar.
 
DigDeep ar en av de manga organisationer som arbetar for manniskans ratt till rent vatten - i hela varlden, var man an bor och lever. For att fira Sveriges nationaldag lite sadar i efterskott, dagen efter, sa skanker jag pengar till dem och deras projekt.
 
 
 
 

Grundlovsdag

Igar satt jag i en park nara hamnen i tva timmar och lyckades branna mig lite i nacken och pa armarna men det hor sommaren till for mig. Jag ar sa ljus att jag branner mig genom latta sommarplagg om solen riktigt ligger pa eller om jag ar utomlands. Jag laste Tom Shadyacs fantastiska bok Life's Operating Manual och lyssnade pa Maria Menas tva sista album om och om igen. Nar jag kom tillbaka till hotellet ringde J fran bilen och det ar mysigt att liksom ligga pa andra sidan jordklotet och lyssna pa honom nar han kor. Da kanns varlden riktigt liten.
 
 
Jag har varit och spanat pa en liten charmig lagenhet i dagarna ocksa. Jag ska forhoppningsvis forbi i slutet av nasta vecka for att titta igen. Den ar fin men jag maste bestamma om priset ar vart det... jag bor pa annat hall till slutet av augusti men ska till New York en vanda precis dar i dagarna och det vore sa skont att veta precis exakt var jag ska ta vagen innan dess. Jag ovar pa att vara mer spontan, men boende maste man faktiskt fa planera. Dar drar jag gransen. En tvaa eller en liten trea med gangavstand till det mesta och balkong om mojligt. Ska det vara sa svart? Denna lagenhet jag var och tittade pa har inte balkong tyvarr men nara till vatten och parker sa det kanske ar okej anda... 
 
Just for att jag ar mitt i Life's Operating Manual sa ar det svart att be om mer an jag behover. Det ar en viktig bok om att ifragasatta det samhallsfabrikerade behovet av att aga allting och konstant jaga efter mer trots att ett riktigt behov saknas. Tom sjalv, som skrivit boken, ar mannen bakom fimer som Liar, Liar och Ace Ventura och insag att desto fler miljoner dollar han fick betalt per film, desto mindre tyckte han om sig sjalv och sin situation. I ett kapitel sa citerar han Thomas Merton, som 2006 skrev om att snart kommer vi val forsoka aga och salja regnvatten ocksa... och tragiskt nog ser det i princip ut sa pa en del platser. I Kalifornien halls nagonting sa simpelt som vatten i princip gisslan idag. Det kanns viktigt att ifragasatta skillnaden idag - vad vill vi ha, och vad behover vi.

Extra lang helg

Nagonting som ar bade en blessing och en curse nar man arbetar och umgas over sa manga tidszoner som jag gor ar att dagarna blir langre. Nar det ar sen kvall har ar det fortfarande dag i Los Angeles och da hinner man med nagra extra email eller sms-konversationer och beslut om nagonting man annars hade behovt vanta pa... baksidan ar ju att natterna blir kortare for nar det blir morgon har sa ar det morgon och dags att ga upp vilken tid det an rakar vara i New York eller LA.
 
Just den har helgen ar extremt lang, inte for att jag har extra lediga dagar eller nagonting annat lyxigt pa gang utan for att det hander saker pa fel plats, i fel tidszon som ligger och skaver och stressar mig lite. Eller mycket, om jag ska vara arlig. Den har helgen ar lite av en tickande bomb och jag onskar med allt jag har att det inte kandes riktigt sa dramatiskt som det gor men ibland kan man inte styra. Allt jag kan gora ar att distrahera mig sjalv, meditera, lasa, jobba, leta lagenhet och jag har t.o.m sparat hartvatt till ikvall sa att jag kan fa lite tid att ga till det ocksa. Det galler att planera sitt avslappnande val.
 
Jag tycker om att ha kontroll och just den har helgen har jag fatt slappa kontrollen till nagon jag egentligen inte kanner och inte litar pa heller. Det ar bland det varsta jag vet. Nu raknar jag ner sekunderna till det ar over, i alla tidszoner!
 
Om jag riktigt tanker efter sa ar det lite skrammande ocksa att jag paborjar ett lite ny-gammalt projekt pa mandag som ligger utanfor arbetet med J. Jag har vant mig lite vid att endast ha honom att tanka pa nu och sa plotsligt ska jag slanga in nagonting helt annat ocksa. Det kommer att bli intressant och en utmaning for mig som var sa pa haret nara att helt ga in i vaggen i hostas. Hela vintern och varen gick jag mest pa nagonslags spokenergi och de sista veckorna i mars klev jag endast ur sangen for att jag visste att det skulle ta slut. Sen har jag matt battre och battre, allting med J har gatt over forvantan och jag sa ja till nasta grej med nytt sjalvfortroende och ny energi. Nu ar det upp till bevis.
 
For att fa dagen att ga idag sa var jag nere i hamnen en vanda ganska precis nar hamnfestivalen hade oppnat. Det var mest barnfamiljer dar da det precis regnat och det var ganska tidigt pa morgonen fortfarande och inte sa packat med folk som jag forst trodde. Det doftade varm korv med brod och branda mandlar och trots att det blaste sa var det ganska skont ute.
 
 
Jag gick egentligen bara rakt igenom festivalen - det ar mest roligt om man har sallskap, sant dar, men det var skont med en promenad i alla fall och trots att det borjade regna igen pa vagen tillbaka sa forlangde jag promenaden lite genom att ga till Føtex for att kopa lunch. Det blev ytterligare tre avsnitt av Jane the Virgin och nu borjar det bli riktigt, riktigt spannande!
 

Nar framlingar vet bast...

Jag har sett nio avsnitt av Jane The Virgin pa tva dagar. This addiction is no joke. Jag stod emot lange och tankte att det ar inte smart att bli beroende av ytterligare en tv-serie just nu nar jag precis ska byta kontrakt, flytta och har Js saker att sta i men sa behovde jag distrahera mig sjalv fran allting nar det plotsligt kandes lite mycket allting och nu ar jag fast.
 
Efter fyra timmars somn, ett gang arga sms, frustrerade Tweets och stottande direktmeddelanden sa sitter jag i alla fall pa Arlanda med min van M i huvudet pa repeat. Det ar inte ditt ansvar, det ar inte ditt fel, du kan inte ta pa dig allt ansvar i hela varlden hela tiden. Jag kan inte fixa detta, jag kan inte losa det. Det ar inte mitt ansvar... men det ar svart. Ett litet gang helt frammande kvinnor pa internet (med forslagsvis for mycket fritid) har bestamt att livet inte ar rattvist - och sa ar det ju, men att det ar mitt fel. Tonen ar kanske lite extra hard just for att de faktiskt inte kanner mig. Jag ar en avatar pa Twitter i deras ogon, inte en person. Jag ar del av Js PR-maskin i deras ogon, jag har inte kanslor, jag har inte ratt att tycka och tanka sjalv.
 
En sak ar saker i alla fall - jag ar glad att jag inte kanner nagon som beter sig lika barnsligt och att vad de an sager sa ar jag en helt egen person med egna varderingar och egna kanlsor. Ingen bestammer over mig och mina tankar. Jag far vara glad och positiv om jag vill. Jag far sta stolt vid Js sida och jag ber inte om ursakt for det. Daremot far det mig att fundera over varfor manniskor blir sa olyckliga att de tillslut blir allergiska mot lycka i allmanhet. Andra manniskor far inte heller ma bra.
 
Det liksom brast i natt. Jag var trott och sliten som det var och jag visste att jag skulle saga hej da till hunden och mina broder om bara nagra timmar. Det krop stress i hela kroppen och min enda livlina dar en stund var J som sa precis ratt saker och M som satte ner foten och fick mig att forsta att jag inte kan ta at mig mer av det har nu.
 
Nu ska jag forsoka samla mig sjalv, kanna mig trygg i att jag vet vem jag ar och sova ikapp lite pa flyget till Kopenhamn. Jag har en lagenhetsvisning att ga pa i eftermiddag och en hemsida att bygga.
 
 

Wrecked

Min finaste J filmade ett pilotavsnitt till en ny komedieserie i vintras. Forra veckan blev det officiellt att TBS nu kopt serien och bestallt hela forsta sasongen. I september reser han och resten av casten alltsa tillbaka till Puerto Rico dar de filmade pilotavsnittet for att filma resten av sasongen. Serien har sedan premiar pa TV i januari nasta ar.
 
For att fira detta har jag samordnat en Twitter blast och det blir en del pusslande nar ett natverk pa ca. 7000 personer ska engagera sig och att forsoka hitta luckor i hans schema sa att han kan vara med och online samtidigt ar en utmaning. Vi har fatt byta dag och tid ett antal ganger men nu sa! Den 2 juni kl. 20 svensk tid kommer vi allihop att ge oss ut pa Twitter samtidigt for att twittra #JamesScottIsWrecked tillsammans med J. 
 
Fran Puerto Rico i vintras. Photo cred: James sjalv.
 
Serien heter Wrecked och ar en komedi som handlar om ett gang riktiga karaktarer som blir strandsatta pa en ode o efter en flygkrasch. Det ar lite Lost-parodi over det hela och riktigt klockren humor. Den kanns mer brittisk i sin humor an amerikansk och det ska bli riktigt spannande att se hur den tas emot av TV-publiken.
 
Jag ar i alla fall GRYMT stolt!

Pretty

Det bara regnar, regnar och regnar och tur ar val det for jag fick nagot slags kreativt ryck i morse och borjade skissa lite pa ett av Js projekt i photoshop. Egentligen vet vi inte an hur pass realistisk just den har iden ar och darfor har jag nog dragit mig lite for att borja men sa tvattade jag haret i morse och jag lyckas alltid fa mina kreativa infall i duschen!
 
Jag blev dock lite distraherad när jag snubblade over Casetify och blev helt kar i nastan de flesta av deras iPhone-skal. Jag har gått helt utan skal (men med screen protector) pa min iPhone 6 (i guld) sedan jag kopte den mest för att jag inte hittat något skal jag tycker om tillrackligt mycket. Det gar ju att kopa riktigt billigt pa eBay eller Amazon men forst reste jag sa mycket och sedan sa kandes det som rent sloseri da inget kandes snyggt nog och da kanner jag mig sjalv - det far sitta pa i en vecka, sedan trottnar jag och lagger det i nagon lada nagonstans for att aterigen ga utan. Samtidigt ar jag rabiat och hatar repor! Fick jag bestamma skulle nastan skyddsplasten som telefonen kom i vara pa fortfarande... 
 
Sa nu! Nu hittade jag riktigt hem nar jag bladdrade blad skalen pa Casetify. Sa duktiga designers och fri frakt fran USA. Nu ar mitt problem att jag ju precis ska flytta om ett par veckor och att jag inte vet vilket/vilka skal jag ska valja. Dagens i-landsproblem!
 
Fyra av mina favoriter...

Flyttaventyret

Nar jag inte kunda varva ner och sova i gar kvall sa satt jag uppe och kikade pa lagenheter. Jag ar en av dem som alltid tycker det ar roligt, aven om jag inte ska flytta sjalv men nu ska jag ju faktiskt det och da blir det ju pa lite extra allvar. Jag vet egentligen ingenting om de olika delarna av staden forutom det jag sett nar jag varit dar och jobbat tidigare men jag har forsokt att halla mig inom gangavstand till kontoret och da har sokandet automatiskt hamnat ratt centralt.
 
Jag har kommit fram till att den ultimata losningen for mig anda vore om jag kunde hitta nagonting att hyra under en kortare period, t.ex 2-4 manader. Da vet jag var jag ska ta vagen till att borja med men hinner ocksa fa en riktig kansla for var jag vill bo mer permanent och landa lite i jobbet innan jag ska leta boende igen. Precis detta - en lagenhet som ligger nara jobbet, ar moblerad sa att jag inte behover investera i massor av mobler det forsta jag gor och som hyrs ut i bara nagra manader hittade jag i natt. Perfekt! Sa nu har jag varit i kontakt med personen som vill hyra ut den och haller tummarna for att vi kan ordna en visning. Nu nar jag hittat nagonting som jag andra tror skulle kunna vara losningen sa kliar det liksom i fingrarna. Nu vill jag bara fixa, ordna och sla slag i saken.
 
Sen ar det klart att jag ser fram emot en egen, mer permanent lagenhet som jag far fylla med mina egna saker - men min praktiska sida sager att en mjukstart vore det basta.
 
Annars har jag mest varit instangd i projektledar-bubblan idag. Jag maste fortfarande losa det har med frakten till USA och J har ett par andra projekt som nu ligger pa mitt bord. Det ar en spannande blandning pa hans uppdrag och det uppskattas da jag tidigare gjort mycket samma, samma. Med honom ar det alltid full fart och nar han och jag brainstormar kring ideer sa vet man verkligen aldrig vad som kan handa. Det ar precis denna slags kreativitet jag behover mitt i det strukturerade. Mycket har legat och skavt det senaste aret, men mycket pga vart inte sa nyfunna langre, samarbete sa har min karlek for mitt jobb riktigt tagit fart igen.
 
 

En helg vi aldrig glommer

Vi hade det sa bra i Kopenhamn, J, K och jag att ingen av oss ville att det skulle ta slut. Det mesta klaffade fint under eventet over helgen och det som inte klaffade ordnade jag upp utan problem. Jag ar stolt over min egen insats men aven over J som tog emot fans med oppna armar, lat dem jaga runt honom pa Tivoli och gav alla egentid pa ett satt som jag vet att ingen annan gjort. Veckan tillsammans lever jag lange pa och bade jag och J har fatt fantastiskt bra feedback fran deltagarna och gasterna. J charmade ju saklart aven hotellpersonal och servitriser och nu har jag en stor kartong i hallen full med presenter till honom som han fatt fran alla olika hall, inklusive tjejen i receptionen nar vi skulle checka ut... Ibland ar han alldeles for charmig for sitt eget basta och postkontoret i Kopenhamn ville inte alls skicka en 7kg tung lada nagonstans at mig sa jag fick checka in den pa flyget istallet. Det gick ju det med. UPS eller DHL ar nu fragan... Parcelforce? Jag far forska lite kring det dar.
 
J moter danska, svenska och norska fans
 
Just det har eventet hade jag som nagon slags sakerhetsniva. Nar jag vande upp och ner pa mitt liv for nagra manader sedan och sa upp mig fran jobbet sa anvande jag den har helgen som precis varit som min punkt att fokusera pa for att inte kanna mig stressad. Jag sa till mig sjalv att jag skulle ta tag i vad som kommer harnast efter detta event. Jag ar inte sarskilt bra pa att bara slappa och lata saker falla precis som de vill, istallet vill jag garna planera och ha full koll (det ar val kanske darfor jag arbetar med event) och den har gangen var jag tvungen att acceptera att det inte fanns tid eller mental energi till det. Det har sakert varit en nyttig ovning for mig men hur som helst sa har vi ju bockat av just det dar eventet nu. Precis enligt tidsplanen sa tog jag ett besult gallande min karriar och for forsta gangen pa lange kanns det som att jag har en hallbar plan. Den kraver stora forandringar men jag har ju i manga manader nu sagt till mig sjalv att jag kommer att ga under om nagonting inte forandras, sa varfor inte?
 
Det blir nytt jobb men "endast" pa heltid (jag har ju arbetat upp till 20 timmar per dag tidigare) och aven nya projekt med J (som jag inte kommer att sitta med kl 02.30 nu da jag har kvallar och helger fria). Det blir flytt och nytt land... och jag tror att det blir bra. Lite tidspress blir det da jag tackat ja till att borja 1 juni. Da hinner jag jobbar i tva manader innan jag aker till New York. Jag maste ocksa hitta nagonstans permenent att bo, men det loser sig tror jag. Jag har fin uppbackning pa min nya hemort i form av nya kollegor men gamla kontakter och i varsta fall bor jag pa hotell ett tag.
 
Nu haller jag tummarna for att ett mote J hade i fredags gick bra och att regnet haller sig borta idag sa att jag kan hanga min tvatt ute. Kontrasterna mellan de olika delarna av mitt liv och min vardag just nu ar hysteriskt roliga! Sa ar det ibland och jag skulle inte byta bort det for allt i varlden.
 

Att fa traffa sin absoluta favorit

"Ah vilket roligt jobb du har," mailade nagon till mig harom dagen och samma person hade precis ocksa meddelat att hon antligen kande att hon hade nagonting att se fram emot. Just da kan jag ju inte annat an att tanka att, ja, det ar otroligt roligt att uppfylla nagon annans drommar. Det ar roligt att se folk rakna ner dagarna och planera vad dem ska ha pa sig och vad dem ska fraga nu nar dem har chansen, antligen, att traffa sin favoritskadespelare. Det ar ett sant dar pirr som man antingen forstar, eller sa gor man det inte... men jag tror att dem flesta har nagon artist eller skadespelare eller annan forebild som man riktigt garna skulle vilja traffa om man fick.
 
Den 9 och 10 maj i ar far jag uppfylla 53 personers drom om att fa traffa James Scott. Jag som ju har kramat pa honom ett antal ganger och pratar med honom regelbundet vet att det absolut ar vart resan, var ifran man an kommer. Vissa av gasterna kommer till Kopenhamn anda fran Kanada och USA, andra anda fran Indien och Japan. Huvudtanken var att europeiska fans skulle fa chansen att for en gangs skull traffa nagon som i vanliga fall inte bara ar upptagen saklart, men bosatt i USA och darfor ar det svart for manga att ta sig over.
 
James Scott (EJ DiMera), Days of our Lives/Våra Bästa År
 
Manga ar spanda och forvantansfulla. Dem undrar om han kramas eller tar i hand? Far man ta bilder med honom? Ja det far man.
 
Ibland kommer jag pa mig sjalv med att jaga framtiden och vara irriterad pa att jag inte ver precis, exakt vad jag gor om fem ar. Da far jag ta nagra djupa andetag och komma ihag vad jag gor precis, precis nu istallet. Jag staller till med pirr i magen och uppfyller drommar. Det ar inte fy skam. Det ar stressande och frustrerande pa vagen ibland, men det ar vart det pa slutet.
 
 

Vilken dag!

Att vara hemma hos mamma och halsa pa kanns lite som att vara pa hotell, fast battre. Jag hade sista dagen pa kontoret med kollegorna pa torsdag - vi borjade med Champagnen och jordgubbarna ratt tidigt och var inte sa produktiva pa eftermiddagen precis, och nu ligger 100% fokus pa J och mitt eget foretag en stund framover. For att fira det lite extra flog jag hem till mamma igar eftermiddag.
 
Det var totalkaos pa Gatwick da de hade ett elfel som paverkade ledningstornet och jag fick for forsta gangen uppleva live att flygplan kan tuta pa varandra precis som sma arga bilar! Det var ett Norwegian-flyg till Kopenhamn som skulle ha avgatt 08.20 som kl. 14.00 fortfarande stod som "forsenat"... jag tror nog att dem hade kunnat lagga ner och stalla in det flyget. Samtidigt la SAS incheckningssystem ner sa aven dar blev det kris och katastrof och jag trodde nastan att jag skulle grata av ljudnivan inne pa terminalen dar en stund. Men, men. Istallet satte jag mig och laste Awareness av Osho om meditation och att ga in och vara helt och hallet medveten av sig sjalv och att hitta sitt eget centrum. Det maste ha sett lite skoj ut... totalt kaos och sa jag som sitter i mitten och laser om meditation for att blockera ut alltihop.
 
Hur som helst sa hade kabinpersonalen pa mitt flyg vaknat pa fel sida igar och borjade flygturen med att tala om att klagomal fick man minsann rikta mot deras chefer via hemsidan, inte till dem. Jag tror inte att det var nagon som hade nagra klagomal innan flygvardinnorna insisterade pa att det minsann finns klagomal, men det ar ju ocksa ett satt att jobba pa forstas... jag tror att stressnivan verkligen gick genom taket dar frammat eftermiddagen. Det var ingen som var riktigt klok och mannen brevid mig fick tokryck nar personalen inte lat honom sitta dar pa forsta raden med sin resvaska vid fotterna. Han skrek och gapade att ingen minsann fick ta pa hans vaska... jag laste vidare om min medititation och latsades att hela varlden inte hade gatt och blivit helt galen. Nar vi sedan lyfte sa fick vi cirkla kring Gatwick tre varv innan det var var tur att kora pa den "rutten" som vi behovde. Det var alltsa ko bade pa marken och i luften! Till min stora besvikelse var det dock ingen som tutade i luften. Det var lite mer sansat dar...
 
Val hemma hos mamma sa bjods det ju pa tacos, sa klart.

Note to self

 

Internationell paskhare

Ska man gora nagonting i det har landet pa en sondag sa maste man oftast gora det med tuppen. Jag var vaken riktigt tidigt i morse, men inte riktigt med flit utan jag tror att nattbussen maste ha gatt forbi eller att jag blev vackt av nagonting annat for 05.45 ar det i alla fall lite tidigt att ga ivag till Posten. Nu ar klockan nastan 10 i alla fall och jag ska bara ata upp min yoghurt och hoppa in i duschen sen ska jag ga in till stora Postkontoret pa Eden Street dels for att deras oppettider ar lite mer generosa men ocksa for att personalen inte riktigt ar lika trott pa mig som personalen i vart lilla Postkontor langre ner pa gatan. Jag skickar namligen ofta ganska stora paket till USA och oj, oj vad jobbigt det ar att hantera for dem tydligen. Att jag sakert pa egen hand sett till att dem overlevde finanskrisen (varje paket kostar ca 700 kr att skicka) det funderar dem mindre over, tanterna.
 
Idag ar det ett lite mindre paket som galler, men det ska till Kalifornien fortfarande. Det ar paskharen som ska skutta over Atlanten. Jag har tva tvillingpojkar i Los Angeles (gemensamma vanner och fd. skadespelarkollegor till J eftersom att dem spelade hans son i nastan sju ar) som i vanliga fall far chips med bacon-smak och Lego anda fran London men nu ar det paskagg som galler. Det blir riktigt bra timing halsade deras mamma igar da dem precis fatt veta att de missat ett Disney Channel-jobb och behover nagonting att se fram emot. Kanske hinner jag kika pa lite Lego innan jag gar till Posten i alla fall. Nar man ar 9 ar gammal sa fixar ju Lego det mesta. Nar man ar 26 ocksa faktiskt...
 
Picnic i Regent's Park i somras efter Hamley's raid och Madame Tussauds.
 
Vi har visning pa lagenheten igen i eftermiddag men sa fort den ar over sa ska jag mala om i hallen. Vitt bara, precis som det ar nu men med lite mindre an en manad innan det ar dags att flytta ut sa kanner jag att jag maste borja lite smatt med alla forberedelser. Pa med Spotify bara sa kan jag nog underhalla mig sjalv lange nog.
 
Jag har aven borjat packa och hjalp vad fort det gar att fylla vaskor och kartonger. Med det i atanke sa funderar jag nu pa att lagga lite fler saker pa eBay, mest signerade klader och manus och annat. Det har legat hemma till tavlingar och annat men jag vet inte om jag orkar flytta med grejerna samtidigt ar det ju dumt att gora sig av med saker man kommer pa att man hade behovt senare. Jag vill inte rensa for mycket... usch att det ska vara sa svart. Det hjalper inte heller att jag ar ganska (okej valdigt) sentimental av mig.

Om

Min profilbild

Malin