I morse vaknade jag tio over fem i ett sovrum som bara kan liknas vid ett vaxthus. Jag funderade inte ens over att forsoka somna om utan smog ner och tog en kall dusch innan jag gjorde mig i ordning och packade ihop lagom till att hinna med bussen till Putney Bridge redan vid halv sju. Efter en tur pa tunnelbanan ocksa sa fann jag mig sjalv i en fotolj pa Starbucks pa Kensington High Street innan klockan ens hunnit bli atta. Ibland far dagarna en flygande start!

Efter ett mycket lyckat mote satt jag pa tunnelbanan pa vag hem igen redan vid tio - och resten av dagen har varit sa lang. Jag tittar pa klockan och forvantar mig att den ska ha hunnit bli sa mycket mer. Det har kanske inte hjalpt att jag och Emma suttit utslagna i solen pa var terass sedan jag kom hem. Om och om igen har vi gatt igenom alla rattsfall och lagparagrafer som vi har en final exam pa i morgon eftermiddag och jag hoppas att det sitter ordentligt, langt dar inne. Ganska mycket hanger plotsligt pa det har och jag bade ser fram emot och fasar infor de foljande sju dagarna.

Sju. Bara sju.

Det kommer ga sa snabbt. Jag har lyckats boka upp varenda dag framover och somn ar verkligen ingenting som kommer kunnas prioriteras. Speciellt ser jag fram emot lordag, da jag och Bradley ska forsoka bestamma oss for en biofilm att klamma in i mitt fullproppade schema och med stralande sol har han lovat att vi ska spendera dagen i Richmond - den del av London som vi bada har som favorit.

Nu ska jag lyssna pa Paper Lions och laga tidig middag. Kanner mig lite dasig men vill kunna plugga vidare ikvall sa ny energi behovs!

En av de rekryterare jag talade med idag dock verkar riktigt duktig och hjalpsam. Vi verkar forsta varandra val, och jag hoppas att vi ska kunna fixa nagot bra tillsammans. Men det tar pa krafterna och jag tvivlar ibland pa om jag gor ratt som inte ringer tillbaka och foljer upp gallande de mindre kravande kundtjanstroller som jag blir tillfragad att komma pa intervju for. Samtidigt vet jag att om man vet vad man vill, sa galler det att ha is i magen och att vaga vanta.

I ovrigt startade jag dagen med en skal havregrynsgrot, mer paracetamol och en lang varm dusch. Halsen ar fortfarande tjock och om och huvudet ar tungt, men jag hoppas, hoppas att den har forkylningen inte blir langvarig sa att jag far satta igang med traning och motion igen. Det ar ocksa svart att koncentrera sig pa studier nar man inte mar 100% sa det gar lite langsamt med pluggandet idag igen.

Trots hagel och sporegn hela dagen igar sa utlovades det sol och bla himmel idag, och jag trodde att jag kanske skulle vaga mig ut och ga en stund i alla fall, senare, men nu ser det gratt och trist ut igen sa jag later kanske min forkylning stanna hemma en dag till. Jag borjar tvivla pa att det nagonsin ska bli fint vader har igen.

Med mer plugg framfor mig - exam ett av fyra skrev jag igar (inte mitt livs insats kanske, men gick helt okej, och just den modulen ar bara 15 credits, alltsa en halv modul sa den raknas inte till mitt slutbetyg), sa borde jag ha tagit mig ur sangen och tagit fram bockerna for flera sedan timmar och anser mig sjalv ha tagit en valfortjant kanske, men inte riktigt val tajmad, sovmorgon. Da klockan inte ens ar elva, och jag varit vaken sedan atta haller Bradley inte med och tycker jag ar smatokig som inte gar och lagger mig och sover en stund till. Jag hinner helt enkelt inte. Nu borjar upploppet till nasta tva exams da de ar dagarna precis efter varandra. Jag far slanga i mig C-vitaminkur i form av frukt och bar idag, ta det lugnt och hoppas att den har forkylningen ger sig i tid.

Efter vart exam igar kvall gick jag och Emma till Wagamama for japansk middag. Vi har bada tva favoritratter som vi ater dar varje gang sa det ar inga overraskningar pa gang nar vi gar dit, men det ar alltid lika gott och trevligt. Sen satt vi bada tva och halvsov hemma vid koksbordet over varsin banancupcake med chokladfrosting innan hennes pojkvan kom over. Bradley skulle spela golf med kollegor fran jobbet men eftersom det regnade sa skippade dem det, han skulle kora hem sa medan de tog ett par ol sa gick han och ringde mig istallet sa jag gick och la mig och pratade igenom provet med honom innan jag forsokte varva ner med lite Mumford & Sons och Bon Iver. Det gick halvbra och jag lag vaken manga timmar igar kvall och vred och vande pa fragorna fran provet, vilka fall jag anvant och hur jag argumenterat. Man blir helt konstig av exams! Varje ar ar det samma sak, man tycker att jag borde vara van nu!

Appropa de dar universitetsstudierna sa maste jag plugga vidare idag. I morgon har jag min forsta av fyra final exams och jag kanner mig nastan konstigt lugn infor morgondagen. Det blir lite av en mjukstart namnligen da den har forsta kursen som ska tentas av "bara" ar en halv kurs. Tva fragor, pa tva timmar och fastan vi inte har sett fragorna tidigare sa har vi redan fatt jobba med vart case scenario.

Nu ska jag ta en paus dock for en promenad in till Kingston, genom Richmond Park for att ga och kopa florsocker. Jag och Emma bakade tre sorters cupcakes igar kvall, lyssnade genom hela hennes iTunesbibliotek och tittade pa brollopsklanningar online. Ja, kanske inte var superskumt att hennes pojkvan tackade nej till att komma over nar han ringde. Innan dess hann vi dessutom med 17 Again pa dvd, sa tjejkvallsfaktorn var hog redan fran start. Ikvall ska Emma forst pa dop och sen ska vi dekorera! Nu ska jag leta fram min iPod medan solen fortfarande skiner!

Riktigt sa fick det inte bli forstas. Nar jag star i koket sa kliver Patrick, var flatmate, ut ur sitt rum, men som vanligt nar han ser att jag ar i koket sa suckar han och gar tillbaka in i sitt rum igen. Vad han an ville gora kunde han forstas inte gora nu nar jag var dar. Jag fick nog. Jag lamnade vad jag holl pa med och ropade efter honom att om jag inte far befinna mig i koket just nu sa far han garna tala om nar det ar fritt fram for mig att rora mig i mitt eget hus igen. Sen gick jag upp till mitt rum igen.

Det kandes skont att fa saga hogt hur han far mig att kanna, men problemet med honom ar att han har en tendens att bara se och hora det han sjalv vill, sa fragan ar om han ens lyssnade. Och, ja nagon frukost blev det ju inte for mig nu.

Det ar pa papper ett ganska sjalvklart val, men i praktiken inte lika latt att genomfora. Och hur ska man veta vad som finns dar uppe? Efter allt det harda arbetet med att bara kampa sig upp till dagsljuset, tank om det inte hjalper som man trott? Tank om det bara ar en myt och det inte finns nagonting alls dar uppe?

Det ar latt att halla tillbaka, vanta ut och tro att det kanske kanns battre i morgon men utan det dar dagsljuset sa vet man inte nar den langa, kalla natten gar mot sitt slut.

Tankarna trasslar ocksa in sig i framtiden och jag kommer pa mig sjalv med att dromma och forma. Jag och Emma har bollat lite med var vi vill bo efter sommaren men det hanger ju pa jobb forstas. Intervjun jag trodde jag skulle ha igar blev flyttad till pa tisdag men ett helt annat foretag horde av sig och jag hade en liten snabbintervju for den rollen istallet. Jag fick ett mycket positivt intryck av bade rollen och foretaget och hoppas just nu att det kanske kan bli nagot dar. Tyvarr blir vantan pa besked nog dessvarre ganska lang da det ar langhelg har - mandag ar en bank holiday, britternas motsvarighet till en rod dag hemma i Sverige. Men jag haller tummarna och hoppas allt vad jag kan och Bradley ar sa sot och forsakrar mig om att han har bade fingrar och tar "crossed". Han ar nastan mer spand och forvantansfull an vad jag ar tror jag!

Trots att det kanns roligt att ha nagot att hoppas pa, nagot som jag sjalv ocksa kanner skulle vara riktigt spannande och bra, inte bara nodvandigt, sa ar jag som sagt mest arg idag. Jag vet knappt om jag ar arg pa mig sjalv eller nagot annat men var flatmate gor inte saken battre i alla fall. Med ett sadant dar dumt blodsockerfall som jag kan fa ibland sa borjade jag nastan grata tidigare nar jag kom hem efter en lang och intensiv morgon i biblioteket och han med suck och ston packar ihop sig och flyttar in pa sitt rum och stanger dorren. Han kan inte tanka sig att befinna sig i koket om jag ocksa ska vara dar och markerar det genom att avbryta vad han gor och flyttar. Det borde inte rora mig i ryggen - ett sallskap som hans gor varken till eller ifran forstas, men det ar jobbigt anda. Det kryper in under mitt skinn och fastan jag vet att jag inte gjort nagot fel sa kanns det anda. Jag ville ju bara laga mat i mitt eget kok. Men jag raknar ner dagarna nu. Snart flyttar han hem till sin mamma och pappa igen dar han, arbetslos och missanpassad i samhallet, kommer att forbli resten av hans liv. Vi kommer aldrig behova ses igen och det ar det som anda hjalper mig igenom det har nu tror jag.

Nej, nu ska jag ta med mig Olly Murs ut och andas lite frisk luft en stund istallet!

Jag kan inte bestamma mig om det vore bast att helt enkelt slacka lampan och forsoka sova, lasa nagot - som inte ar universitetsrelaterat, eller kanske se ett avsnitt eller tva av NCIS? Jag ar radd att om jag inte trottar ut mig sjalv riktigt ordentligt sa kommer jag bara ligga vaken och lata stressen krypa vidare under huden medan tankarna surrar vidare. Jag kan ligga och nastan omedvetet repetera, analysera och memorera rattsfall och lagparagrafer hela natterna om jag inte riktigt koncentrerar mig pa att slappna av och inte lata mig sjalv gora det!

Ibland tror jag att det har med att vara juridikstuderande ar lite som att vara International Baccalaureate-elev - man blir sig aldrig lik igen efterat. Det gar aldrig ur en.

Hade min mamma varit har hade hon sagt att jag borde ta ett djupt andetag och lugnt men fokuserat bara kampa vidare - for snart ar det ju over, och da kommer det vara vart det. Och med en kopp te och oatcakes med osotat almond butter och skivade farska jordgubbar ar det nastan okej, nastan mojligt. Det blir nog laggdags i alla fall. Det mesta brukar kannas battre efter somn och kanske, kanske ringer jag rekryteringsforetaget i morgon. Kanske.

Annars var det en effektiv men konstig dag igar. Jag tyckte mest att jag gick fram och tillbaka mellan lagenheten och campus hela dagen da jag gick upp pa formiddagen for att traffa Hiroko - bara for att upptacka att hon inte var dar, trots overrenskommelse dagen innan. Sa efter ett par timmar i biblioteket sa gick jag hem igen for snabblunch och sen var det bara att ga tillbaka igen for en lecture och sen slapptes vart exam-scenario till Remedies & Restitution. Det ar lite som att leka Sherlock Holmes eller vara intern hos Harvey Specter (Suits). Nastan precis sa ar det. Du far lara kanna en hel rad olika personer som pa olika satt staller till det, lurar varandra och lyckas inga mer och en del mindre lagliga kontrakt. Sen ar det upp till dig att reda ut allting och som namnet pa modulen hintar om, se till att din klient, som ju naturligtvis ar en av dessa personer, gar vinnande ur striden. Det ar ett evigt pusslande och ingenting ar riktigt sadar svart eller vitt som man kanske kan tro - lagligt eller olagligt, ratt eller fel, utan det handlar om att bygga upp det argument som far din klient att framsta som sa oskyldig som mojligt samtidigt som du hittar ett satt att fa de andra att sta for sa mycket av skadan som mojligt. Det ar roligt, och nar man kommer pa nya satt att anvanda lagen far man en boost of confidence som man kan leva pa i dagar! Men det ar svart och tidskravande ocksa.

Idag ar solskenet bortblast och ersatt av regn och rusk igen. Jag lag vaken i natt och lyssnade pa regnet och vinden som skakade fonsterrutorna och slet i Richmond Parks stora grona tradkronor i morse. Jag har fatt en inbjudan till en jobbintervju jag inte ar saker pa. Samtidigt kanns det dumt att tacka nej! Jag maste val bestamma mig idag antar jag, kan ju inte vanta med att ge besked allt for lange. Jag far fundera vidare under dagen.

Jag har borjat formiddagen med ett iTunes-maraton av Olly Murs, grekisk yoghurt med kiwi och flax seeds, en kopp pepparmint-te och ett email till mamma. Nu ar det dags att aterga till detektivarbetet!

Igar fyllde min blogg 6 ar - jag tog frammat kvallen en tvatimmarspromenad i rask takt genom regn och rusk till Sainsburys och kopte ingredienser till ett spontanbak av cupcakes (med bounty, mars och turkisk peppar-smak). Att baka mitt i natten brukar min mamma gora, sa jag antar att jag fatt det av henne. Det hander fortfarande att vi bakar kanelbullar tillsammans langt efter midnatt som vi sen ater varma med varm choklad medan solen gar upp. Det ar en sadan dar barndomsgrej som fortfarande sitter i och det ar lika mysigt nu som nar jag var liten.

Idag dekorerade jag nagra av mina cupcakes da mina tyska tjejer skulle komma over pa en klassisk filmkvall. Tyvarr var Andrea sjuk, men Amelie kom hit i alla fall och fick smaka! I morgon ska jag dekorera ett gang till som jag ska ta med upp till campus till Hiroko. Bounty ar hennes favoritchoklad (nast efter KitKat) sa jag hoppas att hon kommer att tycka om dem. Hon har aven hon varit sjuk, sa jag ville pigga upp henne lite extra.

I morse vaknade jag forvanansvart tidigt med tanke pa att jag inte kom hem och i sang forran vid 3 i morse. Jag och Emma satt varma pa biblioteket igen igar kvall och natt och pluggade. Vi har ju inga deadlines sa tillhorde de lite smatokiga som pa ett satt var dar helt frivilligt - medan manga andra som sitter kvallstid helt enkelt maste. Det ar sa lugnt och skont dar pa kvallen dock, nastan mysigt. Folk gar omkring i mysklader och pyjamas, sitter uppkrupna i sofforna i hornen och tittar pa tv eller laser och att i morker och kyla ga hemmat kanns inte alls lika lockande som att helt enkelt sitta kvar och jobba vidare. Igar pluggade jag Family Law for omvaxlings skull - det amne jag ar mest orolig infor. Det ar mycket brett och lararen har inte riktigt lart ut det pa basta satt sa det blir till att omarbeta mycket med hjalp av olika bocker och att helt enkelt sitta och lasa rattsfallen ett efter ett. Det tar sin lilla tid och sen ska allting memoreras ocksa. Just nu kanns det verkligen som att vi star infor ett gigantiskt berg som maste bestigas. Vi peppar varandra sa gott det gar, men ibland ar det skont att bara beklaga sig tillsammans ocksa.

Nu ska jag passa pa att ga ut och ga en timme eller sa innan regnet atervander. Jag lyckades pricka in en solig timme i parken igar for en joggingtur och hade det inte varit for blasten som stundvis gjorde det hela mycket besvarligt sa hade det varit en nastan ultimat tur. Det ar lite ironiskt hur jag har mycket mer spring i benen och energi nar jag varit lite slarvig och "laddat upp" med hel fel sorts mat! Igar bestod nog huvudintaget av choklad, vilket borde vara fel, men oj sa ratt det kandes ha!

Forst en kopp pepparmint-te och turkisk yoghurt med hallon.

Men det ar det inte och istallet klattrar jag snart pa vaggarna har hemma i mitt rum av frustration. Jag borde plugga egentligen, borde sitta stilla vid mitt skrivbord och lasa samma rattsfall om och om igen. Istallet tanker jag trotsa regnet och ga ut och springa. Jag maste ha miljoombyte, jag maste trotta ut mig sjalv och andas ny luft. Jag maste bryta mig ur den har cirkeln.

Olika kapital i livet innehaller olika saker, och jag hoppas innerligt att det har kapitlet ar slut snart sa att nagot nytt kan borja.