Tillbaka till verkligheten
Det ar dumt egentligen, hur jag alltid saknar mitt rum, var lagenhet, och min stad som mest de dar sista dagarna innan jag ska aka. Jag har varit hemma i en vecka, och i morgon ska jag ut och resa igen. Klockan 10.00 gar flyget till Dublin och vaskan har varit packad sedan igar. Det gick fort da jag bara halvt packade upp efter Sverigebesoket, och inte alls innan det da jag reste via Danmark.
Harom dagen fyllde jag i en enkat at British Airways som de skickat i ett email. Jag hade precis rest med dem hem till Heathrow fran Arlanda och kande att jag hade ett och annat att papeka. "Hur manga ganger har du flygit de senaste 12 manaderna?" fragade dem och jag skrattade hogt. Tror de pa en om man svarar "50-100 ganger"?
Emma vill aka skidor och jag kan inte hitta luckor i mitt schema riktigt for att det ska ga ihop men lovar att forsoka. Tid blir ett sadant konstigt koncept nar man jobbar sa som jag gor. Flygresor, hotellnatter och tidszoner ater liksom upp vardagar och energi pa ett satt som inte riktigt gar att forklara. Kvar blir enstaka helger och de dar kvallarna de veckor jag jobbar hemma pa kontoret har i London. Kvallar da jag och Emma sitter i hennes sang, med ryggarna more elementet och ser pa NCIS eller Revenge med hjartat i halsen! Pa helgen koper vi nya strumpbyxor (kommer att ha spenderat en formogenhet pa strumpybyxor nar karriaren har i England ar slut) och ater sondagslunch pa Nandos.
Sen borjar det om igen. Parker Cars star utanfor vad som kanns mitt i natten och en av deras killar vantar pa att fa kora mig till flygplatsen och sa snurrar allting vidare igen.
Men Irland blir kul. Jag ser fram emot att fa traffa alla jag lart kanna pa radiostationen samtidigt som jag ocksa ser fram emot att fa det hela gjort och ur vagen for i ar. Nar jag kommer hemma blir det tva veckor hemma innan det bar av till Danmark i 3 veckor foljt av Londonkontor, pask och sedan Sverigejobb.
Men som sagt, just nu sahar kvallen innan avfard onskar jag mest att jag fick stanna hemma anda. Sista natten i min egen sang kanns alltid lite vemodig. Borta bra men hemma bast.
Instagrambilder fran helgen.
Ovanligheter
Idag ar jag ledig. Det ar forsta gangen sedan juli som jag inte ar pa jobbet, pa affarsresa eller i heldagskonferens pa en vardag. Men Att gora-listan ar lang, och tyvarr ar det inte bara fritidspyssel och hemmafix som star med. Jag minns nar jag var helt ny pa jobbet, och min kollega James, som borjade 5 manader innan mig sa att det tog honom just 5 manader att ha tid och ork att ga tillbaka till gymmet igen. Det lat lite extremt tyckte jag da. Det later helt realistisk tycker jag nu efter mina 3 manader. Jobbet har verkligen tagit over mitt liv och jag ser fram emot nar jag kan borja slappa taget och slappna av da och da. Men det ar ju sa nar man ar ny - det gar konstant at energi till att hanga med, visa att man kan och vill och man ska inte bara ta in information som ar frammande och obekant, man ska ocksa producera resultat.
Det blir inte sa langvarig, den har ledigheten, da jag flyger till Dublin pa affarsresa tidigt i morgonbitti. Jag maste packa, se till att jag ar helt palast och har alla dokument i ordning och boka min taxi. Samtidigt har jag alla andra projekt att se efter ocksa. I alla fall nu under formiddagen och kanske tidig eftermiddag tanker jag och Emma agna oss at vart personliga projekt istallet - var graduation. Hon letar fortfarande klanning och jag letar stovlar. Dock inte till graduation, men i allmanhet. Jag hoppas pa en riktigt produktiv dag, for nagot annat har jag inte tid med!
Tisdag-onsdag spenderar pa Irland. Torsdag har vi heldags konferens med jobbet och fredag ar det dags! Fredag ar den stora dagen med gowns, hats och diplom. Det ar examensdag! Mamma och mina broder flyger over pa torsdag kvall och mandag morgon flyger jag och ett par skandinaviska kollegor till Kopenhamn for att ta taget over till Sverige for ett klientmote. Vi kommer vara borta i 3 veckor.
Snart ar det jul. Lite sa kanner jag just nu.
Something I can hold on to
Ibland glommer jag nastan var kultur. Nu pratar jag ju inte bara om Sherlock Holmes, afternoon tea, marmite, crumpets, X Factor, noll poang i Eurovision Song Contest, fotbollshuliganer och mushy peas utan sant dar vi inte delar med oss av. Kulturskatten Cheryl Cole... Girls Aloud. De enda som nagonsin raknats, i alla fall pa riktigt, sedan vi gav varlden Spice Girls.
Det gar liksom inte riktigt att forklara detta fenomen for nagon utomstaende.
Cheryl, Kimberley, Nadine, Sarah and Nicola haller tillsammans med mandelmassa och ett stort glas vatten mig vaken den har tisdagskvallen. Det vantas ett nytt avsnitt av NCIS over i USA och jag har inget talamod sa ligger och vantar pa att klockan ska bli 01.00 har och 20.00 pa den amerikanska ostkusten.
Jag kommer att undra om det faktiskt var en sa bra ide i morgon bitti nar klockan ringer halv atta och det ar dags att ga upp och ga till jobbet men det kommer vara vart det. Det ar det alltid. Sen ar jag fortfarande forkyld, vilket inte gor saken battre, men kanske kan jag jobba en halvdag i morgon och ga hem efter lunch.
Dagens lunch blev pa Starbucks med Isabell. Det ar nastan ironiskt hur vi maste klamma in en snabblunch pa Starbucks under min lunchtimme for att hinna ses nar vi delar lagenhet! Men hon har varit uppe i norra England i ett par veckor medan jag var pa Irland och var bara hemma en snabbis (tva natter) nu innan hon flyger till Sverige for att overraska sin mamma som fyller ar. Sen reser hon direkt norr ut igen for en praktik efter det och jag flyger tillbaka till Irland med jobbet nasta vecka, for att sedan flyga till Sverige for en tre-veckors affarsresa efter det sa den har lunchen var allt vi hann med.
Ibland kanns det som att allting snurrar pa alldeles for fort, som att jag inte hinner med. Da ar det skont att dyka tillbaka ner i vad livet faktiskt ar har.
Och hur det alltid kommer vara hemma.
Frammande
"Men jag tycker om mig. Jag tycker om att jag ar jag och ingen annan," sager min fina, fina van som jag delar lagenhet - och faktiskt det mesta, med.
Jag kanner att magen vrider sig konstigt och jag hor hur hjartat dunkar i oronen. Pulsen kanns anda in i tungan och jag haller ju med. Jag tycker ju om just den hon ar ocksa, men anda ar det som att hela min kropp ar forvirrad och fortvivlad. Jag kanner ju inte igen det dar alls, hur mycket jag an onskar att jag visste hur det kandes sa ar det nagot jag inte forstar.
Jag har aldrig tyckt om mig sjalv.
Det ar svart att skriva om, men kanske annu svarare att bara lata snurra runt i huvudet. For jag minns ingen gang, ingen tid i mitt liv, da jag faktiskt varit nojd med just den jag ar. Jag har aldrig tyckt att jag varit riktigt bra nog.
Men jag ar javligt bra pa att latsas. En riktig stjarna.
"Du ar som en superperson," sager han dar han sitter vid koksbordet och jag vrider och vander obekvamt pa varmeljuset pa bordet. Jag forsoker titta pa honom men det gar inte. Det dar vet jag... men kan inte andra pa - hur jag liksom inte kan se folk i ogonen nar de pratar om mig, eller nar jag maste prata om mig sjalv. "Du ar sa stark."
Jag vill skratta. Kanske grata men det gar inte.
Inte nu nar han ju bestamt vad han tycker om mig - nu nar han malat upp vad jag ar i hans ogon, vare sig det ar en tom komplimang for att han tror att han borde, eller for att han faktiskt kanner sa, det spelar inte sa stor roll. Allt som spelar nagon roll ar att om jag sager nagot nu, nagot som han inte forvantar sig, sa kommer jag att forstora den dar bilden, och sa kommer saker a ting vara annorlunda for alltid. Jag sager ingenting. Ler kanske, jag vet knappt sjalv.
Pa insidan ar jag ingen superperson alls.
Jag vill ju bara vara nagon annan om jag fick. Vill helst andra pa tusen saker. Vill helst vara battre an sahar.
Jag tror jag var nara en gang. Att tycka att jag ar helt okej anda... men jag har tappat bort den kanslan och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta dit igen.
Tar tidig helg
Trott pa hotell- och restaurangmat ater jag vanlig hederlig yoghurt till lunch. Jag gick forbi Dunnes och kopte en lokalproducerad persikoyoghurt, ett apple och osaltade cashewnotter. De ar namligen helt galna i pommesfrittes har pa Irland (eller potatis i allmanhet) och jag ar ju inget stort fan av potatis i nagon form sa nog fick vara nog!
Efter fyra valdigt intensiva dagar med tidigt flyg, tidiga mornar och jobb till sent in pa smatimmarna fick jag antligen sova till en bra bit efter atta i morse da jag ligger sa pass langt fore i planeringen nu att jag fick fredagen ledigt! Jag tittade bara upp en snabbis pa tidningen vi jobbar med har i Galway och sag till att ett gang brev faktiskt hamnade hos de postansvariga och sen begav jag mig ner langs shoppinggatorna.
Nagon shopping skulle det inte bli - dels for att jag faktiskt inte behover mer klader just nu, men mest for att vaskan vagde 19.7kg redan nar jag flog over... Jag skulle bara kopa McFlys efterlangtade bok som antligen slapptes igar. Jag visste previs var Eason lag och det var bara precis dit jag skulle.
Bilder fran veckan som gatt har i Galway, Irland.
Sa blev det ju inte. Efter Eason och McFlys bok sa hamnade jag pa Penneys (alltsa Primark har pa Irland) och det ar alltid farligt. En klanning, ett halsband och ett armband senare kikade jag in pa Newlook och det ar annu farligare! En klanning, en stickad troja, ett par skor och en ring fick komma med hem till hotellrummet igen. Jag far se himla snall ut pa flygplatsen sen nar jag ska checka in och vaskan ar for tung.
Trots att jag ju som sagt i princip har ledigt idag finns det alltid saker att gora och jag har en ny klient har pa Irland - en radiostation, som jag kan forbereda lite dokument for.
Jag ska gora lite research och kolla om jag kan hitta en bra sushi-restaurang till ikvall.
You say you wanna know what there's about me
Ja sa har det ju gatt sadar lange igen, sedan jag bloggade sist. Pa manga satt kanns det som att det har gatt lange sedan det mesta. Jag har sa manga vanner jag inte hunnit traffa, sa manga fodelsedagar jag missat, avsnitt av Suits och Pretty Little Liars, och DVD-kvallar med B.
For jag jobbar nastan precis hela tiden. Jag har alltid alskat den dar riktiga fredagskanslan, och under universitetsaren sa forsvann den nastan da helgen egentligen bara betydde mer tid till uppsatsskrivande. Nu betyder helgen att jobb-mailen genast blir lite farre (for mail kommer det fortfarande, bara farre som sagt), att jag hinner tvatta en maskin eller tva och att jag och B hinner ga kullerstensgatorna upp och ner i Richmond, trangda under mitt paraply tills solen gar ner. Sen kommer mandagen det ar tillbaka till verkligheten.
De kommande tva veckorna kommer verkligheten besta av ett hotellrum pa Irland (igen). Jag ska resa dit igen med jobbet men den har gangen ar det inte en radiostationsklient som jag ska halsa pa, utan ett tidning. Sen ar jag hemma pa Londonkontoret i en vecka innan jag flyger tillbaka till Irland for att jobba med en annan radiostation som aven de ar vara klienter. Efter en langhelg tillbaka i London efter det sa flyger jag till Sverige med jobbet for att jobba med var svenska klient, tv-kanalen Kanal 5. Det blir en tre-veckors jobbresa den gangen och jag har tankt att jag avslutar den vistelsen med ett Kopenhamnsbesok och en minisemester. Det kommer jag att vara vard.
I morgon maste jag in till stan och kopa lite smasaker som ska fa folja med till Irland (strumpbyxor behover man alltid) men idag tog jag och Emma en 2.5 timmes lang promenad i Richmond Park innan vi kopte en varsinn nybakad kanelkringa pa torget och satt pa Starbucks tills de stangde. Det har varit sa fint vader idag och jag slar vad om att vi kommer ha nara pa tva veckor av konstant regn under Irlandsresan sa vi ville ta vara pa solskenet och varandras sallskap saklart. Tank vad jag ar glad att jag har min Emma och jag onskar att hon kunde folja med mig nar jag reser med jobbet for det kan bli lite ensamt i de dar hotellrummen tillslut.
Varm kringla, lemon curd och en mocha inne pa Starbucks.
Men med gym och pool pa hotellet kommer jag nog kunna underhalla mig sjalv helt okej de kommande veckorna. Om det ar nagot de ar bra pa vara klienter, sa ar det att valja ut hotell till oss.
Mitt tillfalliga hem i Galway, Irland.
Uppdatering, antligen
Ah vad skont med lite frascht har bakom bloggkulisserna, och da menar jag inte bara ny lagenhet och nya sovrumsmobler (men de ar nya allihop, de med) utan de nya verktygen har hos blogg.se. Jag hade sikte pa att borja anvanda den har bloggen mer igen i alla fall, men lite nytt hjalper alltid till pa traven! Taggar har jag efterfragat lange och blev en trevlig overraskning nar jag loggade in idag. Mindre trevligt ar att alla mina gamla inlagg plotsligt fatt ny formatering. Hmpf.
Men nu var det faktiskt inte alls det jag hade tankt fundera hogt over idag. Med en skinny Mocha pa Starbucks sitter jag och vad som kanns som resten av London och vilar fotterna efter skoshopping. Jag hade tankt lamna shoppingen till i morgon egentligen men nar jag redan klockan 6 i morse slog upp ogonen efter en fantastisk BBQ med jobbet igar kvall som borde ha trottat ut mig mycket mer sa andrade jag planerna over yoghurt och hallon i sangen.
Pa mandag morgon aker jag till Dublin med jobbet for ett client meeting med en av radiostationerna vi jobbar med just nu. I tva veckor blir vi kvar den har gangen och sedan vantar ett par veckor hemma pa kontoret i London innan jag ska tillbaka till Dublin for att traffa nasta klient, aven da en radiostation.
Det kanns som att det var bara igar jag nyexaminerad och frustrerad undrade vad sjutton jag skulle gora efter min examen. Egentligen tog det bara nagra veckor innan jag hittade mitt svar - och alla mina fina kollegor. Massor av resande, moten med manniskor och media. Helt perfekt for mig och jag kan inte slute le pa jobbet.
B jobbar lika mycket han, sa tyvarr missade han grillkvallen igar kvall. Det far bli nasta gang! Med tanke pa hur galna mina kollegor ar sa ar det kanske bra att jag inte introducerar dem for varandra riktigt an.
Annars ar det mest inredning och inflyttning som galler just nu. Jag ser fram emot att visa bilder pa nya lagenheten nar vi boat in oss lite mer - forst; hem till Irland. Det ar lika roligt varje gang att aka dit da jag ju later irlandsk och folk bara antar att jag kommer darifran. Hoppas pa battre vader an harom veckan nar jag var dar pa affarsresa sist och vi mest hade full storm och sporegn.
I'll sail any ocean
Sitter pa bussen fran London till Oxford, och an sa lange ar destinationen langt borta da huvudstadstrafiken inte tillater nagra snabba turer in och ut ut stan precis. Det syns pa allas ansikten nar man star och trangs tillsammans, pa tunnelbanor och tag, pa bussen och i kon for att fornya manadskortet - de Olympiska spelen kommer bli en utmaning for oss som redan nar vi har vart London for oss sjalva tycker att det gar lite for langsamt allting. Busschaufforen forsoker tappert trycka sin dubbeldackare genom Notting Hill och alla undrar var man ska ta vagen, var man ska forsoka ta sig fram nar halva varlden anlander.
Min egen tur ut ur London ar hogst tillfallig (till B's stora lattnad), bara over helgen. Jag ska traffa vanner fran gymnasiet for en biokvall och haller tummarna for att Oxford ar lite mindre regnigt! Har har det regnat konstant sedan jag kom tillbaka efter min brors student och jag har definitivt trottnat. Alla hoppas pa en sen sommar, men jag tror jag gett upp hoppet helt.
Imorgon blir en svår dag
...men idag ska jag först beta av en heldag med mina favoritkillar i McFly. De har sin årliga meet & greet för pioneers i London idag. Tror vi har sex grupper med 100 fans i varje idag som allihop ska lotsas in - och more importantly, ut igen. Att få träffa dem ingår när man är medlem på hemsidan. Ett ambitiöst och generöst och framförallt taktiskt och branschmässigt klokt projekt. Teamet bakom detta är förvånansvärt litet så det krävs ganska mycket jobb. Det är trots allt inte bara fans i och kring London det handlar om, utan alla, vem som helst, var som helst.
Nu sitter jag och småfryser på tåget till Waterloo. Min iPod utnyttjar tappert ett näst intill tomt batteri och jag har varit löjligt upptagen den sista veckan så längtar egentligen tillbaka till sängen. En 05.45-start den här söndagen känns inte optimalt precis men jag vet att det kommer bli en bra dag när den väl kommer igång. Det är fysiskt omöjligt att vara något annat än glad när McFly is in the building.
Jag kan inte hjälpa att oroa mig lite över logistiken ikväll dock. Jag har möjligtvis dubbel, eller trippelbokat mig själv. Det blir mycket tåg och tunnelbana idag känner jag. Vi får se hur det går. Håller tummarna.
Miljoombyte
Sedan i onsdags har jag officiellt bytt studentliv och final exams mot fritid och forkylning. Kroppen gav upp, precis samma kvall som jag var fardig med mina exams sa kom halsont, snuva, hosta och huvudvark och en vecka senare ar det inte mycket battre. Men, har uppe i luften - ja Norwegian har wifi under sina flygningar - skiner solen, jag har hela rad 21 for mig sjalv och om ca en timme ska vi landa pa Arlanda dar jag just via ett iMessage fick reda pa att min bror kommer hamta upp mig.
Det blev ytterligare en tidig start i morse da flyget gick redan 09.10 men det gor mig inte sa mycket. Jag tycker att det ar ganska skont och mysigt att vakna redan nar varlden ar sadar morgonluddig fortfarande och himlen ligger lag och tung over hustaken. Jag tande ljuslyktorna pa koksbordet redan klockan 04.30 i morse, och gjorde mig i ordning och packade det sista medan det langsamt ljusnade. En kaffe pa Starbucks hade varit trevligt innan det var dags for avfard dock, men da Londons lokaltrafik inte riktigt sammarbetade med mig pa basta satt i morse sa hanns det inte med. Far bli en svensk kaffe nar jag kommer fram istallet.
Det ar en hogst tillfallig sistaminuten-tur hem till familjen da jag egentligen forlikat mig med tanken pa att missa min lillebrors student. Nar man ar sjuk dock sa finns det bara en sak som man inbillar sig hjalper, efter strepsils, paracetamol och vaniljglass och det ar mamma. Kanske en piggelin. Men mest mamma. Som nyexaminerad juridikstudent har jag ju inte heller sa mycket for mig precis - aven om jag onskar att jag hade det, jag ar inte sa bra pa det har med sommarlov och att gora ingenting alls. Jag ska satta mig ner och skicka ivag dagens jobbansokningar senare idag hade jag tankt aven om det nu inte ar aktuellt med nagra intervjuer pa ett par dagar, annat an over telefonen i alla fall.
Det blev ytterligare en tidig start i morse da flyget gick redan 09.10 men det gor mig inte sa mycket. Jag tycker att det ar ganska skont och mysigt att vakna redan nar varlden ar sadar morgonluddig fortfarande och himlen ligger lag och tung over hustaken. Jag tande ljuslyktorna pa koksbordet redan klockan 04.30 i morse, och gjorde mig i ordning och packade det sista medan det langsamt ljusnade. En kaffe pa Starbucks hade varit trevligt innan det var dags for avfard dock, men da Londons lokaltrafik inte riktigt sammarbetade med mig pa basta satt i morse sa hanns det inte med. Far bli en svensk kaffe nar jag kommer fram istallet.
Early start
Riktigt sa upptagen (och stressad) som jag varit och ar just nu kanns det for tillfallet som att jag aldrig varit forut. Det har jag, det vet jag - sista aret pa IB var no walk in the park om man sager sa, och i julas nar jag hade mer att gora an ork och vilja att leva var jag definitivt inte lugn och avslappnad heller men man glommer ju efterat riktigt hur det kanns. Det ar mest nar man ar mest uppe i stressen som man tar at sig och riktigt kanner hur det paverkar hela kroppen, och allting man gor. Men tur ar val det, att man glommer sa fort efterat.
I morse vaknade jag tio over fem i ett sovrum som bara kan liknas vid ett vaxthus. Jag funderade inte ens over att forsoka somna om utan smog ner och tog en kall dusch innan jag gjorde mig i ordning och packade ihop lagom till att hinna med bussen till Putney Bridge redan vid halv sju. Efter en tur pa tunnelbanan ocksa sa fann jag mig sjalv i en fotolj pa Starbucks pa Kensington High Street innan klockan ens hunnit bli atta. Ibland far dagarna en flygande start!
Efter ett mycket lyckat mote satt jag pa tunnelbanan pa vag hem igen redan vid tio - och resten av dagen har varit sa lang. Jag tittar pa klockan och forvantar mig att den ska ha hunnit bli sa mycket mer. Det har kanske inte hjalpt att jag och Emma suttit utslagna i solen pa var terass sedan jag kom hem. Om och om igen har vi gatt igenom alla rattsfall och lagparagrafer som vi har en final exam pa i morgon eftermiddag och jag hoppas att det sitter ordentligt, langt dar inne. Ganska mycket hanger plotsligt pa det har och jag bade ser fram emot och fasar infor de foljande sju dagarna.
Sju. Bara sju.
Det kommer ga sa snabbt. Jag har lyckats boka upp varenda dag framover och somn ar verkligen ingenting som kommer kunnas prioriteras. Speciellt ser jag fram emot lordag, da jag och Bradley ska forsoka bestamma oss for en biofilm att klamma in i mitt fullproppade schema och med stralande sol har han lovat att vi ska spendera dagen i Richmond - den del av London som vi bada har som favorit.
Nu ska jag lyssna pa Paper Lions och laga tidig middag. Kanner mig lite dasig men vill kunna plugga vidare ikvall sa ny energi behovs!
And see the world hanging upside down
Vissa dagar kanner jag mig valdigt popular - speciellt nar telefonen ringer pa minuten klockan 9 for att det ar den tiden man far ringa till folk har i England. Just nu, da de flesta av mina vanner ar lika inne i sin revision som jag ar, ar det mest rekryterare som ringer till mig. Aven sa idag da jag innan lunch hunnit prata med tre stycken. Att soka jobb ar ett heltidsjobb i sig! Det ar nastan sa att man kan skriva ner det pa sitt CV som exempel pa nar man plockat upp time management skills, for att inte tala om proof reading. Det finns sa manga bedrovliga platsannonser dar ute att man nastan blir morkradd! Ett foretag behovde "Swedish speakers" - och annonsen sa "Svenska hogtalare"... och ja, speakers betyder visserligen hogtalare, men i det har sammanhanget sa var det ju svensktalande som det soktes. Jag blir aven trott pa att lasa annonser dar de soker en kandidat med "ambishon"! Det ar inte ens ett ord. Tvivlar pa att det betyder nagot pa nagot sprak alls, och definitivt inte pa engelska. Det ar nastan deprimerande hur daliga britter kan vara pa sitt eget sprak, och definitivt i ett professionelt sammanhang. Nar man laser annonserna kan man inte lata bli att undra hur de som skrev dem fick sina jobb?!
En av de rekryterare jag talade med idag dock verkar riktigt duktig och hjalpsam. Vi verkar forsta varandra val, och jag hoppas att vi ska kunna fixa nagot bra tillsammans. Men det tar pa krafterna och jag tvivlar ibland pa om jag gor ratt som inte ringer tillbaka och foljer upp gallande de mindre kravande kundtjanstroller som jag blir tillfragad att komma pa intervju for. Samtidigt vet jag att om man vet vad man vill, sa galler det att ha is i magen och att vaga vanta.
I ovrigt startade jag dagen med en skal havregrynsgrot, mer paracetamol och en lang varm dusch. Halsen ar fortfarande tjock och om och huvudet ar tungt, men jag hoppas, hoppas att den har forkylningen inte blir langvarig sa att jag far satta igang med traning och motion igen. Det ar ocksa svart att koncentrera sig pa studier nar man inte mar 100% sa det gar lite langsamt med pluggandet idag igen.
Trots hagel och sporegn hela dagen igar sa utlovades det sol och bla himmel idag, och jag trodde att jag kanske skulle vaga mig ut och ga en stund i alla fall, senare, men nu ser det gratt och trist ut igen sa jag later kanske min forkylning stanna hemma en dag till. Jag borjar tvivla pa att det nagonsin ska bli fint vader har igen.
Our place
Det varvas ibuprofen med paracetamol (och choklad och cupcakes, nar man skriver final exams far man ata vad man vill... typ) har hemma just nu. Langvarig stress och en fuktig, kall och dragig brittisk lagenhet har gjort sitt i kombination med att jag inte drog ner pa takten forra veckan nar jag kande att bihalorna inte riktigt madde som de skulle. Med halsont, huvud- och oronvark och snuva sitter jag i sangen fortfarande, forsoker lindra halsen lite med en kopp te och lyssnar pa soundtracket till Toy Story medan regnet smattrar hart mot fonstret. Det ar svart att inte kanna sig lite gra och tung inombords nar vadret aldrig slar om, men med lite Disney borde val aven den har dagen piggna pa sig lite.
Med mer plugg framfor mig - exam ett av fyra skrev jag igar (inte mitt livs insats kanske, men gick helt okej, och just den modulen ar bara 15 credits, alltsa en halv modul sa den raknas inte till mitt slutbetyg), sa borde jag ha tagit mig ur sangen och tagit fram bockerna for flera sedan timmar och anser mig sjalv ha tagit en valfortjant kanske, men inte riktigt val tajmad, sovmorgon. Da klockan inte ens ar elva, och jag varit vaken sedan atta haller Bradley inte med och tycker jag ar smatokig som inte gar och lagger mig och sover en stund till. Jag hinner helt enkelt inte. Nu borjar upploppet till nasta tva exams da de ar dagarna precis efter varandra. Jag far slanga i mig C-vitaminkur i form av frukt och bar idag, ta det lugnt och hoppas att den har forkylningen ger sig i tid.
Efter vart exam igar kvall gick jag och Emma till Wagamama for japansk middag. Vi har bada tva favoritratter som vi ater dar varje gang sa det ar inga overraskningar pa gang nar vi gar dit, men det ar alltid lika gott och trevligt. Sen satt vi bada tva och halvsov hemma vid koksbordet over varsin banancupcake med chokladfrosting innan hennes pojkvan kom over. Bradley skulle spela golf med kollegor fran jobbet men eftersom det regnade sa skippade dem det, han skulle kora hem sa medan de tog ett par ol sa gick han och ringde mig istallet sa jag gick och la mig och pratade igenom provet med honom innan jag forsokte varva ner med lite Mumford & Sons och Bon Iver. Det gick halvbra och jag lag vaken manga timmar igar kvall och vred och vande pa fragorna fran provet, vilka fall jag anvant och hur jag argumenterat. Man blir helt konstig av exams! Varje ar ar det samma sak, man tycker att jag borde vara van nu!
Med mer plugg framfor mig - exam ett av fyra skrev jag igar (inte mitt livs insats kanske, men gick helt okej, och just den modulen ar bara 15 credits, alltsa en halv modul sa den raknas inte till mitt slutbetyg), sa borde jag ha tagit mig ur sangen och tagit fram bockerna for flera sedan timmar och anser mig sjalv ha tagit en valfortjant kanske, men inte riktigt val tajmad, sovmorgon. Da klockan inte ens ar elva, och jag varit vaken sedan atta haller Bradley inte med och tycker jag ar smatokig som inte gar och lagger mig och sover en stund till. Jag hinner helt enkelt inte. Nu borjar upploppet till nasta tva exams da de ar dagarna precis efter varandra. Jag far slanga i mig C-vitaminkur i form av frukt och bar idag, ta det lugnt och hoppas att den har forkylningen ger sig i tid.
Efter vart exam igar kvall gick jag och Emma till Wagamama for japansk middag. Vi har bada tva favoritratter som vi ater dar varje gang sa det ar inga overraskningar pa gang nar vi gar dit, men det ar alltid lika gott och trevligt. Sen satt vi bada tva och halvsov hemma vid koksbordet over varsin banancupcake med chokladfrosting innan hennes pojkvan kom over. Bradley skulle spela golf med kollegor fran jobbet men eftersom det regnade sa skippade dem det, han skulle kora hem sa medan de tog ett par ol sa gick han och ringde mig istallet sa jag gick och la mig och pratade igenom provet med honom innan jag forsokte varva ner med lite Mumford & Sons och Bon Iver. Det gick halvbra och jag lag vaken manga timmar igar kvall och vred och vande pa fragorna fran provet, vilka fall jag anvant och hur jag argumenterat. Man blir helt konstig av exams! Varje ar ar det samma sak, man tycker att jag borde vara van nu!
Tanker pa min mamma och mina broder idag ocksa som ar mitt uppe i en flytt just nu - nasta gang jag flyger hem och halsar pa sa bor hela familjen i Uppsala! Hoppas allting gar bra for dem idag. <3
Not where the storyline ends
Efter mer an 6 ar (!) med samma bloggdesign sa fick jag ett spontant ryck igar och gjorde om den. For den som kikat in har forut kan det behovas ett par tryck pa F5-tangenten for att det ska synas nagon skillnad dock. Eftersom jag egentligen inte har tid att leka i kodmallar just nu sa far det bli lite av ett work in progress, men nu har jag ju tagit forsta steget i alla fall. Det blir nastan symboliskt da jag ju borjade blogga under gymnasietiden, och nu ska jag alldeles precis snart avsluta mina universitetsstudier, och tills dess att jag ska, om det nu blir sa alls, lasa min legal practice course ar studentlivskapitlet i mitt liv avslutat om bara ett par veckor. Da blir det nya aventyr, och nu aven ny bloggdesign. Jag tyckte det fick ga lite hand i hand.
Appropa de dar universitetsstudierna sa maste jag plugga vidare idag. I morgon har jag min forsta av fyra final exams och jag kanner mig nastan konstigt lugn infor morgondagen. Det blir lite av en mjukstart namnligen da den har forsta kursen som ska tentas av "bara" ar en halv kurs. Tva fragor, pa tva timmar och fastan vi inte har sett fragorna tidigare sa har vi redan fatt jobba med vart case scenario.
Nu ska jag ta en paus dock for en promenad in till Kingston, genom Richmond Park for att ga och kopa florsocker. Jag och Emma bakade tre sorters cupcakes igar kvall, lyssnade genom hela hennes iTunesbibliotek och tittade pa brollopsklanningar online. Ja, kanske inte var superskumt att hennes pojkvan tackade nej till att komma over nar han ringde. Innan dess hann vi dessutom med 17 Again pa dvd, sa tjejkvallsfaktorn var hog redan fran start. Ikvall ska Emma forst pa dop och sen ska vi dekorera! Nu ska jag leta fram min iPod medan solen fortfarande skiner!
Storm
Vet inte om det var sa smart, eller huruvida effektivt det kommer vara men i morse fick jag nog. Det ar lugnt och stilla i hela huset nar jag vaknar, precis som vanligt, det lag regngratt morgonljus och strackte sig over parkettgolvet i mitt sovrum och jag ville ga ner och hamta upp yoghurt och farska hallon till frukost, lasa BBC-nyheterna i sangen och fa ivag ett par jobbansokningar.
Riktigt sa fick det inte bli forstas. Nar jag star i koket sa kliver Patrick, var flatmate, ut ur sitt rum, men som vanligt nar han ser att jag ar i koket sa suckar han och gar tillbaka in i sitt rum igen. Vad han an ville gora kunde han forstas inte gora nu nar jag var dar. Jag fick nog. Jag lamnade vad jag holl pa med och ropade efter honom att om jag inte far befinna mig i koket just nu sa far han garna tala om nar det ar fritt fram for mig att rora mig i mitt eget hus igen. Sen gick jag upp till mitt rum igen.
Det kandes skont att fa saga hogt hur han far mig att kanna, men problemet med honom ar att han har en tendens att bara se och hora det han sjalv vill, sa fragan ar om han ens lyssnade. Och, ja nagon frukost blev det ju inte for mig nu.
Jag hade tankt plugga hemma idag, men jag vill inte langre. Istallet ska jag forsoka fundera ut nagon annanstans att ga. Blir tillbaka till Starbucks kanske.
