Sitter i solen på balkongen, äter chokladpudding som mamma och killarna gjort medan jag var i skolan och bloggar idag. Riktigt mysigt (hör nu Erika i huvudet som kör sin "Mmm mysigt!") och nu känns det som att det kanske kan bli vår i alla fall. Mamma nöjer sig dock inte riktigt med det här med svensk vår utan vill antingen tillbaka till New York eller till Torquay en vända i vår... vi får väl se hur det blir med den saken. Jag ska ut och resa i sommar i alla fall så jag är nöjd och glad.

Appropå glad så är jag fortfarande löjligt lycklig över den kommande Motion In The Ocean Tour 2006 DVD som släpps nu against all odds! Jag lyssnar på Memory Lane med McFly och kan inte låta bli att tänka på hur skumt bra allting blivit i alla fall. Pratade med Stina på msn hela natten och fick nästan för mig att hon satt hemma i Kjula i sin källare och att vi kunde åka över dit och studsa på hennes studsmatta och äta glass precis som vanligt... känns helt grymt sorgligt och dumt att hon faktiskt är a million miles away (Ha! Star Girl quote!) men tänk om Glada Gänget aldrig träffats? Då skulle jag nog sakna Stina i alla fall tror jag. Jag skulle ha ett stort svart hål i magen och jag skulle veta att någonstans fanns det någon som kunde fylla hålet... men jag skulle inte alls veta var eller vem.

Memory Lane,
We're here again,
Back to the days,
And I'll remember you always,
So much has changed,
Now it feels like yesterday I went away

Nu vet jag vem... och jag vet vilka och tur är väl det, för gud så irri det vore om alla vi träliga tjejer sprang omkring på olika håll i Sverige och inte hade en aning om att vi kunde förena oss och faktiskt hinna med att harassa så otroligt många fler i någon slags joint effort. Jag tror vi behöver varandra och jag vet att vi finns där för varandra. Kan i efterhand, när jag går down memory lane, inte alls förstå hur jag kunde överleva innan jag hade Glada Gänget...

Precis som att jag inte alls kan förstå hur någon kan leva utan McFly men det är bara jag det... och Cajsa... och L... träligare fanatiker får man ju leta efter. Sa jag btw att MITO släpps på DVD? Jag gjorde det va... sorry. Blir alldeles glad och varm inombords när jag tänker på det.

På onsdag åker Cajsa till USA och det är som att världen nästan retas med oss. Solen skiner på oss och värmer våra ansikten och ryggar för att bilda någon sjuk kontrast till att Cajsa ska lämna oss i vad som känns som en evighet. Känslan av att ytterligare en av oss ska vara långt borta förföljer mig.

The words around, that she's moved town
About a thousand miles away from here.
And I found something she wrote, a long time ago
And it reminds me of a place I know called
Memory Lane

Jag har skrivit om saknad och längtan många gånger och ska inte tråka ut er med mina lite halvt skumma och udda metaforer och liknelser den här gången... ibland kan det bara vara svårt att förklara en så pass stark känsla bara... och det ska det nog vara. Jag har försökt och jag tror att en och annan förstått vad jag jiddrat om. Om inte så har jag i alla fall tvingat mig själv att gå till botten med det.

Cajsa och L har bett mig berätta mer på djupet om J ett par gånger och jag tror att det är ytterligare en sådan där sak som man måste tvinga sig själv att se först... erkänna för sig själv vad som faktiskt finns där och stirrar en rakt i ansiktet, sätta ord på det... se det i stjärnor och månar... känna det i färger och melodier. Nu tycker ni att jag har trasslat till det här med sinnena men det har jag inte alls för just så är det att sakna och älska någon så mycket. Du känner trätopparna viska och du ser glädje i luften. Dansande löv och en melodi av regndroppar mot ett fönster... allt är samma sak. En känsla, ett ljud, en smak, en värld med bara en mening.

Jag känner i mig när han är glad och när han är ledsen... mer än så är det inte. Okomplicerat, rent och med en kraft att kontrollera alla mina tankar och sinnen i timmar och dagar.

Jag vet inte vad djupet är än... varför och hur... men när jag vet så kommer jag berätta och ni får alltid fråga.

Snart är det lov.

 Ibland händer det så otroligt oväntade och underbara saker att man tror man drömmer. Om Janya bara visste hur rätt hon och hennes tarot kort hade. Jag har väntat och väntat och... och... nu är väntan snart över. Det är klart och jag tror jag ska spricka av lycka.

Vem som helst får tala om för mig att jag är löjlig som längtat så mycket efter detta, det gör ingenting. För mig är det otroligt stort och viktigt. Min värld snurrar i princip runt detta fenomen... jag skojar inte.

L var så pass tipsy igår att jag inte ens lyckades tala om för henne vad som hänt men Cajsa reagerade med ett "eeeeeeeeee"-liknande ljud och kommentaren "Jag måste sätta mig ner!" vilket var mycket likt min första reaktion och instinkt. Antingen får jag ringa henne i kväll eller så hinner hon före och ringer mig för hon sitter hemma i kväll, det vet jag.

Har en uppsats att skriva över helgen men det bubblar i hela kroppen, och då menar jag inte sorten som får en att misstänka att man ska föda en alien vilken minut som helst, så det kommer jag nog inte lyckas göra idag i alla fall. Nyhetens behag måste lägga sig lite först. 

Ska försöka lyssna på Fall Out Boy och tänka på någonting annat... möjligtvis leka med Photoshop. Har planerat att göra om bannern till bloggen länge nu. Får se om det blir av idag. Om inte kan jag alltid bygga lite på Popgiirlz nya hemsida. Måste försöka att få tiden att gå. 

Kan inte sluta fnittra när jag tänker på det.

"We have massive balls... ... ...beach balls!" - Tom Fletcher

Mmhmmm...!

Borde egentligen börja tagga inläggen som handlar om att hoppa av IB för att sedan kunna ta reda på hur många gånger jag skrivit om det nu... har en känsla av att det är rätt många.

 Det snurrar runt, runt och tar aldrig slut. Det har gått så långt att det inte går att stoppa nu. Det är bara att acceptera. Med varje ord och varje sekund... varje leende gör känslan starkare och allt annat svagare. Snart finns ingenting annat och jag gillar det. Jag släcker ljusen som kunde leda mig tillbaka, ett efter ett. Jag är förlorad.

You look into my eyes
I go out of my mind

En dag... en dag kommer jag stå där och allt kommer vara sant. Du är allt jag kommer se, vår värld är allt jag kommer veta om. En dag... Jag vill ofta ge upp men jag kan inte. Jag är förlänge sedan borttappad och vill inte bli funnen.

And my knees are weak
And my mouth can't speak
Fell too far this time

Ingenting annat spelar någon roll. Det finns bara en sak mellan himmel och jord. En sak, en kärlek, en dyrkan och en melodi... dina ord når dit ingen annan kommer.

En dag... Vi är inte där än men tiden stannar aldrig, den hindrar bara allt från att hända på samma gång.

I'm too lost in you
Caught in you
Lost in everything about you

~*~

Såg Fall Out Boy med L, Millur och Isabell i tisdags. Vi hade en otroligt kul dag. Helt sjukt galna tjejer som spred skräck på Stockholms gator och torg säger jag bara. Man skulle lugnt kunna tro att vi aldrig besökt huvudstaden förut med tanke på hur vi härjade... Vi lyckades förloämpa alla 15 or so emo kids som stod i kö till signeringen, som btw låg på en mycket dum tid 17.00-18.00 så den skippade vi för att istället frysa alla möjliga kroppsdelar av oss utanför Fryshuset, som har ett mycket passande namn ska ni veta! Har varit fär förut men den här gången var det ju nästan löjligt!

Höll utkik efter Josefin och Ida. Pekade ut åt Emelie... "Tjej jag träffat på... håll i dig nu... the sims forum!"

Medan Isabell förlorade både skor och underkläder i den stora hysteriska massan av 1 och 30 långa emo kids drack jag och L Fanta och hade bästa view'en en bit längre bak där vi även lyckades hitta lite av det här som geniet från Köping uppfann en gång i tiden... vad var det Isabell kallade det nu igen? Syre! Så var det ja... det hittade vi, ja.

Träffade Sara vilket jag inte förväntat mig, tror inte hon räknade med att träffa mig heller. Kommer kunna hålla över hennes huvud att vi valde rätt kö, i en mycket lång framtid.

Vi har kommit fram till att vi ska sluta IB och åka runt och sälja t-shirtar på olika konserter istället. Bara så ni vet. Vi ska bara öva in frasen: "T-shirt med [insert valfritt världskänt band], extra bra pris!" på minst 56 språk först.

Ska äta lunch med L och Casha snart så jag måste djura.

Det blir btw helt sprillans nytt material från bandet som jag inte får nämna men som jag nu tänker nämna i alla fall MCFLY MCFLY MCFLY host redan i maj i år. Baby's Coming Back heter singeln och kommer ha Transylvania som b-side istället. Jag antar, men jag lovar inget, att de gör så dels för att Tranny blev så pass försenat, dels för att videon och allt redan läckt men sen också för att Tranny redan finns på en av de andra singlarna... huruvida deras management lyckats bli dementa på "äldre" dar det vet vi inte. Tom har fixat hur som helst... killen är inte riktigt klok. Förra albumet kom i november 2006. Jag vet inte vad han äter men låtarna tar aldrig slut... han måste ju gå på någonting.

Edit: Ska kanske påpekas att said new single är en cover och L, du lämnade kommentar nummer 200 kom jag på. Haha.

 Ibland inser man i efterhand att saker å ting hade kunnat göras helt annorlunda. Idag hade jag kunnat stanna hemma min säng och pluggat business slöat runt på Internet, för Hans tyckte att det där med ekonomiprov skulle inte prioriteras och Mattias ställde in dagens Biologilektion redan igår... kvar blev engelska och där visade det sig vara filmvisning som stod på schemat och utan lärare blir det inte koncentrationsnivån i klassrummets lilla soffa särskilt hög. Dessutom hade Cajsa, the cheeky bastard, tänkt till innan hon dök upp och köpt Maltesers.

Efter att ekonomin blev inställd insåg jag, L (Emelie Landenberg, get used to it) och Jennie att vi inte har några liv och skulle bli rånade och misshandlade om vi stannade i skolan on our own i typ fyra timmar så efter ett hastigt och lustigt telefonsamtal till en sovande Cajsa tog vi bussen till Slagsta tillsammans med alla andra skolkare fjortisar.

Vi fick smörgåsar av Cajsas mamma och fixade Fall Out Boy biljetter till den 20e eller inte! Mamma kan köra hem by the way. Problem solved.

Spenderar troligtvis natten lördag till söndag i Västerås med de träligaste tjejerna i Glada Träl Gänget. Irri som fan förstås. Åh, gud så träligt det ska bli.

I L's telefon finns det spår av Malin (Jag känner en helt otrolig tillfredställelse av att tala om mig själv i tredje person) som deppar. Vilket btw inte är någon slags komposita kompositum heter det faktiskt Kersti! som innebär att jag sätter på Johnny Depp... Trist, jag vet.

Man ska aldrig tänka efter för mycket. Ofta kommer man på att man har mer att oroa sig för än man tror.

When nothing can be said, and nothing can be done, why do we carry on?
When nothing can be felt and nothing can be changed, honey how can you bring me home?
But when I feel your pain and hear your cries, won't you let me heal your broken soul and bleeding heart...

Tänk vad många saker man borde göra, och kanske till och med måste göra, som man ändå ser till att skjuta på i det oändliga... Tänk hur många tårar som slösas på förlorad kärlek som ändå aldrig fanns.

Om vi var lite starkare skulle vi kunna stå emot... aldrig drunkna i längtan och saknad, aldrig luras av kärlekens falska glittrande röda sken... Vi skulle aldrig kvävas av skuld, tvivel och osäkerhet.

Du skulle inte vara du och jag skulle inte vara jag.

~*~

Btw är Emelie L full och pratglad i kväll.