"Men de sjunger ju pojkvän istället för flickvän?!" ...Klart de gör! Detta är våra mcmuffins McFly... the worlds most gay straight men.

Det stod en bil parkerad på vår gata igår kväll, som inte var en mini Cooper... ja ni kan ju tänka er vilket kaos det blev! Vad är nu detta?! Vad är det för osmaklig typ som parkerat här? Och vem är det som har en odugling som denna på besök? Usch och fy!

Underhållande var det i alla fall. Folk kom på alla möjliga ursäkter för att gå ut en sväng och överbeskyddande putsa på sina egna bilar för att se till att nykomlingen inte smittat av sig eller ställt till med bilbråk där ute. Britter är söta.

Smoked salmon and scrambled eggs on toast till frukost idag, om man nu kan kalla 12.30 för lunch - brunch då kanske - och half way through fick jag Dougie abstinens och ångrade det hela bittert. Det är skrämmande att längta efter en känsla, ett bubbel, för det spelar ingen roll hur många namn eller beskrivande ord man använder, inget utav dem levandegör hur det känns. Det där som inte går att beskriva... varmt och kallt på samma gång - var börjar man?

"I teach my dog new tricks every day. He knows where Danny lives, he knows where Tom lives. I'll say 'where's Harry?' and he's like 'I'll find him Dougie! I'm on it, don't worry!'" - Dougie Poynter


De vann en till award för Best Band i helgen och Dougie's hår indikerade inappropriate band er... ruffling backstage.

Funderar på att stanna i sängen idag - söndagar är ju faktiskt ganska deprimerande ändå, och kanske, möjligtvis höja min produktionsnivå till att sms:a Norway och fråga hur det gått med pojkvännen som kom ner från Glasgow i torsdags kväll. Kanske. Eller Ashlie, bara för att påpeka att det är för varmt fortfarande för att ha uggs på sig. Å andra sidan är det ingen här som bryr sig.

~*~

55 dagar kvar.