2192 dagar
Nu ser jag fram emot att aterga till vardagen lite kanner jag. Det konstiga ar dock att det egentligen inte varit sa mycket pa gang den senaste veckan som borde fa mig att kanna mig sahar upprotad. Jag har pluggat mycket, det har varit manga och langa timmar i biblioteket och hemma vid skrivbordet och just det kommer jag inte kunna skara ner pa den har veckan heller men jag kanner att jag ska bli battre den har kommande veckan pa att halla i mina vanliga mat- och sovrutiner. Det har varit sena, sena kvallar och maltider som varken varit vettiga tidsmassigt eller innehallsmassigt och det mar man inte bra av i langden.
Igar fyllde min blogg 6 ar - jag tog frammat kvallen en tvatimmarspromenad i rask takt genom regn och rusk till Sainsburys och kopte ingredienser till ett spontanbak av cupcakes (med bounty, mars och turkisk peppar-smak). Att baka mitt i natten brukar min mamma gora, sa jag antar att jag fatt det av henne. Det hander fortfarande att vi bakar kanelbullar tillsammans langt efter midnatt som vi sen ater varma med varm choklad medan solen gar upp. Det ar en sadan dar barndomsgrej som fortfarande sitter i och det ar lika mysigt nu som nar jag var liten.
Idag dekorerade jag nagra av mina cupcakes da mina tyska tjejer skulle komma over pa en klassisk filmkvall. Tyvarr var Andrea sjuk, men Amelie kom hit i alla fall och fick smaka! I morgon ska jag dekorera ett gang till som jag ska ta med upp till campus till Hiroko. Bounty ar hennes favoritchoklad (nast efter KitKat) sa jag hoppas att hon kommer att tycka om dem. Hon har aven hon varit sjuk, sa jag ville pigga upp henne lite extra.
Mitt i natten
Klockan ar tva pa morgonen och jag ar av nagon anledning fortfarande vaken. Hade tankt ga och lagga mig for ett tag sedan dock, men sen ockuperade var flatmate badrummet och jag liksom fastnade i smsande med klasskompisar och andra vanner med tillfalliga somnbesvar. Ibland blir kvallar, aven fredagskvallar, inte alls vad man tankt sig och fastan jag hade siktet installt pa bio och Titanic ikvall med Emma - och det istallet blev ensamkvall medan hon gick ut med sin pojkvan sa lyckades jag i alla fall ta vara pa kvallen och har lite random sadar sokt jobb sahar mitt i natten. Det finns inga daliga tillfallen antar jag, utan galler att gora det nar inspirationen slar till. Eller desperationen kanske. Hur som helst haller jag nu tummarna for att jag hor nagot fran en eller tva av arbetsgivarna i alla fall. En del av jobben var mer intressanta an andra, men all erfarenhet ar erfarenhet.
Stor, stark och aldrig radd
Det ar skont att jag och Emma inte behover vara sa dar modigt starka infor varandra. For mig kanske lite speciellt ar det en stor grej. Storasystern i mig later ganska sallan andra se mig sarbar, och jag kan ha vanner i ar som jag vet allt om - och de vet egentligen ingenting alls om mig. Det ar lattare att lyssna och stotta an vad det ar att slappa in och ta emot hjalp helt enkelt. Det samlas blandade regnmoln i magen pa mig nar jag tanker att det ar nagot jag borde jobba pa, nagot jag borde lara mig att gora - slappa in, lita pa att om jag kan ta emot andra nar de faller sa orkar de halla emot nar jag behover falla ocksa, men mycket har hant det senaste aret som bara bevisat motsatsen. Men fina Maja sa nagonting viktigt harom dagen som inspirerade mig och att helt stanga ute varlden runt omkring kan kannas sakert forstas men det kommer ocksa betyda att man missar de manniskor som faktiskt gar att lita pa. Det ar liksom work i standig progress det har, att hantera besvikelse, men att vara oppen for nya mojligheter pa samma gang.
I morse vaknade jag forvanansvart tidigt med tanke pa att jag inte kom hem och i sang forran vid 3 i morse. Jag och Emma satt varma pa biblioteket igen igar kvall och natt och pluggade. Vi har ju inga deadlines sa tillhorde de lite smatokiga som pa ett satt var dar helt frivilligt - medan manga andra som sitter kvallstid helt enkelt maste. Det ar sa lugnt och skont dar pa kvallen dock, nastan mysigt. Folk gar omkring i mysklader och pyjamas, sitter uppkrupna i sofforna i hornen och tittar pa tv eller laser och att i morker och kyla ga hemmat kanns inte alls lika lockande som att helt enkelt sitta kvar och jobba vidare. Igar pluggade jag Family Law for omvaxlings skull - det amne jag ar mest orolig infor. Det ar mycket brett och lararen har inte riktigt lart ut det pa basta satt sa det blir till att omarbeta mycket med hjalp av olika bocker och att helt enkelt sitta och lasa rattsfallen ett efter ett. Det tar sin lilla tid och sen ska allting memoreras ocksa. Just nu kanns det verkligen som att vi star infor ett gigantiskt berg som maste bestigas. Vi peppar varandra sa gott det gar, men ibland ar det skont att bara beklaga sig tillsammans ocksa.
Nu ska jag passa pa att ga ut och ga en timme eller sa innan regnet atervander. Jag lyckades pricka in en solig timme i parken igar for en joggingtur och hade det inte varit for blasten som stundvis gjorde det hela mycket besvarligt sa hade det varit en nastan ultimat tur. Det ar lite ironiskt hur jag har mycket mer spring i benen och energi nar jag varit lite slarvig och "laddat upp" med hel fel sorts mat! Igar bestod nog huvudintaget av choklad, vilket borde vara fel, men oj sa ratt det kandes ha!
Forst en kopp pepparmint-te och turkisk yoghurt med hallon.
Det ar btw jag som ar galaxydazzle pa instagram om jag foljer er och ni tanker "vem sjutton...?!" eller om ni vill folja mig!
Kvallsfika
Lycka ar att fa komma hem fran biblioteket, i morkret, kvart i 10 pa kvallen och efter att ha tagit pa sig mysklader och raggsockor koka havregrynsgrot med farska hallon, bre kvallsmackor och pressa tarna mot elementet som precis slagit pa.
Det var varmt och skont pa biblioteket, och med gott sallskap ar det riktigt trevligt att spendera tysta kvallar dar men efter en hektisk dag med snabb sallad till lunch och ytterligare en medtagen snabbvariant av middags-sallad till middag sa kande jag huvudvark gro plotsligt och varm grot stod hogt pa onskelistan sa sa fick det bli. Just nu, medan jag fortfarande kampar med en vass, patrangande, standigt pamind kansla av djup besvikelse och jag inte riktigt vet vad jag ska gora med de delar av mitt hjarta som trasats sonder, sa lyssnar jag ganska ordentligt pa mig sjalv i sadana situationer och bara lyder. Det ar ju exam-dags snart ocksa, sa livet bestar till 99% av revision, revision, revision och pressen ar inte att leka med sahar sista aret - sista manaden! Darfor bara later jag mig sjalv gora som jag vill just nu. Vill jag ha havregrynsgrot klockan 11 pa kvallen - da ater jag havregrynsgrot klockan 11 pa kvallen, vill jag ga och lagga mig klockan 8 sa gor jag det. Vill jag springa en mil klockan 6 pa morgonen sa gor jag det ocksa. Jag orkar liksom inte halla emot just nu.
Med kvallsgrot och smorgasar i magen verkar den dar huvudvarken ha gett med sig i alla fall och nu ska jag krypa ner i sangen for att lasa lite, eller kanske se ett avsnitt eller tva av Happy Endings. Idag har regnet aterigen ost ner, precis hela dagen, sa infor morgondagen onskar jag innerligt ett lite stadigare vader, med i alla fall ett par timmars uppehall och utan den har envisa askan. Det ar sa deprimerande att bara sitta och lasa fall och sida upp och sida ner i bockerna med regn konstant smattrande mot fonsterrutorna. Nu vill jag ha ljus i mitt liv!
Grey
Men det ar det inte och istallet klattrar jag snart pa vaggarna har hemma i mitt rum av frustration. Jag borde plugga egentligen, borde sitta stilla vid mitt skrivbord och lasa samma rattsfall om och om igen. Istallet tanker jag trotsa regnet och ga ut och springa. Jag maste ha miljoombyte, jag maste trotta ut mig sjalv och andas ny luft. Jag maste bryta mig ur den har cirkeln.
Olika kapital i livet innehaller olika saker, och jag hoppas innerligt att det har kapitlet ar slut snart sa att nagot nytt kan borja.
You spend a lifetime waiting
02.13 den 20 april, for tva ar sedan nu, borjade slutet pa nagot jag aldrig kommer att glomma. Det ar fortfarande bara C som vet hela historien, och sa kommer det nog att forbli. Samtidigt som det kanns som om det var ljusar sedan ibland sa kanns det ocksa precis som igar andra dagar. Kanske ar jag inte riktigt samma person som jag innan. Nu ar den natten over, och den pafoljande dagen och pa ett satt kanske nagonting annat ocksa.
Den 20 april var det ja. En dag som for alltid kommer vara fylld av blandade kanslor, tunga och tacksamma och i ar var det istallet ett svart black av besvikelse som hangde, precis som de tunga regnmolnen over London, over allt som var planerat, och oplanerat under dagen. Jag var standigt medveten om att det fanns dar, blodde och spred sig precis i kanten. Manga var de i alla fall som gjorde sitt basta for att distrahera och se till att dagen fick om mojligt, ett annat tema.
Jag hade tva moten inplanerade under eftermiddagen, bada var en harlig forening av nytta och noje egentligen da det forsta var med ett par av personerna bakom teamet som driver den interaktiva hemsida som har blivit en, i musikvarlden, nyskapande bas for distribution av McFlys musik och annan media och det andra motet, efter snabb pub-middag, var med McFly sjalva. Jag fick stundvis agera fotograf da de hade ett par tavlingsvinnare att posera med, krama pa och smaprata med men efter att de blivit utlotsade sa lugnade det ner sig. Daremot var Harry mest fokuserad pa sin dramatiska skada han fatt under morgonen - han hade brottats med en grannes katt som forsokt attackera hans kattunge. Tva minimaliska roda prickar pa insidan av handleden visade han upp. Vampyrbett hade varit en grymt mycket mer macho historia att dra for folk, men det kom han pa lite for sent. Nojesdelen i det hela ar ganska latt att identifiera - vem som helst som spenderat tid med McFly vet att det ar bland det mest underhallande man kan pyssla med. Det var som tur ar ett par lovande timmar ur ett jobbperspektiv ocksa och jag ser fram emot att utveckla vad vi har pa gang. Jag haller tummarna for vad detta kan leda till da jag kanner att jag behover lite extra inspiration och motivation just nu. Det blir latt sa nar man vet vad man vill, men ocksa vet att det saknas pusselbitar, att man fegar ur. Men jag vill sta upp for mig sjalv ocksa. Jag har gett sa mycket av mig sjalv till andra, klivit at sidan, och uppoffrat saker for att fa valdigt lite tillbaka och nu kanner jag att jag fortjanar att ge mig sjalv en chans. Till att borja med maste jag sjalv lita pa mina formagor och vilja satsa pa mig - annars kommer jag att fortsatta knuffa fram andra resten av livet.
Jag fick vanta i nagra timmar tillsammans med Toms familj och Dannys flickvan innan det var dags for Hammersmith Apollos dorrar att oppna och slappa in de tusentals fans som koat utanfor i regnet - manga utav dem i flera dagar. Jag motte da upp med Sandra och vi gave the warm up act a miss for att istallet traffa ett par andra kompisar som vi inte sett pa lange. Valdigt lagom till att McFly kom tog vi oss ut pa golvet och dansade och sjong oss hesa de narmsta timmarna till det basta livebandet i varlden!
I morse blev det sovmorgon innan jag sa hej da till Sandra som flyger tillbaka till Sverige i eftermiddag. For mig betyder det en snabb dusch och tillbaka till the textbooks for mer revision. Idag ska jag forsoka bli klar med den forsta halvan av employment law, som jag paborjade tidigare under veckan och sen ikvall ska jag och Emma ut och ata Thailandskt inne i Kingston tillsammans med ett par andra vanner som precis ar tillbaka i London efter paskfirande hemma i Tyskland.
Den 20 april var det ja. En dag som for alltid kommer vara fylld av blandade kanslor, tunga och tacksamma och i ar var det istallet ett svart black av besvikelse som hangde, precis som de tunga regnmolnen over London, over allt som var planerat, och oplanerat under dagen. Jag var standigt medveten om att det fanns dar, blodde och spred sig precis i kanten. Manga var de i alla fall som gjorde sitt basta for att distrahera och se till att dagen fick om mojligt, ett annat tema.
Jag hade tva moten inplanerade under eftermiddagen, bada var en harlig forening av nytta och noje egentligen da det forsta var med ett par av personerna bakom teamet som driver den interaktiva hemsida som har blivit en, i musikvarlden, nyskapande bas for distribution av McFlys musik och annan media och det andra motet, efter snabb pub-middag, var med McFly sjalva. Jag fick stundvis agera fotograf da de hade ett par tavlingsvinnare att posera med, krama pa och smaprata med men efter att de blivit utlotsade sa lugnade det ner sig. Daremot var Harry mest fokuserad pa sin dramatiska skada han fatt under morgonen - han hade brottats med en grannes katt som forsokt attackera hans kattunge. Tva minimaliska roda prickar pa insidan av handleden visade han upp. Vampyrbett hade varit en grymt mycket mer macho historia att dra for folk, men det kom han pa lite for sent. Nojesdelen i det hela ar ganska latt att identifiera - vem som helst som spenderat tid med McFly vet att det ar bland det mest underhallande man kan pyssla med. Det var som tur ar ett par lovande timmar ur ett jobbperspektiv ocksa och jag ser fram emot att utveckla vad vi har pa gang. Jag haller tummarna for vad detta kan leda till da jag kanner att jag behover lite extra inspiration och motivation just nu. Det blir latt sa nar man vet vad man vill, men ocksa vet att det saknas pusselbitar, att man fegar ur. Men jag vill sta upp for mig sjalv ocksa. Jag har gett sa mycket av mig sjalv till andra, klivit at sidan, och uppoffrat saker for att fa valdigt lite tillbaka och nu kanner jag att jag fortjanar att ge mig sjalv en chans. Till att borja med maste jag sjalv lita pa mina formagor och vilja satsa pa mig - annars kommer jag att fortsatta knuffa fram andra resten av livet.
Jag fick vanta i nagra timmar tillsammans med Toms familj och Dannys flickvan innan det var dags for Hammersmith Apollos dorrar att oppna och slappa in de tusentals fans som koat utanfor i regnet - manga utav dem i flera dagar. Jag motte da upp med Sandra och vi gave the warm up act a miss for att istallet traffa ett par andra kompisar som vi inte sett pa lange. Valdigt lagom till att McFly kom tog vi oss ut pa golvet och dansade och sjong oss hesa de narmsta timmarna till det basta livebandet i varlden!
I morse blev det sovmorgon innan jag sa hej da till Sandra som flyger tillbaka till Sverige i eftermiddag. For mig betyder det en snabb dusch och tillbaka till the textbooks for mer revision. Idag ska jag forsoka bli klar med den forsta halvan av employment law, som jag paborjade tidigare under veckan och sen ikvall ska jag och Emma ut och ata Thailandskt inne i Kingston tillsammans med ett par andra vanner som precis ar tillbaka i London efter paskfirande hemma i Tyskland.
Shine a light
"Don't forget your raincoat today," sager Siri aka min iPhone (fast har i England ar rosten en man, inte en kvinna sa vi brukar kalla honom Steve istallet) och jag som hade tankt ga till tagstationen senare i eftermiddag for att mota upp Sandra som kommer pa besok fran Sverige for McFly's andra Londongig den har turnen far antingen lyda eller tanka om, for har oser regnet ner idag och det ser inte ut att latta upp heller. Det kanns lite trist, men framfor allt kanns det dumt da jag verkligen ville ut och springa idag. Visst kan jag springa i regn ocksa, men jag tar det lite som ett tecken pa att ta en vilodag da jag fick kampa mig igenom min powerwalk igar pa grund av vad jag antar maste vara en strackning i vristen eller foten. Jag kanner av den aven nu nar jag bara sitter eller gar omkring hemma sa for att inte forvarra den borde jag kanske ta det lugnt i alla fall.
Trots regnet finns det mycket som inte alls kanns gratt och trist just nu - den dar McFly-spelningen pa fredag kommer bli grym, for finns det ett band i varlden som vet hur man spelar live sa ar det just McFly. Jag ska traffa killarna innan det ar dags for dem att inta scenen och det ska bli mysigt ocksa da det var ett tag sedan nu sist. Harry har varit sa upptagen under vintern och varen med Strictly Come Dancing (som han ju vann sen tillslut!) sa fastan han bor ett par minuter bort sa har jag inte sprungit in i ens honom pa sista tiden. Langt nere i magen gor det lite ont att veta att det har blir annu en turne, och annu en eftermiddag spenderad med killarna utan C, och det kanns fel, men samtidigt ar det inte mitt fel alls. Det ar inte det och det maste jag paminna mig sjalv om och halla fast vid.
Fredagen innebar ocksa ett helt gang med andra aterseenden da det finns manga av fansen jag inte traffat pa lange. Redan idag far jag ju som sagt en Sandra-reunion da hon ska bo hos mig den har veckan!
Jag vaknade ocksa fortfarande alldeles varm och glad over det fina, fina - och langa som alltid, telefonsamtal med Mays igar natt. Hur vi lyckas hitta saker att prata om i timmar mitt i natten det vet jag inte men jag ar sa tacksam for att det helt enkelt ar sa och vill inte overanalysera. Vi pratade mycket om tillit och att vaga chansa pa manniskor ibland, att ta sig tillbaka upp nar man kanner sig nere och besviken och att man annars kan missa de manniskor som faktiskt kommer visa sig vara varda den dar skrammande chansningen. Jag tror hon har ratt forstas, och det ar nyttigt att tanka pa.
Me and my confidence
Nagra fa timmars somn natten till igar och natten till idag inga alls. Jag gick helt enkelt inte och la mig. Istallet satt jag i min sang, at choklad, pratade med Maja och Ida och sag solen ga upp igen over London. Klockan skulle strax bli sju nar jag kom fram till campus och gick in pa biblioteket en stund. Mjolkbudet hade precis varit dar innan och stallt nyfyllda glasflaskor med mjolk utanfor dorren och det satt bara ett par enstaka overnattande studenter och halvsov framfor datorer eller over tunga bocker. Egentligen borde jag vara trott, tankte jag och kande att jag orkade ju med allt i hela varlden nar morgonsolen lyste genom de nya spada, ljusgrona bladen som pryder traden har. Jag satte det dar pa prov, gick hem en stund senare och bytte om for en 75 minuter lang joggingtur i Richmond Park. Det var nastan synd sa ode parken var med tanke pa den fina vadret och solen lyste vagen fram. Jag hade tankt mig en ganska lugn tur, och betydligt kortare, men efter en hel veckas vila ville benen bara springa vidare och fortare.
Morgonsol pa mitt universitetscampus, strax innan 7 i morse.
Efter frukost, sadar bakvant igen, sa somnade jag. Klockan var inte ens 11, men efter dusch och grekisk yoghurt med farska hallon sa kunde jag inte langre halla ogonen oppna. Sen vaknade jag inte igen forran det var dags for middag.
Emma hade sin pojkvan har over natten, sa nar han begav sig till jobbet nu pa kvallen konstaterade vi bada tva att den har dagen verkligen bara smugit sig forbi. Det kandes som att den dar joggingturen, och morgonstralarna pa campus var nagon helt annan dag och inte i morse. Vi kande bada tva att vi ville ga ut en svang sa vi gick och handlade. Ofta nar vi gor det sa har vi lite brattom, men ikvall gick vi utan handlingslista och hade inget att skynda till eller ifran. Det var skont och efter Sverigeresa foljt av familjebesok och tre intensiva dagar av uppsatsskrivande sa kandes det som att vi knappt haft tid alls att prata med varandra.
Det har varit lite befriande att fa springa och sova bort den har dagen ocksa. Man hinner inte tanka sa mycket da. Hinner inte oroa sig for saker. Ibland onskar jag att alla dagar kunde vara lika anonyma men anda mina egna - med tid for motion, morgonsol och god mat. Samtidigt kan man inte undvika tidstjuvarna i ens liv for alltid. Losningen ar inte att stanga undan sig sjalv och att existera bara i de dar morgontimmarna nar ingen annan ar vaken. Jag maste hitta ett satt att orka rensa ut och bli modig nog att lita pa att jag ar vard mer an sa. Det tar bara en stund att hitta sina egna ben att sta pa och att samtidigt vaga lita pa andra manniskor runt omkring. Det ar en svar balans men jag maste ge mig sjalv en chans.
She lives in me,
She whispers when I sleep,
She says, "you're growing up slowly"
Where does the good go?
Usch vad less jag ar pa domslut, lagbocker, artiklar och larobokskapitel nu. Jag ar sa pass less att jag knappt tycker att amnet (trade marks) ar intressant langre, och da ar det i vanliga fall ett av mina favoritomraden. Men det ar ju sa att desto mer man gar igenom, desto fortare ar det over. Solen skiner utanfor fonstret idag dock, och det hjalper ju inte. Jag blir bara sugen pa att ga ut och promenera i parken, bara ga och ga tills tankarna inte trasslar langre. For det gor dem. Igar kvall trodde jag att jag skulle kvavas av hur de snarjt in sig i allt och inte kommer loss. Jag kommer liksom ingenstans, jag oroar mig i en stor vid cirkel. Jag vill tanka att saker a ting kommer fixa sig, men om jag ska vara logisk, realistisk och rationell nu sa tror jag inte det och den kanslan krockar hart med hoppet om att det ska ga anda.
Alternativet kanns sa skrammande, okant.
Samtidigt ser jag sa klart just nu, pa ett helt nytt satt, precis hur ledsen jag later manniskor i min omgivning gora mig. Nar nagon bryter sonder mer an vad de ger, eller i huvudtaget bryr sig om, och har gjort det under en lang tid, hur kan det fortfarande vara sa svart att ga sin vag?
Hur ar det faktum att jag inte vet var jag ska ga, var jag ska ta vagen, ett sa pass stort hinder? Jag visste ju inte var jag horde hemma innan vi traffades heller och det gick ju bra. Ungefar i alla fall, och ingen hor ju faktiskt hemma nagonstans dar allting mest gor ont...
Alternativet kanns sa skrammande, okant.
Samtidigt ser jag sa klart just nu, pa ett helt nytt satt, precis hur ledsen jag later manniskor i min omgivning gora mig. Nar nagon bryter sonder mer an vad de ger, eller i huvudtaget bryr sig om, och har gjort det under en lang tid, hur kan det fortfarande vara sa svart att ga sin vag?
Hur ar det faktum att jag inte vet var jag ska ga, var jag ska ta vagen, ett sa pass stort hinder? Jag visste ju inte var jag horde hemma innan vi traffades heller och det gick ju bra. Ungefar i alla fall, och ingen hor ju faktiskt hemma nagonstans dar allting mest gor ont...
Lunchpaus
10-17 hade de oppet pa biblioteket idag. Sondag-fredag har de oppet 24 timmar om dygnet men just lordagar var jag inte helt saker men det blir en lite lagom lang dag idag med andra ord. Det ar ju trots allt helg. Det ar varmt och skont har, och faktiskt valdigt tyst och lugnt. Det ar inte alltid det ar det fastan det ar ett bibliotek, det kan jag lova men nu har vi egentligen fortfarande pasklov sa det ar nastan helt tomt. Jag har fatt tag pa bra material till min uppsats och nu borjar bade jag och datorn bli lite trotta sa det fick bli paus for lunch. Jag tog med mig en sallad pa babyspenat och den ungsbakade pestokycklingen med keso, soltorkade tomater och avocado som jag at till middag igar och har aven lite mork choklad och notter med mig till eftermiddagen.
Medan jag anda har lite paus sa passar jag pa att skriva handlingslista, for ikvall tankte jag ta en promenad till affaren innan middagen. Det ar skrammande hur fort dagarna gar anda, det kanns som att det var bara igar som jag kom hem igen efter paskfirandet i Sverige men det var nastan en hel vecka sedan! Om ett par dagar har jag natt milstolpen sista inlamningen pa universitetsniva och om exakt en manad idag sa skriver jag mitt forsta av fyra final exams. Den 30 maj ar jag klar med universitetet. Da ar jag klar med min Law Degree. Det gar inte riktigt att forsta. Jag tror knappt det ar sant!
Medan jag anda har lite paus sa passar jag pa att skriva handlingslista, for ikvall tankte jag ta en promenad till affaren innan middagen. Det ar skrammande hur fort dagarna gar anda, det kanns som att det var bara igar som jag kom hem igen efter paskfirandet i Sverige men det var nastan en hel vecka sedan! Om ett par dagar har jag natt milstolpen sista inlamningen pa universitetsniva och om exakt en manad idag sa skriver jag mitt forsta av fyra final exams. Den 30 maj ar jag klar med universitetet. Da ar jag klar med min Law Degree. Det gar inte riktigt att forsta. Jag tror knappt det ar sant!
Upp, upp, ivag!
Kanske har den har veckan med nastintill ingen somn fixat mitt "vakna klockan 6 pa morgonen"-fenomen? I natt har jag nastan inte vaknat alls, bara en gang runt 3. Igar nar jag stallde alarmet pa 8 sa tankte jag att jag ar ju vaken langt innan dess, sa det var mest i fall att - men sa blev jag vackt av det i morse i alla fall! En liten, konstig kan tyckas, personlig framgang men det tar pa krafterna i langden att aldrig kunna sova mer an 4-5 timmar per natt sa det var skont att kroppen gav sig antligen. Nu hoppas jag att detta haller i sig ett tag.
Jag tande lite ljus och at frukost dar vid 8 i alla fall, fast jag ska erkanna att jag funderade pa att rida pa den har vagen en stund till och satta om alarmet till 9 men bestamde mig for att jag inte riktigt har tid med sovmorgon den har helgen. For det har jag inte. Nu ar det uppsatsskrivande som galler till 100% och fragan ar bara var jag kommer vara som mest effektiv, har hemma eller pa biblioteket? Jag kan inte riktigt bestamma mig men jag ska kolla oppettiderna och ser det bra ut sa packar jag nog lunch och beger mig. Det ar ganska skont att vara pa plats - och om inte annat ar det skont med central heating! Vi har det sa kallt hemma hos oss och det ar lite distraherande nar man ska sitta stilla och skriva.
Ser mangder av uppdateringar fran Sverige gallande ny sno i natt - har kan jag dock rapportera att det ar sa torrt och fint sa! Ingen sno sa langt ogat nar, tack och lov.
Tidig start
Nu far det vara slut pa tidiga morgonflyg pa ett tag kanner jag - och da var det inte ens jag som skulle ut och flyga idag. 04.48 stallde jag vackarklockan pa och 10 over 5 slapade jag upp bade mig och min lillebror for att ta bussen till tunnelbanestationen klockan 05.32. Nu har jag vinkat av honom och hoppas att den sista biten till Gatwick gar bra. Sjalv har jag nu hunnit komma hem, satta pa mig mysklader och raggsockor igen och gjort frukost. Sahar kring 7 brukar jag vara vaken anda, men i vanliga fall har jag inte hunnit med en tur in till centrala London forst! Hann t.o.m tanka tanken pa en joggingtur i parken pa bussen hem men lagom tills det var dags att kliva av och ga hem i den kalla morgondimman sa angrade jag mig.
Jag tror kanske att det blir att aterga till sangen ett par timmar for mig, om jag kan somna om. Jag maste plugga hela helgen nu, eftersom det inte blev sa mycket sant annars den har veckan med resor och besok, och da kan det vara skont att ha sovit mer an 5 timmar innan man satter igang. Det fick alltsa bli lite konstig ordning pa saker a ting den har morgonen med uppstigning och tur med Londons lokaltrafik, frukost och sen mer somn...
Semester ett par dagar till
Nu har vi haft tva supertrevliga dagar i London tillsammans, jag, min bror, min pappa och hans flickvan. Vi ar inne pa den tredje och idag lat det som att det skulle bli shopping. Det ar trevligt med besok och det var lite skont att ha sallskap tillbaka till England men samtidigt langtar jag lite (i smyg) efter nar de aker hem igen i morgon sa att jag kan aterga till min vardag. Det kommer bli tre intensiva dagar av plugg som avslutning pa den har veckan och sen kommer mitt liv besta av traning och revision infor mina final exams. Inget mer, och inget mindre. Pa nagot satt maste det aven hittas lite tid for jobbletande och sokande. Jag vet inte om jag vill att tiden ska rusa pa eller sakta in. Jag kan inte bestamma mig.
Under de har senaste dagarna har jag hunnit med att salja min sjal till t-mobile i 24 manader (hjalp!) till i alla fall och jag har lamnat Android-familjen for att bli del av Apple-familjen istallet. Det har varit lite som att vara pa upptacksresa att klura ut hur allting fungerar da det ar en del som ar annorlunda men hittils har jag varit mycket nojd i alla fall.
Annars kanns det som att vi mest atit den har veckan. Det har varit manga restaurangbesok, och mycket godis. Bade Emma och hennes pojkvan hade kopt paskagg till mig nar jag kom hem och sen blev jag akut sugen pa frozen yogurt igar kvall sa det blev B&J mitt i natten. Den har pasken tar verkligen aldrig slut!
Hemresa
Nu sitter jag pa min sang hos mamma, i ett hav av klader, som faktiskt utgor min packning och maste bli just en sadan, en packning alltsa, snarast. Det ar ju sa trakigt att packa dock. Istallet sitter jag mest har och tanker pa annat - vad det blir for vader nar jag kommer hem i morgon, vad jag ska ata till lunch, om jag ska ta pulsklockan i handbagaget eller om jag ska checka in den (blir lite paranoid ibland da jag haft en kamera som fryst sonder in the hold en gang), om jag har pengar pa Oysterkortet, hinner jag ut och springa idag, vad jag ska ha pa mig i morgon...?
Det ska bli 14 grader varmt hemma i morgon sa det far nog bli chinos i alla fall, vilket ar skont att flyga i hur som helst. Springa, det gjorde jag igar morse. Tankte att jag kanske skulle bli pa battre humor av det men det slog lite fel. Istallet blev det blodsockerfall under eftermiddagen och huvudvark pa kvallen. Idag ar jag piggare dock aven om det kanns trakigt att det ar sista dagen hos mamma idag. Ikvall sover jag hos pappa istallet innan det blir Londonflygning tidigt, tidigt i morgon. Needless to say sa var det pappa som bokade flyget - jag ar ett fan av att flyga mitt pa dagen, inte mitt i natten.
Det gick ju ner tillslut i alla fall... ja eller, nastan.
Det kanns konstigt att saga hej da till det har huset nu - nasta gang jag kommer och halsar pa sa bor det nagon annan har. Min mamma och de tva av mina broder som bor hemma fortfarande flyttar namligen till Uppsala nasta manad sa da blir det dar jag far komma pa besok nasta gang det ar dags och det blir sakert trevligt det med. Jag var med och tittade pa lagenheten nar mamma var och skrev pa kontraktet forra veckan och den ar jattefin! Men lite konstigt kanns det anda. Vi ar som pa vag mot nytt och frammande allihop i familjen just nu. Alla star vi infor nya utmaningar pa samma gang och det ar nog darfor det kanns extra skrammande.
Glad Pask
Det har ju inte blivit nagot bloggande alls medan jag varit hemma hos mamma pa besok - sa nu blir det till att sammanfatta veckan som gatt. Istallet for bloggande har det blivit desto mer god mat, fint sallskap, gymmet, joggingturer, langpromenader och powerwalks. Igar gav sig hela familjen (i full paskkarringsutkladnad) ut pa paskaggsjakt sa nu ar hela huset fullt av godis och stora brittiska chokladagg och jag vet inte om jag nagonsin vill se godis igen. Det tar verkligen inte lang stund innan man trottnar! Tur att det bara ar pask en gang om aret.
Pasklunchen igar blev en stuffed oven roasted turkey, med rostade rotfrukter och gravy saklart! Det finns rester kvar sa idag blir det klassiska turkey sandwiches. Under veckan hann vi aven med en tarta - en morrotskaka i lager, med tva lager vanlig frosting, tva lager chokladfrosting och jordgubbar. Trots att det forstas ar gott sa langtar jag faktiskt hem lite till min "vanliga" mat och vardag. Det blir alltid sa - det ar mysigt med helg och Sverigebesok, men efter en vecka eller sa langtar jag hem till London.
Det blir en extra intensiv tid nu nar jag kommer hem dock, eftersom jag har en inlamning kvar och mina final exams. Det galler att skriva dem sa perfekt som mojligt for nu finns ingen atervando. Det gar knappt att forsta att jag inte ska ga pa universitetet mer nu. Jag ar klar. Desto mer verkligt kanns det dock nar man gar igenom alla jobbsokar-sidor och tittar pa jobbannonser. Nu under paskhelgen ar det klart att man inte far sa mycket respons, och jag har ju inte ens engelska telefonen pa men hoppas att framtiden, i alla fall den narmsta, kan klarna lite snart. Jag ar inte en person som klarar av att sitta och vanta pa slumpen, utan vill planera och veta i forvag. Det ar jobbigt att inte veta vad som hander i sommar.