Blame the limelight
Efter The X Factor (ja, till och med the sing off och the results) var klockan halv 11 och Norway och jag huttrade och fnittrade över bron tillbaka över river Tyne in till stan och The Attic. Duggregn och snålblåst är ju alltid en bra party starter! Lily Allen och Pussycat dolls, Britney Spears och glas och hallonvodka rinnandes ner för benen. Klockan som nyss var 1 är 12 igen och tiden rasade baklänges, ner, upp igen. Taket brister och knän ger vika.
Natten faller och blickarna flyr sanningen. Skarpt skär genom mjukt och oskyldigt. Fingers laced safely. Never fade away.
Färgerna snubblar över kanterna och smälter ner i trummor och bas. Det blåser starkare, hårdare, - stormar, ryter, sliter.
Snurrar runt, runt, drunkar på en barstol, chips i tidningspapper. Visarna på klockan på tornet snurrar baklänges och kyssar som slängdes och tårar som spilldes regnar tillbaka och allting börjar om igen, lets do this again. Lets make it last forever.
"I can't believe you pulled another taxi driver!"
"I don't know what's wrong with me! Screw men in uniform, I can't resist men that can drive."
"...that doesn't narrow it down much."
"What's that supposed to mean?!"
Tårna i den mjuka mattan i trappan och mörker är varmt och pålitligt, lika på alla sidor. Tungan bränner och världen sover. Den förlorade timmen är du och jag. Du fanns där för ett andetag, en kort sekund - ett hjärtslag krockar med ett skrik. Du famlar i mörkret och luften tar slut. Stormen lättar och färgerna tynar bort, alldeles för fort.
Samvetet smakar fortfarande sött av hallon och brännande syrligt av dig.
And oh oh open wide
'cause this is your night so smile
'cause you'll go out in style
11 dagar kvar och du finns i fingertopparna, kittlar som fjärilar fångade bakom revben och längtan. Släpp oss fria.
it takes aquired minds
Jag kan redan allt om saknad, when misery comes crawling, och hur det tillsammans med längtan nästan kan förväxlas med någonting fint, ett skimmer av imorgon som täcker allting redan idag. Världen blir sudding i kanterna, timmar snubblar över varandra och så står vi där på kanten helt plötsligt, redo att falla, "look up, look up, the sky is falling in", och det sista andetaget leder in i nästa, to taste this wine. Jag är kanske rädd att jag ska glömma hur du smakade.
Like it's the last song you'll ever sing
Du är inte där, with your faith, och i huvudet har jag redan gått igenom ett tusen och en anledningar, naglarna skrapar hårt mot jeansen, mjuka höfter mot skarpa, you can't down it with your eyes, och fingertopparna bränner. I morgon får vänta medan vi trasslar in oss i idag. Sött och varmt smälter ner i virvlar och ljumma band i kallt och glansigt. Friskt och starkt. Pepparmint och corona.
we were born for this
the night sky is growing an eerie black
The candles are burning warm and clear, only a bit blurred in the edges to Dougie's tired eyes, and his knees are starting to ache from sitting cross Harry's lap for so long but it doesn't really matter as the clock strikes midnight in Tom's kitchen and the stars are singing the chorus of their anthem still.
"Dougie," Harry whispers and it's the first time Harry's used his full name all evening and the blonde falls deeper, more heavily against Harry's warm chest, still naked, and still there but at the same time long gone already and Harry knows - he just knows that it's suddenly time...
Sensing that Harry's about to fade back into the darkness soon, though he promised not to, Dougie thinks, he promised to be the only star on his night sky that he could trust not to burn out and fall, the blonde runs his fingers up Harry's spine, tap, tap, tap, tap...
Plötsligt finns så många skuggor att gömma sig i och solen glöder hjälplöst och tafatt. liggandes, blödande på hustaket - snart orkar den inte mer och mörkret äter sakta upp dagen. Vi famlar och faller vilse i tiden, och kanske är det i morgon redan idag. Vi tumlar ner för gatan, genom pölar och stänk.
Ansikten och skratt är annorlunda när du inte är där och rädslan kommer springande. Kanske kommer du aldrig tillbaka?
Två världar kolliderade fastän de inte borde, du har din sida och jag har min. När morgonsolen trevande värmer den kalla gråa asfalten lånar jag din värld en stund och det gör ju ingenting för eftermiddagen är din och du står trotsande och med händerna djupt nere i fickorna på de låga jeansen, på min sida - i min värld.
En och en halv vecka känns längre än tre evigheter och en längtan. Överge mig inte nu. Det är ju ändå du och jag.
The darkness swept in like a cold, wet blanket, and blew out the candles in rage, holders swaying in their golden chains and Dougie looking down at the white loose sheet that hung over his legs, one of its corners fallen on the floor - purity and innocence stepped on and dragged in mud - and maybe had he dreamt Harry ever having been there at all.
But he had, he'd walked out of Dougie's summer and straight into autumn.
Mamma kommer om två dagar, en och en halv till och med. På fredag kväll kl 18.00 landar hon. Om jag åker direkt från jobbet - borde kunna ta the metro, så hinner jag alldeles lagom, och slipper sitta fast i kvällstrafiken. Norway fyller år på lördag men det kan inte hjälpas, hon, jag och Anna får gå ut senare nästa vecka. One Night Only live den 23, Jamie fyller 21 och firande ute i Newcastle den 25 med Laura, Isabell kommer hit från Paris den 29, Cajsa och L kommer hit den 5 November, Fien kommer hit från Bryssel den 7 November, Elliot Minor live den 7 November, McFly live den 8 November, McFly live igen den 22 November. Sen åker jag ner till Lisa i London den 12 December och kommer hem igen den 15. Någonstans där i mellan ska jag klämma in ytterligare ett till McFly gig, McFly's Secret Santa Project (och Halloween projektet som jag inte ens börjat på, aj aj) jobb och julklappar.
It's suddenly time...
~*~
24 dagar kvar.
Friends don't let friends go to Brazil
Sausage rolls, apelsinjuice och jordgubbar. "Have a muffin, dear" och klockan närmar sig långsamt tio medan frukosten aldrig verkar ta slut hemma i England - som vanligt. Ellis sitter och blinkar desperat på andra sidan rummet för att inte somna och chefen för huvudkontoret i USA skämtar om bowlingkvällen kvällen innan när frågorna blir för svåra. Längst väggarna står laptops och surrar - alldeles för viktiga för att stängas av - vem vet vad som kan hända helt plötsligt. Kris och katastrof.
3.6 miljarder har vi sparat och investerat tillbaka in i företaget och nog måste väl ändå åtminstone en av dem ha investerats i kaffebröd och frukost med företagsledningen. Penny ser uttråkad ut men Suzanna har matchat glasögonen med tröjan och visst är det väl ändå lite komiskt när högtalarsystemet protesterar högljutt så fort någon får ett sms, ingen förnekar det, och ingen stänger av telefonen - vi är alla för viktiga för det och tänk om någonting skulle hända medan vi petar i oss ytterligare en vindruva och leker med tandpetarna i kiwifrukten.
Sockret i grädden smälter ner i en gyllene ström i den varma chokladen och sarkasmen smälter på min tunga. Små blickar över bordet och Penny ler ner i tallriken. Ska detta aldrig ta slut?
Kris.
Telefonen surrar argt i fickan och världen smälter ner, bort, i bakgrunden.
10:53 our boys! It's bad. Something's gone wrong!
10:56 the team in the office is trying to reach the management, just got the text through, they've been mobbed, and not in a good way!
Att inte veta. Katastrof. När oro växer till en klump av is i magen.
11:03 text Wendy, their assistant for me and I'll try to get through to Rashman
11:05 I want our boys to come home. Rashman agrees. Fletch can't be reached. Dougie stopped breathing. Bring them home!
Allt som legat och bubblat under ytan i veckor, månader, exploderar genast och timmarna av ovisshet påverkar allt. Varje minut är plöstligt oändligt lång och i receptionen stirrar Emma envist rakt ner i glasskivan medan vår värld flimrar förbi, trasad och misshandlad, på sky news.
Och på andra sidan jorden är man stolt. Imponderad av handlingar som har teamet hemma i London i tårar.
11:18 Danny's torn to pieces, the security failed. We knew it was coming. We bloody knew it. Rashman is saying Dougie's back breathing okay. People outside are screaming for him to fly them home. It's not going to happen.
Hela dagen ekar tomt i öronen, dovt och metalliskt, koppar på tungan för nog blöder det. Diplomatiskt och artigt sväljer de ilskan och oron och när morgonbrus blir till eftermiddagskval är regnuppehåll inget alternativ när kriget redan är i full gång.
Att inte veta sliter och drar i tankar och oro och plötsligt är tanken att det inte går att gå tillbaka - att korten är lagda, skrämmande mörk. När hans luft tar slut blir världen lite större och vi kryper närmre varandra i gemenskap. En fruktansvärd bieffekt men ingen kan hjälpa det.
Vi vet ju ändå att världen kommer vara lite vackrare redan i morgon.
11:23 they think they fucking know. They have no idea. I'm going home, people here are too nervous. Don't watch TV. xx
Anklagelserna faller ner i natten och det är ingens fel. Kulturkrock. Längtan och lycka.
Skitsnack.
You're uninvited, an unfortunate slight
Det biter kallt i fingertopparna och han huttrar och skrattar, jeansen är slitna och det är omöjligt att stå stilla, även om världen stannat med att fängslande ryck. Färger och kyla klänger på varandra, skrattet blir till fina linjer och ögonen skrattar mest av allt. Det finns ingen början, och inget slut. Vi kommer inte närmre och aldrig längre ifrån. Du är lite för högljudd, precis som jag, och lite för frispråkig, precis som du. "Oh lets do Frankie & Benny's for drinks, like!"
"It's half 5."
"...we'll have a pizza with them?"
Och världen snurrar igen, långsamt, men inte åt samma håll som vi gör. Bussar och regndroppar, allt faller på sin plats, dimper ner som i tussar, lätta och bekymmersfria som snöflingor och du kräver minst 20 minuter att tina upp igen. Kanske minns du inte ens vad jag minns?
Like any uncharted territory
I must seem greatly intriguing
Darth Vader på Halloween och det där året i Australien som förändrade allt och jag kan inte hjälpa det. Det finns ingen väg tillbaka. Primark och vaselin, "that lip thing, who's got a lip thing- oh I have a lip thing" och det är inte så kallt längre. Fingertopparna smälter och ingen kommer i närheten, för du är lika högljudd som alltid, precis som jag, och solen spricker orange och fallande genom bläckblå himmel.
But you, you're not allowed
You're uninvited
An unfortunate slight
Det är inte lika kallt när jag bytt hoodie och stoppat jeansen i uggsen. Klockan är mycket, för att vara oss och ironiskt nog är det nästan bara jag och Lil' Chris på Morrisons en fredagskväll. Tårna är varma och utanför på parkeringen står det en glad ung man som hoppfullt frågar om pojkvännen flyttat än. Jellybabies och Ben & Jerry's hjälper lite. I rosetter och långa band ringlar trafik och glimmande stadsljus genom natten.
I morgon är en ny dag med kanelbullens dag på IKEA, köttbullar och runtskuttande i the sitting room till Only the Strong Survive med McFly med Ian, medan Stavros sitter på soffan och undrar när det är dags att spela playstation. Jess, varm och fnittrig har sovrummet fullt av Russell och visst är vi väl ganska nyktra ändå?
Must be strangely exciting
But you,
you're uninvited
~*~
36 dagar kvar.