For making me smile

Harry Judd, Tom Fletcher, Dougie "Butty" Poynter, Danny Jones,

Hur nagon tror att de behover lyssna pa nagot annat band i varlden nar McFly finns ar bara helt otroligt.


Impossible

Idag ar det Alla Hjartans dag, dagen da jag mest kommer se till att jag inte funderar for mycket pa vad jag gjorde forra aret just idag. Dagen da jag ska forsoka att inte oroa mig for mycket for vad nasta 12 manader kommer innebara och fora med sig. Dagen da jag gar pa tva lectures, betalar telefon- och internetrakningen och gar pa langpromenad. Dagen da jag med barnsligt pirr i magen langtar till pa fredag.


Ambitions

Det ar tyst har hemma idag, tanker jag medan jag ater grapefrukt i sangen och laser BBC headlines (speciellt intressant ar diskussionen kring vad the Office for Fair Access kan gora for att forhindra effekten av de nya arsavgifterna som universiteten far ta ut har, precis vad de vill mellan £6000 och £9000, per ar. Ett tak pa nastan 94,000kr per ar - och fa program ar kortare an tre ar). Jag ler lite at mig sjalv, for definitionen av tyst i London ar kanske inte densamma som pa andra stallen.

Det ar gratt, tungt, luddigt ute och jag som hade tankt ga ut och ga pa formiddagen vill helst ligga kvar i sangen. Emma har franska uppe pa campus och Sunny ligger och sover. Trafiken gar som en puls utanfor, jamn och konstant. Igar gjorde det ont. Idag gar det bra, for det har jag bestamt.

Det kanns tungt att tanka pa just den har dagen, for ett ar sedan. Det ar jobbigt och jag forsoker att inte gora det. Forsoker att pressa bort, undan och halla fast i det dar hoppet. Jag maste. Cirklar och fyrkanter, vagar som tar slut.

talamod.


Believe

Idag har snurrat pa i en hiskelig fart. C vackte mig i morse for att tala om att hon mar bra, medan jag fortfarande hade mardrommar brannande bakom ogonlocken och jag halvsov i en timme till. Drog mig ur sangen nar Royal Mail levererade mina nya skor vid halv 10, at frukost medan jag pratade vidare med C och pluggade Criminal law. Tegan & Sara, Katherine Jenkins, Jessie J. Hann med ett kokt agg och kalla kottbullar till lunch innan jag slet mig genom den harda vinden upp for kingston Hill. I huvudet snurrade ditt "det ar inte mitt" och mitt "du ljuger", runt runt, och blasten rev tararna ur ogonen pa mig.

Genom tva lectures och en tutorial lag det ett hart slag bakom ogonen, och jag angrade att jag inte tagit med mig Ipren i alla fall. Huvudvarken vagrade att slappa aven nar jag kom hem och nar C gick fran jobbet gick jag och la mig igen.

En evighetslang dag som nu brusar i bakgrunden medan jag ater kyckling och artor, dricker vatten och riskakor med marmite till middag.

En av mina favoritpersoner i varlden, en av de absolut vackraste och underbara, talangfulla pa jorden ar Katherine Jenkins och med rytmisk Londontrafik pulserande utanfor, lugnt nattmorker och tanda later jag henne osa gashud over mig. Jag och C sag just den har konserten da den filmades pa the o2 Arena har hemma i London i maj forra aret - en helt otrolig upplevelse och underhallande show. Bland det absolut basta jag nagonsin sett och DVDn ett otroligt roligt satt att kunna ateruppleva konserten om och om igen.


Grattis till din forlovning i veckan Katherine!


Traces of her

Ibland glider allting ur handerna, rasar i golvet och det gar inte att stoppa. Jag tappar mig sjalv ofta. Gar sonder och kanner inte igen var jag skulle eller var jag kom ifran. Balansen mellan att inspireras av det okanda, och att skrammas, och gomma sig i det trygga valkanda minnen av det man redan trasslat ut ar sa svar. Det man gjort fel forut vill man inte gora igen, och det man gjort ratt vet man knappt hur det gick till. Desto mer jag forsoker distrahera mig sjalv, desto modigare jag forsoker vara - desto osakrare blir jag. Kanner att jag tappar takten, tanker for mycket, pa att jag inte alls borde tanka.

En vecka hit, en vecka dit med humoret hart klamrande kring den dar vagen som med krafter som aldrig ar eller kommer bli mina slar och vander precis som den vill. Och sa andas jag och far for mig att nej, ibland kan man inte mer an lita pa sin egen formaga och pa att blir det ratt sa blir det ratt och blir det fel sa blir det fel.

Jag ater frukostlunch i sangen, musli med naturell yoghurt och apelsin, och letar efter ett litet Frankrike i inte sa lilla London. Jag har ju lovat K att jag ska laga svensk middag nagon kvall, om han lagar fransk, och jag har ju bade IKEA i Croydon och
Totally Swedish-butiken i Marylebone att ta till men var far vi tag pa grodlaren?! Han har foreslagit Harrods stackarn och jag vagrar. Det maste ju finnas nagon fransk motsvarighet till Totally Swedish? Och det finns val en amerikansk mataffar (tva t.o.m om man raknar lilla lilla butiken i Gamla Stan) i Stockholm?

Efter mycket googlande lyckades jag hitta fram adressen till Chanteroy i Wimbledon men K ar tveksam och tycker att vi kan val bara ga ut och ata grodlaren pa restaurang? Men nu ar jag alldeles for nyfiken. Jag maste hitta en affar till honom som ar lika bra som var svenska. Jag kan inte ge upp nu.

Emma repeterar sin franska hogt i sitt rum, i huvudet har jag Marit Larsen och tvivel. Jag har dagens forsta och enda lecture om ett par timmar och onskar sa innerligt att C ville gora min dag lite kortare. Jag tanker att fredagar ar alltid for langa, och nu mandagar med. Minutes are longer when we are apart.

And I wondered if I could come home

Ligger i sangen i vad som finns kvar kring kroppen och huvudet av dagens vakum. Hela varlden skakade mot ryggraden pa mig under natten och jag vaknade alldeles for tidigt, med hela varldens regnmoln samlade i sangen. Frukost, dusch och klader och en installd formiddags seminar i Equity and Trusts och jag kunde inte rikrigt skaka av mig de tunga molnen. Krop tillbaka ner i sangen med min iPod tills Emma och jag gick upp till campus for arets forsta lectures i The Internal Market of the European Union och Equity. Det var extra skont att de bara ar en timme var, idag, for efter ett sa langt uppehall och en trasslig natt ville jag bara hem och ga och lagga mig igen.


Sov ikapp tva timmar under kvallen efter en total blodsocker krash med tillhorande gratattack under tacket innan C vackte mig. At nachos med kyckling till middag, drack ett glas cola och vet nu inte riktigt var dagen tog vagen. Som ett brus av vatten i oronen som plotsligt slappt. Det biter kallt i fingertopparna, temperaturen utanfor sjunker nu, hogre upp pa Kingston Hill skar ambulanssirener genom natten och klockan slar 00.01 och varlden vander blad.