Early start
Riktigt sa upptagen (och stressad) som jag varit och ar just nu kanns det for tillfallet som att jag aldrig varit forut. Det har jag, det vet jag - sista aret pa IB var no walk in the park om man sager sa, och i julas nar jag hade mer att gora an ork och vilja att leva var jag definitivt inte lugn och avslappnad heller men man glommer ju efterat riktigt hur det kanns. Det ar mest nar man ar mest uppe i stressen som man tar at sig och riktigt kanner hur det paverkar hela kroppen, och allting man gor. Men tur ar val det, att man glommer sa fort efterat.
I morse vaknade jag tio over fem i ett sovrum som bara kan liknas vid ett vaxthus. Jag funderade inte ens over att forsoka somna om utan smog ner och tog en kall dusch innan jag gjorde mig i ordning och packade ihop lagom till att hinna med bussen till Putney Bridge redan vid halv sju. Efter en tur pa tunnelbanan ocksa sa fann jag mig sjalv i en fotolj pa Starbucks pa Kensington High Street innan klockan ens hunnit bli atta. Ibland far dagarna en flygande start!
Efter ett mycket lyckat mote satt jag pa tunnelbanan pa vag hem igen redan vid tio - och resten av dagen har varit sa lang. Jag tittar pa klockan och forvantar mig att den ska ha hunnit bli sa mycket mer. Det har kanske inte hjalpt att jag och Emma suttit utslagna i solen pa var terass sedan jag kom hem. Om och om igen har vi gatt igenom alla rattsfall och lagparagrafer som vi har en final exam pa i morgon eftermiddag och jag hoppas att det sitter ordentligt, langt dar inne. Ganska mycket hanger plotsligt pa det har och jag bade ser fram emot och fasar infor de foljande sju dagarna.
Sju. Bara sju.
Det kommer ga sa snabbt. Jag har lyckats boka upp varenda dag framover och somn ar verkligen ingenting som kommer kunnas prioriteras. Speciellt ser jag fram emot lordag, da jag och Bradley ska forsoka bestamma oss for en biofilm att klamma in i mitt fullproppade schema och med stralande sol har han lovat att vi ska spendera dagen i Richmond - den del av London som vi bada har som favorit.
Nu ska jag lyssna pa Paper Lions och laga tidig middag. Kanner mig lite dasig men vill kunna plugga vidare ikvall sa ny energi behovs!
And see the world hanging upside down
Vissa dagar kanner jag mig valdigt popular - speciellt nar telefonen ringer pa minuten klockan 9 for att det ar den tiden man far ringa till folk har i England. Just nu, da de flesta av mina vanner ar lika inne i sin revision som jag ar, ar det mest rekryterare som ringer till mig. Aven sa idag da jag innan lunch hunnit prata med tre stycken. Att soka jobb ar ett heltidsjobb i sig! Det ar nastan sa att man kan skriva ner det pa sitt CV som exempel pa nar man plockat upp time management skills, for att inte tala om proof reading. Det finns sa manga bedrovliga platsannonser dar ute att man nastan blir morkradd! Ett foretag behovde "Swedish speakers" - och annonsen sa "Svenska hogtalare"... och ja, speakers betyder visserligen hogtalare, men i det har sammanhanget sa var det ju svensktalande som det soktes. Jag blir aven trott pa att lasa annonser dar de soker en kandidat med "ambishon"! Det ar inte ens ett ord. Tvivlar pa att det betyder nagot pa nagot sprak alls, och definitivt inte pa engelska. Det ar nastan deprimerande hur daliga britter kan vara pa sitt eget sprak, och definitivt i ett professionelt sammanhang. Nar man laser annonserna kan man inte lata bli att undra hur de som skrev dem fick sina jobb?!
En av de rekryterare jag talade med idag dock verkar riktigt duktig och hjalpsam. Vi verkar forsta varandra val, och jag hoppas att vi ska kunna fixa nagot bra tillsammans. Men det tar pa krafterna och jag tvivlar ibland pa om jag gor ratt som inte ringer tillbaka och foljer upp gallande de mindre kravande kundtjanstroller som jag blir tillfragad att komma pa intervju for. Samtidigt vet jag att om man vet vad man vill, sa galler det att ha is i magen och att vaga vanta.
I ovrigt startade jag dagen med en skal havregrynsgrot, mer paracetamol och en lang varm dusch. Halsen ar fortfarande tjock och om och huvudet ar tungt, men jag hoppas, hoppas att den har forkylningen inte blir langvarig sa att jag far satta igang med traning och motion igen. Det ar ocksa svart att koncentrera sig pa studier nar man inte mar 100% sa det gar lite langsamt med pluggandet idag igen.
Trots hagel och sporegn hela dagen igar sa utlovades det sol och bla himmel idag, och jag trodde att jag kanske skulle vaga mig ut och ga en stund i alla fall, senare, men nu ser det gratt och trist ut igen sa jag later kanske min forkylning stanna hemma en dag till. Jag borjar tvivla pa att det nagonsin ska bli fint vader har igen.
Our place
Det varvas ibuprofen med paracetamol (och choklad och cupcakes, nar man skriver final exams far man ata vad man vill... typ) har hemma just nu. Langvarig stress och en fuktig, kall och dragig brittisk lagenhet har gjort sitt i kombination med att jag inte drog ner pa takten forra veckan nar jag kande att bihalorna inte riktigt madde som de skulle. Med halsont, huvud- och oronvark och snuva sitter jag i sangen fortfarande, forsoker lindra halsen lite med en kopp te och lyssnar pa soundtracket till Toy Story medan regnet smattrar hart mot fonstret. Det ar svart att inte kanna sig lite gra och tung inombords nar vadret aldrig slar om, men med lite Disney borde val aven den har dagen piggna pa sig lite.
Med mer plugg framfor mig - exam ett av fyra skrev jag igar (inte mitt livs insats kanske, men gick helt okej, och just den modulen ar bara 15 credits, alltsa en halv modul sa den raknas inte till mitt slutbetyg), sa borde jag ha tagit mig ur sangen och tagit fram bockerna for flera sedan timmar och anser mig sjalv ha tagit en valfortjant kanske, men inte riktigt val tajmad, sovmorgon. Da klockan inte ens ar elva, och jag varit vaken sedan atta haller Bradley inte med och tycker jag ar smatokig som inte gar och lagger mig och sover en stund till. Jag hinner helt enkelt inte. Nu borjar upploppet till nasta tva exams da de ar dagarna precis efter varandra. Jag far slanga i mig C-vitaminkur i form av frukt och bar idag, ta det lugnt och hoppas att den har forkylningen ger sig i tid.
Efter vart exam igar kvall gick jag och Emma till Wagamama for japansk middag. Vi har bada tva favoritratter som vi ater dar varje gang sa det ar inga overraskningar pa gang nar vi gar dit, men det ar alltid lika gott och trevligt. Sen satt vi bada tva och halvsov hemma vid koksbordet over varsin banancupcake med chokladfrosting innan hennes pojkvan kom over. Bradley skulle spela golf med kollegor fran jobbet men eftersom det regnade sa skippade dem det, han skulle kora hem sa medan de tog ett par ol sa gick han och ringde mig istallet sa jag gick och la mig och pratade igenom provet med honom innan jag forsokte varva ner med lite Mumford & Sons och Bon Iver. Det gick halvbra och jag lag vaken manga timmar igar kvall och vred och vande pa fragorna fran provet, vilka fall jag anvant och hur jag argumenterat. Man blir helt konstig av exams! Varje ar ar det samma sak, man tycker att jag borde vara van nu!
Med mer plugg framfor mig - exam ett av fyra skrev jag igar (inte mitt livs insats kanske, men gick helt okej, och just den modulen ar bara 15 credits, alltsa en halv modul sa den raknas inte till mitt slutbetyg), sa borde jag ha tagit mig ur sangen och tagit fram bockerna for flera sedan timmar och anser mig sjalv ha tagit en valfortjant kanske, men inte riktigt val tajmad, sovmorgon. Da klockan inte ens ar elva, och jag varit vaken sedan atta haller Bradley inte med och tycker jag ar smatokig som inte gar och lagger mig och sover en stund till. Jag hinner helt enkelt inte. Nu borjar upploppet till nasta tva exams da de ar dagarna precis efter varandra. Jag far slanga i mig C-vitaminkur i form av frukt och bar idag, ta det lugnt och hoppas att den har forkylningen ger sig i tid.
Efter vart exam igar kvall gick jag och Emma till Wagamama for japansk middag. Vi har bada tva favoritratter som vi ater dar varje gang sa det ar inga overraskningar pa gang nar vi gar dit, men det ar alltid lika gott och trevligt. Sen satt vi bada tva och halvsov hemma vid koksbordet over varsin banancupcake med chokladfrosting innan hennes pojkvan kom over. Bradley skulle spela golf med kollegor fran jobbet men eftersom det regnade sa skippade dem det, han skulle kora hem sa medan de tog ett par ol sa gick han och ringde mig istallet sa jag gick och la mig och pratade igenom provet med honom innan jag forsokte varva ner med lite Mumford & Sons och Bon Iver. Det gick halvbra och jag lag vaken manga timmar igar kvall och vred och vande pa fragorna fran provet, vilka fall jag anvant och hur jag argumenterat. Man blir helt konstig av exams! Varje ar ar det samma sak, man tycker att jag borde vara van nu!
Tanker pa min mamma och mina broder idag ocksa som ar mitt uppe i en flytt just nu - nasta gang jag flyger hem och halsar pa sa bor hela familjen i Uppsala! Hoppas allting gar bra for dem idag. <3
Not where the storyline ends
Efter mer an 6 ar (!) med samma bloggdesign sa fick jag ett spontant ryck igar och gjorde om den. For den som kikat in har forut kan det behovas ett par tryck pa F5-tangenten for att det ska synas nagon skillnad dock. Eftersom jag egentligen inte har tid att leka i kodmallar just nu sa far det bli lite av ett work in progress, men nu har jag ju tagit forsta steget i alla fall. Det blir nastan symboliskt da jag ju borjade blogga under gymnasietiden, och nu ska jag alldeles precis snart avsluta mina universitetsstudier, och tills dess att jag ska, om det nu blir sa alls, lasa min legal practice course ar studentlivskapitlet i mitt liv avslutat om bara ett par veckor. Da blir det nya aventyr, och nu aven ny bloggdesign. Jag tyckte det fick ga lite hand i hand.
Appropa de dar universitetsstudierna sa maste jag plugga vidare idag. I morgon har jag min forsta av fyra final exams och jag kanner mig nastan konstigt lugn infor morgondagen. Det blir lite av en mjukstart namnligen da den har forsta kursen som ska tentas av "bara" ar en halv kurs. Tva fragor, pa tva timmar och fastan vi inte har sett fragorna tidigare sa har vi redan fatt jobba med vart case scenario.
Nu ska jag ta en paus dock for en promenad in till Kingston, genom Richmond Park for att ga och kopa florsocker. Jag och Emma bakade tre sorters cupcakes igar kvall, lyssnade genom hela hennes iTunesbibliotek och tittade pa brollopsklanningar online. Ja, kanske inte var superskumt att hennes pojkvan tackade nej till att komma over nar han ringde. Innan dess hann vi dessutom med 17 Again pa dvd, sa tjejkvallsfaktorn var hog redan fran start. Ikvall ska Emma forst pa dop och sen ska vi dekorera! Nu ska jag leta fram min iPod medan solen fortfarande skiner!
Storm
Vet inte om det var sa smart, eller huruvida effektivt det kommer vara men i morse fick jag nog. Det ar lugnt och stilla i hela huset nar jag vaknar, precis som vanligt, det lag regngratt morgonljus och strackte sig over parkettgolvet i mitt sovrum och jag ville ga ner och hamta upp yoghurt och farska hallon till frukost, lasa BBC-nyheterna i sangen och fa ivag ett par jobbansokningar.
Riktigt sa fick det inte bli forstas. Nar jag star i koket sa kliver Patrick, var flatmate, ut ur sitt rum, men som vanligt nar han ser att jag ar i koket sa suckar han och gar tillbaka in i sitt rum igen. Vad han an ville gora kunde han forstas inte gora nu nar jag var dar. Jag fick nog. Jag lamnade vad jag holl pa med och ropade efter honom att om jag inte far befinna mig i koket just nu sa far han garna tala om nar det ar fritt fram for mig att rora mig i mitt eget hus igen. Sen gick jag upp till mitt rum igen.
Det kandes skont att fa saga hogt hur han far mig att kanna, men problemet med honom ar att han har en tendens att bara se och hora det han sjalv vill, sa fragan ar om han ens lyssnade. Och, ja nagon frukost blev det ju inte for mig nu.
Jag hade tankt plugga hemma idag, men jag vill inte langre. Istallet ska jag forsoka fundera ut nagon annanstans att ga. Blir tillbaka till Starbucks kanske.
We can burn brighter than the sun
Idag (fortfarande mandag har i England i en havltimme till) tog jag en paus. Jag brot mig ur mitt tillfalligt intensiva, men fortfarande inrutade monster av revision, revision, revision och gav mig ut i regnet. Det ar rod dag har idag, en bank holiday, sa Bradley, som de flesta andra, var ledig fran jobbet. Det kandes lyxigt att kunna strosa runt i Notting Hill tillsammans en helt vanlig vardag och vi hamnade pa Portobello Road tillslut dar det blev kaffe och latt lunch pa Starbucks innan vi gick vidare helt utan tidsram eller nagon egentlig riktning. Vi bara gick och efter en tur ner langs Kensington High Street - dar det pirrade lite extra i magen pa grund av det dar jobbet jag sa garna vill ha, sa gick vi vidare under en nastan bla himmel, antligen, och plotsligt hade vi gatt ner till Shepherds Bush. Vi vilade fotterna inne pa Bradleys favoritpub, han var sa nojd och glad sa, och sen blev det spontanmiddag - japanskt, pa Wagamama's. Solen tittade modigt fram nar vi gick ner mot restaurangen och fastan han kande sig lite skyldig som distraherat mig fran pluggandet i manga fler timmar an vi tankt sa var jag glad att jag slapp aterga till verkligheten i en stund till.
Putney Bridge underground station, bild fran igar visserligen, men sag likadant ut idag forstas, bara mer gratt och regnigt.
Vi ar sa bra pa att helt tappa tidsuppfattningen tillsammans och det var inte forran ett tredje sallskap betalat och gatt vid bordet brevid som vi insag att vi suttit dar inne i timmar! Det ar sa skont att fa skratta tills kinderna och magen riktigt ommar och bara fa vara ibland. Att fa dromma om hus i Richmond tillsammans, prata om allt och ingenting och inte tanka pa final exams, elaka flatmates och brutna loften.
Det regnade igen nar vi kom ut och jag bestamde mig for att ta bussen hem. Det ar mysigt pa nagot satt och Emma smsade och bad mig kopa med choklad hem sa jag gick in pa Waitrose innan jag och min iPod tog bussen hem med regnet smattrande mot bussens fonster och tak. Alla Londons nattljus liksom skar sig i regndropparna och jag var sa hypnotiserad av stadsglittret att jag nastan missade min hallplats.
Nu sitter jag och Emma i min sang, under filtar och tacken, dricker te och ater choklad. Vi pratar om flytten i sommar, hur vi ska fira sedan, med obligatorisk pizza pa golvet, bland flyttkartonger och forvantan, skala i champagne och hur allting kommer ordna sig. Hon soker jobb och jag tittar pa lagenhetsannonser. I morgon atergar vi till verkligheten, vardagen tar vid igen, och skolbockerna ska fram. Vi ska in till Starbucks och plugga hela dagen och fastan vi bada tva ar riktigt trotta sa vill ingen av oss ga och lagga oss. Det har varit en sadan dar riktigt konstig dag, som hanger kvar i luften, och aldrig riktigt vill fly undan nar morkret kommer. Regnet fortsatter att falla utanfor, ljusen brinner ut ett efter ett och jag ser redan fram emot en joggingtur i Richmond Park i morgon bitti. Ogonlocken ar tunga, och jag onskar jag fick stanna i det har ogonblicket foralltid men samtidigt rusa vidare, till allt det dar vi vantar pa och langtar efter.
Please don't hold me back
Idag har jag varit arg som ett litet askmoln hela dagen. Det hander ibland, och sa snuddar mitt medvetna vid det dar onda, omma - det faktum att vad som brukade hjalpa och lindra, nu ar kallan till ilskan som vaxer och snarjer sig som taggtrad kring det trasiga forhallandet som faktiskt inte gar att laga. Det finns tillit man inte kan skapa och djupa, svarta hal som faktiskt inte gar att vara kvar i for alltid. Det finns inte nog med luft, och nar det inte langre gar att andas sa maste man gora valet - ge upp eller helt enkelt grava sig upp?
Det ar pa papper ett ganska sjalvklart val, men i praktiken inte lika latt att genomfora. Och hur ska man veta vad som finns dar uppe? Efter allt det harda arbetet med att bara kampa sig upp till dagsljuset, tank om det inte hjalper som man trott? Tank om det bara ar en myt och det inte finns nagonting alls dar uppe?
Det ar latt att halla tillbaka, vanta ut och tro att det kanske kanns battre i morgon men utan det dar dagsljuset sa vet man inte nar den langa, kalla natten gar mot sitt slut.
Egentligen borde jag plugga. Jag forsoker forbereda mig infor mitt final exam i Family Law och kanske ar det just darfor som tankarna far ivag. Det gar ont att lasa om hur vi manniskor sviker varandra, hur vi agerar sa sjalviskt sa ofta.
Tankarna trasslar ocksa in sig i framtiden och jag kommer pa mig sjalv med att dromma och forma. Jag och Emma har bollat lite med var vi vill bo efter sommaren men det hanger ju pa jobb forstas. Intervjun jag trodde jag skulle ha igar blev flyttad till pa tisdag men ett helt annat foretag horde av sig och jag hade en liten snabbintervju for den rollen istallet. Jag fick ett mycket positivt intryck av bade rollen och foretaget och hoppas just nu att det kanske kan bli nagot dar. Tyvarr blir vantan pa besked nog dessvarre ganska lang da det ar langhelg har - mandag ar en bank holiday, britternas motsvarighet till en rod dag hemma i Sverige. Men jag haller tummarna och hoppas allt vad jag kan och Bradley ar sa sot och forsakrar mig om att han har bade fingrar och tar "crossed". Han ar nastan mer spand och forvantansfull an vad jag ar tror jag!
Trots att det kanns roligt att ha nagot att hoppas pa, nagot som jag sjalv ocksa kanner skulle vara riktigt spannande och bra, inte bara nodvandigt, sa ar jag som sagt mest arg idag. Jag vet knappt om jag ar arg pa mig sjalv eller nagot annat men var flatmate gor inte saken battre i alla fall. Med ett sadant dar dumt blodsockerfall som jag kan fa ibland sa borjade jag nastan grata tidigare nar jag kom hem efter en lang och intensiv morgon i biblioteket och han med suck och ston packar ihop sig och flyttar in pa sitt rum och stanger dorren. Han kan inte tanka sig att befinna sig i koket om jag ocksa ska vara dar och markerar det genom att avbryta vad han gor och flyttar. Det borde inte rora mig i ryggen - ett sallskap som hans gor varken till eller ifran forstas, men det ar jobbigt anda. Det kryper in under mitt skinn och fastan jag vet att jag inte gjort nagot fel sa kanns det anda. Jag ville ju bara laga mat i mitt eget kok. Men jag raknar ner dagarna nu. Snart flyttar han hem till sin mamma och pappa igen dar han, arbetslos och missanpassad i samhallet, kommer att forbli resten av hans liv. Vi kommer aldrig behova ses igen och det ar det som anda hjalper mig igenom det har nu tror jag.
Nej, nu ska jag ta med mig Olly Murs ut och andas lite frisk luft en stund istallet!
Diamond in the rough
Varmen ar pa en stund, och det kanns nastan sloseri att ga och lagga sig. Istallet pressar jag tarna mot elementet, lyssnar pa Olly Murs och Haley Reinhart (mest for att jag har haft Cheryl Coles Call My Name i huvudet precis hela dagen idag och det kanske ar nyttigt med variation?) och kvalls-smsar med Bradley. Allt eftersom vi bada tva sjunker djupare in i nagon slags post hectic crazy day from hell-halvsomn blir meddelanden, vad jag skulle anta, allt mer obegripliga for varlden sa det ar tur att vi i alla fall forstar varandra. Efter en kopp te och en varm hembakad kanelbulle ska det bli skont att krypa ner i sangen och se om inte den har dagen langsamt kommer suddas ut den ocksa och under natthimlen vila for att sen vaxa upp i pastellrosa morgonljus i takt med att solen stracker sig upp over hustaken och Richmond Park.
Jag har planerat en joggingtur i morgon bitti innan jag har ett gruppmote uppe pa campus sa tankte att jag skulle uppdatera min iPod innan jag gar och lagger mig men det gar langsamt. Jag blir distraherad och drunkar i dagdrommar och somniga natt-tankar. I gar natt blev det nastan ingen somn alls mellan universitets-stress och framtidstvivel. Nastan ironiskt ar det att jag nu har en arbetsintervju, en helt annan an den jag inte var saker pa, i morgon att vara nervos infor istallet. Nu provar vi igen.
It's an endless circle
Jag far lite ont i magen nar jag tanker pa att jag annu inte gett besked till rekryteringsforetaget om ett jobb de horde av sig gallande och det kanns annu varre nar jag tanker pa allt jag har kvar att studera in infor mina final exams som nu officiellt borjar om 12 dagar. Skulle ha gatt pa bio ikvall med mina tyska tjejer men fick ge aterbud da det helt enkelt inte kanns som att jag hinner just nu. Istallet har jag pluggat vidare och forsokt pussla lite till med det dar scenariot vi maste reda ut i var Remedies-examen den 14 maj. Ibland nar man suttit i ett par dagar och jobbat med nagot sa kanns det riktigt bra, som att man kommer frammat och att man har laget under kontroll. Just nu kanns det mest som att desto mer jag laser, desto mer jag gor, desto fler losningar och juridiska problem jag identifierar desto mer stressad kanner jag mig. Och da har jag anda tre prov till, i tre amnen till, att studera infor och skriva. Det kryper stress anda ut i fingertopparna och kanske ar det pressen jag satter pa mig sjalv som ar den storsta boven i dramat?
Jag kan inte bestamma mig om det vore bast att helt enkelt slacka lampan och forsoka sova, lasa nagot - som inte ar universitetsrelaterat, eller kanske se ett avsnitt eller tva av NCIS? Jag ar radd att om jag inte trottar ut mig sjalv riktigt ordentligt sa kommer jag bara ligga vaken och lata stressen krypa vidare under huden medan tankarna surrar vidare. Jag kan ligga och nastan omedvetet repetera, analysera och memorera rattsfall och lagparagrafer hela natterna om jag inte riktigt koncentrerar mig pa att slappna av och inte lata mig sjalv gora det!
Ibland tror jag att det har med att vara juridikstuderande ar lite som att vara International Baccalaureate-elev - man blir sig aldrig lik igen efterat. Det gar aldrig ur en.
Hade min mamma varit har hade hon sagt att jag borde ta ett djupt andetag och lugnt men fokuserat bara kampa vidare - for snart ar det ju over, och da kommer det vara vart det. Och med en kopp te och oatcakes med osotat almond butter och skivade farska jordgubbar ar det nastan okej, nastan mojligt. Det blir nog laggdags i alla fall. Det mesta brukar kannas battre efter somn och kanske, kanske ringer jag rekryteringsforetaget i morgon. Kanske.
Jag kan inte bestamma mig om det vore bast att helt enkelt slacka lampan och forsoka sova, lasa nagot - som inte ar universitetsrelaterat, eller kanske se ett avsnitt eller tva av NCIS? Jag ar radd att om jag inte trottar ut mig sjalv riktigt ordentligt sa kommer jag bara ligga vaken och lata stressen krypa vidare under huden medan tankarna surrar vidare. Jag kan ligga och nastan omedvetet repetera, analysera och memorera rattsfall och lagparagrafer hela natterna om jag inte riktigt koncentrerar mig pa att slappna av och inte lata mig sjalv gora det!
Ibland tror jag att det har med att vara juridikstuderande ar lite som att vara International Baccalaureate-elev - man blir sig aldrig lik igen efterat. Det gar aldrig ur en.
Hade min mamma varit har hade hon sagt att jag borde ta ett djupt andetag och lugnt men fokuserat bara kampa vidare - for snart ar det ju over, och da kommer det vara vart det. Och med en kopp te och oatcakes med osotat almond butter och skivade farska jordgubbar ar det nastan okej, nastan mojligt. Det blir nog laggdags i alla fall. Det mesta brukar kannas battre efter somn och kanske, kanske ringer jag rekryteringsforetaget i morgon. Kanske.
Men forst Cheryls nya video som slapptes idag, en gang till. Eller tre. Eller femton...
"Can’t, I’m booked this weekend. I’m breaking into Fort Knox. I’ve gotta return some stolen doubloons."
Igar sken solen, hela dagen. Det var forsta gangen pa nastan tva veckor, och solen kunde inte ha varit mer valkommen. Jag gick omkring me Carly Rae Jepsons Call Me Maybe i huvudet hela dagen efter att morgonen fick ytterligare en ovantad vandning. Jag intalade mig sjalv att det ar nyttigt ibland att gora saker som ar lite out of character och fragar man inte kan man inget fa. Ja, fast nu var det inte jag som fragade, men man kan ju honour the principle hur som helst.
Annars var det en effektiv men konstig dag igar. Jag tyckte mest att jag gick fram och tillbaka mellan lagenheten och campus hela dagen da jag gick upp pa formiddagen for att traffa Hiroko - bara for att upptacka att hon inte var dar, trots overrenskommelse dagen innan. Sa efter ett par timmar i biblioteket sa gick jag hem igen for snabblunch och sen var det bara att ga tillbaka igen for en lecture och sen slapptes vart exam-scenario till Remedies & Restitution. Det ar lite som att leka Sherlock Holmes eller vara intern hos Harvey Specter (Suits). Nastan precis sa ar det. Du far lara kanna en hel rad olika personer som pa olika satt staller till det, lurar varandra och lyckas inga mer och en del mindre lagliga kontrakt. Sen ar det upp till dig att reda ut allting och som namnet pa modulen hintar om, se till att din klient, som ju naturligtvis ar en av dessa personer, gar vinnande ur striden. Det ar ett evigt pusslande och ingenting ar riktigt sadar svart eller vitt som man kanske kan tro - lagligt eller olagligt, ratt eller fel, utan det handlar om att bygga upp det argument som far din klient att framsta som sa oskyldig som mojligt samtidigt som du hittar ett satt att fa de andra att sta for sa mycket av skadan som mojligt. Det ar roligt, och nar man kommer pa nya satt att anvanda lagen far man en boost of confidence som man kan leva pa i dagar! Men det ar svart och tidskravande ocksa.
Idag ar solskenet bortblast och ersatt av regn och rusk igen. Jag lag vaken i natt och lyssnade pa regnet och vinden som skakade fonsterrutorna och slet i Richmond Parks stora grona tradkronor i morse. Jag har fatt en inbjudan till en jobbintervju jag inte ar saker pa. Samtidigt kanns det dumt att tacka nej! Jag maste val bestamma mig idag antar jag, kan ju inte vanta med att ge besked allt for lange. Jag far fundera vidare under dagen.
Jag har borjat formiddagen med ett iTunes-maraton av Olly Murs, grekisk yoghurt med kiwi och flax seeds, en kopp pepparmint-te och ett email till mamma. Nu ar det dags att aterga till detektivarbetet!