Vissa dagar kanner jag mig valdigt popular - speciellt nar telefonen ringer pa minuten klockan 9 for att det ar den tiden man far ringa till folk har i England. Just nu, da de flesta av mina vanner ar lika inne i sin revision som jag ar, ar det mest rekryterare som ringer till mig. Aven sa idag da jag innan lunch hunnit prata med tre stycken. Att soka jobb ar ett heltidsjobb i sig! Det ar nastan sa att man kan skriva ner det pa sitt CV som exempel pa nar man plockat upp time management skills, for att inte tala om proof reading. Det finns sa manga bedrovliga platsannonser dar ute att man nastan blir morkradd! Ett foretag behovde "Swedish speakers" - och annonsen sa "Svenska hogtalare"... och ja, speakers betyder visserligen hogtalare, men i det har sammanhanget sa var det ju svensktalande som det soktes. Jag blir aven trott pa att lasa annonser dar de soker en kandidat med "ambishon"! Det ar inte ens ett ord. Tvivlar pa att det betyder nagot pa nagot sprak alls, och definitivt inte pa engelska. Det ar nastan deprimerande hur daliga britter kan vara pa sitt eget sprak, och definitivt i ett professionelt sammanhang. Nar man laser annonserna kan man inte lata bli att undra hur de som skrev dem fick sina jobb?!