Den har veckan har verkligen varit en bergochdalbana. Det har varit pressat pa jobbet efter en stor projektlansering som egentligen gick okej veckan innan, men sa uppgraderade vi i princip alla IT-system vi har lagom till mandag och det kunde inte udvikas men kaoset var totalt. En langsiktig losning ar fortfarande inte pa plats och jag hatar nar jobbet blir till en enda lang kamp for att halla nasan over vattenytan snarare an att faktiskt gora ett bra, grundligt jobb som man kan bygga vidare pa och utveckla verksamheten med. Att sta och trampa vatten ar inte min grej. Da var det tur att jag har J som jag kunde gora lite jobb for och min dumma deklaration i England som jag var tvungen att skicka in innan den 31 januari for lite extra spanning i vardagen. Den sag jag inte fram emot att gora men visste ju att jag var mest arg pa mig sjalv for att jag skjutit pa det och nu var ute i vad som kandes som sista minuten.

 

Deklarera lyckades jag i alla fall gora, mitt i natten efter att jag varit ute och atit sushi med en van som ar inspirerande och riktigt bra motivation. Vi kan motivera varandra da vi bada tva ar ambitiosa och det ar skont. Ibland har man behov av att nagon sparkar igang en istallet for att de ar en bekvamlighetsvan som sager att det ordnar sig. Nej, men det ordnar sig nu om du bara gor det! Och det gjorde jag. Skattearet i England tar slut 6 april och det ar en superdum deadline for mig som egenforetagare men sa ar det och jag far hamta tillbaka den skatten nasta ar istallet helt enkelt. Ibland ar det inte sa roligt att vara vuxen.

 

I natt blaste det full storm ute och jag hade svart att somna. Varannan timme vaknade jag av regnet och lag och tankte pa precis allt. Jag har fatt reda pa en del forandringar som kommer sker pa jobbet (och har lovat att se forvanad ut nar det blir officielt) och hoppas att det kommer medbringa en hel del positivt for min del som kanske t.o.m gor att jag blir kvar lite langre... samtidigt star jag ju med en fot utanfor och har sa mycket annat pa gang att det kliar i fingrarna ibland och jag bara vill hoppa och satsa. Men timingen ska vara ratt.

 

Nu ser jag fram emot ny vecka och ny start, helst utan halsont och vad som kandes som starten pa oroninflammation nar jag vaknade i morse. Jag har dragit pa detta sedan innan jul nu och ar sa trott! Nu vill jag bara rakna ner till LA och till J och kunna trana som jag vill. Ar det kaos pa jobbet vill jag i alla fall ha ordning och reda i mitt eget liv.