Varje ar ar det samma sak - jag hinner knappt fa mina resultat fran foregaende, just avslutade, skolarets exams, forran det kliar i hela kroppen och jag vill ta mig an nasta ars moduler. Den har gangen de sista, sedan ar jag klar. Precis som vanligt har jag redan tittat ut vilka bocker jag sa kika pa for nasta ar. De ar manga och dyra men det far man sta ut med. Det tar ganska lang tid tyvarr att faktiskt klura ut vilka bocker pa the reading list som kommer vara mer behjalpliga an andra men jag brukar spendera lite tid over sommaren till att fraga andra hur de upplevt bockerna samt lasa recensioner pa natet.

14 09 83 - 23 07 11

Självklart glömde jag något när jag klockan sju i tisdags morse lämnade lägenheten i London och tog tåget till Gatwick för att flyga till Arlanda. Hur jag lyckades är lite av en gåta för man kan ju tycka att netbooken och alla dess delar borde vara det första man packar när man lever så pass mycket av sitt liv på nätet som jag ända gör - med C i en annan ände av Europa. Men hur som helst gjorde jag det, igen. Jag glömde strömsladden till min netbook (som heter Boris för övrigt. Efter en DJ i Frankfurt...) precis som jag gjorde sommaren innan den förra! Som tur är får jag 12-13 timmar ur mitt netbookbatteri nar jag drar ner ljusstyrkan i skärmen lite så det har funkat, och Sandra har ju nyckel så hon postade sladden till mig redan på tisdagskvällen så den borde dyka upp snart. Vi har också, precis som i ganska många svenska hushåll, fler datorer än familjemedlemmar här hemma så nu får jag låna en annan laptop och kämpar på med den svenska tangentbordet som är annorlunda än mitt brittiska. Fingrarna har svårt att hitta till de nya tangenterna - å, ä, ö och det är lite problematiskt att hitta symbolerna utan att tjuvkika ibland, och då är jag van vid att dundra på utan att ens fundera på att titta efter var tangenterna faktiskt sitter. Det sitter ju i fingrarna liksom.

Jag har redan hunnit komma ikapp mig lite med vänner jag tappat längst vägen och gjort lite mindre utflykter med familjen. Det är skönt att vara lite upptagen, att ha lite att distrahera mig med, medan det samtidigt att skönt att ha undervåningen för mig själv på kvällen, titta pa tv, läsa en bok och säga godnatt till C i lugn och ro, precis som hemma.

Harom dagen kopte jag lakrits inne pa Mr Simms Olde Sweet Shoppe, enda stallet man kan fa tag pa saltlakrits haromkring om man inte vill aka in the Totally Swedish i Marylebone eller till IKEA i Croydon (dar utbudet ar ganska sa precis begransat till Malacco's Salta fiskar). Sa nu sitter jag, i leggings och hoodie under ett molnigt himlavalv, ater lakrits och klurar pa min blogg-design medan C gor gud vet vad. Tidigt var hon uppe i morse i alla fall, sa pass tidigt att jag undrade om hon ens gatt och lagt sig. Designen har ju varit densamma har inne sedan tidigt 2007 i alla fall, och samtidigt som jag blir sugen pa att fornya sa skulle det kanns lite konstigt ocksa. Alternativet jag har i huvudet just nu behalla Tom i min header, men pa ett helt annat satt, men kanske vore det kul att satta sig med Photoshop och snickra pa nagot helt nytt? Total forandring?

Forandringar ar ju sa skrammande. Bara den kommande, hogst tillfalliga vaxlingen England-Sverige kanns stor och jag oroar mig for hur bara det ska kannas. Jag ska ju bara pa semester men undrar anda - tank om jag missar nagot viktigt har hemma? Tank om jag blir jatteuttrakad, jattesnabbt?

Allra helst hade jag velat ha mina resultat fran arets exams innan jag aker, for tank om nagot inte gatt som det ska? Forra aret klarade sig inte ens halften av alla som satt Equity, sa tank om jag inte gjort det heller och maste tillbaka i Augusti for att sitta provet igen? C havdar att hon kommer ata en hatt om jag inte klarat mig, och det vore ju i och for sig intressant att se men jag hoppas nog i alla fall att hon slipper och att jag kan slappna av, aka hem till mamma ett tag och inte behova aka tillbaka hem igen forran i September nagon gang.

I morgon ska jag traffa Sam, som jag inte traffat pa flera manader trots att vi bor i samma stad. Det blir tyvarr latt sa nar man bor i en sa pass stor stad som London och man bor i olika delar. Man springer inte pa varandra och blir paminnd om hur tiden rusar ivag och "vi maste ses!" utan istallet maste man aktivt se till att man befinner sig pa samma stalle vid samma tillfalle. I samband med att fransmannen akte tillbaka till Frankrike sa missade jag hennes house warming party, sa nu nar jag vet att jag ska aka till Sverige i ett par manader sa kande jag att det var viktigt att vi fick ses i alla fall.

Sista veckan i England innan jag aker pa ovantad Sverigesemester. Ovantad for att jag inte trodde det skulle bli nagon Sverigetid alls i ar men harom dagen slog jag till pa en flygbiljett fran Gatwick till Arlanda. Nar solen spillde over horisonten, blek och vat, i morse lag jag vaken och sag den flyta ut over himlen. Jag maste dock ha somnat om for nar jag vaknade nasta gang hade den vaxt sig stark och citrongul pa himlen och det lag ett varmt band av sommarljus over mitt ansikte. Klockan var en bra bit over 12 och jag har forsokt jaga ifatt mig sjalv och tiden hela dagen. Jag springer cirklar kring mina tankar, som trasslar sig mer och mer samtidigt som jag forsoker hinna med sant dar smatt som jag maste gora innan jag aker.  Jag har betalt rakningar och hunnit med att kopa fodelsedagspresenter inne i stan.

Plotsligt ar det middag redan, Sandra tittar pa The Daily Show och jag lagar mat och packar redan - i huvudet, bockar av vad jag maste tvatta, vika, ta med. Det gar runt i huvudet, runt, runt och jag forsoker att inte erkanna for mig sjalv hur jag oroar mig redan, som vanligt, for hur det kommer att bli. Jag kanner mig alltid narmre C nar vi befinner oss i samma tidszon, men jag ar inte frammande for hur vi rent geografiskt inte kommer narmre varandra alls. Istallet stracker jag bara pa min langtan och saknad annu mer. Drar i den, tojer och sprider tills det gor ont i sommarna. Jag blir radd, livradd i hela kroppen att nagonting kommer ga sonder - och att det kanske ar jag.

Det ar okej, jag forstar.

Och sa behover inte du saga nagonting och jag behover inte lyssna pa det. For det har jag gjort anda, i mitt huvud. Och du rattar inte, sager inte emot, lagar inte vad som gatt sonder. Det behovs inte for din varld ar fortfarande hel.

Det finns sa mycket jag inte brukade vara, inte brukade saga. Men sa blev det naturligt, vardag och sjalvklart. Vad gor man da nar det plotsligt kanns malplacerat och klumpigt igen? Var tar man vagen med allt som ligger pa tungen, allt man vet finns dar men som plotsligt borde vara hemligt, eller kanske inte alls?

Man svaljer och stanger igen. Oppnar inte for nagon, det ar svaret. Nagon sa till mig haromdagen, men vantar du bara? Ja, jag vantar bara. Jag ifragasatter inte, kraver inte, skriker inte. Smartan har jag vant mig vid, hanterat lange nu. Nu far katastrofen intraffa nar den vill. Jag ar inte blind, jag forstar.

Det tog inte lang tid innan det varma vardret kolliderade med himlen i mullrande aska. Det lag ett citrongult dammigt morker sankt over varlden utanfor fonstret och jag och Sandra satt pa trappsteget ute pa terassen och tittade pa blixtarna som skjot over himlen. Tennisen pa Wimbledon fick ta paus och precis hela dagen forsvann utan dagsljus och under ett piskande regn.

Bade igar och idag har det varit varmare igen och jag tror till och med att vadret ska forbli varmt och fint nasta vecka ocksa om vi har tur. Vi har kopt vaniljglass och jordgubbar och ska steka pannkakor om en stund sa jag funderar pa att bara ut koksbordet sa att vi kan sitta ute, da det inte finns nagot bord dar ute.

Precis som jag hade borjat planera en spontan Sverigeresa senare i juli sa ringde det i morse en kvinna fran ett rekruteringsforetag. C vackte mig som vanligt i morse nar hon var pa vag till jobbet men jag hade somnat om igen sa blev jag vackt igen den har gangen av ett jobberbjuadande. Det ar en jatteintressant roll, men foretaget har sitt kontor i Ealing och fastan 1,5 timmes resvag till jobbet inte ar langt i London-tid matt (sa stor ar den har staden!) sa ar det fortfarande nagot som gor att jag tvekar lite. Vi far se hur det utvecklar sig!

Da det ar forsta juli idag sa ar det officiellt 24 dagar kvar till jag far mina exam results!