Sam plockar ur diskmaskinen och jag gommer mig pa overvaningen efter en vecka som varit sa lang och gatt sa otroligt fort pa samma gang! I enden av all lycka sitter ilska och tarar och sliter och drar sa hart att ibland orkar vi inte halla emot.

Forra helgen at tararna och ilskan upp lyckan helt och jag spenderade inte manga minuter vaken eller utanfor min sang i Kingston. Kilburn fick ta paus och tyvarr missade jag i och med detta Loran som var nere och halsade pa fram Nottingham. Har inte sett henne sen i somras men horde att Sandra tog val hand om henne.

Mandag kl 9 hade jag tva uppsatser som skulle in - och in kom de - saklart. Regnet oste ner over Kingston (och de flesta andra delar av London fran vad jag horde pa twitter) och det slutade inte. Pa tisdagen (medan Claire och jag fortfarande brottades med hela varlden) skrev jag prov i Contract Law (resultat: 100%) medan himlen mullrade och skakade fonsterrutorna. I regn och rusk stressade jag sedan in med taget till Waterloo for att sen snubbla vidare in till Finchley Road. Sam och Lisa hade smugglat Nandos in i biografen (med livet som insats) och efter att de etablerat att jag sag ut som roadkill (thanks guys) sag vi Jennifer's Body.

Som tur ar stanger Starbucks i princip aldrig around here sa det blev midnattschoklad och Ben & Jerry's i Novemberregnet innan sangdags i Kilburn. Pa onsdagen tog jag sovmorgon och sedan kom Louise och halsade pa anda fran Kopenhamn. Hon har aldrig sett the sites har i London, fastan hon varit har for tour sa manga ganger (det blir alltid sa, vi har varit pa sa manga stallen pa tour men hinner aldrig se mer an arenan/the venue, tyvarr) sa jag tog henne pa guidad tur (fortfarande i sporegn). Onsdag kvall bar det sedan av ut till Kingston igen, trodde jag skulle somna pa taget men skrev ett brev till Claire for att halla mig vaken.

Torsdag och fredag hade jag sma glimtar av uni-relaterade aktiviteter (Captain Jack aka var egna solicitor hade lyssnat pa McFly demos over reading week och tyckte minsann att de lat "professional" men "heavily influenced by the Beach Boys" - vad det nu ar for fel pa det vet jag inte!). Jag tog bussen till Asda torsdag kvall pa order av Claire och det envisa regnet forfoljde mig fortfarande. Pa fredagen tittade Miss Halls-Scott (var law librarian) in igen och holl en lecture om Lexis (e-resource) till Claires stora fortjusning (kanske ska fortydliga har att Claire inte ens var narvarande men glad blev hon anda).

Fredag eftermiddag akte jag tillbaka in till vad mina klasskamrater refererar till som "central" (och de sager det alltid med stora runda ogon och fragar mig nyfiket vad jag gjorde dar, varje mandag). Jag hade planerat att lamna Kingston vid 2. Det gjorde jag inte kan jag ju avsloja utan snarare vid 3. Sen gjorde jag nagot som bara jag gor... jag kom till Waterloo och tog tunnelbanan ner till the Jubilee line (som vanligt) och da fick jag lite angest! Skulle jag nu alltsa ner under marken och tappa 3G-natet?! I 20 minuter?! Det gar nastan inte ens att skriva utan att jag far lite avsmak pa tungan. Jag latsades se valdigt lugn och sansad ut, mojligtvis vantande pa nagon, medan jag stod dar och intalade mig sjalv att ett till email till Claire, och sen ett svar fran henne och sen skulle jag minsann fortsatta ner till tunnelbanan. Ett email blev kanske tre, och sen ar det ju det dar med twitter ocksa... Jag tog mod till mig och akte ner tillslut i alla fall. Skrackblandad fortjusning spred sig i kroppen medan jag insag att mellan de tva rulltrapporna som kravs for att man ska komma ner till tagen pa Waterloo sa finns det inte 3G-nat men 2G-natet lag kvar. Jag vankade da av och an i ytterligare 10 minuter och laste Unopened Letters pa forumet och laste fler email fran Claire.

Sen insag aven jag att detta hade blivit aningen lojligt och fortsatte min resa under mark. Pa tunnelbanan hann jag spela ett antal spel pa min iPod och mobil innan jag kom fram till Finchley Road. Skulle ju inte av dar saklart men blir lika glad varje gang tunnelbanetaget rullar in dar i alla fall eftersom darefter ar vi ovan mark och telefonen blinkar och vibrerar glatt med tweets och emails. Jag stressade tillbaka till Kilburn, medan Lisa travade runt inne i stan och undrade vad sjutton jag var sa langsam for. Bytte om hemma och Lisa och sen tillbaka till tunnelbanan och tillbaka in till stan. Traffade Lisa pa Bond Street och sen jagade vi ikapp en taxi och fann oss mitt pa Regent Street (under hiskelig julbelysning och duggregn). Dar stod Sam och vantade och vi drack te och at toast med marmite inne i the Marmite Shop som finns dar (tillfalligt! Ar ni i London under Nov/Dec titta absolut in dar, jattemysig personal och jatteroligt koncept).

Pa lordagen akte jag och Sandra till IKEA i Wembley och pratade svenska mest hela tiden men inte lika mycket som vi citerade Bjorn Gustafsson och at kottbullar. Vi gick och laste namnen pa moblerna hogt, bara for att, och kopte glogg, pepparkakor, pepparkakskola och rakost pa tub. Ja det sistnamnda var ju min ide kanske men det ar ju sa gott! Vi hade "arets storm" enligt nyheterna och flaggstangerna och de lokala IKEA fantasterna maste ha hallt med om det for det var lordag eftermiddag och det var inte alls sa busy!

Lordag kvall (ja Cajsa och Maja sitter sakert och muttrar nu och undrar varfor de bad om en "vad har jag gjort i veckan-trak"-uppdatering) ringde Isabell och var pratglad precis i fel stund (hennes internet hade dott, och det kan jag i och for sig forsta ar fruktansvart, jag klarar inte ens av tunnelbanan i 20 minuter utan angest over olasta email och tweets) medan jag och Sandra packade upp svenska bakverk och lekte Bjorn Gustafsson (igen) i koket i Kilburn. Vi hade middagsgaster och Sam underholl dem med den klassiska historien om nar hon var 19 ar och heartbreaker uppe i Hull och en 33 arig miljonar i the mobility scooter business skamde bort henne med lyxiga hotellnatter och musikaler, drinkar och klader - och hur han sedan korde henne till London och hon stannade och han korde snopet hem. Den funkar alltid! Det stod mer mat pa schemat saklart och sedan efterratt. Efter crumble med valfri "natural yoghurt" foreslaget av Alex som vi alla stod over (!) sa varmde jag och Sandra glogg och kande oss alldeles juliga och svenska mitt i middagsbjudningen.

Vi tittade klart pa X-Factor efter det och at fler pepparkakor (hur vi orkade ar lite av ett mirakel). Sen pustade och protesterade vi allihopa over hur matta vi var och Lisa och Sam forsvann in pa sina rum, Alex med, och jag och Sandra lag utslagna i vardagsrummet en timme eller tva.

Sondag morgon skrev jag till Lisa pa MSN fran sangen (pa mobilen) och skramde livet ur henne da hon var saker pa att nu hade val anda Brasilien hackat min MSN i alla fall?! Jag skulle ha gatt pa fodelsedagslunch med henne och hennes familj och firat hennes pappa men jag och Claire spenderade formiddagen pa MSN istallet och jag och Sam dansade runt till Lonely Island-latar och stadade lagenheten lite eftersom hennes Joe skulle komma forbi till sondagens X-Factor och Pizza Hut night (som i vanliga fall ar lordag men fick flyttas pga vuxenpoangsmiddag och Sam's historier om "the north"). Till min fortjusning och Lisa's fasa plockade Sam upp en hel rad nya (inappropriate) festliga uttryck fran dessa latar och nar hon och jag sedan gick till Sainsburys for att kopa russin och vin underholl hon bade personal och handlande londonbor. Vi fick en chans att fortsatta var sporadiska diskussion kring Lisas humor pa sista tiden och det ar skont att kunna prata med nagon annan som ser Lisa pa lika nara hall som jag gor.

Joe dok upp precis som utlovat och han och Sam klamdes in pa soffan mellan mig och Lisa (och Claire som narvarade via MSN) efter att Doctor Who tagit slut och det var dags for pizza och X-Factor. Lloyd och Jamie i the bottow two och hela nationen holl andan - Louis tog det till deadlock och Jamie akte ut medan Simon satt och gapade i rent chocktillstand. Sjalv ar jag inte sarskilt skakad eller upprord. Jamie var en arrogant javel och han har irriterat mig fran day 1! Lloyd kan inte sjunga, men Cheryl ar sa sot att han maste fa vara kvar en stund till bara sa vi slipper se henne ledsen tack! Alex hangde inte med och forutspadde att "the bird, the brunette one" nog skulle aka. Cheryl ar domare Alex! Hon sitter i panelen... hon ar ocksa THE Cheryl Cole - aven om hon inte rakat vara domare sa hade hon inte kunnat rostas ut i alla fall!

Calvin Harris stormade scenen medan John & Edward sjong sin lat ocksa... med en annanas pa huvudet. Hade jag inte varit pa IKEA samma helg sa hade det nog varit hojdpunkten.

Mandag morgon och Lisa, Sam och Alex gar till jobbet och jag ligger och guppar i bubbelbad halva formiddagen och laser Heat. Jag sov illa natten till mandag (Daisy the cat, hoppade runt i sangen kl 05.30 och jag dromde mardrommar) och var allmant seg och rastlos och kom inte ivag fran Kilburn forran kl 13! Jag hade en Land Law lecture kl 15. Jag trillade ner pa min sang hemma i Kingston till 14.50 och hade kunnat ga ner i tid men orkade helt enkelt inte. Emma gick i mitt stalle och jag vilade i ett par timmar och smapratade med Claire medan jag vantade pa att klockan skulle bli 22 och jag skulle vanda igen och ta bussen tillbaka till tagstationen och taget in till Waterloo for att hamta Matilda. 

Det blev en kort natt for mig och Matilda da vi lag och hyllade mitt tacke och pratade om annat hysteriskt roligt till halv 4 pa morgonen.

Foljde med Matilda till tagstationen har i Kingston i morse eftersom hon skulle till Birmingham for att se Jonas Brothers i kvall men hon kommer tillbaka i morgon igen! Min tisdag har varit sa omtumlande att jag inte ens orkar dela med mig av den och jag och Claire har insett att brottas med atminstone var lilla del av varlden, ja det far vi nog fortsatta med en stund till och det har varit tarar och ilska pa schemat idag.

Nu later det som att jag aldrig gar i skolan igen inser jag... men forutom grat och utmattning (foljt av tupplurer och arga email) sa har jag varit pa bade Contract Law lecture och tutorial idag.

 

A cold wind blew through the room, brushing against minutes and hours counted next to you, curling around the universe and with a last sigh against my lips, you were gone.