Idag fyller min van Kaitlin ar och det ar svart att hitta fina fodelsedagskort har i Danmark, pa engelska, tycker jag. Jag tycker om att skicka kort och skickar nog ovanligt manga julkort och tack-kort till folk om man jamfor med andra i min alder och en del av forklaringen ar kanske att det fortfarande ar lite mer forankrat i den engelska kulturen. Nar jag inte kunde hitta det perfekta kortet till Kaitlin sa bestamde jag mig for att plocka fram fargpennorna och helt enkelt gora mitt eget. Hade jag haft mer tid pa mig, eller hon inte bott i USA, sa hade jag fatt bilderna printade ocksa, och faktiskt skickat dem som ett fysiskt kort, men nu blev det ett fargglatt och uppskattat sms istallet. Pa sa vis visste jag ju att hon fick bilderna precis exakt pa sin fodelsedag ocksa, och det kan vara svart annars nar man skickar kort med posten, speciellt nar de skal sa langt som till USA.

 

Den har veckan har verkligen varit en bergochdalbana. Det har varit pressat pa jobbet efter en stor projektlansering som egentligen gick okej veckan innan, men sa uppgraderade vi i princip alla IT-system vi har lagom till mandag och det kunde inte udvikas men kaoset var totalt. En langsiktig losning ar fortfarande inte pa plats och jag hatar nar jobbet blir till en enda lang kamp for att halla nasan over vattenytan snarare an att faktiskt gora ett bra, grundligt jobb som man kan bygga vidare pa och utveckla verksamheten med. Att sta och trampa vatten ar inte min grej. Da var det tur att jag har J som jag kunde gora lite jobb for och min dumma deklaration i England som jag var tvungen att skicka in innan den 31 januari for lite extra spanning i vardagen. Den sag jag inte fram emot att gora men visste ju att jag var mest arg pa mig sjalv for att jag skjutit pa det och nu var ute i vad som kandes som sista minuten.

 

Deklarera lyckades jag i alla fall gora, mitt i natten efter att jag varit ute och atit sushi med en van som ar inspirerande och riktigt bra motivation. Vi kan motivera varandra da vi bada tva ar ambitiosa och det ar skont. Ibland har man behov av att nagon sparkar igang en istallet for att de ar en bekvamlighetsvan som sager att det ordnar sig. Nej, men det ordnar sig nu om du bara gor det! Och det gjorde jag. Skattearet i England tar slut 6 april och det ar en superdum deadline for mig som egenforetagare men sa ar det och jag far hamta tillbaka den skatten nasta ar istallet helt enkelt. Ibland ar det inte sa roligt att vara vuxen.

 

I natt blaste det full storm ute och jag hade svart att somna. Varannan timme vaknade jag av regnet och lag och tankte pa precis allt. Jag har fatt reda pa en del forandringar som kommer sker pa jobbet (och har lovat att se forvanad ut nar det blir officielt) och hoppas att det kommer medbringa en hel del positivt for min del som kanske t.o.m gor att jag blir kvar lite langre... samtidigt star jag ju med en fot utanfor och har sa mycket annat pa gang att det kliar i fingrarna ibland och jag bara vill hoppa och satsa. Men timingen ska vara ratt.

 

Nu ser jag fram emot ny vecka och ny start, helst utan halsont och vad som kandes som starten pa oroninflammation nar jag vaknade i morse. Jag har dragit pa detta sedan innan jul nu och ar sa trott! Nu vill jag bara rakna ner till LA och till J och kunna trana som jag vill. Ar det kaos pa jobbet vill jag i alla fall ha ordning och reda i mitt eget liv.

 

 

 

I natt lag jag vaken nastan hela natten. Riktigt hela natten ar man ju sallan vaken, aven om det kanns sa men i natt tror jag att det var riktigt nara. Jag hade stallt mitt alarm pa mobilen pa 05.00 for att jag skulle med ett tag till Jylland redan 06.10 och gick och la mig ordentligt tidigt. Redan efter ett par timmar vaknade jag av en marklig mardrom (jag var arg pa en god vans fru, for att hon hade bestallt Sky-paket till TVn utan att radfraga mig... vi hade flyttat ihop i en lagenhet, alla tre, av nagon anledning. Min van blev da rasande pa mig och det blev helskumt allting - konstigaste drom jag haft pa lange!) och jag kunde bara inte somna om! Inte for att jag var sa omskakad av drommen egentligen, men det kandes bara sa obekvamt allting. Nar klockan ringde kl 05 sa var jag redan vaken och lag och svarade pa jobbmail pa mobilen. Var stora chef mailade ocksa for fullt klockan 04 sa jag kande inte att det var nagonting konstigt med det... tills jag insag att han ar pa semester i Thailand - en helt annan tidszon!

 

I natt hoppas jag pa battre somn, mest for att jag ar sa otroligt trott nu efter natten, den tidiga tagresan genom ett otroligt snoigt Jylland, halvdagsmote med hela deras saljsorganisation och en stor uppgift fran ekonomiavdelningen som jag inte alls hade forvantat mig. Egentligen sover jag aldrig mycket och inte alls 8-9 timmar som vissa manniskor sager att de absolut maste. I snitt sover jag nog mellan 4 och 5 timmar per natt sedan jag flyttade hit (jag sov 2-3 timmar per natt i London) men jag har lovat J att jag ska jobba pa det. Jag har darfor experimenterat lite extra med meditation innan jag gar och lagger mig och att ha telefonen pa Do not disturb. Det hjalper lite i alla fall.

 

"Du maste lara dig att sova," sa J till mig i hostas. Vi hamtade bilen i garaget klockan 7 for att kora upp i bergen och jag hade redan varit vaken sedan midnatt. "Du maste ova pa det."

 

Det ar ju lattare sagt an gjort men det ligger som en skavande paminnelse om hur nara jag var total utbrandhet nar jag tog mig ifran mitt forra jobb och hur lang tid det tog for mig att forsta att det finns alternativ till den situation jag hade. Jag vande mig av med allting som var normalt. Jobbet och jobbmailen tog over och jag har fortfarande inte klarat av att ga pa bio igen eller se en hel film pa Netflix. Jag klarar ett avsnitt av Modern Family nu, eller Friends, nagot jag sett forut och inte maste fokusera helt pa. Det blir battre. Jag kan stanga av mer och mer men just under natten ar det svart. Det gar inte att trycka pa paus och jag ar helt och totalt medveten om precis allt, hela natterna. Ofta ar det da jag jobbar at J, vilket han tycker ar helt bakvant och dumt, men det passar med tidszoner och annat. Kanske ar det darfor jag aldrig lyckas riktigt ta tag i det... 

 

I Ribe i sodra Danmark, finns det en fin gard, dit man kan komma och bo, laga mat och meditera. Laila, som ager garden ar kanske jordens snallaste och mest harmoniska manniska och haller pa att bygga en koja, ett riktigt tree house, uppe i ett trad for just meditation och har sagt att jag och J garna far komma och bo dar i sommar. Det vet jag inte om vi faktiskt har tid med som det ser ut nu, men det ar ironiskt egentligen... att vi inte har tid till en paus och en gard dar man arbetar med stress och att motverka och behandla utbrandhet. Detta trots att vi bada tva har liknande erfarenheter och vet hur viktigt det ar. Det ar som att saga att man inte har tid att ma bra. Vad ska man annars med all tid till, kan man ju undra... men pa nagot satt ar man i alla fall for upptagen.

 

Over julen hade jag halsfluss och var mattligt road. Med halstabletter och Advil gick det ganska okej dock och jag var i alla fall lattad over att jag ju var ledig i alla fall och inte behovde ta extra sjukdagar pa jobbet. Det kandes som okej timing och jag vilade mycket hemma hos mamma. Lagom tills det var dags att flyga hem igen och ga till jobbet dagen efter sa kandes halsen mera okej igen. Nar jag landade pa Kastrup, ett par timmar forsenad pga snon, var det problem med tagen och granskontroller och jag onskade mig bara en sak dar klockan 01 pa natten - ett varmt bad. Jag har problem med tva diskar i ryggen och det kommer latt nerver i klam sa tanken pa ytterligare restid, ens in till Kopenhamn gick bara inte. Istallet ringde jag till Marriott ute vid flygplatsen och bokade rum dar. Dem skickade en taxi och killen i receptionen stod redo med en flaska bubbelbad nar jag checkade in. Min chef pa jobbet tyckte att jag kunde ta nasta dag pa mig att komma igang igen och sa att jag inte behovde stressa med att komma in till kontoret. Pa sa vis fick jag ytterligare en dag pa mig att bli av med den dar onda halsen...

 

 

Sa jag blev skitsur nar den helt plotsligt kom tillbaka for ett par dagar sedan. Det ar inte lite ont i halsen jag har heller utan det gor verkligen sa ont sa jag vill inte svalja, vill inte prata, vill inte ata... igar kande jag hur jag blev febrig och yr mitt i en fyra timmar lang traning i nya bokningssystem och CRM-system och jag orkade verkligen inte mer. Som tur ar sa ar det inte nya system for mig som arbetat med dem hos andra kunder uppe i norra Danmark och aven pa Kanal 5 och Mix Megapol i Sverige sa jag smog ut och gick hem och la mig redan vid 15-tiden igar.

 

Vid 01.38 vaknade jag med iskalla fotter och hander och visste nastan inte var jag var langre. Det ar nar man ar sjuk som man med en gang onskar att man bodde hemma hos mamma! Jag roade mig med att maila fram och tillbaka med J's sekreterare istallet, framst om bade hans och min fodelsedag, och somnade tillslut om. Klockan 5 i morse ringde klockan eftersom jag skulle med ett tag till Horsens och ett halvdagsmote vi har dar pa tidningen. Min chef hade mailat och sagt att jag bara skulle stanna hemma om jag fortfarande var sjuk sa det gjorde jag.

 

 

Sjukdag, it is. Det har snoat hela natten och jag glomde helt att ata frokost, lunch och middag i gar sa idag ar jag i alla fall hungrig men orkar inte riktigt ga ivag till affaren. Istallet blir det nog bara en sovdag och lite fix med J's fodelsedagspresent.

 

 

Ah vad jag langtar tillbaka till min nya lagenhet i Odense. Mitt i flyttstoket har jag och en kollega gett oss ivag till Sydjylland och Tyskland namligen och bade igar natt och i natt sa sover jag pa samma hotell i Horsens som jag sov pa den natten det offentliggjordes att Alison Sweeney hade slutat jobba pa Days. Det lag mycket bakom beslutet att inte avsloja forran flera manader senare att aven J hade sagt upp sig men jag visste ju om det all along och det var en sa kanslomassig tid att det pirrade i hela magen nar jag kom hit igen. Jag var trott efter en hel dag i bilen igar men satt uppe och pratade med J och jag sa till honom att jag ar precis lika stolt over honom idag som jag var den natten. Stora forandringar ar skrammande och det fanns manga viljor vid sidan av, anda gjorde han det som var bast for honom och hans halsa och det ar jag sa glad for idag.

 

Jag forstar honom kanske lite extra val da jag genomfort ungefar exakt samma forandringar, av samma anledning, samtidigt. Vi har en tendens att gora saker parallelt med varandra.

 

Min stora forandring blev att hitta en egen bostad i Danmark. Det ar forsta gangen jag bor helt sjalv, har alltid delat med vanner eller flatmates i England, och det ar aven forsta gangen jag har lagenhet i Danmark. Jag har under tre ars tid rest fram och tillbaka mellan England och Danmark nastan varje vecka, sa jag kande mig ganska val forberedd men verkligheten ar att det finns massor att lara sig nar man ska hitta boende i ett nytt land. Man ska ta reda pa hur skattesystemet fungerar, hur bostadsmarknaden ar och ge sig in i djungeln av forsakringar och pensionssparande. Nu har jag pension i tre olika lander pa sex olika konton... och jag ar 26 ar gammal. Man ska ju gora tillvaron lite extra spannande.

 

Den 1 augusti hade jag inflyttning i lagenheten i centrala Odense. Da satt jag pa en bar i New York och at ostron och drack Champagne med en av TV-varldens mest erfarna dialogforfattare och pratade om hur man skriver TV och utvecklar karaktarer sa nycklarna fick vanta. Nar jag kom tillbaka till Europa veckan efter sa motte jag min hyresvard vid lagenheten och fick nycklar och en sista guidad tur av hennes 6-ariga son. Jag gick till Kvickly (Konsum) och kande mig egentligen ganska vilsen den dar torsdagskvallen (jet lagged var jag ocksa, men bara lite tack vare somnpiller pa flyget hem). Jag kopte en diskborste, toalettpapper och tval till kok och badrum och satt sedan pa det helt tomma vardagsrumsgolvet och var lite i chocktillstand tror jag. Det var svart att forsta att det nu var dags.

 

IKEA helt sjalv ar inte det lattaste heller. Hemma i London har jag vanner som hjalper till, men i Odense ar allting nytt och jag far gora mycket mer sjalv. Jag ar sjalvstandig och har ingenting emot att pyssla pa helt sjalv, men som sagt, IKEA ar lite svart - speciellt utan bil. Jag har ju alla moblerna kvar i London sa allting ska kopas nytt. Efter en hel dag pa IKEA hade jag i alla fall inhandlat och bestallt hemkorning av soffa, sang och en bokhylla. Resten far jag fylla pa nar jag hittar precis det jag vill ha.

 

 

Man fastnar i en inredningsbubbla nar man flyttar och har i Danmark ar det kanske extra mycket sa. Allt har handlar om inredning. Dem ar helt galna i det och timmar gar at till inspiration pa Pinterest och Etsy - som for ovrigt ar en av mina favoriter pa natet till det mesta, speciellt presenter nar nagon fyller ar for du kan nastan garantera att du hittar nagonting riktigt unikt och personligt.

 

Lagenheten ar fortfarande valdigt tom, det saknas kuddar i soffan, en matta och mitt soffbord som kommer att besta av tva bankar i recycled wood/genbrugstræ som jag kommer stalla tillsammans till ett bord... Koksbord och stolar saknas ocksa men det fungerar for jag ater valdigt sallan hemma aven om tanken ar att jag borde bli battre pa det nu. Planen ar att lara mig sjalv ata frukost aven pa veckodagar och det kan handa att jag mutar mig sjalv med en ny kaffemaskin for att det ska ske. Vi far se.

 

Lagenheten som jag lanat over sommaren under de veckor jag jobbat pa kontoret i Danmark ska jag nu lamna tillbaka over helgen och med ett tight schema som mitt ar det ett helt pussel att fa ihop. Ett tag var jag inne pa att bestalla stadning fran en stadfirma men sen borjade jag flytta mina saker fran lanelagenheten till min lagenhet har jag smastadat hela tiden och nu ar det bara smasaker i koket kvar samt badrummet sa det stadar jag ur i morgon kvall nar jag kommer hem fran Grindsted. Mojligtvis kor min kollega mig till Kolding sa tar jag taget darifran, gar hem och byter om till bekvama klader och stadar det sista.

 

Sen till ett av de storta besluten - vem ska jag ha som internetleverantor?!

Firar att jag ar ledig i morgon (och jag gar nog inte in pa mandag heller...) med min favorityoghurt till lunch. Ja alltsa det later kanske inte sa festligt men jag skulle kunna ata Skyr med paron och banansmak istallet for glass. Anledningen till att jag inte ater den oftare trots att det ar som att komma till yoghurthimlen ar for att trots hojt proteininnehall sa balanserar det tyvarr inte riktigt ut det faktum att allting med banansmak (och paron med for den delen) har lite val mycket socker. Trist men sant. Men som sagt, nu firar jag ju att det ar helg! YOLO liksom...

 

Nu sitter min mamma och min bror pa planet fran Arlanda till Kopenhamn och jag har redan varnat dem om att Odense bjuder pa sitt favoritvader - storm. Det blaser nastan konstant har men dem bor ju i Uppsala och det blaser ju faktiskt jamt dar ocksa. Ystad ar val den enda staden dar det blaser mer, typ.

 

Nar J var i Puerto Rico sist och filmade sa plockade deras crew plotsligt bort kameror och all utrustning och talade om att det kommer att regna om fem minuter. Han forstod inte hur de kunde veta precis nar men dem hade ratt hela tiden och visste hela tiden nar regnet skulle sluta och tillslut visade dem honom att det var mobilappen Dark Sky som var sa specifik och J visade sedan mig appen. Nu ar vi ungefar lika vaderbesatta bada tva. Vadret blir riktigt beroendeframkallande nar man kan se vad som hander minut for minut och det ar toppen nar man ska planera nagonting viktigt.

 

Och viktiga saker har vi definitivt pa agendan. Min bror (han ar 20) har bestamt att han tanker absolut inte satta sin fot i Danmark utan att aka till Legoland. Vem ar for gammal for Lego? INGEN, sa det ar bara att inratta sig i leden och halla med om att det ar en utmarkt idé.

 

Just nu ser det ut som att lordag blir den basta dagen rent vadermassigt for Legoformade pommes och bergochdalbanor. Nar jag sager "basta" menar jag att det bara ar milt vintervader och storm snarare an orkan. Ganska liten risk for sno och absolut ingen risk for sol eller sommarvarme. Yr.no, slang dig i vaggen!

 

Mamma har med sig mina gummistovlar som jag hade staende hemma hos henne ocksa sa nu ar jag fullt rustad for resten av sommaren.

I morse hande det. Jag fick allting bokat och klart infor New York-resan och det var inte en sekund for tidigt. Resten av morgonen har jag mest gatt omkring och myst over att jag inte behover fundera pa det dar mer. Nu kan jag bara njuta av en av mina favoritstader i varlden med nagra av mina allra basta vanner. En av kvallarna ska vi till John Oliver och halsa pa. Det ska bli grymt roligt. Han ar en fantastisk komiker men som ocksa har ett samhallsfokus som ar intressant och tankevackande. En av mina vanner i NY ar god van med en av mannen som skriver hans tv-serie och jag alskar smart och vass humor. Dem anvander sig ocksa av Twitter pa ett smart satt och jag ser fram emot att traffa dem allihop.

 

Ah vad mycket lite solsken kan gora for humoret - och ett inspirerande samtal om ett coolt framtidsprojekt ocksa for den delen. Snart kommer nagonting som jag tror riktigt mycket pa och J ringde mig igar och bad mig vara med pa ett horn. Ett grymt nytt aventyr kommer det att bli och jag gick och klurade pa "hemlaxan" han gav mig hela dagen. Jag hade en visning igar, pa en taklagenhet nere vid hamnen som ar sa sot, sa jag tog en promenad i kvallsolen och pausade en stund i parken vid stationen med en av Oshos bocker om karlek. Solen varmer forfarande riktigt ordentligt vid 5 och det blommar och doftar sa fantastiskt dar nere. Jag har manga tankar och ideer men ingenting klockrent an sa jag far klura vidare.

 

Jag skickade i alla fall ett sms till J nar visningen var over, for ingen ar lika mycket cheerleader som han ar nar det kommer till saker jag gor for min egen skull. Nu vill jag helst bara skriva kontrakt med en gang, men riktigt sa snabbt kommer det inte ga, det vet jag. Men koket ar helt nytt och storre an jag trodde och vardagsrummet ar fantastiskt med takbjalkar och fina, stora fonster. Jag har varit ganska omotiverad den har veckan och egentligen tagit en paus fran lagenhetsletandet men sa fick jag ett email om visning och tankte pa hur skont det skulle vara att ha allt boende planerat och klart infor New York.

 

Mannen som bor i lagenheten idag med sin lilla son var sa trevlig att jag stannade och tog en cider med honom pa balkongen. Hans son fyller fem ar pa sondag och han berattade att han hade kopt ett hus pa landet for att sonen onskade sig en hona i fodelsedagspresent. Fantastiskt ju! Klart ungen ska ha en hona eller tva och kanske t.o.m en get. Det paminde mig om min egen mamma som flyttade fran vart hus pa landet, med sjotomt och brygga, in till stan for att bo granne med tagstationen nar jag borjade gymnasiet och skulle pendla till skolan. Foraldrar alltsa... vilka hjaltar dem ar. Min mamma ar riktigt duktig pa perspektiv, hon valjer sina krig med oss barn och har alltid gjort. Det gor att vi alla vet att vi aldrig behover dolja nagot utan att kanna att hon ar kompis forst och mamma sen - hon ar absolut mamma forst men vi har pratat oppet om saker. Det har aldrig funnits regler hemma som vi inte fick vara med att diskutera. Nagra hons har vi aldrig velat ha i alla fall, men hade vi onskat oss nagra sa hade mamma nog i alla fall overvagt det om vi haft goda nog argument.

 

Att det ar helg hjalper ocksa humoret lite. Jag ska ta en promenad, kika lite pa merchandise design at J, handla mat och haller sig regnet borta en stund till kanske satta mig ute i parken for att lasa lite. Nasta vecka skulle jag ha akt till Sverige en vanda men med ett viktigt mote i vagen sa far jag gora det nagon annan gang. Det tillsammans med det faktum att jag vaknade med halsont ar det enda som star ivagen for full pott i humor idag. Mycket som jag oroat mig for pa sista tiden ser ut att falla pa plats nu.

 

Igar satt jag i en park nara hamnen i tva timmar och lyckades branna mig lite i nacken och pa armarna men det hor sommaren till for mig. Jag ar sa ljus att jag branner mig genom latta sommarplagg om solen riktigt ligger pa eller om jag ar utomlands. Jag laste Tom Shadyacs fantastiska bok Life's Operating Manual och lyssnade pa Maria Menas tva sista album om och om igen. Nar jag kom tillbaka till hotellet ringde J fran bilen och det ar mysigt att liksom ligga pa andra sidan jordklotet och lyssna pa honom nar han kor. Da kanns varlden riktigt liten.

 

Jag har varit och spanat pa en liten charmig lagenhet i dagarna ocksa. Jag ska forhoppningsvis forbi i slutet av nasta vecka for att titta igen. Den ar fin men jag maste bestamma om priset ar vart det... jag bor pa annat hall till slutet av augusti men ska till New York en vanda precis dar i dagarna och det vore sa skont att veta precis exakt var jag ska ta vagen innan dess. Jag ovar pa att vara mer spontan, men boende maste man faktiskt fa planera. Dar drar jag gransen. En tvaa eller en liten trea med gangavstand till det mesta och balkong om mojligt. Ska det vara sa svart? Denna lagenhet jag var och tittade pa har inte balkong tyvarr men nara till vatten och parker sa det kanske ar okej anda... 

 

Just for att jag ar mitt i Life's Operating Manual sa ar det svart att be om mer an jag behover. Det ar en viktig bok om att ifragasatta det samhallsfabrikerade behovet av att aga allting och konstant jaga efter mer trots att ett riktigt behov saknas. Tom sjalv, som skrivit boken, ar mannen bakom fimer som Liar, Liar och Ace Ventura och insag att desto fler miljoner dollar han fick betalt per film, desto mindre tyckte han om sig sjalv och sin situation. I ett kapitel sa citerar han Thomas Merton, som 2006 skrev om att snart kommer vi val forsoka aga och salja regnvatten ocksa... och tragiskt nog ser det i princip ut sa pa en del platser. I Kalifornien halls nagonting sa simpelt som vatten i princip gisslan idag. Det kanns viktigt att ifragasatta skillnaden idag - vad vill vi ha, och vad behover vi.

Nagonting som ar bade en blessing och en curse nar man arbetar och umgas over sa manga tidszoner som jag gor ar att dagarna blir langre. Nar det ar sen kvall har ar det fortfarande dag i Los Angeles och da hinner man med nagra extra email eller sms-konversationer och beslut om nagonting man annars hade behovt vanta pa... baksidan ar ju att natterna blir kortare for nar det blir morgon har sa ar det morgon och dags att ga upp vilken tid det an rakar vara i New York eller LA.

 

Just den har helgen ar extremt lang, inte for att jag har extra lediga dagar eller nagonting annat lyxigt pa gang utan for att det hander saker pa fel plats, i fel tidszon som ligger och skaver och stressar mig lite. Eller mycket, om jag ska vara arlig. Den har helgen ar lite av en tickande bomb och jag onskar med allt jag har att det inte kandes riktigt sa dramatiskt som det gor men ibland kan man inte styra. Allt jag kan gora ar att distrahera mig sjalv, meditera, lasa, jobba, leta lagenhet och jag har t.o.m sparat hartvatt till ikvall sa att jag kan fa lite tid att ga till det ocksa. Det galler att planera sitt avslappnande val.

 

Jag tycker om att ha kontroll och just den har helgen har jag fatt slappa kontrollen till nagon jag egentligen inte kanner och inte litar pa heller. Det ar bland det varsta jag vet. Nu raknar jag ner sekunderna till det ar over, i alla tidszoner!

 

Om jag riktigt tanker efter sa ar det lite skrammande ocksa att jag paborjar ett lite ny-gammalt projekt pa mandag som ligger utanfor arbetet med J. Jag har vant mig lite vid att endast ha honom att tanka pa nu och sa plotsligt ska jag slanga in nagonting helt annat ocksa. Det kommer att bli intressant och en utmaning for mig som var sa pa haret nara att helt ga in i vaggen i hostas. Hela vintern och varen gick jag mest pa nagonslags spokenergi och de sista veckorna i mars klev jag endast ur sangen for att jag visste att det skulle ta slut. Sen har jag matt battre och battre, allting med J har gatt over forvantan och jag sa ja till nasta grej med nytt sjalvfortroende och ny energi. Nu ar det upp till bevis.

 

For att fa dagen att ga idag sa var jag nere i hamnen en vanda ganska precis nar hamnfestivalen hade oppnat. Det var mest barnfamiljer dar da det precis regnat och det var ganska tidigt pa morgonen fortfarande och inte sa packat med folk som jag forst trodde. Det doftade varm korv med brod och branda mandlar och trots att det blaste sa var det ganska skont ute.

 

 

Jag har sett nio avsnitt av Jane The Virgin pa tva dagar. This addiction is no joke. Jag stod emot lange och tankte att det ar inte smart att bli beroende av ytterligare en tv-serie just nu nar jag precis ska byta kontrakt, flytta och har Js saker att sta i men sa behovde jag distrahera mig sjalv fran allting nar det plotsligt kandes lite mycket allting och nu ar jag fast.

 

Efter fyra timmars somn, ett gang arga sms, frustrerade Tweets och stottande direktmeddelanden sa sitter jag i alla fall pa Arlanda med min van M i huvudet pa repeat. Det ar inte ditt ansvar, det ar inte ditt fel, du kan inte ta pa dig allt ansvar i hela varlden hela tiden. Jag kan inte fixa detta, jag kan inte losa det. Det ar inte mitt ansvar... men det ar svart. Ett litet gang helt frammande kvinnor pa internet (med forslagsvis for mycket fritid) har bestamt att livet inte ar rattvist - och sa ar det ju, men att det ar mitt fel. Tonen ar kanske lite extra hard just for att de faktiskt inte kanner mig. Jag ar en avatar pa Twitter i deras ogon, inte en person. Jag ar del av Js PR-maskin i deras ogon, jag har inte kanslor, jag har inte ratt att tycka och tanka sjalv.

 

En sak ar saker i alla fall - jag ar glad att jag inte kanner nagon som beter sig lika barnsligt och att vad de an sager sa ar jag en helt egen person med egna varderingar och egna kanlsor. Ingen bestammer over mig och mina tankar. Jag far vara glad och positiv om jag vill. Jag far sta stolt vid Js sida och jag ber inte om ursakt for det. Daremot far det mig att fundera over varfor manniskor blir sa olyckliga att de tillslut blir allergiska mot lycka i allmanhet. Andra manniskor far inte heller ma bra.

 

Det liksom brast i natt. Jag var trott och sliten som det var och jag visste att jag skulle saga hej da till hunden och mina broder om bara nagra timmar. Det krop stress i hela kroppen och min enda livlina dar en stund var J som sa precis ratt saker och M som satte ner foten och fick mig att forsta att jag inte kan ta at mig mer av det har nu.

 

Nu ska jag forsoka samla mig sjalv, kanna mig trygg i att jag vet vem jag ar och sova ikapp lite pa flyget till Kopenhamn. Jag har en lagenhetsvisning att ga pa i eftermiddag och en hemsida att bygga.

 

 

Nar jag inte kunda varva ner och sova i gar kvall sa satt jag uppe och kikade pa lagenheter. Jag ar en av dem som alltid tycker det ar roligt, aven om jag inte ska flytta sjalv men nu ska jag ju faktiskt det och da blir det ju pa lite extra allvar. Jag vet egentligen ingenting om de olika delarna av staden forutom det jag sett nar jag varit dar och jobbat tidigare men jag har forsokt att halla mig inom gangavstand till kontoret och da har sokandet automatiskt hamnat ratt centralt.

 

Jag har kommit fram till att den ultimata losningen for mig anda vore om jag kunde hitta nagonting att hyra under en kortare period, t.ex 2-4 manader. Da vet jag var jag ska ta vagen till att borja med men hinner ocksa fa en riktig kansla for var jag vill bo mer permanent och landa lite i jobbet innan jag ska leta boende igen. Precis detta - en lagenhet som ligger nara jobbet, ar moblerad sa att jag inte behover investera i massor av mobler det forsta jag gor och som hyrs ut i bara nagra manader hittade jag i natt. Perfekt! Sa nu har jag varit i kontakt med personen som vill hyra ut den och haller tummarna for att vi kan ordna en visning. Nu nar jag hittat nagonting som jag andra tror skulle kunna vara losningen sa kliar det liksom i fingrarna. Nu vill jag bara fixa, ordna och sla slag i saken.

 

Sen ar det klart att jag ser fram emot en egen, mer permanent lagenhet som jag far fylla med mina egna saker - men min praktiska sida sager att en mjukstart vore det basta.

 

Annars har jag mest varit instangd i projektledar-bubblan idag. Jag maste fortfarande losa det har med frakten till USA och J har ett par andra projekt som nu ligger pa mitt bord. Det ar en spannande blandning pa hans uppdrag och det uppskattas da jag tidigare gjort mycket samma, samma. Med honom ar det alltid full fart och nar han och jag brainstormar kring ideer sa vet man verkligen aldrig vad som kan handa. Det ar precis denna slags kreativitet jag behover mitt i det strukturerade. Mycket har legat och skavt det senaste aret, men mycket pga vart inte sa nyfunna langre, samarbete sa har min karlek for mitt jobb riktigt tagit fart igen.

 

Att vara hemma hos mamma och halsa pa kanns lite som att vara pa hotell, fast battre. Jag hade sista dagen pa kontoret med kollegorna pa torsdag - vi borjade med Champagnen och jordgubbarna ratt tidigt och var inte sa produktiva pa eftermiddagen precis, och nu ligger 100% fokus pa J och mitt eget foretag en stund framover. For att fira det lite extra flog jag hem till mamma igar eftermiddag.

 

Det var totalkaos pa Gatwick da de hade ett elfel som paverkade ledningstornet och jag fick for forsta gangen uppleva live att flygplan kan tuta pa varandra precis som sma arga bilar! Det var ett Norwegian-flyg till Kopenhamn som skulle ha avgatt 08.20 som kl. 14.00 fortfarande stod som "forsenat"... jag tror nog att dem hade kunnat lagga ner och stalla in det flyget. Samtidigt la SAS incheckningssystem ner sa aven dar blev det kris och katastrof och jag trodde nastan att jag skulle grata av ljudnivan inne pa terminalen dar en stund. Men, men. Istallet satte jag mig och laste Awareness av Osho om meditation och att ga in och vara helt och hallet medveten av sig sjalv och att hitta sitt eget centrum. Det maste ha sett lite skoj ut... totalt kaos och sa jag som sitter i mitten och laser om meditation for att blockera ut alltihop.

 

Hur som helst sa hade kabinpersonalen pa mitt flyg vaknat pa fel sida igar och borjade flygturen med att tala om att klagomal fick man minsann rikta mot deras chefer via hemsidan, inte till dem. Jag tror inte att det var nagon som hade nagra klagomal innan flygvardinnorna insisterade pa att det minsann finns klagomal, men det ar ju ocksa ett satt att jobba pa forstas... jag tror att stressnivan verkligen gick genom taket dar frammat eftermiddagen. Det var ingen som var riktigt klok och mannen brevid mig fick tokryck nar personalen inte lat honom sitta dar pa forsta raden med sin resvaska vid fotterna. Han skrek och gapade att ingen minsann fick ta pa hans vaska... jag laste vidare om min medititation och latsades att hela varlden inte hade gatt och blivit helt galen. Nar vi sedan lyfte sa fick vi cirkla kring Gatwick tre varv innan det var var tur att kora pa den "rutten" som vi behovde. Det var alltsa ko bade pa marken och i luften! Till min stora besvikelse var det dock ingen som tutade i luften. Det var lite mer sansat dar...

Val hemma hos mamma sa bjods det ju pa tacos, sa klart.

 

 

Det ar nastan, nastan omojlgt att halla ogonen oppna, sa trott ar jag nu trots att klockan bara ar fyra och jag tog sovmorgon till kvart i sju i morse. Jag ar verkligen helt slut i hela kroppen. I nastan tva timmar korde vi mellan danska sma gardar for att komma hit till Aalborg och deras lilla (men stadigt vaxande) flygplats. Jag maste bara halla mig vaken i ett par timmar nu sa kan jag sova en halvtimme pa flyget till Kopenhamn. Jag ar sa trott att jag blev illamaende och aksjuk i bilen, sadar som jag egentligen bara blir har uppe nu. Det hande sist ocksa, nar jag gick pa stark medicin for mitt diskbrack. Kanske minns kroppen och hjarnan bara det och det ar darfor jag nu sitter och kanner mig sjosjuk pa torra land.

 

Faktum ar att det ar en historisk dag idag. Resan hem till London via Kopenhamn ikvall blir min sista jobbresa for foretaget jag arbetat mer an heltid pa under nastan tre ar. Idag ar den sista dagen av tre ar med 200 resedagar. Vissa veckor, under tre ars tid, har jag suttit pa 12 flygplan. Nu ska jag plotsligt flyga hem och stanna dar, sova i min sang och laga mat till mig sjalv istallet for att ata pa restaurang eller pa ett tag eller flyg.

 

Det kanns stort och sa otroligt efterlangtat aven om jag ar tacksam for aventyret och alla manniskor jag mott och fatt lara kanna. Har i Aalborg kommer jag att sakna otroligt manga av dem som faktiskt har blivit kollegor och vanner och jag hoppas kunna komma tillbaka senare och halsa pa utan den stress och press jag upplevt som speciellt tuff under de sista sex manaderna. Istallet kommer jag nu att kunna lagga mer fokus pa mitt egna foretag, pa J och pa nya aventyr nagon annanstans.

 

En isglass senare och jag kanner mig i alla fall lite piggare. Jag fryser och kanner mig varm pa samma gang och raknar med en dunderforkylning lagom till jag slar upp ogonen i morgon bitti. Det brukar bli sa... kroppen vantar till det ar okej, tills jag slappnar av och egentligen har tid att ga pa gymmet och langa promenader i Richmond Park. Det far vara okej. Det far losa sig.

 

I morgon ska jag planera min och J's resa till Norge. Sedan ska vi planera var New York-resa, jag och tva kompisar. Det blir forsta veckan i augusti, som ar var rese-vecka tillsammans. Forra aret var vi i Boston den veckan tillsammans med J och aven om jag skamtar om att jag kan slapa med mig honom sa tror jag att det blir en ren tjejvecka istallet. Vi ska traffa en gemensam van som bor i New York och helt plotsligt kande jag mig som Pippi Langstrump. Jag maste liksom ordna nytt jobb nu sa att jag har nagonting att ta semester ifran. Precis som Pippi som bara gick till skolan sa att hon kunde fa sommarlov.

14 arbetsdagar kvar. 14. Det kanns ibland som en hel evighet och andra ganger far jag panik i hela kroppen... men jag angrar mig aldrig. Anger kanns onodigt och jag ser ingenting produktivt i det men jag har heller ingen anledning till att vilja ta tillbaka mitt beslut att saga upp mig. Istallet planerar jag for nasta aventyr sa fort jag far en stund over och forsoker tappert att inte vara nervos infor den dar stora dagen i maj. Kanske oker vi till Norge innan det, jag och J. Han fragade om jag var upptagen veckan innan vart event vi annordnar tillsammans och vi skrattade tillsammans for jag ar ju precis lika ledig som han ar.

 

Att pasta att solen skiner over Aalborg idag, det vore en overdrift, men det regnar inte i alla fall och efter 10 timmars somn for forsta gangen pa over en manad och en hotellfrukost jag faktiskt hade tid att njuta av ar jag nu sugen pa en langpromenad. Aalborg ar inte riktigt lika fint som Odense dar jag tillbringat ett par helger denna vinter och var men langs vattnet finns en gangvag som jag ska testa och se vart den leder. Jag ska lata den dar filmen spela i huvudet, som en god van till mig alltid sager. Jag ska fantisera om var jag ska och vad jag ska gora och just nu aterkommer tankar om Australien for nasta event. Jag maste bara salja ideen till min partner in crime ocksa, J. Han ar inte svarflirtad men bast ar kanske att fa Kopenhamn avklarat innan vi rusar in i nasta projekt tillsammans.

 

Nar jag kommer tillbaka ska jag ta tag i lite jobb som vantar och forsoka att inte lata mig distraheras av min ny-gamla guilty pleasure - Made In Chelsea. Jag hade glomt hur beroendeframkallande det ar men ocksa hur irriterande majoriteten av karaktarerna ar. Bade Jamie och Spencer vill jag sla ner atminstone fem ganger per avsnitt for att inte tala om Lucy. Helt otroligt att jag trots det helt enkelt maste se nasta avsnitt sa fort det tar slut. En annan serie som jag foljer just nu ar MTVs Eye Candy. Upplagget ar otroligt farfetched och absurt men med Casey Deidrick i en av huvudrollerna sa spelar det inte sa stor roll. Casey som ju alltid kommer vara lillebror DiMera i mina ogon.

 

Klockan ett pa natten lyfter jag min tunga resvaska upp for trappen till ett hotell dar jag inte behover presentera mig i receptionen och mobilen och datorn slar automatiskt over till deras wifi. Jag ler artigt och ber om ursakt for att jag anlander sa sent - som om tjejen i receptionen suttit vaken precis just for min skull. I hissen pa vag upp till rummet (som jag noterar att jag bott i ett dussintal ganger tidigare) flyger en lista forbi i huvudet, en lista pa saker jag ju skulle gjort idag, samtal jag skulle ha ringt och email jag skulle ha skickat pa taget. Listan tar aldrig slut och jag ligger pa sangen, fullt pakladd och dricker klunkar av ljummet, avdankat bubbelvatten och raknar minuterna i huvudet tills jag maste infinna mig vid frukostbordet nere i restaurangen i morgon bitti - som faktiskt redan ar idag. Klockan ar ju kvart over ett pa morgonen. Motet borjar ju klockan sju.

 

Jag maste tvatta haret, tanker jag, men reser mig inte upp. Det finns inte en enda muskel i hela kroppen som vill lyssna. Fem veckor. I fem veckor ska jag latsas att manniskor bara behover 4 timmars somn per natt och att hela varlden rasar om jag inte finns tillganglig pa telefon, per sms, email, roksignal och flaskpost 24 timmar om dygnet.

 

Fem veckor.

 

Ingenting ar roligt nar man ar sa trott och under sa pass mycket press. Minuterna tickar forbi och jag far ont i magen nar jag tanker pa morgondagen och dagen efter det... och dagen efter det. 5 veckor kanns som 50. Hela kroppen gor ont och jag vill grata men orkar inte. Det finns inte plats i huvudet till grat. Jag har ju hela huvudet fullt med saker som ska goras och hela brostet fullt med angest over att det inte finns fler timmar per dygn. Vem ska uppfinna fler timmar? Vem ska hitta mer tid till folk som mig?

 

Ogonen branner och jag staller klockan pa 5.30. Pa nattduksbordet ligger den senaste boken om varlden och hjarnan och sjalen. Om inre lugn och det som faktiskt ar viktigt. J har tipsat och rekommenderat och jag vet att han vet precis hur det kanns att stanga av, filtrera bort och bara kliva upp pa morgonen som en robot och i hemlighet hata att ingenting kanns langre, att allt bara ar. Jag sneglar lite pa boken och tanker att det ar riktigt ambitiost av mig att ens fundera over att hinna med att lasa den... och att inte kanna mig skyldig nar jag val gor det. Finns det kanske en rapport jag kan ga igenom istallet, eller en presentation jag kan forbereda? Ett email jag kan svara pa? Ett hotell jag kan boka, eller twitter-statistik jag kan analysera?

 

Antagligen. Definitivt. Alltid.

 

5 veckor och 4 dagar. Sen ska jag ta tag i det faktum att jag ar 26 ar gammal och utbrand.