We must blend into the choir, sing as static with the whole

Fight For This Love ar fruktansvard idag, men jag kan inte hoppa over den. Kan inte byta lat, jag maste genomlida den.

Den tar slut och det finns ingenting kvar av mig.


Plotsligt ar tanken pa resan till Manchester skrammande.

Sa snalla Cheryl, hjalp mig.

I've killed myself with changes trying to make it better

But I believe that lovers should be tied together
And thrown into the ocean in the worst of weather
And left there to drown
Left there to drown in their innocence




Saying everything you've ever seen was just a mirror
And you've spent your whole life sweating in an endless fever
And now you're laying in a bathtub full of freezing water
Wishing you were a ghost
But once you knew a girl and you named her Lover
And danced with her in kitchens through the greenest summer
But autumn came, she disappeared, you don't remember
Where she said she was going to

Breathe into me and make me real

Vad gor man nar det ligger illamaende och trycker i magen, nar alla ord kanns fel? Cheryl pa min iPod och jag vill byta lat men kan inte. Inte nu. Nu maste jag lyssna fardigt, kanske kan hon gora allting battre? Jag minns sa mycket jag onskar jag kunde glomma. Jag onskar att jag inte kande mig for lojlig for att paminna dig.

Jag tappar bort koncentrationen, appetiten och tankarna trasslar in sig tradkronorna over mitt huvud, de ar fortfarande grona och jag kommer ihag hur vi brukade lyssna pa precis samma lat, om och om igen. Tillsammans. Kanner mig dum igen, skakar pa huvudet, skakar ner dig pa tungan, ner i halsen och sa svaljer jag ner tararna och du sitter i brostet pa mig. Jag kan inte andas men det gor ingenting. Det finns i alla fall ingenting att saga hogt.

I veckan har Sandra flyttat in hos mig, tillfalligt och Isabell har varit nere fran Derby pa besok. Vi gick ner for Oxford Street i mandags och jag andades Londonluft, smasprang genom regnet och at lunch pa Starbucks. Precis som det ska vara. Shopping hade jag ingen inspiration till, och forsok nummer tva blev dagen efter pa Westfield. Det blev ett par sma inkop pa Make Up Store (tjejen i kassan tjoade glatt att nu finns de pa Carnaby Street ocksa... 'ha!' tankte jag, 'hemma i Kingston har vi Clas Ohlson, sug pa den karamellen!') men annars gick det trogt aven dar. Jag kanske ar mellan tva stilar? Kanske kommer jag aldrig tycka att det ar kul att shoppa mer?


Min forkylning borjar i alla fall ge med sig nu och jag ser fram emot att ha lite mer energi - och forhoppningsvis ett battre humor framover. Ibland tror jag att jag inte orkar mer. Att jag vill ge upp. Nar Phoebe inte hjalper, nar Cheryl Cole gor ont i hela kroppen och jag vill att Tom ska forsvinna och aldrig mer komma tillbaka... nar jag vagar, du skar genom hela mig med en kniv av precis ingenting alls och jag minns alldeles for mycket. Du sager for lite och jag tanker for mycket. Da tror jag att jag inte kan och att jag inte orkar.

Men jag har vunnit over varlden forut. Jag kan vinna igen.