Den har veckan har verkligen varit en bergochdalbana. Det har varit pressat pa jobbet efter en stor projektlansering som egentligen gick okej veckan innan, men sa uppgraderade vi i princip alla IT-system vi har lagom till mandag och det kunde inte udvikas men kaoset var totalt. En langsiktig losning ar fortfarande inte pa plats och jag hatar nar jobbet blir till en enda lang kamp for att halla nasan over vattenytan snarare an att faktiskt gora ett bra, grundligt jobb som man kan bygga vidare pa och utveckla verksamheten med. Att sta och trampa vatten ar inte min grej. Da var det tur att jag har J som jag kunde gora lite jobb for och min dumma deklaration i England som jag var tvungen att skicka in innan den 31 januari for lite extra spanning i vardagen. Den sag jag inte fram emot att gora men visste ju att jag var mest arg pa mig sjalv for att jag skjutit pa det och nu var ute i vad som kandes som sista minuten.

 

Deklarera lyckades jag i alla fall gora, mitt i natten efter att jag varit ute och atit sushi med en van som ar inspirerande och riktigt bra motivation. Vi kan motivera varandra da vi bada tva ar ambitiosa och det ar skont. Ibland har man behov av att nagon sparkar igang en istallet for att de ar en bekvamlighetsvan som sager att det ordnar sig. Nej, men det ordnar sig nu om du bara gor det! Och det gjorde jag. Skattearet i England tar slut 6 april och det ar en superdum deadline for mig som egenforetagare men sa ar det och jag far hamta tillbaka den skatten nasta ar istallet helt enkelt. Ibland ar det inte sa roligt att vara vuxen.

 

I natt blaste det full storm ute och jag hade svart att somna. Varannan timme vaknade jag av regnet och lag och tankte pa precis allt. Jag har fatt reda pa en del forandringar som kommer sker pa jobbet (och har lovat att se forvanad ut nar det blir officielt) och hoppas att det kommer medbringa en hel del positivt for min del som kanske t.o.m gor att jag blir kvar lite langre... samtidigt star jag ju med en fot utanfor och har sa mycket annat pa gang att det kliar i fingrarna ibland och jag bara vill hoppa och satsa. Men timingen ska vara ratt.

 

Nu ser jag fram emot ny vecka och ny start, helst utan halsont och vad som kandes som starten pa oroninflammation nar jag vaknade i morse. Jag har dragit pa detta sedan innan jul nu och ar sa trott! Nu vill jag bara rakna ner till LA och till J och kunna trana som jag vill. Ar det kaos pa jobbet vill jag i alla fall ha ordning och reda i mitt eget liv.

 

 

 

I natt lag jag vaken nastan hela natten. Riktigt hela natten ar man ju sallan vaken, aven om det kanns sa men i natt tror jag att det var riktigt nara. Jag hade stallt mitt alarm pa mobilen pa 05.00 for att jag skulle med ett tag till Jylland redan 06.10 och gick och la mig ordentligt tidigt. Redan efter ett par timmar vaknade jag av en marklig mardrom (jag var arg pa en god vans fru, for att hon hade bestallt Sky-paket till TVn utan att radfraga mig... vi hade flyttat ihop i en lagenhet, alla tre, av nagon anledning. Min van blev da rasande pa mig och det blev helskumt allting - konstigaste drom jag haft pa lange!) och jag kunde bara inte somna om! Inte for att jag var sa omskakad av drommen egentligen, men det kandes bara sa obekvamt allting. Nar klockan ringde kl 05 sa var jag redan vaken och lag och svarade pa jobbmail pa mobilen. Var stora chef mailade ocksa for fullt klockan 04 sa jag kande inte att det var nagonting konstigt med det... tills jag insag att han ar pa semester i Thailand - en helt annan tidszon!

 

I natt hoppas jag pa battre somn, mest for att jag ar sa otroligt trott nu efter natten, den tidiga tagresan genom ett otroligt snoigt Jylland, halvdagsmote med hela deras saljsorganisation och en stor uppgift fran ekonomiavdelningen som jag inte alls hade forvantat mig. Egentligen sover jag aldrig mycket och inte alls 8-9 timmar som vissa manniskor sager att de absolut maste. I snitt sover jag nog mellan 4 och 5 timmar per natt sedan jag flyttade hit (jag sov 2-3 timmar per natt i London) men jag har lovat J att jag ska jobba pa det. Jag har darfor experimenterat lite extra med meditation innan jag gar och lagger mig och att ha telefonen pa Do not disturb. Det hjalper lite i alla fall.

 

"Du maste lara dig att sova," sa J till mig i hostas. Vi hamtade bilen i garaget klockan 7 for att kora upp i bergen och jag hade redan varit vaken sedan midnatt. "Du maste ova pa det."

 

Det ar ju lattare sagt an gjort men det ligger som en skavande paminnelse om hur nara jag var total utbrandhet nar jag tog mig ifran mitt forra jobb och hur lang tid det tog for mig att forsta att det finns alternativ till den situation jag hade. Jag vande mig av med allting som var normalt. Jobbet och jobbmailen tog over och jag har fortfarande inte klarat av att ga pa bio igen eller se en hel film pa Netflix. Jag klarar ett avsnitt av Modern Family nu, eller Friends, nagot jag sett forut och inte maste fokusera helt pa. Det blir battre. Jag kan stanga av mer och mer men just under natten ar det svart. Det gar inte att trycka pa paus och jag ar helt och totalt medveten om precis allt, hela natterna. Ofta ar det da jag jobbar at J, vilket han tycker ar helt bakvant och dumt, men det passar med tidszoner och annat. Kanske ar det darfor jag aldrig lyckas riktigt ta tag i det... 

 

I Ribe i sodra Danmark, finns det en fin gard, dit man kan komma och bo, laga mat och meditera. Laila, som ager garden ar kanske jordens snallaste och mest harmoniska manniska och haller pa att bygga en koja, ett riktigt tree house, uppe i ett trad for just meditation och har sagt att jag och J garna far komma och bo dar i sommar. Det vet jag inte om vi faktiskt har tid med som det ser ut nu, men det ar ironiskt egentligen... att vi inte har tid till en paus och en gard dar man arbetar med stress och att motverka och behandla utbrandhet. Detta trots att vi bada tva har liknande erfarenheter och vet hur viktigt det ar. Det ar som att saga att man inte har tid att ma bra. Vad ska man annars med all tid till, kan man ju undra... men pa nagot satt ar man i alla fall for upptagen.

 

Over julen hade jag halsfluss och var mattligt road. Med halstabletter och Advil gick det ganska okej dock och jag var i alla fall lattad over att jag ju var ledig i alla fall och inte behovde ta extra sjukdagar pa jobbet. Det kandes som okej timing och jag vilade mycket hemma hos mamma. Lagom tills det var dags att flyga hem igen och ga till jobbet dagen efter sa kandes halsen mera okej igen. Nar jag landade pa Kastrup, ett par timmar forsenad pga snon, var det problem med tagen och granskontroller och jag onskade mig bara en sak dar klockan 01 pa natten - ett varmt bad. Jag har problem med tva diskar i ryggen och det kommer latt nerver i klam sa tanken pa ytterligare restid, ens in till Kopenhamn gick bara inte. Istallet ringde jag till Marriott ute vid flygplatsen och bokade rum dar. Dem skickade en taxi och killen i receptionen stod redo med en flaska bubbelbad nar jag checkade in. Min chef pa jobbet tyckte att jag kunde ta nasta dag pa mig att komma igang igen och sa att jag inte behovde stressa med att komma in till kontoret. Pa sa vis fick jag ytterligare en dag pa mig att bli av med den dar onda halsen...

 

 

Sa jag blev skitsur nar den helt plotsligt kom tillbaka for ett par dagar sedan. Det ar inte lite ont i halsen jag har heller utan det gor verkligen sa ont sa jag vill inte svalja, vill inte prata, vill inte ata... igar kande jag hur jag blev febrig och yr mitt i en fyra timmar lang traning i nya bokningssystem och CRM-system och jag orkade verkligen inte mer. Som tur ar sa ar det inte nya system for mig som arbetat med dem hos andra kunder uppe i norra Danmark och aven pa Kanal 5 och Mix Megapol i Sverige sa jag smog ut och gick hem och la mig redan vid 15-tiden igar.

 

Vid 01.38 vaknade jag med iskalla fotter och hander och visste nastan inte var jag var langre. Det ar nar man ar sjuk som man med en gang onskar att man bodde hemma hos mamma! Jag roade mig med att maila fram och tillbaka med J's sekreterare istallet, framst om bade hans och min fodelsedag, och somnade tillslut om. Klockan 5 i morse ringde klockan eftersom jag skulle med ett tag till Horsens och ett halvdagsmote vi har dar pa tidningen. Min chef hade mailat och sagt att jag bara skulle stanna hemma om jag fortfarande var sjuk sa det gjorde jag.

 

 

Sjukdag, it is. Det har snoat hela natten och jag glomde helt att ata frokost, lunch och middag i gar sa idag ar jag i alla fall hungrig men orkar inte riktigt ga ivag till affaren. Istallet blir det nog bara en sovdag och lite fix med J's fodelsedagspresent.