Nar jag tanker pa hur vi satt som en enda stor europeisk familj pa twitter och hejade pa oss sjalva och varandra i Eurovision forra aret sa inser jag i natt hur fort tiden gatt. Jag och C konstaterar ganska ofta just detta, hur manaderna bara flugit forbi och forsvunnit in i dimman som var da och framfor oss ligger nu och sen och kanske. Mojligheter och radslor, men ingenting att halla fast i. Just i natt kanns det extra patagligt, bade hur fort tiden gar men ocksa just den dar ovissheten som idag lamnar efter sig nar den gett plats till i morgon. Mind the gap, sager de pa tunnelbanan och sa hoppar man, skuttar rakt over den dar glipan...

Det finns som en glipa i tiden ocksa. En timme eller tva varje natt, for mig, da jag inte vet om jag faller baklanges eller framlanges. Da tiden hanger i luften, andas tungt och dagen som kommer fortfarande inte vet hur den ska se ut, bara var den var sist. Ibland tanker jag da, om jag ar vaken, att just precis da kan jag vara bade nu, och da, samtidigt kanske angra, eller onska. I nasta stund dock sa vaknar jag till citrongula skuggor, eller violetta regnmoln och handen jag holl tiden i ligger tom pa huvudkudden.

Far jag onska i natt sa onskar jag forstas samma saker som vanligt. Jag onskar mig Claire's kind emot min och varma fingertoppar mot min tinning. Jag onskar att allt mitt morker fick lysas upp av hennes otroliga sken. Far jag inte det, ja da vill jag ha stjarnor som blinkar mot oss bada, for att knyta samman min himmel med hennes och som med osynlig trad fora oss bada narmre den dar explosionen av energi som liksom sker i hemlighet och sprider varme i langa ringlande kransar kring fotterna pa oss nar vi ses. Alltid pa en tagstation eller flygplats, alltid med tiden tickandes i bakgrunden for att paminna oss att resan gar tillbaka ocksa.

Just nu kanns det som att alla ar langa resor bort. Vannerna och familjen star bakom landsgranser som kanns hoga som murar. Det kommer inte spela nagon roll var i varlden jag valjer att spendera sommaren, nagon kommer vara saknad anda. Kunde jag lagga ner Land Law boken och hoppa pa ett plan till Tyskland nu, nu, nu sa skulle jag gora det utan att blinka.

Jag hoppas det blev en lyckad kvall for C trots regn och jobb i morgonbitti - och regnmolnet i mig vilar lite da det ar dags att krypa ner i sangen. I morgon vantar kyligare vader och mer revision!

Jag ska erkanna att jag inte ar saker pa om den har videon fungerar att spela med ett svenskt IP-nummer, Claire far felmeddelanden nar hon forsoker fran Tyskland, om den inte gar att spela sa ar jag tacksam om nagon papekar det sa ska jag leta fram en annan, men den har dansvideon muttrade vi over pa twitter hela halva dagen igar.

Det ar dansgruppen Goin Hard som verkligen satter en rutin till Single Ladies sa att det smaller, problemet ar bara att de ar 8 ar gamla och man kastas alldeles fortvivlad mellan att vara imponerad och helt horrified!

De allra flesta kommentarer lyder "impressive, really good but not my daughter!" eller liknande och jag tanker att visst ar det sa... men om inte min dotter, och inte din... vilka ar foraldrarna som latit de har tjejerna ova in det
da?

 

Blandade kanslor den har morgonen. Mina final exams narmar sig med stormsteg och jag ar fokuserad pa sommaren. Jag onskar att jag magiskt bara kunde snabbspola forbi den har manaden och sa vips ar det 12 juni istallet och jag har 3 veckor av ledighet och bara ingenting i London. Oroa mig for exam results kan jag anda inte gora forran i juli och jag behover tid utan begransningar. Jag vill ha tisdagsnatter som flyter in i onsdagsmorgon och timmar som spiller over kanten med solen som sjunker ner i blanka Thames tills dagarna trasslat in sig i varandra och det spelar ingen roll vad som ar torsdag och vad som ar fredag.

Just nu vill jag skynda sa snabbt samtidigt som jag vill halla tillbaka och bevara. Jag kanner en viss oro for vad som inte ska hinnas med, samtidigt som jag ar radd att tid ska stjala fran mig. Tid till att angra, tid till att tanka om. Det ar mycket som ar osakert infor sommaren. Jag vet inte var jag ska spendera den, eller hur. Exams star i vagen som en hog laskig mur men snart rasar den, snart ligger hela sommaren fram for fotterna pa mig och den ska fyllas!

Min storsta skatt har begart att jag kommer ner och spenderar tid med henne, och det vill jag sa garna sa. Det vrider och vander i hela mig nar jag slungar mig sjalv mellan tanken att jag far saga hej da med henne, och att kanske far jag bara saga hej da till henne istallet. Jag vill ha henne har hos mig sa mycket, med fingertoppar och alla fjarilar som fladdrar kring revbenen vill jag ha henne nara, nara... men inte om hon inte vill det. Inte om det ar nagonting annat hon onskar. Just nu ar det sa fel, det som hade kunnat vara sa ratt.

Det ar morkt i mitt sovrum fortfarande fastan C vackte mig extra tidigt i morse och att jag stallt mobilen pa ringning till klockan nio. I eftermiddag ska jag lasa mer Contract Law, och eftersom hon ska ut (bank holiday) sa ar det lika bra att jag haller mig vaken med ytterligare studier sa langt in i gryningen som jag orkar. Pa mandag ska all Contract Law sitta. Pa mandag smaller det och jag kan knappt fatta det. Mina forsta uni exams!

Stavros ringde! Han ar min hogst inkompententa men underbara Greek flatmate fran Newcastle. Han har fatt en nya manager role pa BT och jobbar nu "in the city" som han sjalv sager. Later mer som att han ar ett aterkommande inslag i The Hills an manager pa BT och bor i ett litet radhus i Richmond. Jag har saknat honom och har gatt med pa att ata lunch med honom snarast. Han foreslog lordag men jag vill nog ha lorrdag till revision och en tur till Westfield med Sandra for att kopa fler fodelsedagspresenter till C. Kanske kommer Loran med ocksa och henne har jag inte traffat sen december!

Undrar om Stavros skulle uppskatta om jag och Sandra tog honom till The Real Greek i Putney, bara for att retas?

Sist jag forklarade var i varlden jag ar satt jag vid mitt lilla skrivbord i Newcastle. Det var den 24 januari 2009 och da hade jag fortfarande ganska manga manader kvar till flytten. Precis som da tycker jag lite synd om de lasare jag har som aven kanner mig i verkligheten da mycket i foljande inlagg inte kommer vara jattespannande for dem.

Jag saknar graa, lugna, mysiga Newcastle ofta. Jag saknar dialekten (som jag snappar upp och blandar in i min annars irlandska accent (!) sa fort jag tittat pa for manga intervjuer med Girls Aloud eller pratar om Newcastle) och jag saknar gemenskapen och vanligheten som ar i en hel klass for sig i the north east.

Sedan juli 2009 ar jag bosatt i London. Jag bor i stadsdelen Kingston (Upon Thames) och har the river Thames tio minuter i ena riktningen och Putney och Harry Judd fran McFly i den andra...

Jag ar 21 ar gammal och flyttade ner till London fran Newcastle for att borja lasa LLB Law pa Law School har i Kingston. Jag jobbade tidigare heltid pa Procter & Gamble, ett av varldens storsta foretag som ager t.ex Braun, Oral B, MaxFactor, Pringles, Lacoste osv. (i princip hela halva varlden ager dem). Det var en stor omstallning att flytta ner och bara processen att soka universitet har var lite laskig. Jag vande mig dock - aven om jag ofta fortfarande saknar friheten som jag hade i och med min fasta manadslon och mina generosa semesterdagar, medan jag nu ar beroende av studiestod fran CSN.

Jag kanner anda att jag gjorde helt ratt val for mig. Jag borjade jobba pa P&G direkt efter att jag tagit mitt International Baccalaureate diplom och hade saklart alltid siktet installt pa uni, och pa juridik men manga i min omgivning trodde att jag skulle bli bekvam och inte orka eller kanske vaga slappa den trygga fasta anstallningen pa P&G for att leva som student i nagon korridor nagonstans. Det ar ett jattetrevligt foretag att arbeta for men det tog inte mer an ett ar for mig att inse hur studiesugen jag var och hur jag var mer an redo att investera min tid i mer an mitt konto pa banken - jag ville investera i mina egna drommar.

Anledningen till att det blev just London ar delad. Dels ar det lattare att flyga till/fran London, bade for resor till Sverige men ocksa for slakt och vanner som vill halsa pa. Dels har jag ocksa de allra flesta av mina vanner i sodra delen av landet. Jag var och tittade pa olika universitet och fastnade for Kingston da det ar gront och fint men fortfarande valdigt mycket London!

Den 3 juni ar jag klar med mitt forsta ar pa uni har, och efter att jag ar klar med alla tre aren det tar har att fa en full Law degree sa ska jag lasa ytterligare ett ar av Music & Media Law for att fa min masters degree.

Pa fritiden skoter jag och ett par kompisar McFly's officiella hemsida och deras forum, gar pa massor av konserter och pa bio. Jag har en Claire som ar det finaste jag har, och en fellow Swede som heter Sandra som underhaller och tar hand om mig. I host har jag ocksa kompisar fran IB som flyttar till London efter ar i andra stader, lander och varldsdelar och det ska bli jattemysigt med lite nygammalt sallskap.

Dougie, Danny, Tom & Harry - McFly

Jag bor och studerar har i England som permanent resident (ar svensk medborgare men skriven i England), ar alltsa inte har pa utbyte eller sa men ar det nagon som ar intresserad av att flytta over for att jobba eller studera pa heltid och har funderingar sa kan jag forsoka hjalpa till. Jag ska dock papeka att jag inte sokte till universitetet med svenska betyg - men det funkar det med, men skolan kan krava att du gor ett spraktest for att visa att du har ratt niva pa din engelska om du har svenska betyg som du soker med.

Fastan England ar ett Europeiskt land fortfarande och pa manga satt darfor paminner om Sverige pa manga satt ar det helt annorlunda ekonomisk och socialt. De har inte samma sociala skyddsnat som svenskar ar vana vid och standarden pa i princip allting, sakerhet, hem och hus, sjukvard osv ar samre. Det ar dyrt att leva har, och speciellt i London! Man kanner ofta att man far betala valdigt mycket, for valdigt lite - speciellt nar det kommer till boende.

Ska man flytta over som svensk ska man nog vara valdigt sugen! Man maste vara oppen for att ata mat som inte smakar sa mycket, och inse att inredning inte ar nagot alla nationaliteter har en fallenhet for, trots etablerade IKEA-butiker. Tvaglasfonster ar en riktigt sales point har t.ex medan det ar mer eller mindre en sjalvklarhet i Sverige.

Sist men inte minst ska man ocksa vara helt pa det klara med att vad man an vet/tycker om henne innan man flyttar hit sa far man acceptera att ca tre dagar in i vistelsen kommer man anse att Cheryl Cole (var national treasure) borde vara Premiarminister.

Star man pa Cheryls sida, tanker pa att bilarna kor pa fel sida av vagen och gillar earl grey te (det gor inte jag, detta ar lite av ett problem!) sa har man ingenting att oroa sig for! Jag lovar. De dagar som kanns tunga finns Totally Swedish i Marylebone dar med svensk mat och svenskt godis.