Nytt pa vag fran England
Med mindre an tva veckor kvar till LA sa bestallde jag nagra nya bocker fran Amazon harom dagen. Det jag saknar mest fran England ar bland annat Amazon och Amazon Prime. Jag avslutade mitt Prime-konto direkt efter att jag mera permanent flyttade till Danmark for det ar bara sloseri med pengar om man inte bor i ett Prime-land, men gor man det sa ar det verkligen perfekt. Var andra manniskor i Danmark koper bocker det forstar jag inte riktigt - i alla fall om man inte vill helt ruinera sig och man hellre laser pa engelska an pa danska... men jag bestaller i alla fall fortfarande mina bocker fran Amazon. Varje manad ungefar bestaller jag 3-5 nya bocker och pa sista tiden har det blivit mycket Osho och liknande. Den har gangen ar det mer blandat.
1. Thrive, av Arianna Huffington, som ar co-founder av Huffington Post. En van till mig skriver for dem och Arianna har sa spannande ideer nar det handlar om ledarskap, somn, meditation och ambitioner sa det ska bli superintressant och inspirerande lasning.
2. Big Magic - Creative Living Beyond Fear, av Elizabeth Gilbert. Jag ar nog en av fa som faktiskt varken last Eat, Pray, Love eller sett filmen... och jag tror inte att det ar nagot jag kommer gora heller, men samma van som skriver at Huffington Post har ocksa lange dromt om att skriva en bok och hennes ide ar sa genialisk att det riktigt kliar i mina fingrar redan. Den ar inte skriven an men jag vet att det skulle kunna bli en sa fantastisk och viktig bok for manga unga kvinnor. Hon har fastnat lite och har mest kort fast i sin egen radsla. Hon fyller ar senare i februari och den har boken handlar just om den kreativa processen och hur man vagar lita pa den, darfor har jag bestallt den till henne som en fodelsedagspresent. Mojligtvis laser jag den sjalv senare, men i sa fall pa min iPad. Jag har kikat pa den pa Arlanda tidigare och omslaget ar annu mer fargsprakande och fint i verkligheten.
3. The Life-Changing Magic of Tidying av Marie Kondo ar nog den bok i samlingen som passar in bast i mitt Amazon-monster. Jag har last otroligt mycket om mindfulness de senaste tva aren och lever egentligen ganska minimalistiskt redan som det ar. Jag har arbetat mycket med att forenkla min vardag, meditation och att tillata mig sjalv mera andrum sedan jag blev utbrand och aven sedan jag larde kanna J battre. Han har kommit med manga av boktipsen som hjalpt mig arbeta mig tillbaka till en mer stressfri vardag. Den har boken var inte ett tips fran honom, men jag skickar den helt sakert vidare till honom om den ar bra. Det var nagon annan som tipsade om den och jag ar alltid oppen for att lara mig mer om sma och stora forandringar som lugnar sjalen.
4. Data & Goliath, av Bruce Schneier far absolut komma med i resvaskan nar jag flyger till USA. Det ar halvt for nordigt noje jag ska lasa den har boken om data privacy och hur myndigheter och stora foretag som Facebook och Instagram samlar och anvander anvandarinformation for att salja och skapa mer malinriktad och segmenterad reklam, men ocksa for jobbets skull. Jag tycker att det ar bade skrammande och spannande pa samma gang och vi har ett fint samarbete med bade Facebook och Instagram plus att jag har en fot i den varlden sjalv, aven utanfor jobbet sa det ar alltid viktigt att vara sa palast som mojligt om hur vi idag inte ar konsumenter nar vi lamnar ut information om vara liv och vanor online, men faktiskt sjalva produkten. Det ar oss sjalva vi later dessa foretag salja vidare. Samma sak har - ar den bra sa lamnar jag kvar den hos J innan jag aker hem, sa att han ocksa far lasa den. Vi har samma smak nar det kommer till bocker och laser ofta samma.
Nu senast var det Revolution av Russell Brand som vi laste tillsammans och vi bada tva alskade den verkligen. Jag har lanat ut min kopia till en van nu, sa skall nog bestalla hem den igen sa att jag har en i bokhyllan. Ofta koper jag tva av bocker jag verkligen gillar, sa kan jag alltid ge bort en kopia till en van om de kommer pa besok och hittar nagot i bokhyllan de vill lana. Det ar sa sallan man far tillbaka bocker man lanat ut och det kanns sa trist att tjata. Da ger jag hellre bort dem i present.
LA calling
Det ar sa gratt och trist ute och har i Danmark sa snoar det da och da, men det regnar bort lika snabbt igen och jag raknar ner dagarna till vinterferien i vecka 7. Det ar Danmarks motsvarighet till sportlovet och jag bokade flyg till Los Angeles haromdagen. Det blir lika hektiskt som vanligt da jag aven planerar att klamma in nagra dagar i Vancouver men det gor ingenting. Jag ar van. Pa kontoret skojar dem om att jag reser i fler timmar an jag hinner stanna (och tycker att det ar markligt med en lang weekend i t.ex Vancouver) men ska man bara resa nar man har god tid pa sig till allt sa far man ju knappt komma ivag alls!
Det enda jag ar lite nervos for ar hur tight jag kan boka flygen. Hur lang tid pa LAX maste jag ha efter att jag landat nar jag reser fran Vancouver, for att hinna byta? Det ar inte en flygplats jag har mycket erfarenhet av, i alla fall inte nar det kommer till byten.
Val framme i LA vantar i alla fall mina sma killar som spelade J's son i atta ar (jag har lovat Legoland som jag gissar blir snappet lattare an Disneyland med tva 10-aringar) och deras riktiga mamma och pappa. Jag fick tips fran Alison Sweeney, som spelade deras mamma pa TV i samma atta ar, att inte ge dem for mycket socker. Av J fick jag minimal hjalp. Han ar bara nervos over hur det ska ga att halla koll pa dem, stackarn. Han ar van vid att arbeta med en i taget... och dem ar lite snabbare nu.
Mitt basta tips for att undvika jetlag ar att valja tid pa dygnet for flygavgangen val och att ta somntabletter. Nar jag lyfter fran London sa tar jag somntabletter och sover de forsta atta timmarna. Pa sa satt lurar jag kroppen att det ar morgon och slipper jetlag. Nar jag flyger tillbaka till Europa sa flyger jag sa sent pa kvallen jag bara kan, helst vid midnatt och sover hela vagen. Da landar jag pa morgonen och ar utvilad som vanligt. Jag ar expert vid det har laget. Mitt rekord ar 48 timmar i Vancouver innan jag vande igen och klarade mig helt utan jetlag dar med. Jag gick faktiskt direkt fran flygplatsen till jobbet nar jag kom hem.
Min viktigaste resa 2015
Kopenhamn, Island, New York, Seattle, Vancouver, Toronto, Düsseldorf, Koln.
Vissa minuter ar langre an andra. Vissa ogonblick drojer sig kvar i timmar, i veckor och i manader. Vissa moten bar man med sig i hjartat, intensivt och varmt, for alltid.
Medan stangsel satts upp nere i Kopenhamn, vart fina, magiska Kopenhamn dar J charmade sig in pa Tivoli och solen aldrig ville ga ner, sa koper jag nya flygbiljetter till Koln, Tyskland for att aterigen fa krama om var Nujeen som stod fangslad bakom den stangda Ungerska gransen for ett par manader sedan med drommen om sakerhet i hjartat. Jag och J har statt tillsammans pa toppen av hela varlden, vattenfall, morgonkaffe och soluppgang 9 timmar bort fran min egen tidszon. Jag har fatt vykort, bocker och vackra brev fran Indien, Irland, Trinidad & Tobago, Bulgarien och USA i ar. Karlek finns overallt och anda vill nagon att vi ska lasa in den bakom landsgranser.
Kobane i Syrien skulle sa garna bli till Tyskland. Till sjukvard, skola och drommen om att studera fysik och att overleva morgondagen. Nujeen blev intervjuad av BBC och ABC News dar hon satt fast bakom landsgransen i sin rullstol, den dar dagen i september 2015. Hon berattar att hon inte ar radd och att havet var sa vackert. Det var forsta gangen... forsta gangen hon sag vatten sa stort att det aldrig tar slut, akte tag och bat och allt det som jag tar for givet. Senare, pa en liten tysk lunchrestaurang grater hennes aldre syster nar vagorna fran batarna i Rhein paminner om resan i gummibaten da hon hade ansvaret. Dar det varit hennes fel om allting gick fel. Nujeen minns det som en saltig dusch i morkret.
Nujeen berattar for reportrarna att hon vill till rymden. Hon vill halsa pa en alien, och drottningen av England. Hon sager att varlden ar vacker och att livet ar ett aventyr. Hon har sett sa manga platser hon aldrig sett forut.
Nujeen talar felfri engelska och jag skrattar sa att jag nastan grater nar hon forklarar for reportrarna varfor... 16-ariga Nujeen har aldrig fatt ga i skolan pa grund av sin rullstol. Hon har aldrig tidigare lamnat sitt hem pa femte vaningen i familjens lagenhetshus, men varje dag pa TV har Vara Basta Ars EJ DiMera lart henne engelska. Min fina J har gett Nujeen sin engelska och jag ringer till J, sager att nu har du gjort nagot viktigt, cubbie. Kanske det viktigaste av allt. Sa blev varlden ytterligare lite mindre.
Resan genom Europa for att hitta Nujeen och hennes syskon gick lekande latt for mig med Europeiskt pass och tur nog att vara fodd pa den har sidan om stangda granser aven om jag inte tror de var sa imponerade over min tyska pa kommunhuset i München...
Nujeen, med lungor och hjarta, fingrar och tar, radsla och karlek sager att medelhavet skrammer henne inte, men att det ar med sorg hon tanker pa hur det slutade for hennes favoritkaraktar pa TV, for hennes badboy som ett tomtebloss i morkret tillslut sprakat och brunnit klart. Det ordnar vi, tanker J.
Fran Los Angeles med karlek. Fran Los Angeles med hopp och liv, nar ingen langre tror att ljuset kommer tillbaka igen. For att Nujeen vagade alska honom och Sami.
Sa lever han igen, var EJ och Nujeen fick en hel familj av alla dem som alskar honom. TV-karaktaren som distraherade henne fran bomberna nar de foll, lever igen.
Jag flog fran Kopenhamn till Düsseldorf, med J's halsning i bagaget och tillsammans med hennes syster som kort rullstolen over strander, taggtrad och sten, som hade ansvaret, som tankte nu dor vi, som var sa radd att hon skakade, valjer vi en ny rullstol. Vi gar ihop, sa manga fran jordens alla olika horn och koper Nujeens nya rullstol i Koln. Vi bjuder pa glass och kebabrulle och Nujeen vill bara ha en kram. Hon skrattar och kan for forsta gangen kora sin egen rullstol som har bra hjul och ar i ratt storlek for henne. Den vager 11kg istallet for 32 och hennes syster kan inte sluta le. "Hej da, nu rullar jag i vag pa upptacksfard," sager Nujeen och vinkar. Vi vinkar tillbaka och har for karlek och omtanke kopt sjalvstandighet till en 16-aring som for forsta gangen ser varlden, den varld jag tar for givet, och alskar den. Allt ar fint. Allt betyder nagonting. Ingenting tas for givet.
Solen gar ner over tradtopparna langs floden Rhein och allting glittrar som guld i slutet av oktober, en timme utanfor Koln. Nujeen visar J dalar, berg och tyska hostlov pa FaceTime pa min mobil. Fran Wesseling, Tyskand till New York med karlek. Allt ar vackert.
Varlden ar liten.
"This is the most important thing you have ever done."
Radsla kan inte stangas in bakom landsgranser, och inte heller karlek.
Pa fredag fyller du 17 ar, Nujeen och om nagra veckor nar jag reser tillbaka, kramas vi igen. Jag har hort att din tyska ar tusen ganger battre an min och jag vet att du kommer ge tillbaka sa otroligt mycket fint till varlden.
Hela inslaget pa HBO's Last Week Tonight, med John Oliver, om Nujeen och andra manniskor pa flykt i varlden just nu: