hurricane (weather patterns)
Jag bor i landet dar Amerikansk musik foraktas, och Amerikanska band anses vara personlighetslosa, men en vecka i Florida tackar ingen nej till och Disney World ar det finaste pa jorden. Ingen ar vackrare an Cheryl Cole, sexigare an David Tennant och mysigare an Richard & Judy. Med taget tar det en timme till Edinburgh och tre till London.
Himlen har vikt sig sjalv ut och in och har standigt den luddiga sidan nerat. Gatulyktorna leker i vattenpolarna och solen klattrar och leker pa hustaken och mellan skorstenerna.
Det blev fruskost pa Starbucks i morse igen, och The Gate langt in i natten igar. Satt med tinningen lutad mot den kalla fonsterrutan och fotterna uppe i den roda fotoljen - panini, varm choklad och lime- och citronvatten pa flaska. Satt och laste men orden hoppade runt pa bladen tills jag slot ogonen och gav upp. Northumberland Street ar sa vacker klockan 9 pa morgonen pa en lordag. Gra och lugn. Den haller andan och allting ar stilla (sovandes) - tills nagon modig skar rakt genom dimman, kliver med bestamda steg mot allt och ingenting, och det tunga tacket som ar morgonsolen bakom varlden utanfor bryter igenom och lamnar rosa och sotiga gula parlor pa gatustenarna.
Breathe symphonies,
Come on sweet catastrophe
Och varlden andas i takt med vara hjartslag och pulsen ekar mellan husen. Varlden dar man kan raka ga in i Dougie Poynter, tackar for sig pa bussen, och man ser The Saturdays musikvideor oftare an man ser sig sjalv i spegeln. Galaxy minstrels pa burk, levande ljus och fairylights. Hemma.
Halva biosalongen fnissar nar nagon utbrister "Giovanna!" mitt i filmtrailern, gapskratt nar nagon far syn pa en kleenex box, polkagrisar och Baileys pa Hard Rock Cafe. Lite vilse, lite borttappad men aldrig ensam och vi har Peter Pan i spetsen. I'll be here forever.
Tack for att du raddat mig sa manga ganger.
but lil' voices in my head lights the fire in the heart of me
Det vaxte en rosa skugga over min vagg i morse och nar minuterna gick sa brande den gult i kanterna pa varlden och tacket. Det ligger morgondimma pa fonstret och himlen har rasat over taken under natten - de dar skarpa och exakta timmarna da jag lovade taxichaufforen att jag hittar hem nere fran korsningen och onskade mig sjalv och stjarnorna ett nytt ar och grattis pa fodelsedagen kvart over 1 den 10 januari 2009.
Himlen ar orange nar ytterligare ett ar har skyndat ikapp de 19 jag redan hunnit samla - varfor har jag sa brattom overallt?
Om morgonen skiftade i guld sa grater formiddagen och eftermiddagen i tugnt silver och himlen hamtar sig aldrig riktigt fran det dar fallet. Regnet faller inte, det bloder ner for gatan och klattrar in genom fonster och dorrar, langsamt, langsamt for timmar och minuter smalter ju anda bara ner i de tunga molnen.
Pa Morrisons hjalpte jag en gammal tant leta efter den pase med fardigskuren sallad som skulle forestalla American Styled, men hittade bara Italian Styled och varken hon eller jag kunde satta fingret pa vad det skulle vara for skillnad. Jag gick rakt in i en annan liten gumma och fick ett "sorry, luv" och det brande varmt i fingertoppar och tar.
Smalte Marmite och Cheddar pa toast till lunch och regnet slapper fortfarande inte det kalla fonsterglaset. Danny Jones stavar som en trearing men skickar glada meddelanden med jeansen han ger bort och jag skrattar fortfarande nar jag som extra fodelsedagspresent till mig sjalv koper ytterligare biljetter till McFly-konserterna i sommar och drommer om nya datum med Lisa. Dougie har klattrat runt i Toms kok och krossat Biscuits och porslin men det gor inte sa mycket, sa lange han klarar sig hel och glad, halsar gitarristen.
He'd done it before, left little messages with Tom's heart when he's asleep, when he'd been hungry or had a nightmare and needed some air, crawling out of the van and taking walks on his own in the night. Coming back, with a scraped knee, Harry had dragged him back onto the beach, loved him in the yellow morning sunshine and panted, that you can't keep things in your heart like that, but Dougie knew he was wrong, because he locked that moment away in his heart even though Harry was frustrated and teary and his fingertips were rough and dirty from having worked on the van the night before and it was still there today. When asked about it Tom always smiled at him, but it was a pretty sad smile sometimes which confused Dougie, and told him that of course his heart knew what Dougie had said.
You're making me afraid of what I'll do,
You reckon I can make you feel it too