Min viktigaste resa 2015

Kopenhamn, Island, New York, Seattle, Vancouver, Toronto, Düsseldorf, Koln.
 
Vissa minuter ar langre an andra. Vissa ogonblick drojer sig kvar i timmar, i veckor och i manader. Vissa moten bar man med sig i hjartat, intensivt och varmt, for alltid.
 
Medan stangsel satts upp nere i Kopenhamn, vart fina, magiska Kopenhamn dar J charmade sig in pa Tivoli och solen aldrig ville ga ner, sa koper jag nya flygbiljetter till Koln, Tyskland for att aterigen fa krama om var Nujeen som stod fangslad bakom den stangda Ungerska gransen for ett par manader sedan med drommen om sakerhet i hjartat. Jag och J har statt tillsammans pa toppen av hela varlden, vattenfall, morgonkaffe och soluppgang 9 timmar bort fran min egen tidszon. Jag har fatt vykort, bocker och vackra brev fran Indien, Irland, Trinidad & Tobago, Bulgarien och USA i ar. Karlek finns overallt och anda vill nagon att vi ska lasa in den bakom landsgranser.
 
Kobane i Syrien skulle sa garna bli till Tyskland. Till sjukvard, skola och drommen om att studera fysik och att overleva morgondagen. Nujeen blev intervjuad av BBC och ABC News dar hon satt fast bakom landsgransen i sin rullstol, den dar dagen i september 2015. Hon berattar att hon inte ar radd och att havet var sa vackert. Det var forsta gangen... forsta gangen hon sag vatten sa stort att det aldrig tar slut, akte tag och bat och allt det som jag tar for givet. Senare, pa en liten tysk lunchrestaurang grater hennes aldre syster nar vagorna fran batarna i Rhein paminner om resan i gummibaten da hon hade ansvaret. Dar det varit hennes fel om allting gick fel. Nujeen minns det som en saltig dusch i morkret.
 
Nujeen berattar for reportrarna att hon vill till rymden. Hon vill halsa pa en alien, och drottningen av England. Hon sager att varlden ar vacker och att livet ar ett aventyr. Hon har sett sa manga platser hon aldrig sett forut.
 
Nujeen talar felfri engelska och jag skrattar sa att jag nastan grater nar hon forklarar for reportrarna varfor... 16-ariga Nujeen har aldrig fatt ga i skolan pa grund av sin rullstol. Hon har aldrig tidigare lamnat sitt hem pa femte vaningen i familjens lagenhetshus, men varje dag pa TV har Vara Basta Ars EJ DiMera lart henne engelska. Min fina J har gett Nujeen sin engelska och jag ringer till J, sager att nu har du gjort nagot viktigt, cubbie. Kanske det viktigaste av allt. Sa blev varlden ytterligare lite mindre.
 
Resan genom Europa for att hitta Nujeen och hennes syskon gick lekande latt for mig med Europeiskt pass och tur nog att vara fodd pa den har sidan om stangda granser aven om jag inte tror de var sa imponerade over min tyska pa kommunhuset i München...
 
Nujeen, med lungor och hjarta, fingrar och tar, radsla och karlek sager att medelhavet skrammer henne inte, men att det ar med sorg hon tanker pa hur det slutade for hennes favoritkaraktar pa TV, for hennes badboy som ett tomtebloss i morkret tillslut sprakat och brunnit klart. Det ordnar vi, tanker J.
 
Fran Los Angeles med karlek. Fran Los Angeles med hopp och liv, nar ingen langre tror att ljuset kommer tillbaka igen. For att Nujeen vagade alska honom och Sami.
 

Alison and James on John Oliver by kerenush
 
Sa lever han igen, var EJ och Nujeen fick en hel familj av alla dem som alskar honom. TV-karaktaren som distraherade henne fran bomberna nar de foll, lever igen.
 
Jag flog fran Kopenhamn till Düsseldorf, med J's halsning i bagaget och tillsammans med hennes syster som kort rullstolen over strander, taggtrad och sten, som hade ansvaret, som tankte nu dor vi, som var sa radd att hon skakade, valjer vi en ny rullstol. Vi gar ihop, sa manga fran jordens alla olika horn och koper Nujeens nya rullstol i Koln. Vi bjuder pa glass och kebabrulle och Nujeen vill bara ha en kram. Hon skrattar och kan for forsta gangen kora sin egen rullstol som har bra hjul och ar i ratt storlek for henne. Den vager 11kg istallet for 32 och hennes syster kan inte sluta le. "Hej da, nu rullar jag i vag pa upptacksfard," sager Nujeen och vinkar. Vi vinkar tillbaka och har for karlek och omtanke kopt sjalvstandighet till en 16-aring som for forsta gangen ser varlden, den varld jag tar for givet, och alskar den. Allt ar fint. Allt betyder nagonting. Ingenting tas for givet.
 
Solen gar ner over tradtopparna langs floden Rhein och allting glittrar som guld i slutet av oktober, en timme utanfor Koln. Nujeen visar J dalar, berg och tyska hostlov pa FaceTime pa min mobil. Fran Wesseling, Tyskand till New York med karlek. Allt ar vackert.
 
Varlden ar liten. 
 
"This is the most important thing you have ever done."
 
Radsla kan inte stangas in bakom landsgranser, och inte heller karlek.
 
 
 
Pa fredag fyller du 17 ar, Nujeen och om nagra veckor nar jag reser tillbaka, kramas vi igen. Jag har hort att din tyska ar tusen ganger battre an min och jag vet att du kommer ge tillbaka sa otroligt mycket fint till varlden.
 
Hela inslaget pa HBO's Last Week Tonight, med John Oliver, om Nujeen och andra manniskor pa flykt i varlden just nu: