second star to the right
Vi ses pa lordag Tom. <3
getting down to the sound of the radio
Kande mig sa skyldig anda in i benen i morse, och jag vet inte riktigt varfor. Kanske for hur kvallen slutade igar, och hur jag lat det krypa in i huvudet, i fingrar och tar. Kanske var det for att jag foll anda ner till botten av det dar halet dar fornuft inte existerar mer. Nar jag val kom hem till Lisa igen, till Dougie och paskagg - ja da var det forsent. Jag vet inte vem jag ar mest besviken pa (igen), mig sjalv eller varlden men det gor inte sa stor skillnad.
Jag ar livradd for vad som kommer handa i host, och inte minst var det kommer handa. Jag vet vad jag vill. Som vanligt. Jag vet att jag alltid velat det och kanske ar det annu mer dags att ta tag i detta an vad jag trodde nar jag sokte. Har hort fran Plymouth ocksa (condition: send copy of IB diploma. wtf) men hela kroppen sager nej. For langt fran alla de som haller ihop mig i sommarna, alla som plockar upp mig och pusslar ihop mig igen nar jag ar borttappad och sonderslagen. Jag onskar att jag hade tid att besoka de olika universiteten men jag ska turnera med McFly istallet sa jag borde inte klaga (detta varslar ju om en stadig och bra framtid, McFly > Uni).
Jag har varit sjuk i veckan, Lisa's njurar mar fortfarande inte som de ska stackarn och nu nar killarna antligen ar hemma igen fran Mexico (Crazy mexican person #1: "How are you feeling Mexico?" Harry: "...yes.") sa ar Tom, Danny och Dougie sjuka. Vi kraver battring till om 11 dagar nar det bar av till Amsterdam for oss allihopa.
Plutten min. Flumpy. Tomalom. Krya pa dig gubben.
Ska forsoka ga och se The Boat That Rocked pa bio i veckan eller under paskhelgen om inte annat, kan vara ett bra satt att fa tiden att ga och man maste ju vara lite lojal och stotta Giovanna och hennes skadespelarkarriar. Har sett fram emot premiaren sa lange och sen lyckades jag helt tappa bort motivationen. och sallskapet. Men nu spelar det ingen roll. Galaxy Minstrels och en mysig troja.
Jag har i vanliga fall ingenting emot manniskor fran olika varldar men det har blivit for mycket nu. Jag trillar dit och hjalper och stottar utan att fa nagonting tillbaka och jag ar trott pa att vanda ryggen mot min egen varld och sta och kika in pa nagon annans - och jag som trott att jag inte varit modig nog att kliva in forstar nu att sa ar det inte alls.
Tog en promenad i solen och at Bran Flakes och hallon med mjolk till lunch och till middag blir det Girls Aloud live at Wembley, Tikkakyckling, brie och pasta. Nasta vecka ar kort pa jobbet och livet flyr vidare, gommer sig i solskuggor och bland blomstrande appeltrad.
we should get jerseys, 'cause we make a great team
Fonstren var oppna pa bussen igar och eftermiddagen strackte pa sig i solskenet. Det var sa mycket var i luften att det morka nattdammet och den graa natthimlen flydde langt borta och lange innan den lyckades jaga bort varmen. Jag satt pa trappan med jordgubbar och mjolk, med tarna doppade i gyllene sommarminnen efter jobbet.
Jag och Lisa satt och fnittrade pa msn igar natt, och nar klockan slog midnatt och mars blev till april - sa onskade vi varandea Happy McApril. Den forsta manaden av McFlyhysteri pa ny niva ar har och vi har varit ganska duktiga pa att forbereda oss. I mandags natt sa bokade jag vara eurostar-biljetter, och Lisa bokade hotellrum i Glasgow igar kvall. Allt jag behover gora nu ar att boka tag ner till London och upp igen, samt till Glasgow och ner igen och sedan ar april helt planerat.
Det ar med skrackblandad fortjusning som jag sitter i sangen med varm choklad och Stavros hembakade chocolate chip cookies och tittar tillbaka pa den har tiden forra aret, och till och med aret innan det. Jag klickar tillbaka till mars 2008 och mars 2007 i bloggarkivet och saker som kandes sjalvklara da ar sedan lange borttappade nu. Det far mig att undra vad som kommer vara lamnat bakom mig den har tiden nasta ar.
Vissa minnen ar fortfarande glasklara och betyder mycket da de pa sitt eget vis gjort avtryck pa vem jag ar medan andra saker ser sa otroligt annorlunda ut nu, i efterhand.
Vi borjade pa samma stalle allihopa, men vi ar pa vag at helt olika hall. Jag undrar hur manga utav oss som nagonsin kommer korsa varandras vag igen.
Insag just att jag varit sa upptagen och haft sa brattom pa senaste tiden att jag inte varit pa Starbucks sedan Cajsa var har for ett par veckor sedan. Norway har ju flyttat fran Gateshead till Whitley Bay (vilket ar toppen for henne men en pain for mig) sa city centre ar inte langre den naturliga motesplatsen langre. Jag maste ta mig i kragen. Pa lordag far det bli klassisk lordagsfrukost och fanfiction-skrivande pa Starbucks!
Also, Lisa har en faker pa facebook. Sa desperata har folk blivit. Jeez. Tom och Danny's mothers better watch out. Ingenting som teenies gor these days overraskar mig langre - och med det in mind sa fortsatter jag att njuta av Harry's totaldiss av Mexico och Robbie Williams.
And I know that it's so cliche to tell you that everyday
I spend with you is the new best day of my life
Mina boys. <3
16 dagar till McFly live i Amsterdam, Lisa.