Relationer ar svara. Speciellt nar nara ar langt borta och tankar och forklaringar faller bort i vinden och distansen nar beslut och agerande nar over hav och kontinenter och kommer fram, slar lite for hart, med horn lite for skarpa. Det ar svart nar vargaden kommer i mellan och det inte finns tid och rum for att fylla i luckorna. Allting ramlar ner i knat pa en i bitar och utan manual eller beskrivning far man i efterhand pussla ihop vad tanken var fran borjan och nar man lagger ihop bitarna fel, eller inte forstar vad de forestaller sa finns personen i fraga, den enda med det verkliga svaret, inte dar. Det ar da latt att tvivla, att komma pa losningar och svar som inte alls stammer overrens med vad som var tanken och tillslut litar man inte pa nagonting.

Jag litar pa dig, men inte pa mig. Jag litar inte pa att jag ar bra nog, pa att jag behovs. Jag intalar mig sjalv ofta att om det fanns plats for mig nara, varfor ar jag da langt borta jamt?

Fransmannen och jag gick igar igenom alla djur och hur de later pa svenska (samt tyska, engelska och franska ibland for att fylla pa dar forvirringen, stundvis total, tog vid). Det ar ju viktigt, sadant har. I ovrigt kanner han sig rent av som en expert inom ett helt nytt omrade av svenska spraket - franska laneord. Kanske inte helt forvanande sa ar de hans favoriter och superhjalte, hund, duva och krig har fatt ge plats at fontan, balkong, trottoar, paraply, och batong som nu ar mycket roligare. Vi satt i Richmond Park nagra timmar igar eftermiddag efter att jag skrivit mitt EU exam och han fick tillfalle att prova sina nya kunskaper pa narmsta ankor.

De dar eftermiddagarna och kvallarna efter att ett exam ar klart blir som luftfickor, dar man far andas, innan det dagen efter ar dags att rusa till nasta amne och plugga in nasta modul. Bara tva kvar nu och hela kroppen och huvudet protesterar och orkar egentligen inte mer. Men det maste ga. Nasta exam ar Equity and Trusts och kommer bli svarast av dem alla. Jag ligger och lyssnar pa Veronica Maggio's nya skiva, later humoret ga upp och ner, andas och litar pa C som raddar, pa sitt eget vis och tanker att Charitable trusts, dem kan jag val fa koll pa idag i alla fall... men det ar svart. Hur mycket jag an alskar mitt rum, var lagenhet, min sang och mitt skrivbord sa finns det sa mycket mer att se och uppleva i London och det maste vara varldens svaraste stad att stanga in sig sjalv i. Det hander sa mycket underbart i var fina huvudstad, och det kliar i fingrarna, jag vill inte missa nagonting!