I morse vaknade jag tio over fem i ett sovrum som bara kan liknas vid ett vaxthus. Jag funderade inte ens over att forsoka somna om utan smog ner och tog en kall dusch innan jag gjorde mig i ordning och packade ihop lagom till att hinna med bussen till Putney Bridge redan vid halv sju. Efter en tur pa tunnelbanan ocksa sa fann jag mig sjalv i en fotolj pa Starbucks pa Kensington High Street innan klockan ens hunnit bli atta. Ibland far dagarna en flygande start!

Efter ett mycket lyckat mote satt jag pa tunnelbanan pa vag hem igen redan vid tio - och resten av dagen har varit sa lang. Jag tittar pa klockan och forvantar mig att den ska ha hunnit bli sa mycket mer. Det har kanske inte hjalpt att jag och Emma suttit utslagna i solen pa var terass sedan jag kom hem. Om och om igen har vi gatt igenom alla rattsfall och lagparagrafer som vi har en final exam pa i morgon eftermiddag och jag hoppas att det sitter ordentligt, langt dar inne. Ganska mycket hanger plotsligt pa det har och jag bade ser fram emot och fasar infor de foljande sju dagarna.

Sju. Bara sju.

Det kommer ga sa snabbt. Jag har lyckats boka upp varenda dag framover och somn ar verkligen ingenting som kommer kunnas prioriteras. Speciellt ser jag fram emot lordag, da jag och Bradley ska forsoka bestamma oss for en biofilm att klamma in i mitt fullproppade schema och med stralande sol har han lovat att vi ska spendera dagen i Richmond - den del av London som vi bada har som favorit.

Nu ska jag lyssna pa Paper Lions och laga tidig middag. Kanner mig lite dasig men vill kunna plugga vidare ikvall sa ny energi behovs!