Jag lovade mig sjalv att jag skulle ta en paus och blogga efter att jag hade skrivit klart min Law of Tort essay. 1500, exakt - precis som jag vill ha det - ord senare och nu sitter jag har nojd och glad. Jag har fortfarande 500 ord kvar i min annotated bibliography men 500 ord for nagon som dekorerar sitt sprak sa som jag gor ar en latt match. Jag har atit grillad kyckling och nachos till middag, hunnit med ett glas diet coke eller tva, pratat med C en snabbis och tittat till bade facebook och twitter.

Hela helgen har jag och Emma konstaterat att det inte ens kanns som helg, men idag har kanslan aterfunnit sig hos mig. Efter en jobbig natt med magont och iskalla tarar i hela magen slappte paniken tidigare under dagen och jag kunde andas igen. Ironiskt nog ar ju helgen slut igen om nagra timmar, men det gor inte sa mycket. Det betyder bara att C ar tillbaka pa jobbet och jag, efter min inlamning i morgon, eller i natt beroende pa nar jag orkar ga till campus, har en hel vecka av ledighet framfor mig. Inga inlamningar, men forhoppningsvis ett oversattningsjobb eller tva.

Pemberton opererades i tisdags och tumoren i hans mun togs bort, forhoppningsvis i helhet och utan att den kommer tillbaka, fastan risken att den ska aterkomma ar sa stor att jag knappt vagar hoppas. Nu nar den ar borta, parasiten i min alskade, alskade hund, sa borjar det sjunka in att han faktiskt, an sa lange, varken ar sjuk eller har ont och att kanske far vi behalla honom i ytterligare ett par ar i alla fall. Jag vill sa garna, men samma sekund som han inte mar bra langre ar det inte rattvist. Jag onskar jag fick vara med honom just nu, njuta av den tid som ar kvar. Hur lang eller kort tid det an ar.

Snart har jag varit hemma i London i en vecka. Vi har fortfarande inte fatt bredband i huset sa det har blivit endast twitter, gmail, ping och msn pa mobilen och knappt det, for majoriteten av tiden har spenderats pa marken utanfor Sandown Race court eller pa bussen mellan Esher och Kingston. Det stod ju McFly live pa schemat! Jag har haft fint besok fran Portugal och nu ekar det riktigt tomt i huset. Idag bestamde jag mig for att jag och min laptop behovde lite kvalitetstid tillsammans sa nu sitter vi, och vad som kanns som hundratals av mina andra prylar, pa biblioteket pa campus.

Jag har dragit pa mig en forkylning redan och har fortfarande bankproblem vilket gor att jag inte vill spendera for mycket pengar pa onodigheter som mat... med andra ord ar jag alltsa ganska trott, hangig och vimsig. Jag hade hoppats att CSN skulle ha trillat in pa mitt svenska konto till idag sa att jag tillfalligt kunde strunta i Natwest-tjafset men sa latt skulle det inte ga.

C gick just pa lunch, och i takt med att hennes email tillfalligt da slutar trilla in i inkorgen sa sjunker min koncentrationsformaga och jag smasover framfor datorn. I eftermiddag ska jag aka in till Primark och kopa orngott till Sandra, och maste da aven ga in pa banken - fastan jag inte vill. Jag maste. Ibland maste man saker.

I ovrigt var det ett helt aventyr of its own att hitta in till biblioteket idag nar jag gick hemifran. Det var inte riktigt klokt hur manga omvagar man fick ga for att ens hitta ingangen bakom alla ombyggnationer. Det kommer bli jattefint nar det ar klart, det ar jag overtygad om men jag hoppas verkligen att de jobbar pa riktigt ordentligt den har sista sommarlovsmanaden sa att vi slipper diversions nar terminen val borjar. Traska runt pa avlagsna parkeringsplatser for att komma in pa campus har jag ingen lust med.

Jag forsoker att tvinga i mig vatten for att fa bukt med min vatskebrist men det gar trogt. Just nu vill jag bara gomma mig i sangen i en vecka, eller en manad eller tva.

Tack for en mysig stund pa telefon igar kvall, min C.

Sista natten i Sverige den har sommaren och jag vet inte varfor jag ar nervos nar jag gjort den har resan sa manga ganger forr. Jag sager absolut att jag ska hem, hem till London, hem till huset, uni och alla mina saker. Online idag ar vi ett gang som pratat om vilket sprak man tanker pa, vilket sprak vi drommer pa och alla de ganger man blandar och tappar bort ord. Mina egna svar paminner mig om att det ar ju verkligen hem jag ska.

De forsta dagarna i London kommer bli intensiva. Det blir brattom och besok fran Portugal redan forsta dagen, sen spelar McFly i helgen och det aventyret ligger och skaver i magen pa mig. Jag kommer traffa inte bara manniskor jag saknat och tycker om - utan ocksa manniskor som sarat mig, gjort mig illa och som jag tagit avstand fran. Allt detta helt utan C vid min sida. Jag ar livradd.

Mycket kommer ga fel, och mycket kommer saklart ga ratt, och just nu kanner jag att jag maste tillbaka. Det som under vagen blivit fel, och som jag behovde en paus fran nar jag akte fran London tillsammans med Emelie i juli maste tas tag i nu, och distansen stressar mig.

Det gar runt, runt i huvudet just nu, allting som jag maste ordna upp och fixa till men det ska ga. Det maste ga.

Nasta inlagg blir antagligen fran biblioteket pa campus da vi inte har dragit in bredband i huset an. Om jag inte bloggar pa mobilen.

Det ar nastan precis en manad kvar till jag borjar uni igen och kunde jag skulle jag ordna allting hemma i London och sedan flyga till Tyskland men verkligheten kraver annat av mig.

Jag saknar dig.

Det blir mycket skoltankar i huvudet just nu. Lite taktikupplaggning och mental omladdning. Jag kanner mig, precis som forra sommaren, inspirerad och jag har for extra motivation borjat titta pa var jag vill lasa som postgraduate nar jag ar klar med min LLB om nastan exakt tva ar. Jag har lange vetat vad jag vill lasa men har inte tittat jattenoga pa var an men det kan vara bra som morot att veta exakt vad som kravs. Jag vet var jag har siktet installt och ar sa sugen pa att satta igang och det ar inte ens augusti an.

Jag vet att nar terminen val satter igang sa langtar man efter ledighet och lata dagar i sangen eller framfor datorn men just nu kanner jag mig alldeles for ledig. Med for mycket tid tanker jag alldeles for mycket, analyserar och kanner efter medan man ibland nog bara maste lita pa sig sjalv och de som betyder mest. Nar man ar ledig kanns dagarna sa langa och det ar latt att ga igenom en hel manads kanslor pa en dag.

Det ar sa latt med ursakter, och sa mycket svarare att faktiskt gora sant som kanns lite svart och jobbigt eller kanske bara stort och laskigt. Jag har i alla fall i huvudet nu vad jag vill gora och det har helgen ska bli riktigt effektiv har jag bestamt.

Efter min lordagsmil pa cykeln idag blev det for mycket. Jag madde illa och varlden blev blandande vit och luddig i kanterna tills den inte fanns mer. Inga tankar alls i huvudet forran jag plotsligt var nerkittlande medveten om dig. Knip i magen och smarta i hela hjartat. Jag kan gomma mig hur mycket jag vill, du ar fortfarande det sista jag tanker pa innan jag somnar och det forsta jag tanker pa nar jag vaknar.

Jag vet att du haller min hand och foljer mig genom alla drommar och mardrommar. Det finaste jag har.

Grattis till Tom, Danny, Dougie och Harry som firar sju ar tillsammans som McFly idag.

Jag klarade alla mina exams! Ar ett pa Law School ar nu officiellt avklarat och nu ska jag ladda infor ar tva. Snart far jag reda pa om jag fick den elective jag ville ha och information om kurslitteratur. Om ca tva veckor flyger jag tillbaka hem till London och boar in mig ordentligt i nya lagenheten.

Det stod fran borjan mer i det har inlagget men ar lite for arg och frustrerad och orkar inte lasa mitt eget tjat just nu.

Det ar den 21 juli idag, jag ar inte langre pa plats i London, och har inte varit det pa mer an tva veckor, anda kranglar det fortfarande med lagenheten. Jag kanner mig arg och besviken over hur nagonting som detta, dar vi anda ar kunderna, gar fatt paverka min var och sommar. Detta har legat i bakgrunden, och ibland aven i fokus, genom exams och genom de lediga veckorna i London som skulle bli lugn och planerad flytt och just ledighet. Istallet blev det kaos och katastrof och nu, nar vi antligen trodde vi kunde slappna av sa staller the agency till det igen. Det var skont att lyfta pa luren och faktiskt prata med Emma om det igar kvall. For en stund glomde jag nastan bort att vi sitter i tva olika lander, pa semester pa tva olika orter som ingen utav dem ar i narheten av London. Nu lagger sig alltsa samma gamla stress som ett tungt tacke aven over den har manaden och det ar med pulsen bankande anda ut i fingertopparna jag forestaller mig scenerion som att jag kommer behova flyga tillbaka, akut och med minsta mojliga varsel for att flytta ut igen, knappt en manad efter att jag flyttat in.

Jag kanner aterigen, eller kanske fortfarande, for pausen jag fick fran den har stressen raknas knappt, sa kort har den varit, att jag inte har tid till detta. Det ar inget huskop vi gett oss in pa - vi vill hyra en hyresratt och har gatt med pa att gora det. Sa enkelt ar det. Jag ska ha energi over till familjen, och att ta mig ivag och se vanner jag inte sett pa lange, jag ska fixa med CSN och titta pa kursliteratur till nasta ar... och vanta pa resultaten! Snart, snart kommer dem i alla fall. Eftersom de kommer den 27 juli sa borde bada dessa orosmoln forsvinna ungefar samtidigt om allt gar som det ska. Det ser jag fram emot.

Men plotsligt kanns det lite val optimistiskt att som forut, se fram emot dagar, veckor frammat da allting ar lost. For sa fungerar det uppenbarligen inte. Det kanns som att vi har med barn att gora, trotsiga ouppfostrade, skrikiga barn som inte alls vet hur man ar varken artig eller professionell!

Efter det arbete vi la ner for att verkligen hitta nagonstans vi ville bo kanns det fruktansvart att detta fortfarande ar ett problem. Jag kanner mig inte alls gammal nog for att hantera det.

Jag vet inte alls hur jag kommer se tillbaka pa allt detta. Kanske kommer jag vara glad att vi haft is i magen och att vi metodiskt anda rattade ut och fixade till... kanske kommer jag kanna mig naiv och dum som sa lange holl fast vid tanken att det skulle fungera till slut? Hur som helst kanns det som att vi inte tagit oss langt fran var vi stod for en manad sedan, och jag ar grymt besviken.