Sista natten i Sverige den har sommaren och jag vet inte varfor jag ar nervos nar jag gjort den har resan sa manga ganger forr. Jag sager absolut att jag ska hem, hem till London, hem till huset, uni och alla mina saker. Online idag ar vi ett gang som pratat om vilket sprak man tanker pa, vilket sprak vi drommer pa och alla de ganger man blandar och tappar bort ord. Mina egna svar paminner mig om att det ar ju verkligen hem jag ska.

De forsta dagarna i London kommer bli intensiva. Det blir brattom och besok fran Portugal redan forsta dagen, sen spelar McFly i helgen och det aventyret ligger och skaver i magen pa mig. Jag kommer traffa inte bara manniskor jag saknat och tycker om - utan ocksa manniskor som sarat mig, gjort mig illa och som jag tagit avstand fran. Allt detta helt utan C vid min sida. Jag ar livradd.

Mycket kommer ga fel, och mycket kommer saklart ga ratt, och just nu kanner jag att jag maste tillbaka. Det som under vagen blivit fel, och som jag behovde en paus fran nar jag akte fran London tillsammans med Emelie i juli maste tas tag i nu, och distansen stressar mig.

Det gar runt, runt i huvudet just nu, allting som jag maste ordna upp och fixa till men det ska ga. Det maste ga.

Nasta inlagg blir antagligen fran biblioteket pa campus da vi inte har dragit in bredband i huset an. Om jag inte bloggar pa mobilen.

Det ar nastan precis en manad kvar till jag borjar uni igen och kunde jag skulle jag ordna allting hemma i London och sedan flyga till Tyskland men verkligheten kraver annat av mig.

Jag saknar dig.