Glommer allt som gor ont en stund
BRA JOBBAT PERNILLA!!
Hela familjen ar jattestolta. Lycka till i Andra chansen, det har fixar vi.
It's hard to say
Och ibland onskar jag att jag vore snabb, eller sjalvisk nog, att ducka.Do you feel?
Jag vill ju prata om precis vad det ar, exakt vad som gick fel och alla stallen det gor ont pa. Jag vill prata och forklara och trassla ut men det gar inte alls. Det tar stopp och orden fastnar i benmargen och pa tungan rullar sma fina vita logner, latta som snoflingor men vassa som glas och det gar ju utav bara farten. Du ar sa mycket sotare nar du star oskyldig och forvirrad, vadar fram i det blanka vattnet av oro, till mig. Du haller hart i min hand, kramar om mina fingrar och viskar, vem gjorde dig illa? Varfor skulle jag smutsa ner dig med orden, "Det gjorde du." Varfor skulle jag slappa din hand och se dig rakna och backa tillbaka, 1 steg, 2 steg, 3 steg - vi sprang sa fort tillsammans att vi aldrig hann. Vi hann aldrig rakna och dagarna och stegen var inte samma.
Vi sprang sa fort, och foll sa hart att varlden hunnit ikapp. Med blodiga knan och vata kinder skulle jag flacka ner dig med sanningen.
Istallet skyller jag pa nagot annat. Ett oidentifierat orosmoln, en oforklarlig katastrof och du tror mig inte ens. Men anda vill du inte fraga mig igen. Vi latsas bada tva att varlden inte alls raserat himlen och alla flyktvagar.
Nar du tror att ingen ser sa tittar aven du mot horisonten och jag far ytterligare en anledning till att fortsatta ljuga. Dolja.
Du har dina egna hemligheter och jag ska vara lattad och glad. Trygg och lycklig, for nu spelar det langre ingen roll.
~*~
Ingenting saktar ner. Jag ar tillbaka i England, tillbaka i London och allting ar lite morkare, lite regnigare och magen kniper lite hardare.
I fredags infann sig nastan alla i var varld under samma tak for inspelningen av Danny's tv serie Popstar to Operastar. Sam och Lisa lyckades halla sams i nastan en hel kvall och Ellie, Ellen och Sandra motte upp vid studion. Von fick ta hand om min Claire under fredagen och vi sprang omkring med sa mycket fjarilar i magen over alla olycksscenarion vi kunde tanka oss medan vi vantade pa att fa bli inslappta och fa vara platser, Claire vid min sida och Lisa flitigt tuggandes mint for att halla henne pa gott avstand.
Valkommen till var sandlada. Hink och spade finns att hamta hos Danny Jones.
Harry behovde inte manga sekunder for att kanna igen var lilla influgna klasskompis och vinkade till Claire med ett finurligt leende nar han anlande. Fantastiskt komiskt tyckte jag, ren fasa, tyckte inte sa ovantat, Claire. Gladare blev vi dock nar Tom skuttade forbi och vinkade och log glatt at oss. Hans mamma hade tipsat om att vi var dar men det visste vi inte forran efterat.
Ant var dar ocksa, vilken hojdpunkt! Vanessa fran The Saturdays hamnade i the bottom two igen och fick den har gangen aka hem! Danny var jatteduktig och ar saker och kvar i tavlingen.
Lordagen var en top 10 mest forvirrande och frustrerande dag... dag! Eftersom det pa annat hall ordnats forsenad fodelsedagsoverraskning at mig (och Claire inte tillhor detta halls favourite people sa hon fick inte under nagra omstandigheter folja med - hon funderade pa att crasha det hela anda men tyckte vi hade varit sa duktiga och fredliga so far under helgen) var jag tvungen att vara tillbaka och ensam till klockan tva. Det slutade med att jag tog bussen till gemensamma kompisar 30 minuter away dar hon spenderat natten (allt for att undvika WW3) kl 9 pa morgonen. Hon sov fortfarande men jag och Ellen drack lite juice i koket och sen krop jag ner i soffan jag med och sen spenderade vi tre timmar i en hog. Lite muttrande och viskande utbyttes mellan oss men annars var det en lugn morgon aven om jag led av att hjartat slog for fort och lugnorna tog in for lite luft nar klockan borjade bli for mycket.
Det var svart att saga hej da, aven om jag vet att vi ses igen om tre veckor, som allra mest, kanske tidigare an sa till och med.
Kastade mig pa bussen tillbaka, det tog alldeles for lang tid nu nar lordagstrafiken kommit igang pa allvar och med trafikolyckor och kaos vid Golders Green sa slutade det med att jag fick kliva av bussen i Cricklewood (ingenting du vill gora frivilligt) och vanta pa att Alice skulle hamta upp mig med bilen fran deras postkontor. Darifran akte vi till West Hampstead for ett klassiskt komplett tea party. Det var jattefint och mysigt. Tack sa mycket Sam, Lisa, Alice och Sandra for en jattetrevlig fodelsedagsfika.
Idag ska jag och Lisa aka ut till Brent Cross for att hitta lite nya dvder och ata lunch och sen blir det en lugn kvall hemma. Claire flyger till Frankfurt idag, men aker direkt fran en kompis sa aker inte med henne till Heathrow som jag i vanliga fall gor. Kanns konstigt men vet ocksa att det kanske ar lattare sa. Farre tarar och mindre brak har i the flat dar de inte stottar flygplatsbesok i den aran. Eller flygplatsbesok i storsta allmanhet faktiskt... och inte tagresor heller.
Pa mandag har Lisa ledigt fran jobbet sa vi aker in till stan for shopping - eller hon ska val shoppa och jag ska vara smakrad, jag vill inte gora sant innan Tyskland som narmar sig med stormsteg. Sen ar det tillbaka till Kingston, och uni pa tisdag och kanske, men det ar lite hemligt, besok fran Claire igen nasta helg.
Danny ar tillbaka pa ITV for att sjunga opera igen pa fredag, och det ar aven vi! Ser fram emot det.
Kanns nastan helt ofattbart att den har helgen som vi oroat oss for sa lange nu faktiskt lider mot sitt slut bade utan slagsmal och verbal smutskastning. Well... bakom stangda dorrar raknas inte.
I'm in power for the hour
another year over
Det ar svart att veta vem man kan lita pa - nagot som jag i storre skala, som denna, aldrig upplevt forut. Jag har aldrig haft behov av att fundera pa varfor vissa personer i min omgivning ar oppnare an andra - varfor nagon ler, varfor nagon ar snall. Visst har jag varit forvirrad tidigare. Jag har varit frustrerad och vant ut och in pa mig sjalv for att lyssna pa alla och forsoka sa gott jag kan att fixa, lappa och laga. Idag ar jag glad att jag har erfarenheten misslyckande i den har situationen bakom mig for jag vet att aven om jag tror att det alltid ar vart att gora sitt basta for att forhindra det - om du verkligen alskar vannerna i fraga - sa faller bitarna pa plats runt omkring dig anda, ibland. Man kan inte kontrollera allt, och speciellt inte andras kanslor.
Kanske ar det just den erfarenheten som gor att jag accepterat att dagen da aven den har tryggheten kollapsar kommer sakerligen, och jag vet fran de senaste manaderna att det kommer gora ont pa ett helt nytt satt. Jag trodde det skulle vara en skarp, blodig, stickande smarta. Med sma smakprov bakom mig vet jag att det inte fanns nagonting skarpt alls. Allting var inlindat i en dimma av luddig, tjock chock och istallet for skarphet fick smartan och varlden en dov smygande effekt. Luften var for tung for att andas och langsamt smog sig smartan in tung och tryckande tills hjartat hade svart att orka med.
Jag ar tragiskt nog tacksam over att jag forvantar mig ny smarta och nagonting valdigt morkt och kallt av det nya aret eftersom det innebar att nar det har aret nu lider mot sitt slut, sa ar saker a ting fortfarande som de ska. Raset har inte intraffat an.
Den sista halvan av 2009 fick jag sa mycket karlek att jag trodde jag skulle do ibland. Sadar sa att det kryper under huden och kroppen skakar och blir rastlos, vet inte var den ska ta vagen. Det kommer alltid vara ett mycket speciellt ar; aret da varlden skakade om oss allihop och vi landade pa nya platser pa jorden.
Att tanka tillbaka ar svart och jag inser att jag nog inte dokumenterat mitt liv tillrackligt val det har aret - jag skulle lova att jag ska gora battre ifran mig inom det omradet nasta ar men jag kan snarare lova att jag kommer kanna tvart om.
Mitt 2009
Januari
Jag var i Sverige fortfarande ett par dagar efter arskiftet och samlade en udda blandning kompisar pa grekisk restaurang eftersom jag skulle fylla 20 helgen efter. Firade fodelsedagen, inte alls, egentligen, pa mitt rum i Newcastle med karamellkungens smagodis, Ben & Jerry's och min nya laptop som jag kopte till mig sjalv i fodelsedagspresent. Fick ingenting av familjen det aret nu nar jag tanker efter, haha, och forvantar mig inga fodelsedagspresenter 2010 heller, har inte rad att kopa nagra till mig sjalv. Far ta igen fodelsedagsfirande om tre ar sen nar jag forhoppningsvis jobbar och fyller... 24!
Februari
Jag sag Reemer live igen, med Johanna, pa lilla (da) Newcastle Academy hemma i Newcastle och det var sa underbart bra att jag fortfarande vill skratta och le bara jag tanker pa det. Fick traffa dem efterat och de kande igen och kom ihag mig och gav mig merch som de skulle salja egentligen helt gratis. Fortfarande jatteglad over bilderna! Resten av manaden gick at till jobb och tidiga stressiga mornar - biljettslappen till McFly's olika konserter haglade tatt!
Mars
Akte mycket fram och tillbaka ner till London for att halsa pa Lisa och Ellen i Kilburn. Nastan varje helg tog jag taget ner pa fredagen och tillbaka upp igen sondag kvall. Mycket McFly-skvaller och tour planning blev det. Amsterdam narmade sig med stormsteg! Lycka! Cajsa flog over och tillbringade en vecka med mig i Newcastle!! Aven det ett minne som gor mig alldeles glad och varm bara jag tanker pa det. Mycket shopping och Starbucks blev det och tyvarr kunde jag inte ta mycket ledigt fran jobbet (med upcoming tour runt hornet) men kul hade vi!
April
McApril kom tillslut! Vi var sjukt peppade och battre var har jag aldrig haft i mitt liv. Jag har nog aldrig njutit sa av en var och sommar forut. Killarna akte till Mexico och jag hade svart att trassla ut hur jag skulle valja uni. Twitter hade gjort full entre vid det har laget och vi njot av det med! Vi kom ivag pa tour och i Amsterdam traffades jag och Claire igen och pa nagot konstigt vis glomde vi helt bort att vi bara traffats en gang forut. Tillsammans fick vi aven for forsta gangen traffa var alskade Maud ocksa! Konserten var fantastisk och vi traffade sa manga fantastiska manniskor!
Maj
Hela manaden gick at till McFly tour och jag var inte i Newcastle (eller pa kontoret for den delen) mer an ett par dagar sammanlagt och aldrig sammanhangande! Arbetskamrater och flatmates trodde inte sina ogon, men sa gar det till i var varld...! Hann med svininfluensa ocksa... Jatteroligt att traffa Matilda och tjejerna fran Sverige! Traffade Loran for forsta gangen ocksa.
Juni
Jobbade lite uppe i Newcastle men det stod mer McTour pa schemat och vi akte land och rike och sjong oss hesa i sommarvarmen. Hann inte med sa mycket annat! Larde kanna annu fler manniskor som jag aldrig kommer glomma!
Juli
Tom fyllde ar, och jag bokstavligt talat rymde fran jobbet i Newcastle, med hjalp av en av mina team leaders, sa upp mig och flyttade fran Newcastle ner till London samma helg. Jag kunde helt enkelt inte missa hans fodelsedag...! Ytterligare en konsert och vi hade sa underbart roligt att det gjorde hela kalaset med P&G uppe i Newcastle helt vart modan. I slutet av juli kom Andreas och Pontus, tva av mina yngre broder till London och halsade pa. Jag bodde hemma hos Lisa i Kilburn och jag fick visa dem mitt London. 25 juli kom Claire over till London och total lycka och katastrof intraffade samma dag/natt.
Augusti
Jag och killarna flog till Sverige efter att Claire akt hem till Tyskland, dem for att borja skolan och jag for att planera ytterligare tour date, den har gangen i Koln, Tyskland, och uni-starten den 21 september. Det var varmt, varmt, varmt hemma i Sverige sa det blev mycket bad och lata dagar. Jag kopte ny kamera och fick alla besked jag behovde om studentrum och CSN-pengar. Problem med fotolog och Brasilianska fans vaxte och vaxte och Debbie, Tom's mamma, kom oss narmre och narmre.
September
Tidigt denna manad flog jag tillbaka hem till London! Det var ett kart aterseende aven om det var mysigt att traffa mamma och c/o i Sverige en stund. Jag fick mitt studiebidrag och det blev turer till IKEA for att forbereda infor uni med Lisa. Annars bestod September bara av en enorm langtan till den 13 da det var dags att flyga ner till Frankfurt och aterse bade McFly och Claire igen. Giget i Koln var det basta gig killarna gjort (enligt mig) - helt otroligt, otroligt, otroligt sjukt bra och fastan det regnade massor pa oss och de tyska fansen ar dumma i huvudet hade vi sa roligt att jag nastan spricker! Flyttade fran Kilburn till Kingston utanfor London for att borja uni.
Oktober
Jag och Claire hade svart att hantera att hon var langt borta i Tyskland och jag langt borta i England - gemensam namnare, ingen av oss var pa samma stalle som den andra (fatalt misstag) sa plotsligt bokar hon flyg till London och sa faller vi rakt in i varandras armar pa Liverpool St station (igen). Mysig helg som vi bada behovde tillsammans da det stormar kring oss. Avundsjuka fran olika hall gor livet svart och det gor sa ont att behova saga hej da till henne pa Heathrow att jag grater hela vagen hem pa taget/bussen. En vecka senare finner jag mig helt ovantat och oplanerat i Birmingham med Claire runt halsen. Hon hade varit pa ett gig men de hade krangel med flygen nar hon skulle flyga hem och flygradd som hon ar ville jag inte lamna henne ensam. Vi bestamde att hon skulle vanta, fa tid att lugna ner sig, och flyga dagen efter istallet sa jag fick en lugn dag med fika och kramar i Birmingham.
November
Jag minns november som smarta och kyla. Var, eller atminstone min varld blev kall och mork. Jag blev orolig och pressad och det var inte mycket som kandes bra. Uni flot pa sadar i bakgrunden, tester och uppsatser, lectures och tutorials men den riktiga varlden var min och Claire's och med hjalp av patryck fran manniskor runt omkring oss sa tvingades den forandras och forvandlas och manga natter blev tunga da jag inte hann med. Mycket mardrommar och upplevde panikattacker och stark oro.
December
Hade huvudvark for forsta gangen i mitt liv, gick pa Oxford St mitt i julruschen och satte upp min forsta plastjulgran hemma hos Lisa. Det knakar fortfarande i varldens fogar och horn och jag har nog aldrig gratit sa mycket som jag gjorde den har vintern. Var jag an befann mig sa kandes det som att jag hittat fel och jag kanner att jag blivit dragen och sliten i, anklagad och nertryckt. Det ar fortfarande svart att andas och det for fortfarande sa ont i hela kroppen nar Claire ar langt borta. Jag tappade i vinterkylan allt hopp om att jag ska vara bra och stark nog och ser slutet pa de basta manaderna jag nagonsin upplevt.
~ ~ ~
Efter att ha skalat med familjen, tittat pa fyrverkerierna och ringt London ar det nu sangdags for mig efter en titt eller tva pa twitter.
Promised Claire that the dog should at least be able to say Happy bday (according to my brother he's got a problem with his Rs) in May so I will spend my New Years Day trying to get at least a "Happy" out of him then. Goodnight.
"Happiness isn't always the best way to be happy"
Claire is an absolute expert when it comes to a lot of things. She's especially good at things like surviving arctic temperatures without a coat, falling asleep in the middle of sentences, suggesting inappropriate solutions to the most innocent problems, thinking of different foods so loudly that it can be heard and interpreted in other countries, and most things that involves her left hand instead of her right. On top of all this she can understand a whole bunch of Swedish.This last talent will be ignored for the purpose of this blog post.
To simply turn life upside down completely I have decided to blog in English during my stay in Sweden this Christmas and New Years, in crisp contrast to the posts in Swedish, written and posted while in England. The key to any Christmas break is... well in our family; the sims (2 or 3) and milkshakes and the next vital ingredient is confusion. That and stress and anxiety.
After severe snow related delays in London I landed in Vasteras (yeah thought I'd fly there this time, mix it up a bit, who knows might fly to Lysekil or Oresund or something next time) late Friday evening. I had lovely company as I bumped into someone I went to school with when I was younger at the gate at Stansted and we were equally unimpressed/apathetic through the entire ordeal. Once we'd arrived with promises of facebook chats later on we parted and reunited with out families. His brother was driving him back to Mariefred and to my shock horror my brother was apparently driving me back too! The snow "chaos" in London is absolutely nothing compared to the weather we have here (obviously) and I was not too impressed - until we actually hit the roads. I'm now convinced my little brother was made to drive (he's pretty useless at everything else so congratulations Adde, we finally found your niche!) and might demand him to become by personal chauffeur.
On a side note we also have a new car. Mum got bored of the old one. Again.
Christmas eve now and people all over and blogging about traditions (all of them better and more lovely than the other) and how they "always" do it. I suppose there are things we do too in my family, but as I'm sitting here I can't really think of a single thing we seem to do the same year after year anymore - except for Donald Duck at 3, like every other sane Swedish person on Christmas eve. Other than that we always change things. I don't think mum's ever stayed long enough in the same house for us to ever be able to have the tree in the same place two years in a row since I turned 9 or 10 and the decorations change too. Mum gets bored easily and constantly rearranges, changes.
I have always considered myself to be a very constant person. I am infamous for my moods and the 3 years I spent known as the girl that was constantly happy, were the 3 most miserable years of my life. I remember with such a pain in my heart smiling my way in and out of everything. Every single day for 3 years and on the inside I ended up with 1095 days worth of misery and insecurity bottled up and saved. I was still constant though. Constantly afraid, constantly worried, constantly beaming, constantly confidently charging straight at absolutely anything if it meant I wouldn't have to answer questions. Though I'm in a different place today, and I have people around me that I know don't mind me having different moods I know I'm still a constant. I fall into a sense of safety, a way to do things and I stay there for as long as I possibly can. Despite this I don't seem to have ever been able to grasp and hold on to a set way of doing Christmas. Possibly because it's never been made into a big deal at our house. Christmas as such has, of course, but not the tradition. Not the "the way it's always been" thing.
Constant or not I can look back to this day last year, the year before... the year before that... and I know I'm facing something completely different this Christmas.
Silent night.
wrapped in a copy of the Financial Times
Ibland ar det skont att krypa ur sitt eget huvud och utan vidare reflektion svava i all sorts okunnighet om mig sjalv och mitt humor. Med ytliga och glansiga svep av kanslosam abort, over and over again, faktiskt och sakligt rada upp och sortera. Trist nog sa ordnar inga raka rader eller jamnstora portioner av handelser och intryck tradar som ar kanslor som trasslar in sig i hjartats slag mot skora revben.En cirkel som ar sa snav och skarp nu att det branns att ga for nara. Jag vet vad borde gora, kanske rent av maste. I morkret ska vi snava och snubbla, vi maste folja cirkeln tillbaka till nagot slags borjan som far bli vart slut.
Det far bli mitt tecken, mitt guidande ljus.
Men allting glittrar i solen, en nave lycka som sprids med vinden som kom i natt. Jag onskar jag var starkare. Jag onskar jag hade mer mod. Jag hade gett allt for den varme jag finner i dig, att ge tillbaka i kramar och leenden.
Himlen sliter i tradtopparna, lockar, plockar drar och stretar genom talamod och envishet. Jag vill na, anda dit upp. Lyfta dig och klattra. Vi kan gomma oss i molnen och gora precis vad vi vill.
Ingenting. Jag lovar. Ingenting ar fel.
London lights
Sam plockar ur diskmaskinen och jag gommer mig pa overvaningen efter en vecka som varit sa lang och gatt sa otroligt fort pa samma gang! I enden av all lycka sitter ilska och tarar och sliter och drar sa hart att ibland orkar vi inte halla emot.
Forra helgen at tararna och ilskan upp lyckan helt och jag spenderade inte manga minuter vaken eller utanfor min sang i Kingston. Kilburn fick ta paus och tyvarr missade jag i och med detta Loran som var nere och halsade pa fram Nottingham. Har inte sett henne sen i somras men horde att Sandra tog val hand om henne.
Mandag kl 9 hade jag tva uppsatser som skulle in - och in kom de - saklart. Regnet oste ner over Kingston (och de flesta andra delar av London fran vad jag horde pa twitter) och det slutade inte. Pa tisdagen (medan Claire och jag fortfarande brottades med hela varlden) skrev jag prov i Contract Law (resultat: 100%) medan himlen mullrade och skakade fonsterrutorna. I regn och rusk stressade jag sedan in med taget till Waterloo for att sen snubbla vidare in till Finchley Road. Sam och Lisa hade smugglat Nandos in i biografen (med livet som insats) och efter att de etablerat att jag sag ut som roadkill (thanks guys) sag vi Jennifer's Body.
Som tur ar stanger Starbucks i princip aldrig around here sa det blev midnattschoklad och Ben & Jerry's i Novemberregnet innan sangdags i Kilburn. Pa onsdagen tog jag sovmorgon och sedan kom Louise och halsade pa anda fran Kopenhamn. Hon har aldrig sett the sites har i London, fastan hon varit har for tour sa manga ganger (det blir alltid sa, vi har varit pa sa manga stallen pa tour men hinner aldrig se mer an arenan/the venue, tyvarr) sa jag tog henne pa guidad tur (fortfarande i sporegn). Onsdag kvall bar det sedan av ut till Kingston igen, trodde jag skulle somna pa taget men skrev ett brev till Claire for att halla mig vaken.
Torsdag och fredag hade jag sma glimtar av uni-relaterade aktiviteter (Captain Jack aka var egna solicitor hade lyssnat pa McFly demos over reading week och tyckte minsann att de lat "professional" men "heavily influenced by the Beach Boys" - vad det nu ar for fel pa det vet jag inte!). Jag tog bussen till Asda torsdag kvall pa order av Claire och det envisa regnet forfoljde mig fortfarande. Pa fredagen tittade Miss Halls-Scott (var law librarian) in igen och holl en lecture om Lexis (e-resource) till Claires stora fortjusning (kanske ska fortydliga har att Claire inte ens var narvarande men glad blev hon anda).
Fredag eftermiddag akte jag tillbaka in till vad mina klasskamrater refererar till som "central" (och de sager det alltid med stora runda ogon och fragar mig nyfiket vad jag gjorde dar, varje mandag). Jag hade planerat att lamna Kingston vid 2. Det gjorde jag inte kan jag ju avsloja utan snarare vid 3. Sen gjorde jag nagot som bara jag gor... jag kom till Waterloo och tog tunnelbanan ner till the Jubilee line (som vanligt) och da fick jag lite angest! Skulle jag nu alltsa ner under marken och tappa 3G-natet?! I 20 minuter?! Det gar nastan inte ens att skriva utan att jag far lite avsmak pa tungan. Jag latsades se valdigt lugn och sansad ut, mojligtvis vantande pa nagon, medan jag stod dar och intalade mig sjalv att ett till email till Claire, och sen ett svar fran henne och sen skulle jag minsann fortsatta ner till tunnelbanan. Ett email blev kanske tre, och sen ar det ju det dar med twitter ocksa... Jag tog mod till mig och akte ner tillslut i alla fall. Skrackblandad fortjusning spred sig i kroppen medan jag insag att mellan de tva rulltrapporna som kravs for att man ska komma ner till tagen pa Waterloo sa finns det inte 3G-nat men 2G-natet lag kvar. Jag vankade da av och an i ytterligare 10 minuter och laste Unopened Letters pa forumet och laste fler email fran Claire.
Sen insag aven jag att detta hade blivit aningen lojligt och fortsatte min resa under mark. Pa tunnelbanan hann jag spela ett antal spel pa min iPod och mobil innan jag kom fram till Finchley Road. Skulle ju inte av dar saklart men blir lika glad varje gang tunnelbanetaget rullar in dar i alla fall eftersom darefter ar vi ovan mark och telefonen blinkar och vibrerar glatt med tweets och emails. Jag stressade tillbaka till Kilburn, medan Lisa travade runt inne i stan och undrade vad sjutton jag var sa langsam for. Bytte om hemma och Lisa och sen tillbaka till tunnelbanan och tillbaka in till stan. Traffade Lisa pa Bond Street och sen jagade vi ikapp en taxi och fann oss mitt pa Regent Street (under hiskelig julbelysning och duggregn). Dar stod Sam och vantade och vi drack te och at toast med marmite inne i the Marmite Shop som finns dar (tillfalligt! Ar ni i London under Nov/Dec titta absolut in dar, jattemysig personal och jatteroligt koncept).
Pa lordagen akte jag och Sandra till IKEA i Wembley och pratade svenska mest hela tiden men inte lika mycket som vi citerade Bjorn Gustafsson och at kottbullar. Vi gick och laste namnen pa moblerna hogt, bara for att, och kopte glogg, pepparkakor, pepparkakskola och rakost pa tub. Ja det sistnamnda var ju min ide kanske men det ar ju sa gott! Vi hade "arets storm" enligt nyheterna och flaggstangerna och de lokala IKEA fantasterna maste ha hallt med om det for det var lordag eftermiddag och det var inte alls sa busy!
Lordag kvall (ja Cajsa och Maja sitter sakert och muttrar nu och undrar varfor de bad om en "vad har jag gjort i veckan-trak"-uppdatering) ringde Isabell och var pratglad precis i fel stund (hennes internet hade dott, och det kan jag i och for sig forsta ar fruktansvart, jag klarar inte ens av tunnelbanan i 20 minuter utan angest over olasta email och tweets) medan jag och Sandra packade upp svenska bakverk och lekte Bjorn Gustafsson (igen) i koket i Kilburn. Vi hade middagsgaster och Sam underholl dem med den klassiska historien om nar hon var 19 ar och heartbreaker uppe i Hull och en 33 arig miljonar i the mobility scooter business skamde bort henne med lyxiga hotellnatter och musikaler, drinkar och klader - och hur han sedan korde henne till London och hon stannade och han korde snopet hem. Den funkar alltid! Det stod mer mat pa schemat saklart och sedan efterratt. Efter crumble med valfri "natural yoghurt" foreslaget av Alex som vi alla stod over (!) sa varmde jag och Sandra glogg och kande oss alldeles juliga och svenska mitt i middagsbjudningen.
Vi tittade klart pa X-Factor efter det och at fler pepparkakor (hur vi orkade ar lite av ett mirakel). Sen pustade och protesterade vi allihopa over hur matta vi var och Lisa och Sam forsvann in pa sina rum, Alex med, och jag och Sandra lag utslagna i vardagsrummet en timme eller tva.
Sondag morgon skrev jag till Lisa pa MSN fran sangen (pa mobilen) och skramde livet ur henne da hon var saker pa att nu hade val anda Brasilien hackat min MSN i alla fall?! Jag skulle ha gatt pa fodelsedagslunch med henne och hennes familj och firat hennes pappa men jag och Claire spenderade formiddagen pa MSN istallet och jag och Sam dansade runt till Lonely Island-latar och stadade lagenheten lite eftersom hennes Joe skulle komma forbi till sondagens X-Factor och Pizza Hut night (som i vanliga fall ar lordag men fick flyttas pga vuxenpoangsmiddag och Sam's historier om "the north"). Till min fortjusning och Lisa's fasa plockade Sam upp en hel rad nya (inappropriate) festliga uttryck fran dessa latar och nar hon och jag sedan gick till Sainsburys for att kopa russin och vin underholl hon bade personal och handlande londonbor. Vi fick en chans att fortsatta var sporadiska diskussion kring Lisas humor pa sista tiden och det ar skont att kunna prata med nagon annan som ser Lisa pa lika nara hall som jag gor.
Joe dok upp precis som utlovat och han och Sam klamdes in pa soffan mellan mig och Lisa (och Claire som narvarade via MSN) efter att Doctor Who tagit slut och det var dags for pizza och X-Factor. Lloyd och Jamie i the bottow two och hela nationen holl andan - Louis tog det till deadlock och Jamie akte ut medan Simon satt och gapade i rent chocktillstand. Sjalv ar jag inte sarskilt skakad eller upprord. Jamie var en arrogant javel och han har irriterat mig fran day 1! Lloyd kan inte sjunga, men Cheryl ar sa sot att han maste fa vara kvar en stund till bara sa vi slipper se henne ledsen tack! Alex hangde inte med och forutspadde att "the bird, the brunette one" nog skulle aka. Cheryl ar domare Alex! Hon sitter i panelen... hon ar ocksa THE Cheryl Cole - aven om hon inte rakat vara domare sa hade hon inte kunnat rostas ut i alla fall!
Calvin Harris stormade scenen medan John & Edward sjong sin lat ocksa... med en annanas pa huvudet. Hade jag inte varit pa IKEA samma helg sa hade det nog varit hojdpunkten.
Mandag morgon och Lisa, Sam och Alex gar till jobbet och jag ligger och guppar i bubbelbad halva formiddagen och laser Heat. Jag sov illa natten till mandag (Daisy the cat, hoppade runt i sangen kl 05.30 och jag dromde mardrommar) och var allmant seg och rastlos och kom inte ivag fran Kilburn forran kl 13! Jag hade en Land Law lecture kl 15. Jag trillade ner pa min sang hemma i Kingston till 14.50 och hade kunnat ga ner i tid men orkade helt enkelt inte. Emma gick i mitt stalle och jag vilade i ett par timmar och smapratade med Claire medan jag vantade pa att klockan skulle bli 22 och jag skulle vanda igen och ta bussen tillbaka till tagstationen och taget in till Waterloo for att hamta Matilda.
Det blev en kort natt for mig och Matilda da vi lag och hyllade mitt tacke och pratade om annat hysteriskt roligt till halv 4 pa morgonen.
Foljde med Matilda till tagstationen har i Kingston i morse eftersom hon skulle till Birmingham for att se Jonas Brothers i kvall men hon kommer tillbaka i morgon igen! Min tisdag har varit sa omtumlande att jag inte ens orkar dela med mig av den och jag och Claire har insett att brottas med atminstone var lilla del av varlden, ja det far vi nog fortsatta med en stund till och det har varit tarar och ilska pa schemat idag.
Nu later det som att jag aldrig gar i skolan igen inser jag... men forutom grat och utmattning (foljt av tupplurer och arga email) sa har jag varit pa bade Contract Law lecture och tutorial idag.
Novemberkyla
A cold wind blew through the room, brushing against minutes and hours counted next to you, curling around the universe and with a last sigh against my lips, you were gone.
Just know that you're not in this thing alone
There's always a place in me that you can call home.
Varlden ar ett kaos som kollapsat, fallit in over sig sjalvt. Jag maste fysiskt halla tillbaka mitt hjarta i min brostkorg.
Jag maste ingenting och jag ar besviken, sarad och arg. Jag kanner mig pressad och nertryckt. Jag litade pa dig mer an sa har. Jag kanner mig utnyttjad och jag tror aldrig jag kommer kunna forlata dig for orden du anvande bara i hotande syfte. Ord sa allvarliga att du krossade mig i tusen bitar. Ett ogonblick av ilska och du slet allting i stycken.
don'tdon'tdon'tdon'tplease.
distractions
Annu en helg och jag har flytt Kingston for biobesok, mat, shopping och sena (dyra) telefonsamtal till Tyskland hemma i Kilburn. Hur jag an vander och vrider pa det just nu sa ar Kilburn fortfarande hemma och Kingston ar "borta pa Uni". Det ar latt (i london-matt i alla fall) att ta sig i mellan de bada stadsdelarna i alla fall och det ar ju skont. 30 minuter pa taget (£3.30 med railcard) och sa ar man inne mitt i smeten.
Camden forra lordagen med Dave Hunter var the happiest times pa lange (och med lange menar jag helgen i Tyskland den 15e september). Han ar den mysigaste solo-popstjarnan vi har och jag onskar honom all framgang i varlden. Han fortjanar det verkligen och han var sa glad att se mig att jag nastan trillade baklanges. Det paminde mig om McFly's early days, nar man gick pa signings och de inte stack under stol med vilka de kande igen och garna missade ett par tag tillbaka ut till N******** (skrev forst ut var de bor men angrade mig, bast att inte inkludera det i dagslaget) for extra snicksnack om allt och ingenting ute pa parkeringen efterat.
Dave ar fortfarande bra pa snicksnack, och han ar ocksa bra pa att kramas och pussas. Pluspoang till honom ocksa for att han bade gav mig komplimanger for min klanning, och for mitt nyfargade och klippta har. Det star inte i popstjarnehandboken att man maste komma ihag sant!
Det var jattemysigt att fa tillbringa helgen med Bethan och Sandra ocksa (mini-boardie meet up!) och jag hoppas verkligen att du orkar hanga kvar i Londons knepiga kanter lite till gumman. Jag vet hur ensam man kanner sig nar man plotsligt star okand i en nio miljoner stor folkmassa pa gatuhorn som alla ser likadana ut men vi finns har. Man kanner sig lojligt vilsen nar man trevar och letar, men nar man val kanner igen de viktiga ansikten som anda finns har sa kan man tappa bort sig pa gator och torg tillsammans och det ar roligare sa.
Fredagen innan det dock sa gick jag och Emma pa bio och sag Adventure Land. Valdigt mycket Juno och Kristen som sag vilsen ut. Att Edward vilken sekund som helst skulle hoppa fram och radda dagen tror jag bade hon och jag nast intill raknade med (och jag ar medveten om att hon spelade in Adventure Land innan hon gjorde Twilight men det hjalpte inte). Hon gjorde inte ett daligt jobb - tvart om, och filmen var sadar morkt och bittert roligt som alla bra filmer ar these days (min favorit ar fortfarande Nick & Norah's Infinite Playlist eftersom det ar min favoritbok ocksa!) men jag blev genast medveten om att hon nog malat in sig i ett horn lite som Jennifer Aniston och nu aldrig kommer kunna dyka upp nagonstans i livet utan Rob pa armen. Hon sag liksom halv ut i hela filmen.
Emma och jag gar samma kurs pa uni med lectures tillsammans (inga tutorials dock, trist nog). McFly ar inte hennes stora passion direkt (dans verkar vara hennes grej) men jag har ju konverterat folk forut och det ar val kanske inte hela varlden. Mina flatmates ar val som flatmates ar mest antar jag. I vanlig ordning sa killarna mycket lattare att umgas med dock (aven om de inte heller har nagot storre intresse i McFly) och favoriterna ar Jan (fran Finland) och Tom & Ben. An sa lange sa bestar min umgangeskrets har pa uni alltsa av andra Law students samt Alice men ser inte det som nagot storre problem an sa lange. Man vidgar nog sina vyer allt eftersom.
Allas var Harry Judd gick gatan fram, har i Kingston idag (och i lordags) och det ar ju alltid trevligt! Det skulle jag i och for sig kanske inte ha delat med mig av for nu kan jag val snarast forvanta mig halva Frankrikes fjortisbefolkning pa Kingston's high street, eller annu varre, min troskel. Usch! Forsvinn! Att McFly skulle spela i Fryshuset den 7 november i ar ar ingenting de sjalva vet om i alla fall och ar bara ett rykte pahittat av det har lilla ganget. Riktiga fans koper skivorna och konsertbiljetterna som redan finns for att stotta bandet istallet for att gnalla om att de inte kommer och besoker just dem i deras lilla land! Kom hit till England och se till att killarna vet att ni finns istallet era gnallspikar!
Near a sea of pianos, there were waves of chords
Det dunkar och sliter. Langst nere i magen ligger skratt i brand. Djupt inne i benen sitter sanningen. Vi snurrar tillsammans med skivan, skaver och drar. Hander och armar snarjer medan varlden vaxer och knakar i skarvarna. Tradkronorna visslar, trillar gatan ned och loven ar knappt gula an da de seglar. De faller, precis som du och jag. Jagar och jaktar efter framtiden pa lanad tid.
ii. a darkness
Universum ar dovt och kallt, fuktigt och skarpt. Langst Vintergatan blinkar lycka, framgang och hemligheternas allra vackraste langtan (glimtar och flamtar) tillbaka under gatlyktor och det knivskarpa skenet branner blicken, reflekterat i vattenpolarnas porlande parlor. De flyr langst med gatan, himlen och faller ur lungor och av tungor.
iii. a fever
Andetagen ar inte lika manga langre. Morkret lurar over taken.
iv. and a necklace
Var galax faller och branner genom natterna. Konstanterna ar du och framtiden viker sig likt liljor i regnet, bugar och bockar. Valkomnar foralltid.
Tack.
Far away, somewhere in the mist.
Universitetsbubblan ar sa olik min varld att jag utan att hinna tanka eller blinka hanger och klanger mig fast i skjortor som luktar som Harry och signerade album. Lyssnar pa Vagabond varje morgon och McFly varje kvall. Gar och lagger mig i antingen tour merch eller Harry's gamla trojor och att detta ska vara mitt hem i ett ar ar lika ofattbart som att nasta mandag ska byggnaderna fyllas med andra och tredjears-elever som inte alls ar lika vilsna och borttappade som oss andra.
Student Union-baren ligger vagg i vagg och spelar allting som man i hemlighet fortfarande har pa sin iPod, och mysteriskt nog kan texten till (inklusive Aqua, Five och Busted) till tre pa morgonen. Debbie peppar, "du vet vad du vill, och vi vet att du kan gora det". Enligt henne ar detta bland det basta jag hade kunnat valja sa jag far val lita pa det.
Kunde jag skulle jag anda gomma mig under hennes soffa eller bakom Tom's samling av mjukisdjur och komma fram igen nar varlden kanns lite mindre ostadig. Sa fort man tror man fatt grepp om marken sa viker sig hornen, knana ger vika och himlen trasslar in sig i tradtopparna.
Jag hatar att inte veta var jag ar. Jag hittar alltid hem.
He looks up, the big hall bright and sharp. The boards flip destinations and arrivals with a click, click, click, seconds ticking past, time spent, never to return again, the destinations turning into destinies.
He knows he’s not seeing things. He knows he’s not dreaming, because he’s awake now. He’s awake and as the boards flip, flip, flip his breathing speeds up, it hums in his chest, his head, and he can’t control it anymore as he stumbles forward. There is no time to decide, to think, to wonder what’s right or wrong. He can hear the digital clock count down, though it’s counting up, lining up seconds and minutes in neat rows and he’s running his fingers along the speed of time. He thinks he’s smiling. He’s laughing too and under the board, flip, flip, flip, Harry stands, arms at his sides and Dougie knows he’s laughing too the low rumble of his singing heart chiming in time with the clicks of the destinations. He’s on course and he can feel the overhead lights burn like falling stars against his skin.
Destiny. His destination.
Kicking off
Jag ar sa glad, lycklig och tacksam att jag skulle kunna spricka! Killarna gjorde ett sa fantastiskt jobb i Koln - det ar helt och hallet mitt favoritgig med dem so far och jag har varit med pa manga! Harry var sa full att han inte kunde halla tillbaka varken hur camp eller kar han ar och han har haft ett heart to heart med Tom nagon av de har natterna, det framgick tydligt da han flirtade hej vilt med Dougie som vanligt men det var Tom som var tryggheten pa scenen for honom att luta sig mot. Och det gjorde han, bokstavligt talat.Hela Tysklands-sektionen av turnen har varit galen fran borjan till slut! 75 timmars vantan och skrikandes pa Tyska fans som inte vet vad ordet "ko" betyder varken pa engelska eller tyska (det var vi och en stackars tysk sakerhetsvakt mot ca 1900 av dem). Noll respekt over huvudtaget och alla har vi pustat, gnallt och konstaterat att aldrig mer gig i Tyskland.
Det slutade med ett tyskt fan pa front row, resten britter, svenskar, hollandare och fransman - som vanligt sket vi fullstandigt att det var i Tyskland vi var, haha!
Tom, Tom, Tom, Tom... ja gud. Skulle kunna skriva ett helt eget inlagg om honom och vara moments men ska inte gora det. Finns ju forhoppningsvis kvar pa DVDn sen nar Keith ar klar. Var alskade Keith som kom och vackte oss mitt i natten och tyckte nu skulle vi minsann bli intervjuade och som hjalpte till dagen efter nar sakerhetsvakten inte riktigt hann med. Stort tack till Tommy ocksa saklart aven om de tyska fansen inte fattade ett skvatt och aterigen latsades vara spraklosa nar han forsokte skalla pa dem. Idioter.
Debbie, Tom's mamma, holl oss varma med sms, email och twitter-meddelanden och lovade varm choklad och solstralar hemma fran Harrow.
Lilla Megan fyllde 16 och alla fantastiska campers, Matilda, Bella, Kajsa, Kim, Claire, Sandra & Lisa tack for en helt OTROLIG start pa turnen.
Dougie blev tyvarr, samma natt, ganska allvarligt sjuk. Han kraktes i princip konstant tva dagar i strack och det blev kris och katastrof utav det hela da de hade nasta gig redan kvallen efter. Jag vet att de diskuterade att lata Tom spela bas hela giget, och Danny skulle kora gitarr sjalv eftersom Dougie inte orkade upp pa scenen over huvudtaget. I slutandan sa bestamde man sig for att Dougie skulle sitta (han halvt lag ner med en kudde i knat och huvudet i en hink kan jag avsloja, lillkillen) bakom scenen och spela, och sen skulle Tom och Danny fylla ut giget med 4 akustiska latar sa att Dougie kunde vila och Harry fick en chans att byta av Tommy pa Dougie babysitting duty.
Adorable bilder pa Dougie som sover sittandes i Toms kna senare pa natten blev det ocksa. <3
Dougie har nu kryat pa sig lite grann och ska nog klara av att atminstone pa sisadar 60% skutta runt pa scenen som vanligt. Harry har sagt att han tror han haller pa att bli sjuk aven han men an sa lange klarar han sig bade ur sangen och upp pa scenen i alla fall. Att Tom hallt sig frisk betraktas som lite av ett otroligt mirakel.
Ska val inte ta ut nagot ur forskott dock.
London calling
Jag alskar eBay sa dar litegranna superextra mycket. Det ar nastan pa gransen att till och med jag pastar att jag alskar eBay i osunda mangder. Nastan. Har definitivt overlevt "OMG uni in X antal veckor" stressen med hjalp av eBay (och Ben & Jerry's). Ganska manga av mina bocker finns bade dar och finns de inte pa eBay sa finns de absolut pa amazon.co.uk och jag ar an igen sa otroligt glad att jag inte bor/pluggar i Sverige. Att betala mer an 100kr for kursmaterial kanns nu som total utpressning.Lisa hade tid hos sin lakare igar (hon ar allergisk mot socker den har gangen, I'm sorry men ingen lakare i Sverige skulle hitta pa nagot sant, bara London, I'm telling you... och hade en treatment pa 1 timme och kan nu inte ata socker pa 16 veckor - jag agerar moraliskt stod... forutom nar jag ar godissugen) och eftersom lakarmottagningen ligger pa Regent Street sa underholl jag mig sjalv pa Oxford Street under eftermiddagen. Jag hade bestamt efter shoppingturen i lordags (Brent Cross) att nu behovde jag val minsann inte mer klader i alla fall (eller atminstone kladrelaterade utgifter) men det glomde jag ju saklart bort lagom till Dorothy Perkins, French Connection, New Look och Top Shop tornade upp sig pa horisonten - eller atminstone under sma regnmoln och avgaser.
Efter att Lisa blev klar hos lakaren sa shoppade vi lite till och det slutade med att vi var sa trotta att vi tog en taxi hem till Kilburn och at middag framfor The Boat That Rocked pa DVD (slapptes i mandags). Giovanna ar lika sot som vanligt och det var kul att se den igen! Har langtat efter DVDn anda sedan jag sag den pa bio i paskas.
Sitter och myser i en av Harry's flanellskjortor som Gillian skickat - en av dem anlande idag och gjorde mig alldeles glad. En t-shirt borde vara pavag ocksa. Har precis kommit hem fran dagens Brent Cross besok (smink, tights och klockor stod pa shoppinglistan) och vi kanner oss nu lite mer tour-ready. Strax dags nu! Sa manga veckor av vantan och snart ar det dags att aka igen. Kanns alltid lika spannande!
Kommer fran och med nu aven att totalt bojkotta Ryanair. Deras service har varit fruktansvard och misstag fran dem har kostat mig flera hundra pund vilket jag inte uppskattar. Har inte flygit med dem pa sista tiden alls och nu minns jag varfor aven om jag aldrig forut tyckt att kritiken riktad mot dem varit nagot jag kunde stalla mig bakom da jag aldrig haft problem med dem. For skojs skull kollade jag upp flyg till Sverige over jul och nyar och skulle om jag bokade nu fa betala ca £80 for flygen, £60 extra for online in checkning (inte valfri - sa jag betalar dem £60 extra, sa att de slipper jobba?!) och £5 for att jag betalar med ett VISA-kort. Jag kan flyga fran Heathrow med SAS for 1600kr istallet!
Jag kommer att skriva till deras Complaints department i Dublin efter att jag kommit hem fran tour (man kan inte klaga forran man rest) men forvantar mig inte mer an ett brev med "tack for din forfragan" tillbaka om jag ska vara helt arlig. Nar jag ringde dem kandes det precis lika illa som nar man forsoker ringa SJ i nagot arende i Sverige.
Helt och hallet vardelost.
Jag betalar da hellre extra och vet att hander det nagot sa staller flygbolaget upp och behandlar mig med respekt.
Light up the sky
2007
Dec
Saving Amiee live [Sheffield]
Elliot Minor live [Sheffield]
McFly live [Sheffield]
2008
Mars
Rihanna live [Stockholm]
April
Simple Plan signering [Stockholm]
Elliot Minor meet&greet [Stockholm]
Augusti
Sgt Wolfbanger live [Nantwich]
Reemer live [Nantwich]
Go:Audio live [Nantwich]
McFly live [Nantwich]
Oktober
One Night Only live [Newcastle]
November
Elliot Minor live [Newcastle]
Avenue live [Newcastle]
Reemer live [Newcastle]
McFly live [Newcastle]
Reemer meet&greet [Newcastle]
Avenue (igen) live [Manchester]
Reemer (igen) live [Manchester]
McFly (igen) live [Manchester]
McFly meet&greet [Manchester]
2009
Jan
The Mighty Boosh live [Newcastle]
The Pussycat Dolls live [Newcastle]
Feb
Reemer live [Newcastle]
Reemer meet&greet [Newcastle]
Mars
The Enemy live [Newcastle]
Fall Out Boy live [Manchester]
April
Go:Audio live [Newcastle]
McFly live [Amsterdam]
Fightstar live [Newcastle]
McFly live [Glasgow]
McFly live [Newcastle]
Maj
McFly live [Hammersmith]
McFly live [Croydon]
Pink live [London, o2]
McFly live [Ipswich]
Girls Aloud live [Newcastle]
McFly live [Cambridge]
Juni
Vagabond live [Sherwood]
McFly live [Sherwood]
Vagabond live [NT Thornton Ledale]
McFly live [NT Thornton Ledale]
Reemer live [London]
Juli
Vagabond meet&greet [Rochester Castle]
Vagabond live [Rochester Castle]
McFly live [Rochester Castle]
Augusti
Vagabond live [London]
Vagabond meet&greet [London]
Lady GaGa live [Stockholm]
September
McFly European Tour 09!!
McFly live [Koln, Tyskland]
Dave Hunter live [London]
Oktober
Go:Audio live [Newcastle] :(
November
Elliot Minor live [Newcastle]
December
Januari
Februari
Lady Gaga live [London]
March
April
Maj
Black Eyed Peas live [London]
Frankie Sandford (the Saturdays) & Dougie Poynter - November 08 - Dougie pa Up Close And This Time It's Personal Tour och fyller 21
symphony
Ibland ar det skont att ha distans till saker, att byta luft och rum och kunna gomma dig i lite dammiga horn tills man ar redo att lata fingertopparna snudda vid raden av sekunder, minuter... timmar som radar upp sig i konstanta, konsekventa rader. Ibland kommer man sa nara att det branner mot huden tills man domnar och smalter innuti. Det ar nastan huttrande kallt, for svalt, for langt borta, att vanka av och an i svensk sensommar. Jag vill aka hem nu. Hem till Lisa och Sam. Hem till London, dar natterna faller ner over dagarna och skrammer dagsljuset over himlen sa den skriker i lila och orange medan stjarnorna droppar fran varldens horn.
Fotolog problemet kvarstar, om inte vaxer, och det kanns dumt att sitta och vara arg sa har pa distans. Snubblade over fler bilder pa bade mig, Matilda, Dougie och Tom och vill vara forbannad alldeles nara istallet. Precis nu.
Har bokat flyg hem den 2 september och det ska bli sa skont. Jag ar forbannad, Tom ar forbannad - och da ska vi val i alla fall fa vara forbannade pa samma stalle.
Det kanns som att det finns sa lite respekt for andra manniskor och deras integritet just nu. Det gar inte langre att skylla pa kulturkrockar och overexalterade smatjejer. Det har gatt sa mycket langre nu. I veckan blev jag hotad till livet av en 20-arig tjej fran Holland som tyckte att nu javlar var det nagon annans tur att fa front row pa ett McFly gig. Vad lever man i for varld nar man tror att det ar okej att osa ur sig sant? Hur lange har man som Tom och jag, Matilda och Lisa, Debbie och Vicky gatt och samlat ilska for att man ska vara beredd att skada andra manniskor?
Unga vuxna som hotar med vald baserat pa avundsjuka trodde jag aldrig att jag skulle bli drabbad av i mina umgangeskretsar men det ar som att ribban hojts for oss nu. Det ar inte langre oss mot dem. Det ar en fraga om oss mot dem utav oss som vi inte langre kan lita pa.
Tillsammans bygger vi broar mellan nationer och kontinenter, samtidigt som andra bygger murar av ilska och avundsjuka utan att forsta att allt de gor ar att stanga in sig sjalva i morker. Vi andra trottnar snart pa er som inte ser skillnad pa mitt och ditt. Vi har inte tid for er.
Har nagon som latsas vara mig pa Facebook just nu sa ar ni redan van med mig dar och far en till vannerforfragan av mig - lagg inte till den profilen! Det ar INTE jag.
Killarna spelade V Festival igar (och aven idag) och Tom tog skinny jeans till en helt ny niva. Tomalom <3
Galaxy defender
Jag och Debbie, Tom's mamma, har spenderat morgonen med att jaga folk som latsas vara bade Tom och hans lillasyster pa natet; till storsta delen ar det den Brazil-dominerade Fotolog som staller till det men som tur ar sa bryter dessa tragiska smatjejer mot en rad regler i the Terms of Service sa jag luskar och Debbie anmaler, coh sa borjar vi om igen. Manga av dem lankar till sina Twitter-accounts ocksa sa det ar ju inte svart att hitta dem och det faktum att de pastar sig bo i Harrow men sen inte pratar manga ord engelska ar ju ocksa ganska revealing. Det ar lite som att leta efter en nal i en hostack men facebook ar ett sa praktiskt satt for oss att komunicera att det vore trist om killarna och deras familjer skulle tvingas overge den sidan och de har ju ratt precis som alla andra att skapa fotoalbum och liknande.
Vi har borjat planera kraftskiva har hemma som ska bli supermysigt eftersom jag missade den totalt forra aret da jag inte var kvar i Sverige alls i augusti. I ar aker jag hem den 3 september sa nu hinner jag med och tanker sta for efterratten hade jag tankt. Ska forsoka ta bilder ocksa sa att kompisarna hemma i England far se - Lisa ar som vanligt mycket nyfiken pa vara traditioner och ar lite skeptisk till just denna da hon tycker att de flesta andra innehaller nagon form av eld (advent, lucia, valborg) och grodhopp (midsommar) och i jamforelse sa verkar inte kraftskiva (varken eld eller grodskutt) sa spannande.
Hon kommer bli glad igen nar hon inser att kraftskivor istallet handlar om lustiga hattar och lyktor.
Antligen ar Tom pa vag hem fran Paris och det kanns mycket lattare sa. Mycket narmre och sakrare. De franska fansen ar knappt klokare an de fran Brasilien. Nu far det bli ordning och reda pa saker innan det ar dags for Koln den 15 september (snart, snart, snart).
Det blev en timmes promenad och en simtur igar sa jag ska hoppa in i duschen nu och cykla en timme idag istallet (badandet vantar vi med en stund - det var sa kallt i vattnet igar) sa far vi se hur teenie-jakten tar sig senare i eftermiddag. Brasilien (och Frankrike med for den delen) och deras fascination av Tom's privatliv far leva vidare ett par timmar till medan Tom flyger hem, Debbie gor lunch till Carrie och jag tar en tur pa cykeln.
If only we were older
Uni narmar sig med stormsteg och det var val da en javla tur att det i mitt fall inte kraver nagra som helst svenska-kunskaper da jag, att doma av forra inlagget, inte kan stava for fem ore.
Jag fick besked om mitt studentrum, och det blev andra alternativet som kanns battre i planbokan an forsta, och ligger battre rent geografiskt an mitt tredje alternativ - sa egentligen sa lurade jag systemet riktigt val och fick mitt "basta" alternativ.
Idag blir det blandat smagodis till frukost (Isabell var har igar och vi at en rad onyttiga saker, med kebab som kick off pa Maggis jobb) och sen ska jag klippa mig i eftermiddag. Alltid nervost, jag ar inget fan av att klippa mig. Det var ett ar och tre manader sedan jag gjorde det sist nu och det har passat mig ganska fint. Dock ar det mer an dags nu, kan till och med jag erkanna, da jag som egentligen ar brunett har sa manga "Tom-bits" i mitt har nu att det ar svart att se det som nagonting annat an blont. Forhoppningsvis kan det aterstallas idag (fastan jag saklart ar lite fond of my Tom-bits).
Min nya gig-kamera levererades i tisdags! Jag ar jattenojd med den sahar langt fastan riktiga forsta testet blir pa giget i Koln den 15 september forstas. Tyvarr hade inte kameran hunnit komma till Lady GaGa spelningen pa Gronan, annars hade det nog kunnat funka bra som testrunda ocksa aven om forutsattningarna ar lite annorlunda. Det ar en Fujifilm S1500fd vilket ar perfekt i storlek! Man maste ju kunna campa/springa/slass och fortfarande ha kameran i behall, haha!
Twitter lag nere igar under eftermiddagen och jag var helt saker pa att jag skulle bli galen redan efter forsta timmen. Nar de ska ha underhall pa sidan sa far vi i alla fall forvarning och har tid att forbereda oss men igar var det en DDoS-attack som lag bakom uppehallet och inte en schemalagd uppdatering. Enligt vissa nyhetskallor sa lag sidan nere i en halvtimme - det kan ju jag med en gang beratta ar bullshit! Fem timmar efter kraschen sa funkade saker fortfarande inte som de skulle och till raga pa allt sa lag photobucket, livejournal och facebook ocksa nere pa samma gang sa vi fick ga tillbaka till gamla metoder for att kontakta varandra sa som sms, telefonsamtal och emailvaxling. Kande mig som mamma!
McFly snartsnartsnart. Skynda dig hem fran Paris Tom!! <3
Push the door, I'm home at last and I'm soaking through and through
Solen kampar sig igenom de gra molnen over Kilburn och Finchley och idag maste jag erkanna att jag sov till 20 over 12 och endast plaskade ivag till den lilla lokala Sainsbury. Jag kopierade en av mina nycklar och lagade pasta och kottfarsas till mina broder medan askan mullrade over hustaken och skorstenarna. Var resten av dagen tagit vagen ar lite av ett mysterium. Fick mitt efterlangtade email av min forre landlord (uppe i Newcastle) i morse och har nu loggat in och godkant utbetalningen, och aterbetalningen av min £195 deposit. Ska lagga den pa en ny kamera (den forra forlorades i ett blodigt krig om front row i Sherwood, jag och Tom vann forovrigt) nar den sen trillar in pa mitt konto och hoppas, hoppas att det kan bli redan i morgon efter som jag ar sadar lagom sugen pa att kopa kameran medan jag ar pa semester i Sverige, eller alternativt vanta tills jag kommer tillbaka.
Jag har hunnit vara lite produktiv utover matlagning och vattenpolshoppande och har packat om mina resvaskor som jag har haft staende sa att jag faktiskt far med mig en utav dem hem till mamma ocksa dar jag nu ska fordrvia nastan 2 manader (av och till, det blir ju Tyskland och Holland med McFly ocksa) innan uni satter igang med full fart!
Jag maste se till att soka mina pengar fran CSN i tid och adressandra (igen) fran Newcaslte till London och allt detta (later ganska okomplicerat jag vet men man ska ju satta igang ocksa!) ska jag gora fran mammas hus med smabroder, hundar och katter jag inte sett pa manga manader springandes kring fotterna pa mig. Ja och sen har vi ju Tom och C/o i McFly som kraver uppmarksamhet ocksa.
Debbie, Tom's mamma, bjod hem sig sjalv till mig igar kvall for milkshakes och det kanns mer frestande maste jag saga.
I morgon kommer min alskade Claire hit och vi ska leta klanning till henne (!!) och gora Brent Cross osakert. Hela Jubilee och Metropolitan linjerna ligger nere den har helgen ocksa (javla OS... hur viktigt kan det vara egentligen pa en skala?) sa det blir nog enklast att ta sig ur stan och ut dit istallet. Vi har ju Malin/Tom/Claire/Giovanna dejt pa schemat sa det blir Wagamamas till lunch och jag onskar verkligen hon kunde ta sig i kragen och flytta tillbaka hit till England - vad ska hon bo i Tyskland for?! Speciellt med tanke pa att jag, Tom och Gi finns precis har!
Jag har inte fatt mitt rum i halls an, vilket gor mig lite stressad men man ska inte kontakta skolan med fragor forran i September sa jag ger dem val ett par veckor till innan jag slar till med paniken.
Mysmysmys Sam som bor med Lisa, och jag hade ett langt samtal om hennes bad boys till pojkvanner igar natt (och at diet digestives som inte smakade nagonting alls, men det gjorde inget), om Hull, jobbdrinkar och London-droger. Jag tror hon dejtat Russell Brand i sitt forra liv och jag gick och la mig igar nastan lite orolig over hur okomplicerat jag anda tycker att det ar.
Och Reemer foljer mig pa Twitter HAHAHA. Aww Dave, you twonk.