Ibland ar det skont att ha distans till saker, att byta luft och rum och kunna gomma dig i lite dammiga horn tills man ar redo att lata fingertopparna snudda vid raden av sekunder, minuter... timmar som radar upp sig i konstanta, konsekventa rader. Ibland kommer man sa nara att det branner mot huden tills man domnar och smalter innuti.

Det ar nastan huttrande kallt, for svalt, for langt borta, att vanka av och an i svensk sensommar. Jag vill aka hem nu. Hem till Lisa och Sam. Hem till London, dar natterna faller ner over dagarna och skrammer dagsljuset over himlen sa den skriker i lila och orange medan stjarnorna droppar fran varldens horn.

Fotolog problemet kvarstar, om inte vaxer, och det kanns dumt att sitta och vara arg sa har pa distans. Snubblade over fler bilder pa bade mig, Matilda, Dougie och Tom och vill vara forbannad alldeles nara istallet. Precis nu.

Har bokat flyg hem den 2 september och det ska bli sa skont. Jag ar forbannad, Tom ar forbannad - och da ska vi val i alla fall fa vara forbannade pa samma stalle.

Det kanns som att det finns sa lite respekt for andra manniskor och deras integritet just nu. Det gar inte langre att skylla pa kulturkrockar och overexalterade smatjejer. Det har gatt sa mycket langre nu. I veckan blev jag hotad till livet av en 20-arig tjej fran Holland som tyckte att nu javlar var det nagon annans tur att fa front row pa ett McFly gig. Vad lever man i for varld nar man tror att det ar okej att osa ur sig sant? Hur lange har man som Tom och jag, Matilda och Lisa, Debbie och Vicky gatt och samlat ilska for att man ska vara beredd att skada andra manniskor?

Unga vuxna som hotar med vald baserat pa avundsjuka trodde jag aldrig att jag skulle bli drabbad av i mina umgangeskretsar men det ar som att ribban hojts for oss nu. Det ar inte langre oss mot dem. Det ar en fraga om oss mot dem utav oss som vi inte langre kan lita pa.

Tillsammans bygger vi broar mellan nationer och kontinenter, samtidigt som andra bygger murar av ilska och avundsjuka utan att forsta att allt de gor ar att stanga in sig sjalva i morker. Vi andra trottnar snart pa er som inte ser skillnad pa mitt och ditt. Vi har inte tid for er.

Har nagon som latsas vara mig pa Facebook just nu sa ar ni redan van med mig dar och far en till vannerforfragan av mig - lagg inte till den profilen! Det ar INTE jag.