Det ar pa papper ett ganska sjalvklart val, men i praktiken inte lika latt att genomfora. Och hur ska man veta vad som finns dar uppe? Efter allt det harda arbetet med att bara kampa sig upp till dagsljuset, tank om det inte hjalper som man trott? Tank om det bara ar en myt och det inte finns nagonting alls dar uppe?

Det ar latt att halla tillbaka, vanta ut och tro att det kanske kanns battre i morgon men utan det dar dagsljuset sa vet man inte nar den langa, kalla natten gar mot sitt slut.

Tankarna trasslar ocksa in sig i framtiden och jag kommer pa mig sjalv med att dromma och forma. Jag och Emma har bollat lite med var vi vill bo efter sommaren men det hanger ju pa jobb forstas. Intervjun jag trodde jag skulle ha igar blev flyttad till pa tisdag men ett helt annat foretag horde av sig och jag hade en liten snabbintervju for den rollen istallet. Jag fick ett mycket positivt intryck av bade rollen och foretaget och hoppas just nu att det kanske kan bli nagot dar. Tyvarr blir vantan pa besked nog dessvarre ganska lang da det ar langhelg har - mandag ar en bank holiday, britternas motsvarighet till en rod dag hemma i Sverige. Men jag haller tummarna och hoppas allt vad jag kan och Bradley ar sa sot och forsakrar mig om att han har bade fingrar och tar "crossed". Han ar nastan mer spand och forvantansfull an vad jag ar tror jag!

Trots att det kanns roligt att ha nagot att hoppas pa, nagot som jag sjalv ocksa kanner skulle vara riktigt spannande och bra, inte bara nodvandigt, sa ar jag som sagt mest arg idag. Jag vet knappt om jag ar arg pa mig sjalv eller nagot annat men var flatmate gor inte saken battre i alla fall. Med ett sadant dar dumt blodsockerfall som jag kan fa ibland sa borjade jag nastan grata tidigare nar jag kom hem efter en lang och intensiv morgon i biblioteket och han med suck och ston packar ihop sig och flyttar in pa sitt rum och stanger dorren. Han kan inte tanka sig att befinna sig i koket om jag ocksa ska vara dar och markerar det genom att avbryta vad han gor och flyttar. Det borde inte rora mig i ryggen - ett sallskap som hans gor varken till eller ifran forstas, men det ar jobbigt anda. Det kryper in under mitt skinn och fastan jag vet att jag inte gjort nagot fel sa kanns det anda. Jag ville ju bara laga mat i mitt eget kok. Men jag raknar ner dagarna nu. Snart flyttar han hem till sin mamma och pappa igen dar han, arbetslos och missanpassad i samhallet, kommer att forbli resten av hans liv. Vi kommer aldrig behova ses igen och det ar det som anda hjalper mig igenom det har nu tror jag.

Nej, nu ska jag ta med mig Olly Murs ut och andas lite frisk luft en stund istallet!