Richmond Park ar lika inspirerande varje gang. Som om det inte vore svindlande nog att ga eller springa dar bland de gamla, gamla ekarna och veta att de stod precis dar, och reste sig mot samma himmel for hundrade ar sedan, nar nagon annan gick pa samma mark - sa ar det ocksa sa otroligt roligt att se hur Londonborna ger sig ut, gamla som unga i alla olika former och storlekar och umgas, peppar varandra och pressar sig sjalva just efter sina egna forutsattningar! Parken kanns nastan oandligt stor, och ar med sina 1000 hektar den Royal Park i London som ar absolut storst. Det finns 650 frigaende hjortar i parken och med cykeluthyrning, golf, lekparker, stall och ridskolor, fiske, paddling, bootcamps, rugby och yoga sa finns det oandliga mojligheter till aktivitet och motion.

Det finns en tjej som jag brukar mota nar jag ar ute och springer pa mornarna innan lectures. Jag har sett henne i flera manader nu och i borjan kommer jag ihag hur hon sprang nagra meter, for att ga, och sen springa nagra meter igen och jag hejade pa henne i mitt huvud. Varje vecka gick hon mindre och mindre. Jag sag henne i morse igen - och hon sprang hela vagen! Jag blev sa glad for hennes skull och vi log mot varandra nar vi mottes. Tva framlingar som bada tva sakerligen kande oss lite extra motiverade av varandras framgangar.