Jag summerade mitt ar, precis som jag gjorde forsta natten av 2010. En rad morka meningar och tunga hjartslag.  Men insag att jag behover ingen sammanfattning, manad for manad for att minnas att mitt 2010 har varit ett tungt ar. Det har varit ett stormigt ar, med mycket jag gomt for manga. Varje gang jag laser igenom mina manader vet jag att jag klarar inte ett sadant 2011. Jag vet att jag kan inte saga upp bekantskaper, sta till svars for saker jag varken sagt eller gjort, hantera radslor och mardrommar och ma bra samtidigt. Det gar inte.

Samtidigt har jag lart mig mycket. Jag har lart mig att vara mer kritisk och att jag far valja sjalv vem och vilka jag ska dela mitt liv med. Sa lange mina val ar trygga och rattvisa behover jag inte sta till svars for nagonting och jag har ratt till mina egna kanslor.

Jag har kant att jag pa manga satt tappat bort mig sjalv under 2010, men forsoker att forlita mig till att bara for att jag inte ar den jag trodde, betyder inte det att jag inte ar nagonting alls.

Jag onskar innerligt att 2011 ska bli ett tryggare och varmare ar.

Tack Maja for de nygamla saker vi gjort tillsammans under slutet av aret, det har varit fantastiskt roligt och skont att ha dig i Kingston med mig. Sandra som upptackte Putney med mig, vi gick pa konserter, vi hjalpte Dougie Poynter over gatan och gjorde precis ingenting alls. Och min alskade Claire, som jag skulle kunna skriva om i en evighet. Claire som fixade, som holl ihop mig, som holl mig i handen. Som lanade ut hjartslag och andetag, som vaktade ilska och tarar. Alldeles, alldeles magiska Claire som kommer fa hela varlden en dag.