Hela dagen har legat insvept i tjock dimma. Jag sov illa i natt, efter att tankarna trasslat till sig igar kvall och jag gav upp redan vid 10-tiden och gick och la mig. Det var stokigt utanfor huset vid 3 i morse och jag lyckades aldrig riktigt komma tillratta med varken somnen eller kanslorna. Allting hakade upp sig, jag at inte frukost som jag skulle, utan akte in till stan for att ga till banken och Boots.

Dimman lattade lite nar jag sprang in i Kevin pa Asda, och fick prata med honom i en timme mellan kryddorna och paserade tomater men nu kanner jag mig tappa bort mig i det graa luddiga igen. Det ar tungt, tungt att tanka och allra helst vill jag ga och lagga mig.

Jag hade hoppats kanske att kvallen skulle bli battre an igar kvall men jag har lart mig att inte overanalysera varfor jag kanner sahar. Det ar bara att andas, att distrahera mig sjalv och vanta pa att humor och blodsocker ska ga upp.

Mitt i dimman lyckades jag i alla fall fa mobilt bredband fran t-mobile i 24 manader som tack for min lojalitet och att jag betalar mina rakningar i tid. Jag misstanker starkt att det ocksa har med det faktum att jag ringer till utlandet for £60+ i manaden da och da ocksa att gora, men det sa geordie boy ingenting om... I morgon anlander sim-kortet som jag kan stoppa i min netbook och alltsa slippa anvanda min mobil som modem i fortsattningen nar jag ar on the go. Kopte aven ett par nya ogonskuggor idag och med inhandlingen av mat sa kanns det nastan som att det var vart att stiga ur sangen i morse i alla fall.

Nu haller jag hoppet uppe, tanker att blir det ensamt ikvall ocksa sa ar val det ingen katastrof men jag vill sa garna. Det ar svart att inte veta. Om du anda visste vilket onaturligt tomrum du lamnar efter dig, nar du inte ar har. Pa tungan ligger allting jag vill, som av en reflex, dela med dig, sa far jag svalja ner det igen.