Pa en rutig filt i Richmond Park pratas det bara franska under molnfritt turkost himlavalv och i 22 gradig forsommarvarme. Blombladen faller fran skyn som sommarsno fran osynliga moln och just han och hans, i mina oron, obegripliga lata franska flyr landet med ett leende. "Jag ska tanka pa dig hela tiden," och jag himlar med ogonen, retas och suckar att det tror jag da inte.

Hela dagen har mitt fonster statt oppet och in faller nu natt, Londontrafik och det gyllende skenet fran gatlyktan utanfor. I samma natt, i ett dunk av en helt annan storstad balanserar du, min allra basta du, pa gatstenar och trappsteg i dorroppningen till en dunkel pub. Det ringlar cigarettrok kring dina handleder och du tar ett sista djupt andetag innan du med skratt i halsen och alkohol i blodet faller in genom dorren med en ny strom manniskor.

Jag sitter i mitt fonster, i det oppna, i det stora. Jag ser varmen sjunka over asfalten nedan, ser den lilla gatubutiken stanga och Londons puls dunkar vidare i samma takt. Jag hor ditt hjarta sla till musiken, jag kanner ditt blod forsa genom mig.

Tidigt i morgon kommer varmen ater, den som trycker mot golvet nu. Tidigt i morgon kommer varen blomma igen.