Ar det inte underligt att nagot som varmer hela magen, in och ut, skiner anda ut i fingertopparna - vissa dagar, andra dagar gor ont, ont, ont? Ar det inte konstigt hur mycket energi distans ater upp. Drar ut, suger, suger, suger ur precis hela kroppen?

Allting som ar tryggt ar pa sa satt ocksa det farligaste i varlden. Star vi stilla sa rusar vi alldeles for fort, i fel riktning. Tillbaka, tillbaka till det som vi trodde var da, som plotsligt ar nu.

See I had to go, see I had to move
No more wastin' time, you can't wait for life
We're just racin' time, where's the finish line?

Och sa skakar hela varlden, upp blir ner, och allting snurrar tillbaka. Det finns aldrig nagra ord. Ibland skrattar vi at det, ibland grater vi. Och sa hander det igen. Jag lovade att aldrig slappa taget.

Loften binder dock en valdigt tunn trad, en vardelos livlina nar fallet ar malet.

Jag ser grona papegojor i tradtopparna fran mitt fonster, de ar latta att se nu nar loven fallit. Nagot som ar sa fel att det blir vackert.

Vi kan vara ett farligt kaos, en katastrof, ett orosmoln och en storm. Vi kan vara regnbagen som foljer, som vagar bryta genom moln och kittla regndropparna, vrida och vanda tills hela varlden star stilla och alla star med blicken mot himlen. Det gor ingenting.

Somewhere far from home, in the danger zone

Det gor ingenting alls.

Den har veckan maste jag skriva ett svar pa en Tort Law problem question, innan Cajsa kommer hit. Ska lamnas in pa fredag. Jag maste ocksa jobba lite - ska oversatta kontrakt at ett foretag i Stockholm, lasa Equity och onsdag ska spenderas pa The British Library har i London tillsammans med Eratela for coursework research i Comparative Legal Systems. An sa lange sa har jag till min egen, och Cs fortjusning hittat en paragraph i tysklands Civil Code som rimmar! Inte helt relevant men underhallande nog for att raknas till kategori: succe i alla fall!