Nar jag tanker pa hur vi satt som en enda stor europeisk familj pa twitter och hejade pa oss sjalva och varandra i Eurovision forra aret sa inser jag i natt hur fort tiden gatt. Jag och C konstaterar ganska ofta just detta, hur manaderna bara flugit forbi och forsvunnit in i dimman som var da och framfor oss ligger nu och sen och kanske. Mojligheter och radslor, men ingenting att halla fast i. Just i natt kanns det extra patagligt, bade hur fort tiden gar men ocksa just den dar ovissheten som idag lamnar efter sig nar den gett plats till i morgon. Mind the gap, sager de pa tunnelbanan och sa hoppar man, skuttar rakt over den dar glipan...

Det finns som en glipa i tiden ocksa. En timme eller tva varje natt, for mig, da jag inte vet om jag faller baklanges eller framlanges. Da tiden hanger i luften, andas tungt och dagen som kommer fortfarande inte vet hur den ska se ut, bara var den var sist. Ibland tanker jag da, om jag ar vaken, att just precis da kan jag vara bade nu, och da, samtidigt kanske angra, eller onska. I nasta stund dock sa vaknar jag till citrongula skuggor, eller violetta regnmoln och handen jag holl tiden i ligger tom pa huvudkudden.

Far jag onska i natt sa onskar jag forstas samma saker som vanligt. Jag onskar mig Claire's kind emot min och varma fingertoppar mot min tinning. Jag onskar att allt mitt morker fick lysas upp av hennes otroliga sken. Far jag inte det, ja da vill jag ha stjarnor som blinkar mot oss bada, for att knyta samman min himmel med hennes och som med osynlig trad fora oss bada narmre den dar explosionen av energi som liksom sker i hemlighet och sprider varme i langa ringlande kransar kring fotterna pa oss nar vi ses. Alltid pa en tagstation eller flygplats, alltid med tiden tickandes i bakgrunden for att paminna oss att resan gar tillbaka ocksa.

Just nu kanns det som att alla ar langa resor bort. Vannerna och familjen star bakom landsgranser som kanns hoga som murar. Det kommer inte spela nagon roll var i varlden jag valjer att spendera sommaren, nagon kommer vara saknad anda. Kunde jag lagga ner Land Law boken och hoppa pa ett plan till Tyskland nu, nu, nu sa skulle jag gora det utan att blinka.

Jag hoppas det blev en lyckad kvall for C trots regn och jobb i morgonbitti - och regnmolnet i mig vilar lite da det ar dags att krypa ner i sangen. I morgon vantar kyligare vader och mer revision!