Jag hade nastan precis somnat, med sommaren vilandes mot de oppna fonstren, nar Claire ringde i gar natt. Jag smog ut ur sovrummet och satt sedan i det svara badkaret inne i badrummet och lat de nattliga hemliga aventyren lagga sig over armar och lar. Med hennes valbekanta rost i huvudet krop jag tillbaka ner i sangen och sov till langt efter 10 i morse. Nar jag duschat och kom ner pa undervaningen hade fodelsedagsbarnet Sandra redan bakat tartbotten och det doftade av solsken och varme med socker och vanilj.

Det ar skont nar dagarna flyter forbi och mattar ut en precis som de ska, tycker jag. Nar jag var yngre vande jag pa dygnen pa sommarloven. Det blev langa, langa natter som strackte sig efter solen och innan jag hunnit i sang hade de dragit den tillbaka over den rosa himlen och faglarna kvittrade utanfor. Det sprudlade och sprakade i hela kroppen och nar morgonen kom gick jag och la mig for att jag var tvungen.

Har i England blir det dock morkt mer som det ska, aven pa sommaren och kroppen tycker att det ar dags att sova precis som den ska ocksa. Jag spar pa morkret, det lugna, trygga och smakar pa det langsamt. Kanner trottheten efter dagens hetta sprida sig i kroppen fran tar till fingertoppar och kommer ihag att snart ska jag tillbringa ett par manader, nastan tva, hemma hos mamma i Sverige och da ar jag tillbaka i den rosalila nattvarlden dar somn inte far plats.

Jag tycker dock som vanligt om att fa, tillfalligt, atervanda till min och Claires gemensamma tidszon. Jag tycker om nar min tid ar hennes, och hennes ar min. Fastan jag geografiskt inte alls befinner mig narmare henne sa slar vara klockor midnatt tillsammans, och idag blir i morgon i takt.

Nu ligger jag och Sandra utmattade pa hennes sang och senare ska vi ata tarta. Det strommar frisk luft genom de oppna fonstren och fastan sa mycket fortfarande ar upp och ner sa kanner jag mig lugn. Snart ska jag fa krama om mamma och mina broder och atervanda till familjens varld innan det ar dags for McFly spelning igen i augusti, den har gangen pa hemmaplan! Nar mamma fyller ar atervander vi till London, jag vet inte hur lange hon stannar men jag blir kvar forstas och fastan jag langtar bort nu sa vet jag att da kommer jag vara glad att fa komma hem igen. Hem till London.