Idag har Claire forsokt lara mig om fotbolls VM, jag trodde ju att allt vi behovde var att heja fram vara brittiska pojkar till att vinna sa manga matcher som mojligt, och samtidigt gora sa manga mal som mojligt - det finns tydligen mer taktik bakom den hela an sa. Idag ville vi tydligen att Slovenien och USA skulle spela lika (hur manga mal det blev spelade inte sa stor roll), och saklart att England ska sla Algeriet (garna med massor utav mal 6-0 skulle inte sitta fel vad jag forstod) men om Tyskland blir tvaa i sin grupp, da vill vi bli tvaa i var grupp sa vi slipper mota dem i nasta omgang. Jag nickade och holl med och langtade till Wimbledon smaller igang - da jag faktiskt har koll pa reglerna!

Jag ska vandra Putneys spokgator fram (ja for ingen kommer vara ute - helt tomt blir det nar England spelar, alla sitter antingen pa lokala puben eller hemma i vardagsrummet och gastar) i kvall och ga ut och ata middag med Sandra. Nandos, till C's stora besvikelse som garna ville att vi skulle ga till Frankie & Benny's och flirta med serveringspersonalen istallet. En annan dag, sa jag, nar du kan vara med och flirta alldeles sjalv.

Ar sa radd nu, just nu, att ingenting ska bli som det skulle. Sa mycket star och vager och ar inte alls sa sakert och stadigt som vi onskar.

Dagar som dessa sa far jag paminna mig sjalv standigt om hur tacksam jag ar over att vi har vad vi har i alla fall och att det racker med nagon trygghet for att alltid ja nagonstans att vanda sig. Vi kan ordna upp det har ocksa. Dock slog det mig idag hur otroligt fel detta kan sla - flytten kanns jobbig och nervos igen. Jag vill bara kunna sluta oroa mig en liten, liten stund.

Jag skrev, med skakiga hander, ett email till mamma, och sa att jag tycker det ar sa svart att vara vuxen, men inte vuxen nog. Hon ordnade och var stor medan jag fick vara liten och efterat var jag sa lattad att jag grat och skrattade pa samma gang, en lang lang stund. Jag laste ut en kar bok pa koksbanken och varmde fotterna mot ungsluckan. Claire ringde och sa godnatt fastan det var morgon och jag behovde inte vara vuxen mer, just da.