Vaknade till ett jag alskar dig och ett forlat och plotsligt kandes varlden inte sa mork langre. Bruset i oronen tystnade och dimman skingrade sig tills jag bara kande den som varma andetag mot min axel. Det fanns inget ishav i magen och ingen kulingvind som slet i revbenen. Plotsligt var allting stilla och nar jag satt pa altanen, i ny klar luft, medan det fortfarande ar morgon och inte kladdig sensommardag, var jag saker pa att jag likt en stilla vattenpol speglade ljusbla augustihimmel.

Jag tror jag ar ett band av parlor av glas. Det spelar ingen roll var traden brister, sa fort det hander rasar fargerna av i ett dramatiskt rassell av gult, gront och lila. Hart och obarmhartigt smattrar parlorna ur sitt sammanhang mot det harda golvet. Hela regnbagens farger faller ur balans, ur kontroll och ingenting ar vackert langre utan stokigt, borttappat och trasigt. Jag har svart att halla ihop nagon del av mig sjalv nar de jag bygger och lever mitt liv kring, likt en arm eller ett ben eller mitt hjartas vanster formak plotsligt inte finns dar.

Och sa aterfar jag plotsligt mitt blodomlopp igen, och hela kroppen branner till och kittlar nar blodet forsar tillbaka till avdomnade nervknutar och fingertoppar, tar och kinder blir varma igen. Jag kladde pa mig idag, sminkade mig och at frukost. Jag rorde skeden runt, runt in min naturella yoghurt och tankte att jag snurrar jag med. Runt, runt ramlar jag i en cirkel och idag ar det ljust och varmt - tryggt att det inte finns nagra vassa horn. Som nar man jagar basta vannen pa sandstranden, utan forfaste och allvar. Samma vaggar som stangde in och fangslade och som panik och osakerhet staplats utefter, vaxt pa hojden tills de kastat kalla skuggor som skrams mitt i natten - de dar gangerna vi forlorar och dor - ar nu, i alla fall idag, valbekanta och en sakerhet, de inramar dig och mig.

Watch the sun kiss the rising sea,
trembling sparkles of ecstasy.
Waves break, simmer, and then renew,
just as sometimes a heart can do.

Jag onskar att jag slipper dromma i natt, whispered line where the blue meets blue, helst precis ingenting alls. Jag vill inte dromma om skogar och hoga gras, om mansken och hur jag somnar fastan jag inte far. Jag vill inte dromma om hur du lyssnar, motviljan och ilskan i dina ogon sliter i mig, och hur du stannar kvar och later mig ga. Jag vill inte dromma om hur jag faller och slar i hart och dina ogon som blir stora och dina lappar bla nar ditt liv rinner bort. Jag onskar att vi en gang kan fa vara levande tillsammans i ett helt dygn.

You don't know what you're alive for, until you know what you would die for.

On a side note, ser jag pa honom och jag ser mig ocksa. Jag flyr och han jagar efter med ett skratt och jag tittar bekymrat pa mig sjalv, varlden och honom och kanner glitter i magen. Det har inte hant sedan de dar blasiga manaderna i Newcaslte. Aldrig storm, bara vind. Konstant rorelse, duggregn och immiga fonster. Det ar inte spannande, bara intressant. Kanske fascinerande. Kanske laser jag detta om ett par manader och kanner mer. Kanske kanner jag mindre men det kanns viktigt att jag papekat det for mig sjalv, kommer ihag.