Jag kom pa mig sjalv med att tanka, "ah jag behover nog reflektera over det har", och fick da halla tillbaka mig sjalv med ett "Nej! Jag behover reflektera mindre over det har!"

Jag vet inte om det ar ett vanligt problem eller inte men det knyter an val till mitt generella tillstand idag da jag konstant pendlar mellan att vilja grata, sparka och skrika och att kanna att nej det har gar bra, sahar ar det, och det ar bra sa.

Jag vet, under klara stunder, att varje dag ska inte vara en konstant kamp mot mig sjalv och en fullstanding analys av vad jag och andra runt omkring mig kanner och tycker. Sjalvinsikt och sjalvanalys ar sakert nyttigt men det for inte ga till overdrift... men sen sa kommer det dar regnmolnet och trycker over hela varlden och det hanger stora droppar av ilska i luften och alla ord jag nagonsin hort rinner ner for mina kinder och kanslorna river och sliter i borstet.

Jag ar radd att jag ska se tillbaka pa den har varen, sommaren... kanske hela det har aret, och se samma tankegangar hos mig sjalv, samma osakerheter, samma desperata oformaga att satta ord pa hur mycket jag alskar och hur smartsamt jag hatar. Jag ar radd att det har nya aret, ska flyta ihop med den senare halvan av det gamla och om jag inte kan satta emot nu, nar ska jag kunna gora det?

Sen ligger solen och varmer och stralar tappert bakom nagon molntuss som splittrats i vinden som helt enkelt ar tiden som gar och min evighet som ats upp av var dodlighet, langsamt langsamt och jag vet att det ar ingen som kan tala om for mig att jag har fel. Jag maste inte finna ord som ar stora nog for att fanga vad som ar, eller vad jag kanner. Jag far kanna det anda, och de som raknas, ja de hor tystnad.

Idag gor det ont att lyssna pa precis allting, iTunes, radion, Ioannis som skojar om vad the head of school kommer gora med honom nasta ar om vi inte skriver vara finals val i maj/juni. Det finns dock olika sorters tystnad. Den man vill fylla, den man vill bevara, den osynliga tystnaden som finns mitt i det hogljudda kaoset och sen det som inte sags, men handlingar och det som skrivs. Ibland glommer jag det ocksa, och tar kanske vissa kategorier av tystnad for nagot den inte ar.

Just precis idag vet jag att jag vill att du ska bekrafta att jag ar fri att bevara min tystad, genom att flylla din egen. Men genom att se pa situationen pa det sattet sa ser det ut att vara en ganska komplicerad onskan, och framfor allt sa bygger den pa att du inte ovillkorlslost later mig kanna och behova precis vad som helst - pa att du inte alskar mig mer an vad du nagonsin kunde beskriva... och det gor du ju.

Och plotsligt vill jag inte onska alls langre. Jag har ju det jag behover, precis har.

~*~

Jag ar fortfarande osynlig, sitter fast i en annan del av varlden bakom skuggan av ett askmoln och det kanns som att jag jagar skratt och skatter i min egen hemstad i hemlighet. Igar kvall gick jag och Sandra och sag Boys Like Girls (But Girls Like Girls Better) spela pa Shepherds Bush Empire tillsammans med forvanansvart fa neonfargade tutu-kjolar och bunny ears. Vi dansade i baren (inte pa baren!) och roade oss sjalva mer an nagon annan, men kanske aven de tva killar som holl oss sallskap. Jag tappade rosten och pa vagen hem glomde vi bort vilken ordning veckodagarna kommer i och detta trots bandets oppning med en halv cover av I've Gotta Feeling som inte alls holl samma matt som Harry Judd's version i Koln i hostas.

Hur och varfor jag tappade rosten ar oklart med tanke pa att jag kan valdigt lite text till deras latar och att vi sjong med valdigt sparsamt men det slutade anda med att jag fick sms:a C med det gladjande budskapet att vi nu later likadant hon och jag. Hon har for ovrigt inte heller nagon riktig ursakt for att vara hes och skrovlig forutom att hon forsokte stoppa en oncoming forkylning med starksprit.

Solen skiner, det ar 20 grader varmt och jag ska strax ata (ja jag gor det ibland, men sallan i veckorna sa detta ar lite av ett undantag) innan jag svaljer klumpen i halsen och osakerheter och koncentrerar mig pa Legal Systems and Method revision for att distrahera mig fran det faktum att jag inte alls kanner att saker ar som de ska idag. Kanske gick varlden i kras idag och jag var for naiv for en gangs skull och missade det?