Sausage rolls, apelsinjuice och jordgubbar. "Have a muffin, dear" och klockan närmar sig långsamt tio medan frukosten aldrig verkar ta slut hemma i England - som vanligt. Ellis sitter och blinkar desperat på andra sidan rummet för att inte somna och chefen för huvudkontoret i USA skämtar om bowlingkvällen kvällen innan när frågorna blir för svåra. Längst väggarna står laptops och surrar - alldeles för viktiga för att stängas av - vem vet vad som kan hända helt plötsligt.

Kris och katastrof.

3.6 miljarder har vi sparat och investerat tillbaka in i företaget och nog måste väl ändå åtminstone en av dem ha investerats i kaffebröd och frukost med företagsledningen. Penny ser uttråkad ut men Suzanna har matchat glasögonen med tröjan och visst är det väl ändå lite komiskt när högtalarsystemet protesterar högljutt så fort någon får ett sms, ingen förnekar det, och ingen stänger av telefonen - vi är alla för viktiga för det och tänk om någonting skulle hända medan vi petar i oss ytterligare en vindruva och leker med tandpetarna i kiwifrukten.

Sockret i grädden smälter ner i en gyllene ström i den varma chokladen och sarkasmen smälter på min tunga. Små blickar över bordet och Penny ler ner i tallriken. Ska detta aldrig ta slut?

Kris.

Telefonen surrar argt i fickan och världen smälter ner, bort, i bakgrunden.

10:53 our boys! It's bad. Something's gone wrong!



10:56 the team in the office is trying to reach the management, just got the text through, they've been mobbed, and not in a good way!


Att inte veta. Katastrof. När oro växer till en klump av is i magen.

11:03 text Wendy, their assistant for me and I'll try to get through to Rashman


11:05 I want our boys to come home. Rashman agrees. Fletch can't be reached. Dougie stopped breathing. Bring them home!


Allt som legat och bubblat under ytan i veckor, månader, exploderar genast och timmarna av ovisshet påverkar allt. Varje minut är plöstligt oändligt lång och i receptionen stirrar Emma envist rakt ner i glasskivan medan vår värld flimrar förbi, trasad och misshandlad, på sky news.

Och på andra sidan jorden är man stolt. Imponderad av handlingar som har teamet hemma i London i tårar.

11:18 Danny's torn to pieces, the security failed. We knew it was coming. We bloody knew it. Rashman is saying Dougie's back breathing okay. People outside are screaming for him to fly them home. It's not going to happen.


Hela dagen ekar tomt i öronen, dovt och metalliskt, koppar på tungan för nog blöder det. Diplomatiskt och artigt sväljer de ilskan och oron och när morgonbrus blir till eftermiddagskval är regnuppehåll inget alternativ när kriget redan är i full gång.

Att inte veta sliter och drar i tankar och oro och plötsligt är tanken att det inte går att gå tillbaka - att korten är lagda, skrämmande mörk. När hans luft tar slut blir världen lite större och vi kryper närmre varandra i gemenskap. En fruktansvärd bieffekt men ingen kan hjälpa det.

Vi vet ju ändå att världen kommer vara lite vackrare redan i morgon.

11:23 they think they fucking know. They have no idea. I'm going home, people here are too nervous. Don't watch TV. xx


Anklagelserna faller ner i natten och det är ingens fel. Kulturkrock. Längtan och lycka.


Skitsnack.