I used to be surrounded by heroes. They stood above everything and no matter what or whom I compared them to, they were always a hundred times more beautiful to me. My heroes are fading away and I'm not even sure I've got them in my life any more. I was a fool to believe in heroes in the first place. It's not that I don't like or even love them any less... I've just realised that they can never make me feel any better about myself.

That place that I knew belonged to me... that spot that could only be filled by me was something I thought would make me blur into the background. There would no longer be me and them, I'd melt together with the rest and I'd disappear. Just like I've always wanted to... be lost in something instead of in nothing.

~*~

Jag läser ibland om öden och situationer och undrar, hur klarar man av att gå vidare? Hur orkar man leva varje dag när någonting så viktigt gått förlorat? Vad gör man när ljuset i ens liv slocknat?

Jag gör det varje dag... jag kliver upp ur sängen och fortsätter, fastän allt som fick mig att se så mycket mer i varje ögonblick finns så långt borta nu. Svaret är nog att man gör det man kan för stunden. Man blundar, tänker på någonting annat och kliver rakt ut i den där stormen.

Men sen kommer dagar då jag har svårt att minnas varför jag orkar samla kraft igen. Det finns dagar då jag önskar att jag kunde gå vilse i den där stormen. Rivas i bitar av osäkerhet, saknad, besvikelse och ilska.

Att leva för någonting som är så långt, långt borta börjar bli jobbigt men jag har gett upp förut och allt det resulterat i är ett förvirrat hjärta. Stormen finns för alltid kvar.

Jag blundar och låtsas att jag inte hör och känner någonting alls. Jag blundar och lyssnar inte ens på mig själv. När jag blind, går åt fel håll, leder din röst mig rätt igen... rätt i en labyrint som aldrig tar slut.

Hold me now don't wake me up
Pull me down and then back up
All again for all to see

Maybe a change would keep me high
Stop me thinking and wondering why


Någons ord räddade mig en dag för länge, länge sedan. Någons hand i min fick mig att glömma det gamla och börja om på nytt. Någon finns för alltid i mitt hjärta. Någon är saknad och behövd.

~*~

199 dagar kvar.