Ibland inser man i efterhand att saker å ting hade kunnat göras helt annorlunda. Idag hade jag kunnat stanna hemma min säng och pluggat business slöat runt på Internet, för Hans tyckte att det där med ekonomiprov skulle inte prioriteras och Mattias ställde in dagens Biologilektion redan igår... kvar blev engelska och där visade det sig vara filmvisning som stod på schemat och utan lärare blir det inte koncentrationsnivån i klassrummets lilla soffa särskilt hög. Dessutom hade Cajsa, the cheeky bastard, tänkt till innan hon dök upp och köpt Maltesers.

Efter att ekonomin blev inställd insåg jag, L (Emelie Landenberg, get used to it) och Jennie att vi inte har några liv och skulle bli rånade och misshandlade om vi stannade i skolan on our own i typ fyra timmar så efter ett hastigt och lustigt telefonsamtal till en sovande Cajsa tog vi bussen till Slagsta tillsammans med alla andra skolkare fjortisar.

Vi fick smörgåsar av Cajsas mamma och fixade Fall Out Boy biljetter till den 20e eller inte! Mamma kan köra hem by the way. Problem solved.

Spenderar troligtvis natten lördag till söndag i Västerås med de träligaste tjejerna i Glada Träl Gänget. Irri som fan förstås. Åh, gud så träligt det ska bli.

I L's telefon finns det spår av Malin (Jag känner en helt otrolig tillfredställelse av att tala om mig själv i tredje person) som deppar. Vilket btw inte är någon slags komposita kompositum heter det faktiskt Kersti! som innebär att jag sätter på Johnny Depp... Trist, jag vet.

Man ska aldrig tänka efter för mycket. Ofta kommer man på att man har mer att oroa sig för än man tror.

When nothing can be said, and nothing can be done, why do we carry on?
When nothing can be felt and nothing can be changed, honey how can you bring me home?
But when I feel your pain and hear your cries, won't you let me heal your broken soul and bleeding heart...

Tänk vad många saker man borde göra, och kanske till och med måste göra, som man ändå ser till att skjuta på i det oändliga... Tänk hur många tårar som slösas på förlorad kärlek som ändå aldrig fanns.

Om vi var lite starkare skulle vi kunna stå emot... aldrig drunkna i längtan och saknad, aldrig luras av kärlekens falska glittrande röda sken... Vi skulle aldrig kvävas av skuld, tvivel och osäkerhet.

Du skulle inte vara du och jag skulle inte vara jag.

~*~

Btw är Emelie L full och pratglad i kväll.