Ibland är det svårt att veta vad man vill. Allt känns så osäkert och överallt finns stora svarta hål som bara väntar på att jag ska trilla ner... och skulle någon leta efter mig om jag gjorde det?  Jag har plötsligt inga intutioner, förväntningar eller rutiner. Jag vet inte var jag är och kanske inte heller var jag är påväg.

IB, James och EF har sett till att jag knappt kan stava till stygghet och säkerhet längre... för att inte tala om Shelly. När som helst kan jag ta ett snedsteg och då finns det ingenting att göra. Vi har inte ens påbörjat IB1 än och jag kan redan se mig själv misslyckas... James åker till Karibien? Dominikanska Republiken? den 27 september... lagom till skolan börjat. Toppen... när jag ska försöka klamra mig fast vid den lilla säkerhet jag har och övertyga både mig själv och min omgiving om att jag kan klara detta så förvinner han i ett antal veckor för att se till att inte tappa solbrännan.

Susse kan ju förvänta sig ett antal telefonsamtal och sms per dag från mig de veckorna i alla fall och Em, Grillen och c/o kommer nog uppleva mig som helknasig och supertrist de veckorna.

Har inte berättat allt för James gällande vad Katta sysslat med. Tror som sagt inte han behöver det... Shelly skulle hata det. Inte för att jag behåller något för mig själv för att skydda Shelly... nej snarare tvärt om men det är James det drabbar när Shelly får ett utbrott och bestämmer sig för att det är dags att byta telefonnummer med honom eller läsa igenom hans email.

Han är glad just nu även om han inte uppskattar att jag mobbar honom för kiltens skull. Själv påstår han att han är lika snygg som vanligt i sin kilt... det viktigaste är ju att Shelly's familj godkänner den, kilten alltså. Har ingen aning om vad de anser om honom. Enligt Shelly har han ju varit en skit i ett år nu så det är väl vad hennes föräldrar anser också.

Känner mig aningen ensam och övergiven för tillfället (kanske märks?). Känns otroligt konstigt att inte kunna träffa Facjak förrän skolan börjar igen och de andra har jag inte sett på år och dar heller. Lite deppig blir man när ens enda kompis just nu är David Copperfield (idiotbok!).

I fortsättningen tycker jag att Kersti ska uttala sig med måtta om hur man ska tillbringa sommarlovet.

For the record är inte Tom Fletcher och Kelly Osbourne ett dugg lika varandra och det spelar ingen roll vad you might have hört på stan och t.o.m Dougie är bättre på skådespeleri än Lindsay Lohan. Bara så ni vet.

Saknar att inte veta vem jag är. Saknar de som vet... allra mest saknar jag den som vet och känner mig samt har min kudde. Sover illa utan den.