Dougie grimaced faintly as his mouth grew dry and his tongue felt heavy in his mouth, peering at Harry he could see the anger bubbling under the surface and scratching at the drummer's skin. Harry's eyes grew dark and deep, the icy glint boring into Dougie's troubled aqua pupils, the stormy blue reflecting the raging storm that was Harry Judd. The bassist had never been able to cut himself free from Harry and whatever Harry felt would forever hold a tight grip of Dougie's heart - kicking it right into motion and massaging the beats through his veins and with butterfly kisses on his forehead send it drumming against his ribcage in a frantic try to burst right through and join Harry's in his... on a good day.

Vissa dagar verkar falla i mellan, ner i springor och vrår och kanske inser man inte förrän långt senare, när sprickorna i mosaiken blivit för många, att allt tomrum måste fyllas med något - och någon.

Hur kan jag sakna någonting som aldrig kommer vara detsamma i alla fall? Skillnaden är att jag nu sitter brevid, långt borta och ser det som en gång varit trasas sönder. Ett eko av ett skratt måste fyllas med tårar, ingenting får lämnas kvar, tomt.

Stuck between channels my thoughts all quit
I thought about them too much, allowed them to touch

När den varma sommarhettan leker och retas med tunga moln av oro, samma ängslan som du stod med tårna i den där morgonen när du väntade på bussen, då... kommer stormen. Ett litet lekande lätt krig mellan skrik och andetag med förödande effekt.

Sommarens augusti kallnar i kanterna, sönderslitet i hörnen när djärva nätter målar himlen varmt rosa mot ilsket lila och fastän jag inte vill så hoppar jag. Jag är lila jag med, jag stormar, och förödelsen, är jag. Vi.

The feelings that rained down on the plains all dried and cracked
Waiting for things that never came


Det var aldrig meningen, precis som sommaren som lovade hålla ut för evig. Men man mister taget ibland. Du lovar att aldrig tappa taget om min hand och jag tror dig bara för att faller jag så är du den sista jag höll och när stormen kommer så räcker det.

I alla fall en bra dag.

Kanske är du bäst mitt i mellan, när jag saknar dig alldeles lagom och jag kan precis, precis, om jag sträcker mig mot det där klarblåa i hörnen av min värld, snudda vid det där varma som trillar ner i magen och knäna när du vänder dig om, stannar upp - jag behöver inte se ditt leende, jag hör det...

"Does that mean you bagged your popstar then?"

En bil kör förbi, en mamma med en barnvagn, det sitter en kattunge och jamar i ditt knä.

"...I sure did."

Because it's a battle when you dabble in war.

Lisa proposed a road trip, en McFly-orienterad sådan på lördag för att fånga McFly i Grantham. McFly är ju McFly and I'm feeling chipper, så jag överväger starkt att följa med. Hon har biljetterna och jag har tristessen och det där förbannade pirret i fingertopparna som bara McFly tycks kunna förvandla till någonting produktivt och hanterbart. Jay har postat två kopior av Radio:ACTIVE idag också. Chuffed såklart. Chuffed, mannn.

WHSmith och Primark piggade upp mig lite idag också. Oh och NatWest, min bank.

Pick up the beat

~*~

89 dagar kvar.