Sista helgen i Sverige for den har gangen. Tyvarr har jag lyckats bli smaforkyld, dock var jag smart den har gangen och borjade ata Ipren redan nar jag forst kande att oronen borjade gora ont sa nagon oroninflammation har jag inte behovt genomlida som tur ar. Istallet har jag legat utslagen i soffan med feber, snuva och halsont. Lugnt och tyst har jag haft det i alla fall for ingen annan ar ju hemma om dagarna och jag lyckades smitta hunden, sa han har legat med snuva i soffan han med. Jag hoppas att jag nu kan fa det har ur systemet innan det ar dags for hemresa pa onsdag, for det ar aldrig roligt att flyga nar man ar sjuk. Haller tummarna!

I morgon blir det en tur till Uppsala for att ata middag med min bror, och ryktet sager att aven min pappa tanker dyka upp. Det tror jag pa nar jag ser det. Blir en bonus i sa fall, for det ar ingenting jag tanker rakna med som sagt. Pappor, i alla fall min, har en tendens att saga eller foresla nagot och sen ar det liksom redan gjort i nagot parallelt universum. Man behover alltsa inte genomfora vad det nu var ocksa.

Sen pa mandag och tisdag maste jag ju faktiskt packa, hitta fram passet, tagkort, oysterkort och alla andra kort man inte overlever utan och jag har skrivit 10 (minst) paminnelser till mig sjalv att jag inte far glomma laddaren till datorn och mobilen den har gangen. Jag glommer ju alltid atminstonde en av dem vart jag an aker! Det har nastan blivit som en tradition vid det har laget!

Hur som helst, med eller utan forkylning ar ar jag i alla fall valdigt taggad! Antligen dags att aka hem och sova i min egen sang!

Excited Marianne (Amanda Bynes) i helt brillianta Easy A, som jag sag pa bio tre ganger forra hosten.

Ungefar sahar glad ar jag over att det ar dags att aka hem till London igen, aven om Sverigesemester varit mysigt det med saklart, men enough is enough!

...nu ar jag ju dock inte hemma an, men det finns mycket jag langtar till. Det ar ju trevligt att komma hem till mamma pa lite semester ocksa forstas. Bast ar de forsta dagarna nar nyhetens behag finns kvar och jag har full gaststatus hemma. Tomma diskmaskinen eller duka kommer inte pa fraga, Malin har ju kommit anda fran England.

Sen glommer de bort min fancy guest-status ganska fort, och sa maste jag bade diska och ga ut med hunden som alla andra, men det ar ganska vardagsmysigt det med.

Jag langtar dock hem till min egen sang. Jag minns nar jag forst flyttade in och jag nastan tyckte jag drunknade i sangen, for att den var sa stor. Nu, efter 1,5 manad i 90-sang sa saknar jag att kunna vanda och vrida pa mig hur jag vill. Sen ar det himla praktiskt ocksa, nar man laser i sangen och somnar, for halva sangen fungerar som sangbord. Man far plats med telefonen, datorn, bocker... ville man skulle man alltsa kunna bo i min sang foralltid.

Sak nummer tva som jag saknar ar att kunna stoppa in kontakter i ellutag utan att fundera pa var man har konverterare nagonstans. Behover telefonen laddas, sa gor man det, och behover man ladda batteriet i datorn samtidigt, ja da gar det med! Just nu har jag (trots att jag som om det vore nagon slags ritual eller tradition koper samma travel plug pa Boots pa Heathrow/Gatwick precis innan jag flyger varje gang) bara en namligen, sa jag kan bara ladda en sak i taget. Ska jag da ocksa fona eller platta haret samtidigt - ja da blir det katastrof.

Appropa telefonen sa kommer det bli underbart att fa tillbaka internet (aven nar jag ar utanfor wifi-rackhall) och att kunna ringa/sms:a som vanligt igen. Samma galler mitt mobila bredband. Att aka buss/tag utan att i hemlighet twittra om de andra passagerarna borde vara olagligt.

Jag saknar engelsk tv. Jag vill inte titta pa en urvattnad sasong av Robinson, jag vill inte acklas av osmakliga Elon-reklamer och jag vill faktiskt inte se en endaste Beckfilm, aldrig nagonsin. 4oD, BBC iPlayer och ITV Player ar mina basta vanner nar ogonen inte vill lasa mer, C ar ute och alla DVD-filmer ar "trakiga". Finns ingenting battre an ett par avsnitt av Inbetweeners eller en dokumentar om nagot man aldrig nagonsin trodde skulle vara intressant (My Big Fat Gypsy Wedding ar fortfarande bast).

Billiga bocker ar en annan sak som gor att jag nog aldrig skulle vilja bo i Sverige. Jag alskar att lasa och det ar mycket lattare att se till att det alltid finns nya spannande bocker hemma nar de inte kostar en halv formogenhet.

Sen langtar jag tillbaka till mina egna rutiner. Att leva i en resvaska ar bara kul och mysigt i en vecka eller tva. Jag langtar tillbaka till egen veckohandling och matrutiner, mina flatmates och promenader i Richmond Park. Jag vill tillbaka till bussar som gar var sjatte minut och tunnelbanor som gar varannan. Jag vill ga pa bio under hundralappen, och fa riktig studentrabatt pa riktiga saker (inte 2% pa en mac eller 4% pa en skrivare om man koper 6 arsforbrukningar av black samtidigt och allt annat CSN pysslar med).

Jag saknar butikspersonal som halsar och ursaktar sig nar de behover forbi. Jag saknar manniskor som fattar att man ska sta pa hoger sida av rulltrappan, sa att man kan ga upp till vanster och jag saknar min externa harddisk och sladden till min iPod som jag lamnade hemma! Har inte blivit nagon ny musik pa iPoden sedan jag kom hit, och jag kanner redan nu att det ar tur att det finns internet pa flyget sa att jag kan kora pa Spotify och Youtube istallet.

Inte sa langt kvar nu, snart sa... snart ar det hemresa som galler. Men innan det maste jag ju gora det dar trakiga som alltid kommer pa kopet - tvatta och packa. Jag brukade vara battre pa det, brukade ha framforhallning och aldrig stressa pa slutet. Sen traffade jag C... och hon packar helst 5 minuter efter att hon ska ha lamnat huset redan, och av nagon anledning smittar det dar av sig!

Men jag har tur anda, det vet jag, som far det basta fran tva varldar, och som far komma hem till tva stallen.

 

En av de relativt nya sevardheterna i London ar M&M's World och da jag och min van Sam skulle ga pa bio vid Leicester Square precis innan jag akte pa Sverigesemester sa passade vi pa att kika in. Det finns flera likadana i USA och det marks verkligen att konceptet ar ameriskanskt. De har gjort karaktarer av de olika fargerna som finns pa M&Ms och skapat en hel varld kring dem. De har personligheter och olika rum i den stora affaren dar man ocksa naturligtvis kan kopa chokladen i tusen olika farger och former med olika leksaker till. Det gar aven att kopa klader, heminredning och spel - allt i klara, glansiga farger!

Att mycket av leksakerna och godiset hade tagits direkt fran de amerikanska affarerna var inte svart att lista ut da det var ganska tunnt med souvernirer som var Londonbaserade medan det gick helt latt att hitta Lady Liberty med en M&M i handen att kopa hem och pynta med. Mojligtvis kommer det mer och mer London-saker nu nar de oppnat och far etablera sig.

Lite krystat kandes det, som svensk, att ga omkring dar pa vaningsplan efter vaningsplan med samma fargglada saker man kan kopa pa farjan over till Gotland, men till det tredubbla priset. Dock ar det ju roligt att ha sett och gillar man choklad och fina farger sa kommer man i alla fall att imponeras av de vaningsplan som ar fyllda med ror fyllda med M&Ms som man kan kopa i losvikt.