Vi hade det sa bra i Kopenhamn, J, K och jag att ingen av oss ville att det skulle ta slut. Det mesta klaffade fint under eventet over helgen och det som inte klaffade ordnade jag upp utan problem. Jag ar stolt over min egen insats men aven over J som tog emot fans med oppna armar, lat dem jaga runt honom pa Tivoli och gav alla egentid pa ett satt som jag vet att ingen annan gjort. Veckan tillsammans lever jag lange pa och bade jag och J har fatt fantastiskt bra feedback fran deltagarna och gasterna. J charmade ju saklart aven hotellpersonal och servitriser och nu har jag en stor kartong i hallen full med presenter till honom som han fatt fran alla olika hall, inklusive tjejen i receptionen nar vi skulle checka ut... Ibland ar han alldeles for charmig for sitt eget basta och postkontoret i Kopenhamn ville inte alls skicka en 7kg tung lada nagonstans at mig sa jag fick checka in den pa flyget istallet. Det gick ju det med. UPS eller DHL ar nu fragan... Parcelforce? Jag far forska lite kring det dar.

 

 

Just det har eventet hade jag som nagon slags sakerhetsniva. Nar jag vande upp och ner pa mitt liv for nagra manader sedan och sa upp mig fran jobbet sa anvande jag den har helgen som precis varit som min punkt att fokusera pa for att inte kanna mig stressad. Jag sa till mig sjalv att jag skulle ta tag i vad som kommer harnast efter detta event. Jag ar inte sarskilt bra pa att bara slappa och lata saker falla precis som de vill, istallet vill jag garna planera och ha full koll (det ar val kanske darfor jag arbetar med event) och den har gangen var jag tvungen att acceptera att det inte fanns tid eller mental energi till det. Det har sakert varit en nyttig ovning for mig men hur som helst sa har vi ju bockat av just det dar eventet nu. Precis enligt tidsplanen sa tog jag ett besult gallande min karriar och for forsta gangen pa lange kanns det som att jag har en hallbar plan. Den kraver stora forandringar men jag har ju i manga manader nu sagt till mig sjalv att jag kommer att ga under om nagonting inte forandras, sa varfor inte?

 

Det blir nytt jobb men "endast" pa heltid (jag har ju arbetat upp till 20 timmar per dag tidigare) och aven nya projekt med J (som jag inte kommer att sitta med kl 02.30 nu da jag har kvallar och helger fria). Det blir flytt och nytt land... och jag tror att det blir bra. Lite tidspress blir det da jag tackat ja till att borja 1 juni. Da hinner jag jobbar i tva manader innan jag aker till New York. Jag maste ocksa hitta nagonstans permenent att bo, men det loser sig tror jag. Jag har fin uppbackning pa min nya hemort i form av nya kollegor men gamla kontakter och i varsta fall bor jag pa hotell ett tag.

 

Nu haller jag tummarna for att ett mote J hade i fredags gick bra och att regnet haller sig borta idag sa att jag kan hanga min tvatt ute. Kontrasterna mellan de olika delarna av mitt liv och min vardag just nu ar hysteriskt roliga! Sa ar det ibland och jag skulle inte byta bort det for allt i varlden.